Så här ser min pw-runda ut. När jag började gå för ett år sedan var den jobbig att gå. Det är den inte längre. Nu är den väldigt behaglig. Jag hade lika gärna kunna gå runt hela berget istället för att korsa parken, men det gör jag för att få mer kuperad runda. Jag håller samma tempo så väl uppför, som nerför och på platten. Problemet är att jag succesivt har ökat min fart. Insåg jag idag när jag tog tiden. Denna runda tar bara 27 minuter. När jag började tog den 30+. Jag måste alltså utöka. För minst 30 minuter ska det vara. (Hör sjukgymnastens ord ringa i skallen.)

 

 

 

Fina fasader.

 

Jag var på Göteborgs Universitet idag, på Humanisten som ligger en bit ovanför Götaplatsen. Jag har inte varit där sen jag läste Nordiska språk och svenska 2005. Jag skulle hämta ett intyg för mina inlästa poäng. Därifrån tog jag sedan en promenad till mitt favoritsushiställe Koyto sushi som ligger på Norra Allégatan. Nästan vid Järntorget. Där satt jag rätt länge för jag hade tre kompendier att läsa igenom och det kändes trevligare att göra det där än hemma. Efter mat och läsning tog jag mig en second hand-runda. Det var väldigt längesen sist och jag hittade en hel del.

 

 

Det är mycket på gång samtidigt just nu. Jag försöker verkligen hålla liv i bloggen, men den får stå åt sidan vissa dagar. Jag ska återkomma och berätta lite om vad som hänt om någon vecka när allt lagt sig. Eventuellt har jag två goda besked att berätta om.

 

Idag målar jag. Fast just nu har jag paus. Musiklyssnarpaus. Jag skapar en lista som jag ska spela under utställningen jag ska ha hemma. Det kommer bli väldigt bra! Jag har fått många positiva reaktioner och hoppas på många besökare under de två dagarna i april.

 

Ni som tänker komma får mer än gärna tänka på dem som finns omkring er. Finns det någon i er vänkrets som kan vara intresserade att följa med? Bjud in dem, ta med dem i så fall!

 

Tavlan på bilden gjorde jag färdig i förra veckan. Den hade ett helt annat motiv under, men som jag inte var alls nöjd med. Nu är jag nöjd. Den här gillar jag. Den mäter 40x50 och kommer att vara till salu för 900 kronor. Först på utställnigen i Värnamo och om den finns kvar kommer den att finnas tillgänglig på utställningen i april.

I onsdags hade jag flyt i mitt måleri, liksom igår. Idag, not so much. Jag började dagen med ett informationsmöte på Arbetsförmedlingen. Av det fick jag ut ungefär noll bra information. Jag hade faktiskt väntat mig något mer. Efter mötet tog jag svängen om Backaplan. Apoteket, Kicks och Intersport. Reashoppade nya träningskläder. Det var skönt att konstatera att jag inte behövde köpa XL på brallorna och att L till och med satt lite löst. För det har jag mig själv och alla mina promenader att tacka!

 

Från det att jag kom hem har detta varit en riktigt skitdag. Hela eftermiddagen och kvällen har jag tillbringat i soffan. Omväxlande gråtit, sovit och kollat på film. Inget att oroa sig för, om någon nu skulle göra det. Jag har saker att bearbeta rent känslomässigt och tar det sig ut i tårar så hindrar jag dem inte. Likväl jobbigt. Lägg på en smällspänningsvärk i skallen på det. Det krävdes dubbla tabletter två gånger om för att dämpa smärtan och nu är den så gott som borta.

 

I morgon kommer några av mina absolut bästa vänner hit och jag längtar efter dem alla. Vi ska laga mat och sedan gå och höra Laleh. Det blir en skön kontrast till den här dagen som jag nu tänker lämna bakom mig.

 

Roligt att se att så många tog del av mitt inlägg där jag berättade om mitt måleri! Jag har haft en dryg veckas målarpaus, men nu har jag just plockat fram allt för att sätta igång igen. Jag fick en bra idé till en målning igår. Återstår att se om jag lyckas genomföra den på samma sätt som jag ser den i tanken. Det kan tänkas bli en del målande med händerna.

 

Under veckan som gått har jag haft både vänner och familj här i omgångar och jag har fått visa upp målningarna som jag har jobbat med det senaste. Det är alltid lite pirrigt samtidigt som det så klart är jätteroligt att visa. Framför allt är det roligt när de som ser mina tavlor är beredda att diskutera motiven och färgerna med mig. Min familj är bra på att göra det på ett väldigt ärligt sätt. Det uppskattar jag. Det både bekräftar mig och gör mig modigare i mitt måleri.

 

Nu är det bara 1,5 vecka till utställningen och jag behöver måla i princip varje dag fram till dess, men det ser jag bara fram emot. Att vara igång och måla är inspiration i sig. Det ena ger det andra. Jag har tre målningar klara, två på gång och ytterligare två i tanken. Dags att sätta igång!

 

 

Den senaste tiden har jag fått en hel del frågor om mitt måleri och jag tänkte att jag ska försöka besvara de vanligaste frågorna här. Undrar ni något mer utöver detta så skriv det i en kommentar eller maila till mig!

 

 

Jag har målat så länge jag kan minnas. Till en början så där som alla barn gör, men jag tror jag upptäckte lusten i det när jag var kring nio-tio år. I högstadiet hade jag extra bild som tillval och i gymnasiet gick jag Estetiska programmet med inriktningen konst och formgivning. I alla skrivhäften under skolgången finns små bilder målade i marginalerna. Ofta bara kladd, men ändå.

 

Jag målar i akryl.  I motsats till oljan torkar akrylen väldigt snabbt. Det passar mig för jag är ganska ivrig i mitt måleri. Det går fort och en och samma tavla kan ha haft flera olika motiv innan det slutgiltiga.

 

Jag målar mestadels abstrakt. Ofta abstrakta landskap, men även i det abastrakta kryper det in figurativa motiv. Något som är ofta återkommande är granar, huskroppar och människogestalter. Ibland kan jag ha en tydlig tanke i huvudet när jag målar, men den är sällan tydlig i mitt måleri. För mig är inte det viktigaste att betraktaren ska förstå min tanke, utan att betraktaren skapar en egen tanke. Därför kan det jag ser och det betraktaren ser skilja sig vitt och det tycker jag är väldigt intressant. Bilden ovan har ju motiv, men är samtidigt abstrakt.

 

Oftast är det färgerna som styr mig. När jag börjar med en ny målning börjar jag med en färg och sen fyller jag på. Många gånger är det som om färgen är själva motivet. Drivet är lusten i att se olika nyanser uppenbaras när två eller flera färger blandas. Att samma färg kan upplevas turkos bland blå färger eller grön bland gula. Bilden ovan är en av mina senaste tavlor. Jag bestämde att jag ville använda en klargrön färg och så utgick jag från den. Jag visste inte alls vart det skulle sluta, men detta är resultatet.

 

Den största inspirationen är färgerna. Att leka med färgerna. Det väcker skaparlusten i mig. Men jag kan även inspireras av en betongvägg, en rostig stolpe eller en känsla. Jag brukar samla inspiration i bilder. Urklipp eller foton. Det är inte så ofta som jag försäker efterlikna det jag sett, men det finns med i bakgrunden. Jag minns väldigt tydligt en tavla som hängde i en barndomsväns föräldrahem. Som barn kunde jag sitta och titta på den där tavlan länge, länge. För fem-sex år sedan gjorde jag en liten tavla. När jag var klar insåg jag att den liknande den där målningen hemma hos kompisen. Under måleriets gång var jag omedveten om det. Det är väl så inspiration fungerar.

 

 

Förut har jag alltid bara målat med penslar. Jag har växlat mellan stora svepande drag och korta, korta duttar. Nu har jag börjat måla på fler sätt genom att använda roller, svampar och händerna. På så sätt tappar man till viss del kontrollen för det är inte riktigt lika enkelt att styra en svamp som en pensel, men det finns en tjusning i det som jag gillar. I bilden ovan syns flera målningar med korta, nästan pricka penseldrag.

 

Särskilt förtjust är jag i Vincent van Gogh. Favoritmålningen är Middagsvila. Den stod jag stum inför när jag såg den i Paris.

Pablo Picasso är en annan stor favorit. När det kommer till honom fångades jag först efter att ha läst mycket om honom och framför allt efter att ha läst om hans målning Guernica. Jag hoppas jag får möjlighet att se den målningen live en dag. Den är magnifik!

På senare år har jag upptäckt Helene Schjerfbecks måleri och gillar framför allt hennes många självporträtt. Jag gillar även hennes färger som ofta är dova och lite ledsna. Förra året visades hennes målningar här i Göteborg och då passade jag på att se dem. Det var häftigt.

Sigrid Hjerten är en annan konstnär som jag gillar. Både hennes sätt att avbilda människor och hennes val av färger.

 

Nej. Första gången jag sålde en tavla kände jag eufori. Känslan att någon tittar på min tavla, tycker om den, bestämmer sig för att köpa den och sedan hänger upp den i sitt hem är oslagbar. Inför det känner jag mig både ödmjuk och stolt. Vissa tavlor är så klart svårare än andra att skilja sig från, men rent krasst skulle jag inte kunna hålla på att måla om jag inte också sålde. Av utrymmesskäl. Målningen ovan är en av få som jag aldrig kommer att sälja. Den är min första i en inriktning som jag sedan fortsatt med i 15 år. Inriktningen är just den här färgskalan, men också det abstrakta landskapet.

 

Det händer ganska ofta. I de flesta fall beror det på att jag inte är nöjd eller att jag fastnat så hårt att jag inte kommer vidare. Jag hade en målning som jag egentligen tyckte mycket om, men efter att den hade vilat i två år visste jag att jag aldrig skulle fortsätta med den i rädsla att liksom förstöra den. Så då "förstörde" jag den med flit. Det är en rolig känsla att veta själv vad som ligger bakom vissa målningar. Det är som om jag och tavlan har en hemlighet ihop. Ibland berättar jag det för den eventuella köparen.

 

Jag har ingen ambition att hålla på med måleriet på heltid, däremot skulle jag gärna se att måleriet i framtid är en större del av min vardag än vad det är nu. Måleriet pågår i perioder. Jag vill egentligen att det ska finnas med mig hela tiden. Lite grann varje dag.

 

 

 

 

 

Jag gjorde som jag brukar. Jag rotade rätt på de viktigaste kryddorna för att få till en bra tacosmak och så blandade jag själv. Fördelen, förutom att slippa onödigt innehåll, är att man kan förstärka de smaker man tycker är extra goda. Spiskummin, oregano, salt, chili, vitlök...vad som helst.

 

För att slippa matos i morgon när jag kommer att ha gäster hela dagen har jag förberett köttet idag. 3 kilo nötfärs har jag stekt. Urk, vad det luktar... Jag äter ju vanligtvis bara fågel och fisk. Lukten av kött som tillagas är verkligen inte min favorit. Det är helt ok att smaka för att få fram rätt kryddning, men övrigt låter jag oftast bli att äta mer.

 

 

 

På lördag fyller jag år. Då kommer några av mina vänner hit och jag tänkte bjuda på detta. Bland annat. Lök, chili, jalapeno och vitlök.

 

 

För omkring 2,5-3 år sedan höll jag på och experimenterade mig fram till en småkaka som var tillräckligt chokladig för min smak. Det är få kakor utan kakao som hamnar på min topplista. Till slut skrev jag in ett recept i min bok, men sedan dess har jag inte bakat dem igen och jag minns inte hur de smakade. Idag bestämde jag mig för att göra dem. Först hackade jag chokladen och lät den ligga framme.

 

 

Solrosfrön, hackade cashewnötter, svarta och vita sesamfrön. Ner i en torr, het panna. Rosta lätt.

 

Så kom allt ikapp mig. All överenergi som jag kramade ur mig själv i januari. Tröttheten. Igår hade jag väldigt svårt att komma ur sängen. Jag var på väg vid 10.00, men det dröjde till 13.15 innan jag slängde benen över kanten. Då endast för att jag var tvungen att ta mig till arbetsförmedlingen igen. Den här gången till kulturenheten där jag eventuellt ska vara inskriven. Jag har varit i kontakt med AF två gånger och är redan så våldsamt trött på det, men jag återkommer någon annan gång om varför.

 

 

Det är en speciell känlsa att åka till konstnärsbutiken och ha en hel lista över saker man ska köpa. Färgerna jag köper är ganska dyra så det är ju inte bara att vräka sig i färg. Trots att jag hade min lista över vad jag skulle ha är det roligt att kika på allt annat också. Ibland hittar jag saker som inspirerar mig utan att jag nödvändigtvis behöver köpa dem. Det är bra.

 

 

Nu är det spikat! Den 8 mars har jag blivit inbjuden till Hindsekinds Gård utanför Värnamo för att visa mina målningar. Så otroligt roligt!

 

Min gode väns mamma E har bjudit in Njema Helena för att visa upp deras fantastiska kläder med inspiration och textilier från Kenya. Klicka på länken och spana i galleriet. Så otroligt fina kläder. E frågade om jag ville visa mina målningar i samband med detta. Om jag vill!

 

Först när frågan kom och jag fick reda på att det var i början av mars undrade jag för mig själv om jag skulle hinna måla tillräckligt mycket. Jag har i princip nada att visa upp. Trots detta bestämde jag mig för att ta chansen. Jag gör gärna det. Tar chanser.

 

Nu har jag målat två dagar och jag vet att jag kommer att få ihop tillräckligt. Jag har knappt målat på de två år jag har bott i Göteborg. Jag är fullständigt understimulerad och har massa som vill ut. Det har märkts dessa två dagar. Så alla mina kära Smålandsvänner! Jag hoppas ni har möjlighet att komma förbi. Om inte så bara för att säga hej. Ja, alla ni andra är så klart välkomna också, men det är som sagt i Värnamo.

 

Det finns ett event på facebook för mer information. Sök efter Kläder och konst på Hindsekinds Gård.

 

 

 

 

Jag fullföljde gårdagens idé och gick min pw innan frukost idag. Det är nog bra att få igång cirkulationen ordentligt innan jag sätter igång och målar. Även om jag försöker tänka mig för är målandet ett monotomt arbete. Jag känner värk från skuldran idag trots att jag var försiktigt igår och trots att jag målade mer med svamp än med pensel.

 

 

Det blev ju inget målat igår, men idag satte jag igång. Det är oftast tråkigt att börja när man inte målat på länge för det innebär att jag måste börja med att grundmåla en massa dukar. När jag väl hade satt igång var det väldigt roligt. Förut har jag alltid grundat med bara vitt, men på senare tid lägger jag ofta in mer färg redan i grunden. Här vitt och koboltblå.

 

 

Första dagen som arbetslös. Det gick väldigt fort. Jag började med att ta sovmorgon till strax efter åtta. Därefter for jag omkring som en skållad råtta med dammsugan. Jag fixade några grejer på nätet och kvart över tio gick jag till arbetsförmedlingen.

 

Det var väldigt mycket folk där. När jag kom in betjänades nummer 33 och jag fick nummer 56. Jag hade förberett och var redan inskriven med allt jag kunde göra över nätet. Det tog cirka 45 minuter innan det var min tur i nummerordningen. Sedan fick jag vänta en kvart innan en handläggare ropade upp mig. Inne hos handläggaren tog det en halvtimma. Jag vet inte riktigt vad han gjorde. Typ att alla mina uppgifter skulle fyllas i igen fast i andra formulär. Verkar onödigt krångligt, men vem är förvånad?

 

Jag skulle börja måla idag, var tanken, men igår kväll bjöd jag in brorsan på lunch och han tackade ja. Han är föräldraledig. Det var gött att kunna ses så här en vardag och inte ha några tider att passa. Vi hann prata igenom en hel del.

 

Under sena eftermiddagen ringde jag till en av mina gamla chefer på VN. Han är den bästa chefen jag någonsin haft och förmodligen kommer jag inte att ha någon bättre heller. Det var fint att prata med honom. Det var säkert ett år sedan sist. Vissa människor bara ger en energi och pepp genom att vara den de är. Med honom är det så. Jag hoppas och tror att det är ömsesidigt.

 

För en stund sedan kom jag på: Jösses det är måndag! Det är kör! Tänk att jag redan är satt ur spår... Ja, ikväll är det kör. Älskade kören som ger mig så mycket energi och glädje. Det är rent fantastiskt. Kvinnorna jag träffar där varje vecka och pratar med är underbara!

 

Ja, så jag måste säga att den här första dagen var bra. Det enda negativa är all byråkrati kring att vara arbetslös. Papper, instruktioner och myndigheter gör mig förvirrad. Det är inte min grej, men det är bara att rätta sig i ledet.

 

Jag är väldigt social. Jag har stora sociala behov. Jag står gärna i centrum (om jag själv får bestämma när och hur). Jag har samtidigt ett stort behov av att vara ensam. Att stänga in mig och vara ifred. Jag behöver både det sociala och ensamheten, balansen mellan dem. Jag fick nyligen reda på att det finns ett ord mitt på skalan mellan extrovert och introvert. Det innebär att man är varken eller och både och. Ambivert. Jag är ambivert.

 

 

En god vardaglig balans är att ha bra kollegor som man kan vara social med på jobbet och att sedan gå hem och vara för sig själv. Det är också att ha en helg totalt fullbokad av sociala aktiviteter och sedan en och annan som är helt tom. Det händer att jag gått hem från jobbet en fredag och inte lämnat lägenheten, inte pratat med någon förrän måndag morgon då jag gått till jobbet igen.

 

Om det går för lång tid utan att jag får vara för mig själv ordentligt så mår jag dåligt. Likaså om jag inte får det sociala hålet tillräckligt fyllt. Jag undrar hur det ska gå nu när jag kommer att vara arbetslös. Det kommer nog att bli en del ensamhet. Tänk om jag blir galen fullständigt! Alldeles för lite social stimulans.