Tiden går så vansinnigt fort och jag har så mycket i görningen hela tiden. Jag hinner knappt med mina tankar. Här kommer en summering av min vecka so far.
Måndag: Jag åkte till Coop och storhandlade efter jobbet och när jag kom hem lagade jag mat till lunchlådor.
Tisdag: Bakade två sorters kakor efter jobbet samtidigt som jag gjorde sushi. Sov vråldåligt på natten. Först vaknade jag av två gubbar som stod utanför och bråkade om pengar. Sen vaknade jag flera gånger av en kvinna som gick ute och gapade. Jag vet ju inte, men gissar att hon är psykiskt sjuk och att de där vrålen är ren ångest som kommer ut. Inget roligt att höra på. Hon väckte mig flera gånger om och det är inte första gången jag hör henne.
Onsdag: Dålig sömn gav ingen bra start på dagen. Dessutom läckte min matburk så att all soja jag hade med mig till min suhi rann ut på bussen. Sen fick jag en allmänt strulig kund på halsen, vilket jag visserligen redde ut. Men allt bara höll på och var kass. På kvällen åkte jag ut till Sävedalen för att hjälpa M med ommöblering. Vi skruvade ner hennes loftsäng, flyttade den till ett annat rum och skruvade ihop den igen. Hon bjöd på en skitgod linssoppa med halloumi i och vitlöksbröd till. Smarrigt! Så det blev ett bra avslut i alla fall på en dålig dag.
Torsdag: Igår var jag på bio med några kollegor. Vi såg Call girl. Den var väldigt bra. Väldigt snygg och bra skådespeleri. Framför allt från Pernilla August som hallick. Den är sevärd, helt klart. Just det! Vi julpyntade på jobbet också.
Fredag: Idag ska jag sätta en ny pepparkaksdeg när jag kommer hem. Jag längtar redan. Jag var missnöjd med hur kakorna blev sist och min syster och jag har klurat ut att det förmodligen beror på den laktosfria grädden. Så nu ska jag göra på vanlig grädde. Hoppas det blir bättre.
Den här vidoen är bara några sekunder lång så se den. Vet att den cirkulerar på fb så en del av er har säkert redan sett den. Jag blir alldeles varm inuti och önskar att jag fick krypa ner där bland katterna eller ännu hellre vara ungen. OBS! Vid omkring 15 sekunder in i klippet händer det.
I lördags firade vi mormor och morfars 60-åriga bröllopsdag. De var 27 när de gifte sig, men hade hängt ihop i nära tio år då. Samspelet och respekten dem emellan är fantastisk.
Vi saknade bara några få annars var nästan alla med. Härlig att kunna ses allihop och bara ha det gott tillsammans från yngsta på tre månader till äldsta på 87 år. Tror ingen var äldre än mormor och morfar. Festen innebar också att årets första julbord är avklarat.
Nu har adventsljusstakar och annat pynt åkt fram. Jag är inte mycket för tomtar och allsköns röda grejer, men hjärtan och stjärnor gillar jag och glittriga saker. Sånt passar också bra, tycker jag. Den här adventsljusstaken har hängt med sedan jag var barn.
Det finns säkert folk som tycker att jag är för tidigt ute, att man inte får pynta före första advent. Men sånt skiter jag fullständigt i. Jag hade pyntat i oktober om jag hade velat. Så det så!
Mina två fula bebisänglar! Jag köpte dem på loppis för en femma styck.
Glittriga stjärnor. Som två önskningar i en. Köpte dem på Klädkällaren för många år sedan när jag jobbade där.
Mina två fina änglar. Fast dessa har jag inte som julpynt, de får hänga med året runt. Den till höger har jag fått av min vän B.
Det blev lite pyssel också. Mest för att jag inte hade något att ställa dessa kaneldoftande ljus på.
Kanske inte snyggaste lösningen, men what ever.
Svårt över lag, förresten, att fota julmyset. Det gör sig bäst i verkligheten och sämre på bild. Nu ska jag vila från allt stök och se på film istället. Hepp!
Lagom till att Digilistan drog igång i P3 började jag kavla pepparkaksdeg.
Vända och mjöla mellan varven.
Stansa ut kakor och ta bort degen mellan figurerna.
Lyfta upp.
Lägga på plåt och in i ugnen.
Vänta/pausa.
Städa.
Njuta.
Fast jag är missnöjd. Kakorna är knaggliga och ojämna. Första plåten blev bara skräp, en plåt blev nära på bränd och några blev väldigt tunna. Jag antar att det tar ett tag att hitta sin formtopp även i pepparkaksbakning. Jag får nog göra en omgång till. Smaken är det hur som helst inget fel på.
Jag slår på stort i år. Först hade jag aldrig bakat saffransbullar och gjorde det och nu har jag gjort egen pepparkaksdeg. Alltså dofterna! Ingefära, farin, citron...mmm. Minnen väcks till liv.
Jag minns så väl när jag var liten och mamma plockade fram assistenten. Smör, farin, sirap och ingerfära. Blanda, blanda, blanda. Alla de ljust bruna färgerna blev som vita. I med grädde, bikarbonat, citron och mjöl. Blanda, blanda, blanda.
Mamma byggde upp den smetiga degen på fatet hon brukade langa pannkakor på. In i kylen där den skulle stå över natten. Alla syskon smög in med fingrarna och nallade små klumpar. Fantastiska smaker och en deg som smälte i munnen. Det ville till att ta så att det inte syntes.
Så klart mamma visste att vi var där och tjuvade, men hon sa aldrig någonting. Hon hade nog gjort deg med bra marginaler. Jag tror till och med att jag något år smög upp på natten och ner till kylen för att tjuväta.
Nu när degen är bara min kan jag tjuva hur mycket som helst och slicka visparna får jag också göra. Jag tror till och med att den här degen är bättre än kladdkakssmet och det vill inte säga lite.
Vet ni, när jag gick till jobbet idag njöt jag av värmen. Jo, men det är ganska varmt ute. I alla fall om man har fått sova i en varm säng, i en uppvärmd lägenhet. Dessutom hade jag möjlighet att ta en varm dusch, ta på mig torra, rena kläder och laga en mättande frukost.
Allt det där är bra förutsättningar för att inte frysa när man kommer ut. Ett par rejäla kängor, vantar och en jacka kommer man långt med. Jag har inte ens tagit fram någon varmfodrad jacka än utan går med en tunn höstkappa.
Tänk om förutsättningarna hade varit annorlunda. Att jag på något sätt blivit av med jobbet, lägenheten och att jag hade fallit igenom maskorna (som jag är tror är ganska stora) på samhällsnätet.
Tänk om jag hade vaknat upp i en smutsig sovsäck under en bro. Bullret från bilarna gjorde det svårt att sova. Den råa, fuktiga Göteborgsluften hade krupit in, inte bara i sovsäcken, utan också i mina kläder. För att inte tala om kylan från marken. Under mig hade jag bara en kartong.
I min stad finns det omkring 3 400 hemlösa människor. Så här års påverkar det mig extra mycket. Det gör ont i mig. Jag känner att jag ger ett litet bidrag genom att köpa tidningen Faktum. 50 kronor i månaden. Småpotatis och jag önskar varje gång att pengarna kommer till nytta. Sist dricksade jag lika mycket till.
Inför vintern har Faktum ett projekt för att uppmärksamma de hemlösas situation. Genom att boka ett hotellrum kan man på ett enkelt sätt bidra med pengar till deras arbete. Jag har skänkt 300 kronor. Det är inte mycket, men det är något. Vill du inte skänka pengar gå åtminstone in på hemsidan för att se bilderna. Blir man inte berörd av dem, ja då vet jag inte vad som kan beröra.
Mycket har jag bakat i mina dagar, men aldrig saffransbullar.
Som ni ser tog jag tag i saken idag och nu är det gjort. Vilken fantastisk deg! Inte bara i färgen utan också konsistensen. Go att knåda. Enligt receptet ska detta bli kransar, men efter jäsning rullade jag bara degen och skar av bitar och la i formar.
På med lite kladd efter andra jäsningen.
Pensla med ägg och in i ugnen.
Kanske inte de vackraste bullarna, men uj uj vad goda det är!
Här följer receptet:
Deg:
125 g smör
1 pkt saffran
3 dl mjölk
50 g jäst för söta degar
1,5 dl strösocker
0,5 tsk salt
1 ägg
ca 12 dl mjöl
Smält smöret, häll över mjölk och saffran och värm upp till 37 grader. Smula ner jästen i en bunke och häll över vätskan. Blanda i socker, salt och ägg och sist mjölet. Dock inte allt på en gång. Degen får inte bli torr! Låt degen jäsa 30 minuter. Gör fyllningen under tiden. Jag gjorde den i min matberedare. Mandlarna först och sen i med resten.
Fyllning:
100 g smör
1 dl socker
50 g hackad mandel
Knåda degen för hand, dela den i två delar. Gör två rullar som delas i 20 bitar vardera. Lägg i formar. Tryck hål med tummen, eller gör som jag och klipp upp degen med en sax, och knö ner fyllningen bäst det går. Låt jäsa ytterligare 30 minuter. Innan bullarna ska in i ugnen så pensla med ägg för fin yta och färg. De ska gräddas i 225 grader i omkring 10-15 minuter.
Jag gjorde faktiskt tre satser av fyllningen för jag kände att det blev för lite annars. Med två hade varit mer lagom för jag öste på och fick ändå över.
En sak som jag tycker är lustig är det här med självförtroende och självkänsla. Ibland vet jag knappt skillnaden på dessa ord, men jag vet att jag har bra det ena och dåligt det andra.
Som barn och tonåring gjorde min dåliga självkänsla mig till en ängslig kameleont. I varje situation läste jag av min omgivning och agerade utifrån det på ett sätt som inte skulle stöta eller störa någon. Jag har många gånger blivit kallad diplomat för att jag lyssnar på flera sidor av samma sak. Den enda jag har varit dålig på att företräda är mig själv. Där har jag dock ändrat mig.
Jag har alltid älskat att måla och i gymnasiet gick jag estetiskt program med inriktning konst och formgivning. Rena himmelriket, kan man tänka, men usch så jobbigt det var att skapa inför klassen. De andra var så duktiga och hade förmågor jag saknade. Jag kände mig bara kass och felplacerad.
Vad bortkastat! Kan jag tänka ibland om min gymnasietid. Tänk om jag hade lärt känna mitt eget skapande och utvecklat det istället för att ständigt jämföra mig med de andra. Vad långt jag hade kunnat komma då. Istället stod jag nog mest still.
Jag önskar i efterhand att någon hade kunnat sticka hål på min bubbla och ge mig den insikt jag har nu, att alla är bra fast på olika sätt. I skapandet finns det inga rätt och fel bara olika sätt att uttrycka samma sak. Tänk om någon hade sagt det till mig.
Det är väl bara så här det är. Våra liv ser väldigt olika ut. Vissa insikter kommer tidigt, andra kommer sent. Vissa insikter når oss kanske aldrig. Och självkänsla kan ta ett helt liv att bygga upp och om den har varit skör från början räcker ibland ett nålstick för att den ska rasa.
Igårkväll hörde jag av mig till M och tyckte att vi skulle ses för kvällsmat i veckan. Jo visst, tyckte hon, och redan ikväll sågs vi. Jag lovade att kolla upp något ställe som vi kunde äta på. Jag ville utforska något nytt. Jag surfade in på restaurangkartan klickade mig fram till Göteborg och svepte fram kartan till området kring Järntorget. Därefter klickade jag på de olika plupparna för att hitta något.
Vid en av plupparna hittade jag Yammy Kitchen. Koreanskt och japanskt. Det lät fint. Jag slängde ut frågan på twitter under #gbgftw om stället var något att ha. Två personer uppgav att jodå, det var en bra restaurang och att jag inte skulle låta mig skrämmas av dess yttre, eftersom det var mysigt på insidan. Ni ser ju själva. Stilrent, men ändå en skön, varm känsla.
Jag valde en av de koreanska rätterna. Kyckling, grönsaker, sesamfrön och en rejält stark sås som brände bra i gommen emellanåt. Inte på det dåliga sättet. Maten var fantastiskt god.
M valde ett vegetariskt alternativ och hon var också nöjd. Så gött att hitta nya favoritställen. Jag går gärna hit igen och testar fler rätter på deras meny. Jag hade svårt att välja för det var flera saker jag ville ta. Hur som helst. Skönt att gå ut och äta middag en måndag. Bra start på veckan och samtidigt en förlängning av helgen. Vardagslyx.
En helg med dessa två har passerat och jag är så där salig som man är efter att ha varit omgiven av sina bästa vänner. Vi har blandat fest och lugn med skratt och allvar.
Det började i fredags på Pustervik. Timo Räisänen på scen. Han var märkbart rörd över att spela på hemmaplan och jag som längtat efter att höra honom live kunde inte annat än njuta.
Han bjöd på en bra blandning av gammalt och nytt. Jag är tyvärr inte såld på nya plattan, men den är helt ok. Tack och lov spelade han de flesta av mina favoritlåtar som "My Valentine", "I'm Indian" och "Fear no darkness, promised child".
Efter konserten gjorde han sig tillgänglig genom att sälja skivor och snacka med folk. Vi gick upp en våning, men när jag skulle ner på toa stod han kvar och pratade med en man. Alla andra hade lämnat honom. När det blev min tur flög han på mig med världens kram. Det var roligt. Jag tackade för konserten och sa:
- Du, "My Valentine"...
- Bästa låten ever, sa Timo.
- Ja, den är makalöst bra, sa jag och så log vi stort båda två.
Vi hängde kvar på Pustervik ett tag och när vi kom hem satt vi i köket, käkade knäckemackor (som vi ofta gjorde under vår internattid), spelade gitarr och sjöng.
Det blev en ganska lång frukost i går innan vi till slut kom på benen och begav oss till Feskekörka. Vi hade bestämt oss för att göra sushi och tänkte se om vi kunde hitta något trevligt att ha på. Det blev hälleflundra och svärdfisk. (L på den här bilden ser jag din dotter i dig!)
Jag älskar att gå på sånna här ställen och kika på alla roliga fiskar och skaldjur och varje gång tänker jag att jag skulle gå dit oftare och handla.
Kolla in humrarna! Den till vänster är skitstor! När vi handlat klart åkte vi hem och förberedde maten och sedan...
...begav vi oss till Liseberg. Tack vare kylan som svepte in över Göteborg igår fick man en aning julfeeling trots barmark.
Två glada tjejor på väg upp till tornet där det var diverse utställningar och försäljning av hantverk.
Det enda jag tyckte var kul var den här hästen som ser alldeles deppig ut.
Vi handlade lite av varje. Jag köpte fudge. Den ligger i kylen och bara väntar på att jag ska bli sugen. Vi provsmakade en del också. Massa goda ostar bland annat. Och renkött, men det spottade jag ut för att det smakade så köttigt. Konstigt.
Vi spelade också, men vi var mer lyckosamma i handeln än spelet. När vi (jag och L) frös tog vi vagnen tillbaka hem till mig och till sushiskapandet.
Jag har faktiskt aldrig varit med och gjort godare sushi än den vi fick till igår. Vi gjorde till och med egen sushiomelett, men den smakade mer som pannkaka. En bra sak var också att snälla J kopplade ihop mitt 5.1-system till tv:n medan jag och L fixade maten så nu kan jag lyssna på musik och njuta av den på ett helt annat sätt. Underbart!
Ja, vi åt upp nästan alltihop. Löjligt gott!
Tack mina fina vänner för en härlig helg. Med er är jag alltid glad och jag tycker så himla mycket om er!
Bruden på bilden sitter i detta nu på ett tåg till Göteborg. Snubben är på sitt jobb, men om några timmar sitter även han på ett tåg mot Göteborg. De kommer för att tillbringa helgen hos mig. Så himla gött!
Ikväll ska vi till Pustervik för att höra på Timo Räisänen. Jag har längtat länge för att höra honom live. Det är nog två eller tre år sedan sist. Verkligen på tiden. Jag tror det kan bli riktigt bra ikväll. Hemmaplan och en lagom stor lokal. Jag hoppas på ös.
Resten av helgen är inte direkt planerad mer än att jag tänker mig en ganska lång och slapp frukost i morgon. Ut på stan kanske. Det kan bli ett besök på Liseberg, men det hänger på vädret. Inte roligt att åka dit om det pissregnar. På kvällen blir vi hemma, lagar mat och bara hänger.
Med dessa två kan jag bara vara. Det är så där avslappnat och skönt. Vi är som vi är och det är inget konstigt med det. Att vi har bott två år i samma korridor och under den här tiden ätit i princip varje måltid med varandra, hängt i tv-soffan med varandra och pluggat, festat, tränat och gjort en massa annat med varandra har så klart spelat stor roll för våra relationer. Vi har sett de flesta sidor hos varandra och därför behöver man inte göra sig till Och det är vad riktigt vänskap handlar om, enligt mig. Så himla fint!
Dessa bilder tog jag från mitt jobbfönster en eftermiddag i veckan. Det är sannerligen inte fy skam att sitta på fjärde våning och se ut över hustaken när solen sjunker mot horisonten. Ja, eller när jorden snurrar så att vi upplever att solen sjunker...
Dagen efter satt jag och såg i det andra fönstret hur solen saktmodigt stretade upp igen. Tänk om det kunde vara i närheten av lika vackert idag, men icke. Det är grått, grått, grått. Det regnar inte men man ser att det är vått ute. Rått. Dimmigt. Som vädret är mest i den här staden. Men man får leva med dessa grå dagar för rätt vad det är kommer dagar enligt ovan och då är det så makalöst vackert att ingenting skulle kunna få mig att vilja byta bort dem.
Äntligen fick jag träffa mina kära vänner D och K. Vi har inte setts sen i somras någon gång. Tiden har bara pinnat iväg och vi har gått om varandra på helgerna. Middag hos mig blev det och bara massa tjöt. Det räcker länge.
D får till sin schysstaste pose. Som vanligt skrattar jag mest.
Gulle-D hjälpte mig att få ihop mitt staffli som jag köpte för ett bra tag sedan. Jag började skruva ihop det, men det blev fel i ett tidigt skede. Jag blev så arg att jag inte velat se åt skiten sen. Jag visste att D skulle ha rätta ögat för det, vilket jag inte hade. Inte ens beskrivningen kunde hjälpa mig.
Tack goingar för en skön kväll!
Detta är lätt min bästa vecka den här hösten. I måndags var jag hemma hos två goda vänner. Middag, film och gött häng. Fick hälsa på deras nyfödda bebis samt gosa med deras hund. Jag som vanligvis inte gillar hundar är väldigt förtjust i deras. Blev aldrig några bilder där tyvärr. Ikväll besök av K och D. På fredag kommer två andra nära vänner på besök och de stannar hela helgen. Så mycket kärlek och glädje på så kort tid. Wow!
Denna dag stormar det. I stormens kärna står SD med byxorna nere. De kämpar för att bli ett rumsrent parti, men rasismen finns där ändå. Ända in och upp i toppen. Jag har inte riktigt ord att formulera mig med idag, men läs min vän Dybbans inlägg här. Han får tala även för mig.
När ni ändå är i gång att klicka hit och dit så sök rätt på Tomas Andersson Wij på Spotify och så lyssnar ni på hans låt "Sommaren 77".
Om du någon gång måste lämna allt då är mitt land ditt land.
Jag vet inte vad som hänt med mig. Något underligt, konstigt. Något som jag inte riktigt känner igen. Jag är sugen på att julpynta, baka pepparkakor och dricka glögg. I november! Tidigare år har jag haft svårt för jul till och med i december. Men så är det. Jag har fått julfeeling.
Förra året blev det inget juligt alls för min del. Det berodde på att jag flyttpackade hela december och att hänga upp julsaker hade varit alldeles onödigt. Det enda juliga var att jag hade en stor skål med apelsiner och clementiner. Jag tror knappt jag gjorde julgodis. Eller jo, det gjorde jag fast jag minns att jag först bestämt mig för att låta bli.
Chokladkola och Mozartkulor. Jag börjar nästa dreggla när jag ser bilderna. Dessa två är mina julgodisfavoriter.
För två år sedan hade jag en julkalender här på bloggen. Jag skrev om olika ämnen varje dag som lycka, familj, tid, framtid, måla, ordning, skratt...men något sådant blir det nog inte i år. Fast vem vet. Jag kanske får en bra idé.
I vår släkt har vi ett speciellt pepparkaksrecept och det ger de godaste pepparkakorna jag vet. Det brukar ju vara så. Man gillar dem man alltid ätit och man kan aldrig tycka lika mycket om någon annans hembakta peppisar. Så är det för mig i alla fall. Hittills har jag aldrig bakat de där pepparkakorna själv utan har fått nöja mig med att äta dem hos mina föräldrar. Men i år ska jag nog slå till.
Till helgen får jag besök och faktum är att jag är sugen på att plocka fram lite julpynt till dess. Jag VET att det är tidigt, men jag VILL. Ja, ja, jag får se hur jag gör. När det kommer till pynt är jag inte särskilt överdrivet julig ändå. Det blir mest stjärnor, änglar och glitter. Inte en massa tomtar och renar. Och stjärnor, änglar och glitter passar ju jämt.
Det enda jag inte längtar efter är julmaten. Jag är inte det minsta sugen på julmat. Det kommer jag förmodligen att vara tids nog. Typ när jag blir hungrig någon gång.
Jag har sagt det förut. Loreen blev en av mina favoriter redan när hon var med i Idol 2004. Som så många andra försvann hon som artist efter programmet och jag saknade henne. Plötsligt dök hon upp igen och det är vi uppenbart många som är glada över.
Nyligen kom hennes album Heal. Det är så himla bra! "Euphoria" är så klart med, men den har jag hört mig trött på nu. "Sober" är med liksom "My heart is refusing me" i en uppdaterad version. Här finns nya singeln "Crying out your name" som jag tycker mycket om, men min nya favorit är "Everytime". En låt som är något nedtonad som lyfter fram Loreens fantastiska röst.
Det är inte bara Loreen som är bra. Det finns ju ett gäng andra artister vars skivor jag lyssnat en del på. Tänkte nämna tre. Faktum är att alla tre har varit med i Idol. Först vill jag nämna Linnea Henriksson och hennes album Till mina älskade och älskare. Hon har jobbat tillsammans med Orup. Det säger ju en del. Låtarna "Alice" och "Mitt rum i ditt hjärta" är väldigt bra.
Vi har den färskaste av dem; Moa Lignell med Different path, som jag absolut tycker är värt några lyssningar. Jag tror att hon kommer att utvecklas och bli ännu bättre. Till att börja med var jag oerhört förtjust i låten som hon dängde till Sverige med: "When I held ya". Den är en outsider på plattan och många av de andra spåren är bättre. Lyssna på "Calling". Moa har ett eget uttryck både i sin ton och i sitt uttal. Jag gillar henne.
Sist ut vill jag tipsa om Agnes som vann Idol året efter Loreens medverkan. Hennes album Veritas gillar jag. Jag gillar Agnes röst. Hon och Loreen är ju lite i samma genre, men vitt skilda som artister. Singeln "One last time" bör man höra, men är du ändå igång så lyssna på "Nothing else matters" också. Tung så jag gråter.
Denna dag startade vackert minsann. Solen klättrade fram över några moln och gav dem guldkant. Jag vet inte vad det är med molnen och solen som fascinerar mig så. Eller jo, egentligen vet jag precis. Det är alla färger och former de lyckas frammana tillsammans. Jag kan inte se mig mätt. Varje soluppgång och varje solnedgång fångar mig. Häftigast är när stora, bulliga moln liksom brinner eller när skira molnslöjor blir alldeles rosa. Hoppas ni får en bra vecka!
Som jag berättat tidigare håller jag på och grejar och donar i min lägenhet. På den här bilden ser ni min garderob som jag köpte. Mitt stora problem i den här lägenheten har ju varit förvaring så garderoben var verkligen ett bra köp. Ovanpå ser ni två lådor. Det är helt vanliga flyttlådor som jag har klätt in och på så vis skapat ytterligare förvaringsutrymme som ändå ser helt ok ut.
Hela den här dagen har jag hållt på. Både röjt och städat. De sista sakerna som skulle upp på vinden är där nu. Tror det blev fem vändor upp och ner för alla fyra trappor. Mina tillfälliga mattor i hallen har jag bytt ut mot dem jag vill ha där och jag har även flyttat mattan jag hade i sovrummet till vardagsrummet. Mattan i hallen är för övrigt en stor favorit. Den går i blått och grönt och när jag hittade den blev jag fullständigt kär. Den är från en second hand så klart.
Några av mina handväskor har fått egna krokar och därmed plats på väggen i hallen. Både praktiskt och dekorativt om ni frågar mig. Krokarna satte jag upp för ett par veckor sedan, men jag tror inte att jag har visat dem innan.
En av väskorna är för övrigt köpt i Paris och en annan i Venedig. Tre är från second hand, en från Indiska (present från mamma) och en från H&M.
Självklart nyttjar jag även utrymmet ovanpå garderoberna i sovrummet. Även där har jag klätt två flyttlådor för lite snyggare förvaring. Tidigare hade jag en svart sopsäck full med saker. Varken snyggt eller effektivt.
Allt eftersom har hyllan i köket fyllts med prylar. Betoningen är hav och gröna saker. Och godis. Högst tillfälligt, skulle jag tro... Från början hade jag väl tänkt att den skulle användas mer praktiskt, men jag tycker det är roligt med en hylla som bara är fylld med saker jag tycker om. Det kanske inte syns så tydligt, men lådan till vänster på mitthyllan är fylld av stenar som jag plockat hem från havet. Jag har alltid älskat stenar och om jag inte hejdat mig själv skulle lägenheten förmodligen vara full av dem.
Till sist. Efter en lång dag av slit och svett ska jag nu unna mig några ostbågar. Det är jag värd.
Sen en ganska lång tid tillbaka köper jag ägg som är ekologiska och kaffe som är både krav- och fairtradestämplat. Förut har jag tyckt att många produkter i dessa kategorier har varit för dyra. Till exempel kostar ett paket ekologiskt bregott 40 kronor i "min" mataffär. Det vanliga kostar 28.
Saken är den att jag allt eftersom köper fler och fler produkter som har märkningar som krav, eko och fairtrade. Jag köper också många produkter som är märkta med Svanen eller Bra miljöval. Ju mer av dessa produkter jag köper desto bättre samvete får jag. Plus att jag känner en stolthet när jag ställer in varorna i mina skåp.
Ju fler märkta varor jag köper desto lättare är det att köpa andra. Det dyra kravmärkta bregottpaketet har nu blivit ett med min kyl. Sist jag handlade köpte jag kakao som var nära på dubbelt så dyr för att den var fairtradestämplad. För ett tag sedan började jag köpa kravmärkt socker och mjöl. Köper jag ekologiskt smör så är snart alla mina kakor ekologiska. Fint va!
Det jag försöker säga är att jag har märkt att där jag en gång har köpt en kravprodukt där har jag inte gått tillbaka till att köpa den icke kravmärkta. Som med socker, mjöl, ägg, bregott, riskex, cocosmjölk, bönor, krossade tomater, färska kryddor ...
Senast jag handlade var 20 procent av mina varor krav eller eko. Därtill några Svanenmärkta. Eftersom dessa varor ofta är dyrare tänkte jag att de borde utgöra en större del av den totala kostnaden, men faktum är att dessa varor utgjorde 20 procent också i kronor.
Jag vet att det finns en del invändningar mot krav och eko, men jag vill tro att det finns en långsiktighet som leder till miljövinster och jag tror framför allt att det ger mig renare produkter. Och renare produkter är precis det som jag är ute efter.
Jag och min kollega P blev inbjudna till pressvisning av Palace som under ett års tid har genomgått en rejäl renovering. Eftersom jag inte har varit där tidigare har jag inget före och efter att jämföra med, men vad fint det är där! Det finns en enorm historia i husets bakgrund med Sveriges största konstnärer inblandade, en historia jag inte hade en susning om. Detta har hur som helst varit en stor inspiration för designteamet.
Till att börja med fick vi en smarrig drink.
Denna lampa har så klart tillkommit i inspiration från målare från förr. Superläcker. Nästan så jag blir sugen på att göra en egen variant.
Ett bord i matsalen såg ut som rena rama paletten.
P spanade in pensellampan.
En trappa upp återfinns den här salongen. Inbjudande? Konstnärerna som hängde här var bland andra Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson. Dessa rörde sig också en hel del i Paris och inspiration har även hämtats därifrån.
Det var olika lampor i princip alla rum. Den ena snyggare än den andra. Och alla rum stod för olika saker.
Räven. Bruno Liljefors.
Det här golvet hade jag kunnat tänka mig. Som en ateljé.
Och i taket stod målarprylar runt om.
I det här rummet hade man försökt återge en kvinna från en målning. Detta är taket som ska vara kvinnans underkjol.
Många härliga detaljer.
Vi pratade med den kreativa chefen bakom designteamet och han berättade att han gillade att samla ihop saker som tillsammans berättade en historia.
Alltså, lampan!
Tänk den på en toalett!
Utsikt över Brunnsparken och Gustav Adolfs Torg.
Takkronan underifrån.
I morgon är det visning för den finare ligan och på fredag öppnar stället för allmänheten. Bråda dagar för alla hantverkare. Dessa fanns det gott om i hela huset.
En faun.
Många lampor blir det.
Efter rundturen slog vi oss till bords. Vi satt tillsammans med tidigare nämde kreative chef samt en profil från P4 Göteborg. Det var mycket trevligt. Vi skrattade högst, tror jag ...
P4-snubben körde en spontanintervju med kocken Martin Löfstedt. Det var en mycket mer lättsamt och rolig intervju än bilden ger sken av.
Pancostekta grodlår med en sås av citron och lime. Första gången jag åt grodlår. Det var gott. Köttet i sig smakade inte så mycket utan det var själva paneringen och såsen som gav mest smak. Nu kan jag i alla fall checka av den. Vi fick anklever också. Första gången jag åt det med. Vi fick en terrin på chèvre med fikonmarmelad och valnötter. Smakrik klassiker. Vi fick pastisflamberad korv med paprika och lök. Här var det tre fel av tre möjliga. Jag stod över den rätten. Den femte förrätten vi fick smaka var ett knäckebröd med två sorters sill och västerbottenost.
Varmrätten blev också en slags avsmakning. Ratatouille med aioli.
Tryffelrisotto med säsongens primörer, vilket var svamp. Plus några skivor parmesan. Fantastiskt god.
Vi fick smaka på derar variant av räksmörgås. Den var väl som räksmörgåsar är mest. De hade även en egen variant av Ceasarsallad och den var väldigt god. Den sista rätten var oxfilé med anklever samt baconrullad sparris. Jag smakade på filén, men den var för blodig i smaken för mig.
Till efterrätt fick oss två smakprov. Choklad- och nougatterrin med havtornsorbet. Galet gott!
Ostkaka med hjorton och kardemumma. Mumma är ett mycket bra slutord för den här avsmakningen. Min mage är kaos nu, men det var det värt. Alla gånger!
Till och med i köket blev vi insläppta. Sånt tycker jag är superspännande.
Högste chefen i köket Martin. Supertrevlig. Han lät mig och P kika in i en av kylarna. Redan nu förberedde man sig för julbordsanstormningen om några veckor.
Ja, nu blev det mycket reklam, fast det är inte därför jag skriver detta. Mitt syfte är att dela med mig av upplevelsen jag fick. Många av oss kanske aldrig kommer innanför de där dörrarna. Nu har ni fått en liten glimt.
Vad kallas du för? Det är bara några få människor som kallar mig för något annat än Sofie och det är också det som gör ett smeknamn speciellt. Några smeknamn är: Snorifan, Fiffi, Soffan, Proppen, Spot, Softy, Soapy.
Vad vill du att folk ska kalla dig? Sofie. Smeknamnen är ju interna.
Vad har du gjort idag? Vaknat, gråtit en glädjetår över att Obama vann i USA, rusat till jobbet, köpt frukost på vägen och sen jobbat.
Vad var det roligaste med din dag? Att Obama vann valet och att jag och en kollega ska på presslunch.
Vad var det tråkigaste med din dag? Att allt jag skulle göra idag hann jag göra igår. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Det finns så klart massor att göra, jag har bara inte bestämt i vilken ände jag ska börja.
Om du fick beskriva en perfekt dag, hur skulle den då vara? Solen får gärna skina även om det inte måste vara varmt. Dagen bör innehålla mycket skratt, för att skratta gör mig lycklig. Inte alla skratt så klart, men ja, jag tycker om att skratta. Fast perfekt...det är ett konstigt ord. Vidare till nästa fråga.
Om du hör ordet perfekt, vad förknippar du det med? Tråkigt. Perfekt är tråkigt. Odynamiskt. Vad är perfekt egentligen? Jag tror inte att jag själv är klar över den betydelsen.
Om du tittar åt höger, vad är det du ser? En parkering, hustak. Jag ser norra sidan av Nordstan och Tyska kyrkans torn. Mycket himmel.
På tal om höger, är du vänsterhänt eller högerhänt? Högerhänt, men jag kan göra en del saker med vänster också. Den är inte helt lam.
Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför? Jag älskar vår och höst. Kanske höst snäppet mer. Jag älskar när luften är klar, himlen blå och solen skiner. Som i morse. Det var minusgrader, lite halt på gatorna, bara lätta moln på himlen. Lite bit i kinderna. Och så sol på det. Hur underbart som helst. Sommar har väl sin charm, men jag gillar sommaren mest på grund av semestern. Vintern är jag inte särskilt förtjust i. Mörkt.
Vilken högtradition är din favorit; julen, midsommar, påsk etc? Och varför? Egentligen gillar jag inte högtider av ovan nämnda slag. Det är så hetsigt och allt ska vara så himla tipptopp. Fast i så fall är nog julen den bästa. Då får jag träffa hela familjen.
Beskriv den perfekta outfiten? Alltså det här med perfekt. Nå väl. Jag gillar att klä mig lager på lager. Gärna strumpbyxor, kjol, topp, kofta, en stor sjal och något halsband. Precis som jag är klädd idag med andra ord.
Välj något inom modeindustrin som du skulle vilja rädda svenska folket ifrån genom att banna? Jag vet inte om man måste banna det, men jag skulle vilja uppmana folk att inte ta på sig foppatofflor till en fin klänning eller snygg skjorta. Foppatofflor liksom onepiece hör till kläder man har på sig hemma.
På tal om mode, din favoritbutik? Jag handlar inte jättemycket kläder. Eller jag försöker i alla fall att låta bli. Men det blir en del på H&M och Indiska. Helst skulle jag vilja svara second hand, men med tanke på hur ofta jag besöker olika second hand-butiker är det väldigt sällan jag köper något.
Favoritplagg som du har i garderoben? En svart trikåkjol.
Vad är den perfekta presenten? Ifall du skulle fylla år imorgon. En overlock-symaskin.
Vad är den hemskaste presenten du fått? Någon hemsk present har jag nog aldrig fått. Kanske något smycke eller så som jag vetat direkt att jag aldrig kommer att använda.
Cola eller fanta? Ingetdera. Jag är inte mycket för läsk.
Choklad eller sur/salt godis? Kakor? Om jag köper godis så är det oftast lakrits. Jag gillar både söt och salt. Och punschpraliner.
Sallad eller McDonalds? Jag älskar sallader. Avskyr McD. Om jag ska äta burgare gör jag det på Max och bara på Max.
Myskväll eller utekväll? Myskväll och hemmafest.
Tv eller dator? Om jag måste välja så blir det datorn alla gånger. Så mycket mer att välja på då, men jag skulle inte vilja vara utan tv:n.
Ditt finaste minne från gymnasietiden? Det måste vara den klassresa vi gjorde i trean. Eftersom alla hade ganska olika ekonomiska förutsättningar gjorde vi något som alla skulle ha råd med. Vi hyrde ett vandrarhem på en ö utanför Uddevalla. I tre dagar var vi där och lagade all mat tillsammans och bara njöt av livet.
Det roligaste som hände dig under gymnasiet? Jag fick möjlighet att åka med till Paris trots att jag inte läste franska. Dels för att några i min klass gjorde det och dels för att jag kände en av lärarna. Att komma till Paris i mitten av maj var en fantastisk upplevelse.
Något som du önskar att du kunde ha gjort under gymnasiet? Litat mer på mig själv och min egen förmåga. Istället var jag allt för ofta en ängslig typ med blicken i golvet.
Något som du vill uppleva i livet som du inte hunnit göra än? Jag skulle vilja besöka och arbeta i något projekt för barn. Till exempel SOS Barnbyar. Det går en serie om det nu på måndagar i TV4 med syfte att ragga fler faddrar. I en sådan barnby bor och lever "mammor" som tar emot föräldralösabarn i Ghana. De här mammorna har ägnat dessa barn sitt liv. Mammorna kommer inte dit och gör sina arbetstimmar och går hem. Barnbyn är deras hem. Det är enormt fascinerande. Vilket uppoffrande och vilken kärlek. Helt fantastiskt. För att inte tala om barnens glädje. I barnbyn får barn vara barn. Det får gå i skolan och lära sig att respektera varandra. Tänk att få tillbringa några månader på ett sådant ställe. Jag blir ödmjuk av bara tanken.
Nämn tre saker på din att-göra-lista? Bära upp grejer på vinden, skifta mattorna i sovrummet och vardagsrummet samt skruva ihop stativet till ett elpiano jag har lånat av brorsan.
Beskriv din favoritscen från en film. Uj vad svårt. Jag nämner några filmer jag verkligen gillar istället: Kill Bill (båda är ett måste) Love actually, Molin Rouge och Leon. Kärlek och död.
Berätta tre saker om dig själv som ingen vet? Självklart har jag saker som ingen vet, men det är ju själva poängen. Framför allt när man har en blogg öppen för var och en att läsa är det viktigt att ha stängda dörrar. Eftersom ganska få kommenterar min blogg i förhållande till hur många som läser den så väljer jag att vara försiktig. Även om jag vet att vissa tycker att jag berättar för personliga saker ibland så är mitt urval noga övervägt. Därmed väljer jag att hålla det okända okänt även i fortsättningen.
Två inlägg om sport och besökarstatistiken slår i botten, men det låter jag mig inte nedslås av. Just nu har jag lite skralt om uppslag, för saker som jag håller på med är för diffusa eller trista att visa upp på bloggen. Min mesta energi går (förutom till jobbet) åt till att få en bra grundordning i min lägenhet. Det kan man ju tycka att jag redan borde ha skaffat mig vid det här laget.
När jag flyttade in i januari ville jag bara få funktionalitet så fort som möjligt. In med sakerna! Under flera veckors tid har jag strukturerat och grejat. I och med garderobsköpet blev det mycket lättare, eftersom jag fick den förvaringsyta som jag saknat. Därmed har många saker fått byta plats och vara där de passar bättre. Till exempel förvarar jag alla mina lakan i sovrummet istället för i hallen, där mina dukar och gardiner nu ligger. Nära till strykbräda och järn i städskrubben.
De sista lådorna som inte skulle packas upp är nu på vinden och igår hängde jag in mina jackor i den nya garderoben. Min hall har blivit så luftig och trevlig nu. Jag blir glad varje gång jag ser den. Det är fortfarande en del att göra innan jag är nöjd och jag tar små steg för att inte bli alldeles trött på eländet.
Jag har ytterligare några grejer som ska upp på vinden. Några tomma lådor, en klädstång och en bunt gardinstänger. Därtill ska jag strukturera lite till i både hallen och sovrummet innan allt är nästan perfekt. Då kan jag börja pilla med detaljerna. Som att få upp tavlor.
Tänk att jag bott här i snart ett år och först i helgen fick jag upp de sista flyttlådorna på vinden. Ja, ja. Det är sådan jag är. Dessutom hade jag förhoppningen att få plats med allt i lägenheten, men det fick jag inte. Hoppas råttorna låter mina saker vara däruppe bara...
Uppvärmning inför säsongens sista match. Blåvitt tog emot Djurgården.
En stund innan start fick Stefan Selakovic höra några fina ord.
Han fick sig en blomsterkvast också.
Djurgårdsklacken betedde sig så här när det egna laget presenterades.
Sella presenterades sist av alla och han kom in efter alla andra tillsammans med sina två barn. Jublet var öronbedövande. Det märktes på honom att han var rörd.
Pepp innan start.
Hörnsituation.
Frispark i hyfsat läge.
Självklart var det Sella som la den, men ingen utdelning där.
Några minuter senare fick IFK återigen frispark med sig. Denna gång i ett ännu mer gynnsamt läge. Stefan Selakovic la upp bollen, tog sats, slog till och bollen gled tjusigt in i mål. Så otroligt vackert! Jag tror vi alla önskade att han skulle sätta en pärla denna kväll. Så rättvist. Hans egen glädje var enorm.
Med tre minuters stopptid kvar byttes han ut och fick ta emot arenans rungande applåder. Sella blev utsedd till matchens lirare. Han var riktigt bra. Slet som ett djur från start.
Sellas mål blev matchens slutsiffra. Skönt för honom att sluta med vinst och skönt för hela Blåvitt att få sluta säsongen med vinst.
Laget gick i vanlig ordning runt och tackade sina fans.
Sella var inte ensam om att ha tårar i ögonen.
Tack Stefan Selakovic! Du är grym och jag kommer att sakna dig på planen.
Det är sorgligt, det är det. I morgon spelar Stefan Selakovic sin sista match i Blåvitt. I åtta säsonger har han gång på gång levererat i laget. Inte bara i form av mål och målgivande passningar, jag tror att han gett minst lika mycket till sina lagkamrater genom moraliskt stöd och hjärta.
Fram till idag har han spelat 327 matcher och gjort 78 mål. Mitt absolut bästa minne var i matchen på hemmaplan mot Syrianska förra året. Jag var där med min bror och det var så varmt att svetten rann över hela kroppen. Efter paus lämnade vi våra platser och ställde oss i skuggen.
I matchen stod det 0-0 och det var mycket fram och tillbaka på plan. En bit in i andra halvlek såg jag Sella värma vid sidan och var på väg in. Det var hans första match efter frånvaro på grund av skada. Jag hoppade jämfota där jag stod och sa till brorsan att nu blir det mål.
Och som det blev mål också! Stefan Selakovic kom in och gjorde hat trick. Tre mål på 18 minuter. Hans mål satte matchresultatet 3-0. Varför Sella har varit min stora favorit hänger nog samman med den slitvarg han är. Det är den typ av spelare jag gillar. Den som ligger bakom mycket av det som sker på planen utan att alltid vara den som syns. Niclas Alexandersson var också en av mina favoriter.
Att Sella nu inte fortsätter i Blåvitt är sorgligt. Han liksom är Blåvitt. Vem ska nu bli min favorit? Laget har så många unga spelare som bara försvinner. Ja, ja. Framtiden får utvisa. Jag har hur som helst köpt biljett till morgondagens match och med mig, för att hylla Stefan Selakovic, tar jag min tröja med nummer 9 på ryggen.
Hittills i höst har jag bara haft torgvantar på mig. Ni vet sånna där fingrarna är fria och bara resten av handen är täckt. Några dagar har det varit redigt kallt, men det har funkat. I morse sprang jag hemifrån helt utan. DET var kallt. Bestämde mig för att köpa mig ett par skinnhandskar. De senaste jag hade slet jag ut förra vintern efter mycket användande.
Ett problem jag har är att damstorlekar på handskar bara finns upp till storlek 8. För mig som har så långra fingrar räcker det inte till. Ofta är handskarna trånga på bredden också. Herrhandskarna blir för breda så att de trillar av.
Jag tänkte i förväg att upp till 500 kronor skulle jag kunna lägga. Det är mycket pengar för handskar, men när man använder dem varje dag i flera månader så är det värt det. Vill till att inte tappa bort dem bara.
Jag gick till Accent och provade ett par jag sett på nätet. Som andra par provade jag dem på bilden. Kände mig igenom runt fem par till, men valet föll på dessa. De är något korta i fingrarna, men inte alls så trånga som många andra handskar är. Blev också väldigt förtjust i den dubbelvikta mudden som håller handleden varm till och med om jackärmen glipar. Björn Borg för 399 kronor. Vi kommer att trivas I'm sure.
Måste bara nämna att jag, trots november, fortfarande går i ofodrad jacka. Det är skönt. Jag blir så varm när jag rör mig. Jag kan vara skollvarm om hela kroppen och ändå frysa om fingrarna. Nu har jag varma kängor också. Varm om fötter och händer. Det är hela grejen. Hej vinter!