I fredags åkte jag igenom Jönköping och hade planerat att kila in till min favoritbutik när det gäller konstnärsmaterial. De har riktigt bra grejer utan att hålla överpriser. Till min lycka hade de 20 procent rabatt på allt i butiken just den dagen! Snacka om tur.

Då jag helst vill ha det bästa blir det lätt dyrt. Jag köpte vad som syns på bilden ovan samt två stora dukar. Allt som allt gick det på närmare 1 000 kronor. Således fick jag nästan 200 kronor rabatt. Inte fy skam. Jag passade på att köpa extra fina penslar. Den största kostade 68 kronor. Nu har jag testat den och den är suverrän!



Idag är jag ledig och hade planerat sedan länge att ta tid till att måla. Jag fixade detaljer på en tavla som jag hållt på med rätt länge. Jag visar den inte än för jag vet inte om jag blev klar idag heller. Däremot fick jag en del färg över och tänkte att den kan jag ju använda. Det satte verkligen igång mig. Kreativiteten sprutade och tavlan ovan är resultatet. (Den är lite mörk på bilden och är mer livfull live.) Det är så härligt att måla på det viset. Bara ösa på. Självklart räckte inte färgerna som hade blivit över utan jag fick fylla på paletten i flera omgångar.

Tavlan mäter 20x30 cm.



Det är många färger och nyanser som ryms i denna tavla.



Här är kladd vid sidan av tavlan. Ibland måste man ju stryka av penseln utan att behöva tvätta den.

Det känns alltid så bra i kroppen, hjärnan och själen när jag målat inspirativt. Jag borde nog inte hålla på med tavlor där jag måste pilla och peta. Fast det är å andra sidan bra övning för mitt tålamod. Bästa känslan är när man måste sluta, men inte vill. Då har man bra flow.

I lördags gifte sig min syster. Här är de med fotografen i de grymt schyssta miljöerna vid Nääs fabriker.



Detaljbilder.



När det var dags att gå ut ur kyrkan fick deras dotter komma fram. Då var hon klängig och kunde inte riktigt bestämma i vilken famn hon skulle vara i.



Alldeles oplanerat fick hon därför gå ut mellan mamma och pappa. När hon får gå är hon som mest nöjd.



Utanför kyrkan sken solen och den västkustska vinden rev och slet. Det var kallt, men brudparet lika snygga för det.



Dags att skära bröllopstårta efter flera timmar av tal, skratt, hurrarop, skålar och trevliga samtal kring borden.

Tack för en underbar dag!

Prag. Så stavas min nya förälskelse. Vilken stad! Så vacker. Var man än tittar finns det något fint att se. Här står jag helt i enlighet med min turistanda med Karlsbron till vänster och Pragborgen till höger. Framöver kommer jag att lägga in bilder i omgångar från Prag. Här är första etappen.



I Prag finns så mycket bevarat. Gamla byggnader. Flera katedraler. I stan tar man sig fram via buss, spårvagn, metro eller taxi. Allt är billigt. En tur med de kommunala resmedlen kostar 10 kronor för en halvtimmes resa. Vi tog taxi till flyget. En tur på 30 minuter kostade oss 250 kronor.



Jag tror att floden Vltava är det som skapar mycket av stadens magi. Vattnet i sig är så rofyllt att se på. Alla broarna ger staden en fantastisk vy. Här har floden slingrat sig in i en "bakgård".



En eftermiddag satt vi på uteserveringen med parasollen. Därifrån såg vi solen gå ner över Pragborgen. Kanske ser det ut som dåligt väder, men det var det verkligen inte. Enligt prognosen skulle det regna alla dagar vi var där. Faktum är att det bara droppade lite försiktigt första kvällen. Må vara att det var molnigt, men vi hade 17-18 grader på dagarna. Perfekt stadsväder. Sista dagen var det sol. Det ska man inte klaga över, men hade det varit sol alla dagar så hade vi nog inte orkat upptäcka stan så mycket som vi gjorde. Vi gick och gick och gick.

Prag är en stad att resa tillbaka till. Nu har jag en bra bild av vad som finns och hur stan är uppbygd. Nästa gång ska jag bara njuta.

Över till något helt annat. Imorgon gifter sig min syster! Det ska bli underbart roligt!

by [email protected]

Det har ju varit lite si och så med askan de senaste dagarna. Idag är alla flygplatser i Sverige öppna. Men det spelar bara en viss roll. Eftersom vi ska mellanlanda i Frankfurt är det ju väldigt viktigt att askan håller sig borta även där.

Bilden är en vy över Prag och det är dit jag och bästa vännen M ska åka. Flyget från Göteborg lyfter i morgon förmiddag och hemresan går tidigt på söndag morgon. Hoppas jag ...

Jag är inte så snabb i vändningarna alltid. Snarare sällan snabb. Det har gått ett tag sedan jag köpte skåpet och bänken som jag skulle ha till tv:n. De har stått och bara väntat på att jag skulle få tummen ur. Det fick jag i torsdags. Ett har jag kommit fram till. Det är inte möblerna det är fel på. Det är tv:n. Den matchar inte mitt hem, men jag vill ju inte göra mig av med den för det. En platt tv kanske skulle smälta in bättre. Åtminstone så tar den inte så stor plats. Fast det känns så grymt onödigt att köpa en ny tv när man har en väl fungerande. Nå väl, får fundera på det.



Min kära gitarr har snällt legat i sitt fodral och väntat. Någon gång har jag plockat fram den, men den har alltid åkt tillbaka. Nu har den fått sin plats. Tyvärr drog jag av den höga E-strängen när jag skulle stämma den. Borde byta alla. Ska nog lämna in den och få det gjort. Sånt pill pallar jag inte.



Här är ytterligare något som hänt. För ett tag sedan var jag och kikade ut en ram till min nyinköpta kärlek. Vet inte varför, men jag köpte inte ramen den dagen. Nu har jag gjort det och har dessutom fått upp tavlan på väggen. Kors i taket!



Mina lådor! Jag tycker så mycket om dem. På gården där jag växte upp fanns en gammal snickarbod. Ungefär som den som Emil blev inlåst i. Det var morfar som använde den medan han fortfarande bodde på gården. För att hålla i ordning på alla muttrar och skruvar och andra små pinaler använde han dessa lådor som var instuckna i en platsbygd hyllsats. Vid något tillfälle för många år sedan tog jag till vara på lådorna. Något jag inte ångrat en sekund. I förra lyan hade jag dem i någon slags installation, men när jag skulle flytta knödde jag in de små i den stora. Kom på för några dagar sedan att det ju är riktigt snyggt. Nu pryder de återigen mitt vardagsrum.

Det här är ett blogginlägg om maskiner. Tvättmaskiner. Kanske inte det mest vanliga att skriva om. Vi har nämligen fått två nya i vår tvättstuga. Och med det jag ska berätta nu önskar jag att jag hade bild på de två gamla. För maskinerna som stod här innan var två monster. Trots att de såg ut att komma från 70-talet så måste de varit mycket nyare för en 40-maskin tog bara 45 minuter.

Alla gånger som jag använde de gamla maskinerna önskade jag, hastigheten till trots, att vi skulle få nya maskiner. För det var det här med centrifugeringen. I de gamla maskinerna var tvätten blöt när man tog ut den och det var ingen idé, märkte jag, att ens använda tumlaren. För hur mycket jag än tvingade tumlaren att snurra runt så blev inte tvätten torr. Den blev inte ens torr i det effektiva torkskåpet så jag fick alltid hänga tvätten runt om i lägenheten.

Så, ännu en önskan som slagit in alltså! Det gäller att komma ihåg vad man önskar sig för då kan man få all anledning att av flera skäl glädja sig. Nu ska jag ner och tömma maskinerna på välcentrifugerad tvätt. Att den är det vet jag, eftersom jag redan hunnit testa en omgång.

Just det! Självklart är de nya maskinerna ännu snabbare. De väger tvätten och tiden tar därefter. En inte alltför stor vanlig 40-tvätt tar 35 minuter. Ok.

Den här lilla oasen finns i Värnamo. Nu när träden blommor är den helt fantastisk. Trots regnväder. Alldeles intill finns ett kafé med uteservering, men visst kan man lika gärna köpa med sig en glass och sitta här på en bänk och bara njuta.



Bilden är inte särdeles bra, jag vet. Jag kör med full (digital) zoom på min lilla kompaktkamera. Men som kanske syns så är det en fågel i sitt bo. Upptäckte idag att rakt utanför mina fönster håller ett fågelpar att förbereda för äggläggning. Jag ska försöka att hålla koll på dem under de kommande veckorna. Kanske kan man få höra hungerskrikande ungar när man sitter på balkongen!

Ikväll kommer bästa M till mig och vi ska planera för vår Pragresa. Förmodligen blir det mest prat om allt annat än Pragresan, men det spelar ju ingen roll. Håller alla tummar jag har för att den där eländiga askan inte ska ställa till det. Hörde på nyheterna i morse att Europa är fritt igen efter de senaste dagarnas tillbud av askmoln. Det vore så fruktansvärt tråkigt om vi inte kom iväg.

Här om kvällen satt jag i min soffa och njöt av hur himlen färgades medan solen sakta sjönk bortom hustaken. Jo, jag sitter i soffan ikväll också, men någon sol är det inte tal om. Ösregn däremot så det räcker och blir över. Men som Pippi sa: "Vi ska va glada som har ett väder. Det är inte alla som har det."

Ibland är det skönt med regn. Det är som att kraven liksom faller av. Det är helt ok att krypa ihop till en boll och bara titta på världen. Eller för all del; på tv:n. När jag faller tillbaka mot soffans mjuka ryggstöd idag kan jag dessutom njuta av att jag har elva lediga dagar framför mig.

Mitt i mitt kvällste plingade det på dörren. Eller plingade kan man inte kan kalla det. Det är mer som ett surr som knappast hörs. Som om personen i trapphuset visste det följdes surret av ett försiktigt knack. Tror jag. Svårt att veta om det var försiktig med tanke på att jag har säkerhetsdörr.

Hur som helst. Jag hade precis slängt på mig mjukisbyxor och satt upp håret i en tonårsaktig tofs mitt på huvudet. Jag slet ut gummibandet och slängde en blick i spegeln. Det skadar inte att veta hur man ser ut när man öppnar dörren. Utanför stod en för mig okänd kille med ett block och ett käckt leende. En snabb tanke konstaterade att han inte var från någon dörrknackande sekt. (Som jag för övrigt fick besök från för ett par veckor sedan.)

- Hej! Jag går runt här i området och informerar om brandskydd, sa han och fyrade av ett nytt leende.
Han pratade något som liknande västgötadialekt så jag log liksom automatiskt tillbaka. Det är konstigt det där med språk och dialekt. Hemmakänslan när man pratar samma. Att det är så spontant. Det är väl därför som svenskar hänger med svenskar när de träffas i Thailand.

- Hej! Vad bra, svarade jag.
- Får jag komma in och stå på mattan så slipper jag stå i trapphuset?
Ett otal av tankar svepte igenom huvudet. Bland annat den att han verkligen måste hålla sig på mattan för resten av lägenheten ser ut som en katastrof. Jag bad samtidigt en stilla bön om att det inte skulle lukta illa om soporna eller något sådant. Med tanke på min täta näsa visste jag inte. Men jag släppte in honom och han började med att prata om och testa min brandvarnare. Den fungerade. Puh!

Sen fortsatte han att informera om brandskydd. Hur snabbt en lägenhet blir övertänd. Hur fort brandkåren kommer. Hur många (få) andetag man har på sig innan man blir medvetslös. Vad som är vanligaste orsaken till brand (el) och näst vanligaste (ljus) och så fick jag ett klistermärke att ha på dörren som uppmanar mig att komma ihåg att släcka ljusen.
- Tack!

Det var ungefär här som jag började ana oråd. (Borde gjort det långt tidigare. Jag skyller på morfinmedicin och allmänt nedsatt system.) Jag kom på att vem farao går runt för att det är skoj och informerar om brandskydd om det inte ger något tillbaka. Och nog för att han var extremt trevlig och gav mig komplimanger för mitt kunnande och mitt huvudräknande, men han raggade inte. Det var då han började prata om brandsläckare. Brandtalet...

Han skulle installera en på direkten om jag ville. Det skulle kosta 3 999 kronor. Och brandsläckaren har en garanti på tio år. Som han flera gånger påpekade: Det är bara 1 krona och 9 öre per dag. Jag ville fundera.
- Jag kommer inte tillbaka på fem år, sa han.
- Då säger jag nej tack, sa jag.
- Ok, sa han och gick omedelbart.

Han fick ingenting. Jag fick en, om än väl dramatisk, brandskyddslektion. Tack.

(Eftersom jag är som jag är ville jag fundera. Jag är lik min far och tänkte att det blir billigare att göra själv. Inte göra en brandsläckare själv, men att köpa och installera den själv. Jag sökte på nätet och hittade exakt den brandsläckare som säljare förordade och den billigaste kostade knappt 600 kronor. Lite skillnad mot hans 3 999 kronor ... Heja sinnet som säger nej.)

Att vara sjuk är dödens tråkigt. Särskilt när man lever ensam. Sist jag jobbade var den 30 april. Det känns som en evighet sedan. Men jag har inte varit sjuk hela tiden. Jag var ledig 1-4 maj och hade fyra riktigt härliga dagar. Men på kvällen den 4:e när jag landade i hemmets lugna vrå så började det krypa i kroppen.

Om jag inte läst signalerna fel har den där förkylningen försökt sig på mig ett bra tag, men det var först när jag var avslappnad och obeväpnad som den fick sin chans. Och som den tog den!

Det började med en vansinnig smärta i halsen. Jag trodde det var halsfluss, men i det läget hade jag ingen feber. Sen kom hostan. Och så tappade jag rösten. Hade närmare 39 graders feber i två dagar. Ännu mer hosta. And so on.

Mitt sikte var att gå till jobbet igår. I backspegeln gjorde jag rätt som sjukanmälde mig redan i fredags angående söndagen. Min intention var då att gå till jobbet idag. Som det kändes igår skulle det vara omöjligt. Natten som jag genomlidit var en ren mardröm. Jag har vaknat genomblött av svett flera gånger och liksom drömt i syne. Inbillat mig att det är fullt av folk i min lägenhet - lite som att vara naken in public - och haft väldigt svårt att sova.

Hur det nu kom sig så kände jag mig faktiskt bättre idag. Sliten, ja visst, men när jag vaknade bestämde jag mig för att jobba. Jösses! Det är tio dagar sedan sist. Jag har mer eller mindre dött av tristess här hemma. Det enda jag orkat är att ligga på soffan och dricka nyponsoppa. Bra diet...

Jag längtar efter jobbet. Nu ska jag jobba i tre dagar sen har jag ledigt och semester elva dagar!

Här är några russin från min kaka lägenheten. Det är fantastiskt roligt att bygga upp ett hem. Det måste få ta lite tid. Allt kan man inte hitta direkt. Jag började ju i princip med soffan och så har jag fyllt på efter hand med möbler. Eftersom soffan har en utmärkande färg är det den som får bestämma.

Det kan ju knappast undgått någon att jag är löjligt förtjust i 50-60-talsmöbler. Jag har dessutom nyligen upptäckt att jag har en fablaisse för blommor, spets och virkat. Vilket kan skönjas i bilderna.

Jag har fortfarande en lång lista av saker som ska fixas i mitt hem. Just nu lägger jag mest krut på vardagsrummet, för det är faktiskt där jag tillbringar den mesta av min vakna hemmatid. Där behöver jag få upp både tavlor och hyllor på väggarna. Att detta drar ut på tiden beror främst på en blandning av lathet och rädsla för misslyckande. Det är betongväggar i min lya och då kan man inte borra och spika hur som helst. Jag känner att jag behöver hjälp med detta. Och den hjälpen är ju ingen idé att skaffa innan jag helt och hållet vet hur jag vill ha det.

Något annat som känns nödvändigt är en matta. Det är inte alldeles enkelt att hitta en matta som matcher färgerna i bilderna ovan. Det ska vara lite blått. Lite rosarött. Gärna grönt. Dessutom ska den passa in rent stilmässigt.

Faktiskt så hittade jag en matta när jag var i Jönköping i tisdags. Det är en ullmatta för 1 500 kronor. Billigare lär man knappast hitta om det inte är rea. När jag beskrev den för min mamma när jag pratade med henne senare den kvällen så sa jag att det var en tantmatta. Att den kanske inte passar mig. Så skrattade vi båda två åt att det kanske precis är just så mitt hem är. Ett tanthem med spetsgardiner och virkade dukar.

Jag har väl inte helt bestämt mig, men det lutar åt att det blir den mattan. I alla fall ska jag köpa den och se om den stämmer in hos mig. Annars går det ju att lämna igen den. Se på färgerna i mattan! Blått, rosarött och grönt. Tyvärr ingår inte den roliga kvinnan i köpet ...

Det finns så mycket fina saker! Så här års är det inte bara vår ute utan inredningsbutikerna fyller sina hyllor med färgsprakande prylar som väcker liv i lusten. Den här söta hästen är från samma ställe som jag köpte den svarta fågeln på.



I samma butik säljs dessa bokstäver. Runt om i affären stod det "leva", "fest" och "drömma", men mitt sällskap tyckte det var roligare att flytta om drömmabokstäverna. Det tyckte jag också. Morbid humor på fel ställe kan ibland vara väldigt upplivande.




De här kannorna tyckte jag var härliga. Det är sånna man vill ha hemmagjord hallonsaft i. Så ska man sitta i trädgården i trämöbler och äta nybakta kanelbullar och hälla den skummande saften i fina glas.



Med den här kannan behöver man inte göra något. Den är fin att bara titta på.



Ibland vill man ha allt som en viss butik har att erbjuda. Så är det nästan i denna. Dessa kak- och tårtkupor är grymt söta. Skulle kunna tänka mig att ha en sådan på en hylla i vardagsrummet.

Idag har det varit tisdag med M, min bästa vän. Det innebär för det mesta en rejäl runda bland second hand-butikerna i Jönköping. Den här dagen blev det besök i två stycken plus en massa andra porslins- och inredningsbutiker. Därtill både lunch och fika på stan. En bra dag. Och sett till våra köp - en väldigt bra dag!




Den senaste tiden har jag börjat kika mer bland textilierna i second hand-affärerna. De här två blommiga gardinkapporna låg liksom och skrek på mig. Jag visste inte alls om de var tillräckligt långa för att täcka mina fönster, men som M sa: det kanske kan bli kuddar av tygerna. Helt rätt. Dessutom var de så billiga att jag slapp fundera. Den ena kostade 20 kronor och den andre 25. När jag väl kom hem och mätte märkte jag att den översta kommer bli väldigt lämplig i sovrummet och den nedre får förmodligen pryda arbetsrummet. Kalas.



Trots att jag försöker dra ner på en hel del materiella saker är det svårt att stå emot. Gardiner behöver jag verkligen, men jag behöver INTE fler påslakanset. Jag har tre uppsättningar och det räcker. För inte särdeles längesedan gjorde jag en utrensning för att bli av med lakan, ändå köpte jag en uppsättning enligt ovan. Jag kunde inte motstå varken mönstret, tygkvaliteten eller priset på 79 kronor ...



Den här lilla söta virkade duken köpte jag inte idag utan för någon vecka sedan. Men den har inte blivit bokförd i bloggen innan så jag tyckte det passade bra i detta inlägg. Den är rosaröd och går i samma ton som färgerna i målningen jag köpte av bloggaren Johanna Urban. Att jag fick betala 10 kronor för detta hantverk känns nästan förfärligt. Så nedvärderande för den människa som gjort den. Man kan hoppas att personen ifråga inte lever och därmed slipper veta. I samma veva köpte jag även två små vita dukar till ljusstakar, krukor eller något annat smått.



I december gjorde jag ett inlägg om två fåglar som jag hittade när jag och en vän var i Jönköping och shoppade. Jag ångrade då att jag inte köpte dem och nästa gång jag var där så var fåglarna slut. Men idag hittade jag dem i en annan butik. Jag blev alldeles lyrisk! Funderade på om jag skulle ha två eller en, men det slutade med en. Det som är roligt är att alla fåglarna är unika. Denna valde jag för den hade lite crazy eyes. 159 kronor.



Och slutligen. Lite som bingo - så hittade jag den här superfina burken. Jag hör inte till dem som jagar burkar i vanliga fall, men jag brukar slänga ett öga på hyllorna i second hand-butikerna där de har sina plåtlådor. Oftast tycker jag priset som sätts på dem inte representerar varken utförande eller kvalitet. Men för den här burken föll jag pladask och den är värd varenda krona av de 145 jag betalade. Den blå färgen är inte långt ifrån färgen på min soffa och den passar fint till mina teakmöbler också. Som en liten bonus så påminner den väldigt mycket om min låtsasfarmor. Hon målade under större delen av sitt liv korgar. Hon bottnade nästan alltid med den här blå färgen och dekorerade sedan med liknande blommor som burken har.