Frågan kommer från min systerdotter. Hon hade frågat sin mamma detta inför min utställning, om moster är konstnär. Vad är det egentligen att vara konstnär? När får man bära det epitetet? Får man kalla sig konstnär när skapandet bara är en fritidssysselsättning?

 

Att vara konstnär handlar om så många saker för mig. Inte bara det konstnärliga skapandet i sig. Det handlar lika mycket om sökande. Att hitta rätt. I sitt uttryck både med sig själv och sitt skapande. Att rota sig. Kanske inte geografiskt lika mycket som värdegrundsmässigt. Vad står jag för? Vad vill jag bidra med till den här världen? Vad vill jag förmedla?

 

 

Mitt konstnärliga budskap är subtilt. Jag tror inte att man kan utläsa helt enkelt i min konst vad jag tror på och står för. Men jag vet att det finns där. Genom lager av färg bakar jag in mig själv. Jag är en del av mina målningar. Så också mina värderingar.

 

På senare tid har jag börjat våga lyfta fram mina dikter i ljuset. I många år har jag publicerat dem i ett forum med likasinnade på nätet. Nu planerar jag en bok. Jag lät några dikter krypa fram på min utställning. Jag har publicerat några i bloggen, på facebook och på twitter.

 

Att vara konstnär handlar om mod. Mod. Och om att blotta sig själv. Att våga visa andra världar, de inre världarna, för andra. Mina inre världar. Den tanken slog mig för ett tag sedan när jag la upp en dikt på Facebook. Blotta sig. Mod. Konstnär.

 

Jag tycker det är svårt att påstå att jag är modig. Men det är något jag ganska ofta får höra från andra. Och nog krävs det mod för att ta vissa vägar. Att öppna upp och släppa in. Att bjuda andra att läsa och se de inre världarna. Mina inre världar.

 

Det är en process. Jag kommer längre och längre hela tiden. Min skrajsenhet blir mindre. Min upptäckarlust och skaparkraft blir större. Det är en häftig resa och jag har så långt kvar. När jag ändå ser vad långt jag kommit känns tanken hisnande när jag tänker på vad som kan komma med tiden. Sky is the limit.

 

Så ja, kanske är jag en konstnär. Med dessa mått mätt.

 

 

 

Det finns några tavlor kvar efter utställningen. Än har jag inte separata bilder på samtliga, men här kommer ett uppsamlingsheat i alla fall. De osålda har röda ramar.

Till vänster: Effekt, 50x50 cm, 1 100 kronor.

Till höger: Spricka, 50x50 cm, 1 100 kronor. Denna är tillfälligt reserverad.

 

 

Först ut på vernissagens första dag var mina föräldrar. Således första tjing på alla tavlor. De gjorde ett bra val! Ser ni att jag är en blandning av dem båda?

 

 

Frågan har snurrat i tanken ganska länge. Hur ska tavlorna hängas? På vilken vägg? Bredvid vilken annan tavla? Idag var det dags enligt min planering att ta tag i detta. Med tanke på att jag har putsat fönster, tvättat kläder och lakan, lagat matlådor, handlat mat och andra nödvändigheter så har det tagit mig mer eller mindre hela dagen.

 

Sen innan hade jag målningarna utplacerade runt om i rummet, men jag började med att försöka skapa sammanhängande kollage av dem. Några pusslade jag ut på golvet, några i soffan, några på bordet. Klurigt.

 

Jag tror jag berättade i ett tidigare inlägg att jag beställde egengjorda vykort. Jag gjorde ett vernissagevykort som jag beställde 100 ex av (bilden ovan). Kom på efteråt att det nog var för många, men faktum är att jag bara har en tio kvar av dem. Runt 30 skickade jag med post till vänner, föräldrarnas syskon, några kusiner och bekanta. Jag hade med mig en rejäl bunt till kören och när jag räknade efter hade jag delat ut 46 kort bland körmedlemmarna! Jag har bjudit in både nya och gamla kollegor. Sist men inte minst ska jag bjuda in grannarna.

 

Undrar hur många som kommer? Jag har liksom ingen aning. Det kan komma 40. Det kan komma 140. Det är skitspännande! 

 

Jag har ju visat en del av mina målningar för er, men bara så ni vet så har jag bara offentliggjort ungefär hälften. Med andra ord kommer det finnas en del att känna igen, men minst lika mycket som blir helt nytt för ögat.

 

Enligt mitt schema är denna dag sista dagen att måla på. I morgon är jag upptagen på annat håll hela dagen och på måndag måste jag hänga alltsammans. För tisdag-fredag är det jobb hela veckan och kvällarna behöver jag ha till att fixa smått och gott runt omkring. När jag vaknar nästa lördag vill jag att allt ska vara klart. Kanske bara köra ett svep med dammsugaren. Sen ska jag njuta!

 

 

Nu är det bara två veckor kvar till min utställning här hemma. Jag är omåttligt pepp! Idag har jag börjat omvandla mitt vardagsrum för att på bästa sätt få plats med mina målningar och skapa förutsättningar för att alla ska synas lika bra. Jag kommer att hänga dem i kollage. Annars skulle jag inte få plats. Jag har bara tre väggar att jobba med och cirka 20 målningar. Som bilden visar är det smått kaos här nu. Det kommer att vara ännu mer kaos i mitt sovrum för det är där jag kommer att ställa allt som inte får plats i vardagsrummet...

 

Här om kvällen när jag inte kunde somna låg jag och klurade en hel del på dikten jag skrev för några dagar sedan. Detta klureri ledde fram till en idé om att involvera några av mina dikter i utställning och så ska det bli. Kanske bara i all enkelhet printa ut på A4 och hänga här och där. Jag har en mer djupgående idé, men jag vet inte vad jag hinner med.

 

Jag har fortfarande några tavlor som inte är klara plus att jag har två i skallen som jag skulle vilja få ut. Med tanke på att det är påsk nästa helg och att jag bara har ett kalas inbokat på de fyra lediga dagarna borde jag hinna att måla en hel del.

 

I söndags bakade jag kolakakor. Jag ska baka ytterligare någon sort. Så är man inte så intresserad av konst kan man ändå komma hit och få sig en fika! Det kommer självklart att finnas kaffe, men även vin och något mer snacksigt. Jag har dock inte bestämt vad det blir.

 

 

För ovanlighetens skull var jag tillräckligt mycket kvar i den vanliga världen samtidigt som jag målade att jag kom ihåg att fota då och då under processen. En vän till mig föreslog att jag skulle filma över axeln när jag målar, men jag tror inte att jag skulle vilja det. Kanske mest för att jag inte själv vill bli filmad. Mellan de två sista bilderna är det bara bakgrunden som är annorlunda, även om det ser ut som trädkronan ändrar sig mycket. Den förändringen beror på att jag fotat sista bilden i ett annat ljus.

 

Jag ställde frågan angående min tavla om ni tyckte att den skulle vara stående eller liggande. En övervägande majoritet tyckte absolut att tavlan ska vara liggande. Precis som jag trodde. Bara två personer samt jag själv tycker att den ska vara stående. Att ha den liggande är det givna, men faktum är att jag målade den stående och stående blir den inte lika övertydlig. För mig blir den mer fantasifull stående. Mer dynamisk.

 

Men, eftersom så många tyckte att den skulle vara liggande har jag bestämt mig för att signera den på utsidan, ställa ut den stående, men meddela eventuell köpare att den får göra som den själv behagar.

 

Tack till alla som svarade! Och tack för alla glada tillrop!

 

Jag la ut två bilder på samma tavla på facebooksidan Sofie Eriksson - Kreativa latsidan. Egentligen är det samma bild som jag bara vridit 90 grader. Jag ställde även frågan om tavlan ska vara liggande eller stående. Jag målade den på ett vis, men sen blev jag osäker. För mig är den mest dynamisk på ett håll, men mer självklar på ett annat. Vad säger ni bloggläsare?

 

 

Liggande?

 

 

 

 

Jag har testat en ny målarteknik igen. Alltså ny för mig. Jag har målat med kniv eller spatel eller vad man kallar det. Det är väldigt roligt och jag njöt i fulla drag när jag höll på.

 

I morgon visar jag mina målningar i samband med en klädvisning i Värnamo, Småland. Det är 2,5 år sedan jag senast visade mina tavlor så jag har längtat efter det här tillfället. För någorlunda nytillkomna bloggläsare kan jag berätta att jag bodde i Värnamo 3,5 år och arbetade där i nästan 5 år totalt, som journalist på Värnamo Nyheter. Så det blir ett kärt återseende!

 

Nedan följer de tavlor jag kommer att visa och eventuellt sälja. Jag vill bara påpeka att tavlor ska ses live. Det är väldigt svårt att ta bra bilder av dem och mina bilder här är rent kassa. Jag får inte till ett bra ljus i min lägenhet och vissa tavlor går inte att använda blixt på. Ni får hålla till godo med det som bjuds! Titel, storlek samt pris visas under varje målning.

 

 

Sedd - 30x30 - 400 kronor

 

 

Det är mycket på gång samtidigt just nu. Jag försöker verkligen hålla liv i bloggen, men den får stå åt sidan vissa dagar. Jag ska återkomma och berätta lite om vad som hänt om någon vecka när allt lagt sig. Eventuellt har jag två goda besked att berätta om.

 

Idag målar jag. Fast just nu har jag paus. Musiklyssnarpaus. Jag skapar en lista som jag ska spela under utställningen jag ska ha hemma. Det kommer bli väldigt bra! Jag har fått många positiva reaktioner och hoppas på många besökare under de två dagarna i april.

 

Ni som tänker komma får mer än gärna tänka på dem som finns omkring er. Finns det någon i er vänkrets som kan vara intresserade att följa med? Bjud in dem, ta med dem i så fall!

 

Tavlan på bilden gjorde jag färdig i förra veckan. Den hade ett helt annat motiv under, men som jag inte var alls nöjd med. Nu är jag nöjd. Den här gillar jag. Den mäter 40x50 och kommer att vara till salu för 900 kronor. Först på utställnigen i Värnamo och om den finns kvar kommer den att finnas tillgänglig på utställningen i april.

Roligt att se att så många tog del av mitt inlägg där jag berättade om mitt måleri! Jag har haft en dryg veckas målarpaus, men nu har jag just plockat fram allt för att sätta igång igen. Jag fick en bra idé till en målning igår. Återstår att se om jag lyckas genomföra den på samma sätt som jag ser den i tanken. Det kan tänkas bli en del målande med händerna.

 

Under veckan som gått har jag haft både vänner och familj här i omgångar och jag har fått visa upp målningarna som jag har jobbat med det senaste. Det är alltid lite pirrigt samtidigt som det så klart är jätteroligt att visa. Framför allt är det roligt när de som ser mina tavlor är beredda att diskutera motiven och färgerna med mig. Min familj är bra på att göra det på ett väldigt ärligt sätt. Det uppskattar jag. Det både bekräftar mig och gör mig modigare i mitt måleri.

 

Nu är det bara 1,5 vecka till utställningen och jag behöver måla i princip varje dag fram till dess, men det ser jag bara fram emot. Att vara igång och måla är inspiration i sig. Det ena ger det andra. Jag har tre målningar klara, två på gång och ytterligare två i tanken. Dags att sätta igång!

 

 

Den senaste tiden har jag fått en hel del frågor om mitt måleri och jag tänkte att jag ska försöka besvara de vanligaste frågorna här. Undrar ni något mer utöver detta så skriv det i en kommentar eller maila till mig!

 

 

Jag har målat så länge jag kan minnas. Till en början så där som alla barn gör, men jag tror jag upptäckte lusten i det när jag var kring nio-tio år. I högstadiet hade jag extra bild som tillval och i gymnasiet gick jag Estetiska programmet med inriktningen konst och formgivning. I alla skrivhäften under skolgången finns små bilder målade i marginalerna. Ofta bara kladd, men ändå.

 

Jag målar i akryl.  I motsats till oljan torkar akrylen väldigt snabbt. Det passar mig för jag är ganska ivrig i mitt måleri. Det går fort och en och samma tavla kan ha haft flera olika motiv innan det slutgiltiga.

 

Jag målar mestadels abstrakt. Ofta abstrakta landskap, men även i det abastrakta kryper det in figurativa motiv. Något som är ofta återkommande är granar, huskroppar och människogestalter. Ibland kan jag ha en tydlig tanke i huvudet när jag målar, men den är sällan tydlig i mitt måleri. För mig är inte det viktigaste att betraktaren ska förstå min tanke, utan att betraktaren skapar en egen tanke. Därför kan det jag ser och det betraktaren ser skilja sig vitt och det tycker jag är väldigt intressant. Bilden ovan har ju motiv, men är samtidigt abstrakt.

 

Oftast är det färgerna som styr mig. När jag börjar med en ny målning börjar jag med en färg och sen fyller jag på. Många gånger är det som om färgen är själva motivet. Drivet är lusten i att se olika nyanser uppenbaras när två eller flera färger blandas. Att samma färg kan upplevas turkos bland blå färger eller grön bland gula. Bilden ovan är en av mina senaste tavlor. Jag bestämde att jag ville använda en klargrön färg och så utgick jag från den. Jag visste inte alls vart det skulle sluta, men detta är resultatet.

 

Den största inspirationen är färgerna. Att leka med färgerna. Det väcker skaparlusten i mig. Men jag kan även inspireras av en betongvägg, en rostig stolpe eller en känsla. Jag brukar samla inspiration i bilder. Urklipp eller foton. Det är inte så ofta som jag försäker efterlikna det jag sett, men det finns med i bakgrunden. Jag minns väldigt tydligt en tavla som hängde i en barndomsväns föräldrahem. Som barn kunde jag sitta och titta på den där tavlan länge, länge. För fem-sex år sedan gjorde jag en liten tavla. När jag var klar insåg jag att den liknande den där målningen hemma hos kompisen. Under måleriets gång var jag omedveten om det. Det är väl så inspiration fungerar.

 

 

Förut har jag alltid bara målat med penslar. Jag har växlat mellan stora svepande drag och korta, korta duttar. Nu har jag börjat måla på fler sätt genom att använda roller, svampar och händerna. På så sätt tappar man till viss del kontrollen för det är inte riktigt lika enkelt att styra en svamp som en pensel, men det finns en tjusning i det som jag gillar. I bilden ovan syns flera målningar med korta, nästan pricka penseldrag.

 

Särskilt förtjust är jag i Vincent van Gogh. Favoritmålningen är Middagsvila. Den stod jag stum inför när jag såg den i Paris.

Pablo Picasso är en annan stor favorit. När det kommer till honom fångades jag först efter att ha läst mycket om honom och framför allt efter att ha läst om hans målning Guernica. Jag hoppas jag får möjlighet att se den målningen live en dag. Den är magnifik!

På senare år har jag upptäckt Helene Schjerfbecks måleri och gillar framför allt hennes många självporträtt. Jag gillar även hennes färger som ofta är dova och lite ledsna. Förra året visades hennes målningar här i Göteborg och då passade jag på att se dem. Det var häftigt.

Sigrid Hjerten är en annan konstnär som jag gillar. Både hennes sätt att avbilda människor och hennes val av färger.

 

Nej. Första gången jag sålde en tavla kände jag eufori. Känslan att någon tittar på min tavla, tycker om den, bestämmer sig för att köpa den och sedan hänger upp den i sitt hem är oslagbar. Inför det känner jag mig både ödmjuk och stolt. Vissa tavlor är så klart svårare än andra att skilja sig från, men rent krasst skulle jag inte kunna hålla på att måla om jag inte också sålde. Av utrymmesskäl. Målningen ovan är en av få som jag aldrig kommer att sälja. Den är min första i en inriktning som jag sedan fortsatt med i 15 år. Inriktningen är just den här färgskalan, men också det abstrakta landskapet.

 

Det händer ganska ofta. I de flesta fall beror det på att jag inte är nöjd eller att jag fastnat så hårt att jag inte kommer vidare. Jag hade en målning som jag egentligen tyckte mycket om, men efter att den hade vilat i två år visste jag att jag aldrig skulle fortsätta med den i rädsla att liksom förstöra den. Så då "förstörde" jag den med flit. Det är en rolig känsla att veta själv vad som ligger bakom vissa målningar. Det är som om jag och tavlan har en hemlighet ihop. Ibland berättar jag det för den eventuella köparen.

 

Jag har ingen ambition att hålla på med måleriet på heltid, däremot skulle jag gärna se att måleriet i framtid är en större del av min vardag än vad det är nu. Måleriet pågår i perioder. Jag vill egentligen att det ska finnas med mig hela tiden. Lite grann varje dag.

 

 

 

 

Det är en speciell känlsa att åka till konstnärsbutiken och ha en hel lista över saker man ska köpa. Färgerna jag köper är ganska dyra så det är ju inte bara att vräka sig i färg. Trots att jag hade min lista över vad jag skulle ha är det roligt att kika på allt annat också. Ibland hittar jag saker som inspirerar mig utan att jag nödvändigtvis behöver köpa dem. Det är bra.

 

 

Nu är det spikat! Den 8 mars har jag blivit inbjuden till Hindsekinds Gård utanför Värnamo för att visa mina målningar. Så otroligt roligt!

 

Min gode väns mamma E har bjudit in Njema Helena för att visa upp deras fantastiska kläder med inspiration och textilier från Kenya. Klicka på länken och spana i galleriet. Så otroligt fina kläder. E frågade om jag ville visa mina målningar i samband med detta. Om jag vill!

 

Först när frågan kom och jag fick reda på att det var i början av mars undrade jag för mig själv om jag skulle hinna måla tillräckligt mycket. Jag har i princip nada att visa upp. Trots detta bestämde jag mig för att ta chansen. Jag gör gärna det. Tar chanser.

 

Nu har jag målat två dagar och jag vet att jag kommer att få ihop tillräckligt. Jag har knappt målat på de två år jag har bott i Göteborg. Jag är fullständigt understimulerad och har massa som vill ut. Det har märkts dessa två dagar. Så alla mina kära Smålandsvänner! Jag hoppas ni har möjlighet att komma förbi. Om inte så bara för att säga hej. Ja, alla ni andra är så klart välkomna också, men det är som sagt i Värnamo.

 

Det finns ett event på facebook för mer information. Sök efter Kläder och konst på Hindsekinds Gård.