Gör om, gör rätt
Jag fullföljde gårdagens idé och gick min pw innan frukost idag. Det är nog bra att få igång cirkulationen ordentligt innan jag sätter igång och målar. Även om jag försöker tänka mig för är målandet ett monotomt arbete. Jag känner värk från skuldran idag trots att jag var försiktigt igår och trots att jag målade mer med svamp än med pensel.
Igår grundade jag ju tre tavlor. Den ena såg då ut så här. Jag gjorde inte så mycket åt den förrän i slutet av dagen då jag öste på med mer färg.
Jag tog aldrig någon separat bild på hur den såg ut efter det, men det är den som står till höger på stolen. Vad ska jag säga...jag fastnade. Gillade inte.
Jag gjorde som jag brukar. Jag målade över den igen. Ny vit bas. Det roliga är att den här hade ett motiv i gul-orange-röd skala innan jag grundade om den igår. Tredje gången gillt.
Och så blev det så här! Inte alls likt något jag målat tidigare, men jag är skitnöjd med den. Jag satt till och med och skrattade när jag målade. Det var som att upptäcka en ny sida av mitt måleri. Jag har nog aldrig målat något med så lite färg förut. Ändå är det precis samma färgskala som jag oftast rör mig på. Plus att jag har färgskvätt på. Jag skulle ha mer vitt och den vita färgen började ta slut. Klassisk ketchupprutt. Jag behöll den, för det gjorde något med målningen som jag gillar.
Det bär mig alltid emot lite att visa foton av mina målningar. Dels för att min kamera inte läser ut färgerna så att jag blir nöjd och dels för att målningar ska ses live. Så är det bara!
Grundmålat och granar
Det blev ju inget målat igår, men idag satte jag igång. Det är oftast tråkigt att börja när man inte målat på länge för det innebär att jag måste börja med att grundmåla en massa dukar. När jag väl hade satt igång var det väldigt roligt. Förut har jag alltid grundat med bara vitt, men på senare tid lägger jag ofta in mer färg redan i grunden. Här vitt och koboltblå.
Tre tavlor fick grund. Eller egentligen bara en. Två av tavlorna hade gamla motiv som jag målade över. Det är rätt ofta som jag målar över tavlor. Jag gillar den grejen. Att ta något som inte blev riktigt bra och skapa om.
Med tanke på att jag tidigare fått så ont i högerskuldran (pga whiplash) när jag stått och vevat en hel dag med penseln har jag klurat på alternativa metoder att måla. Diskuterade med en vän om just det idag och hon tyckte jag skulle testa att måla med fingrarna och händerna. Jag har själv tänkt tanken ibland. Nu blev det inte så idag utan jag tog en sminksvamp. Världens bästa grej! Jag fick till det precis som jag ville utan att behöva göra särskilt stora eller många rörelser. Jag måste införskaffa fler svampar och i varierande storlekar.
En av tavlorna fortsatte jag sedan på. Trot eller ej, men det bler granar i nederkanten! Jag har ett antal motiv som återkommer. Hus, ansikten, hjärtan och granar. Varsågod att analysera! Vet inte om det finns så mycket att analysera i det egentligen. Hus är en annan bild för människor och hjärtan står också för människan för mig, som ett pulserande väsen som jag skrev i en dikt en gång. Granarna står för något verkligt, något att ta på, att fästa blicken vid och något att utgå från. En abstrakt tavla får genast en referensram. Ett till synes slumpmässigt mönster blir ett landskap.
Efter flera timmars måleri var det rätt skönt att dra på sig träningskläder och ge sig ut på pw. Kallt, men ändå skönt. Nu när jag inte har den naturliga promenaden hem från jobbet varje dag vill det till att komma ut ändå. Egentligen kanske jag borde starta dagen med promenad istället för att ta den innan jag slänger mig i soffan för kvällen. Jag får se hur det känns när jag vaknar i morgon. Hur som helst fortsätter måleriet då! Jag har ju en utställning att tänka på. Mer om den inom kort.
Vill du se mina tavlor?
I vissa fall ska man inte berätta om sina drömmar och planer för det tenderar att ha ihjäl dem. I andra fall är det precis tvärtom. Just själva offentligheten skapar ett driv. Det är vad jag hoppas ska hända nu. Jag vill skapa en positiv press på mig själv.
Jag har alltid tusen målaridéer. Den senaste tiden har jag malt ner allt sammans till några få tankar och nu när jag kommer att vara arbetslös i åtminstone en månad vill jag sätta igång att måla så mycket jag kan och ekonomin tillåter.
Målet med detta är en utställning. I mitt hem!
Jag har inte bestämt ett datum, men jag siktar på en helg i april eller början av maj kanske. Jag får återkomma om det. När det blir alltså. Dessutom brukar mitt måleri leda till fler uppdateringr här. Två flugor i en smäll-grejen.
Vad tror ni? Är det en bra idé? Skulle ni komma hem till mig och titta på mina tavlor?
Drömmen om en ateljé
Drömmar och mål. Det är något som alltid varit viktigt för mig. Att sikta framåt, men också för att ha något att längta till. Jag drömmer ofta stort och högt. Vissa drömmar poppar upp som ballonger och tappar både höjd och luft ganska fort. Andra drömmar har bättre bärkraft. Jag tror att jag är ganska bra på att testa mina drömmar. Jag antar att det handlar om att våga misslyckas. Och att våga lyckas.
När jag läste Karins Konstgrepps inlägg om saker som vill ut började jag tänka en hel massa. Och drömma. En gammal dröm fick nytt liv. I ett samtal med vänner i helgen poppade drömmen om en lokal/ateljé upp. Igen. Den har funnits där förut. Just nu är mitt vardagsrum till hälften vardagsrum och till hälften arbetsrum. Jag får ingen kreativ ro där. Tänk att ha en lokal att gå till! Ett kreativt kollektiv.
Jag googlade lite igår och den ena ledde till det andra och nu på torsdag ska jag och en vän gå och titta på en lokal. Va, va, va!
Jag har skickat ut tanken både på facebook och twitter om det skulle finnas fler som vill dela. I morse fick jag sms från en annan vän som också är intresserad av att ha en lokal för sitt arbete. Vi ska höras mer under dagen.
Nu vet jag inte alls om den här lokalen är bra, det återstår ju att se, men rent ekonomiskt skulle vi kanske behöva vara tre-fem personer för att det inte ska bli alltför dyrt. Är det någon av mina läsare som vill vara del i en lokal för kreativt arbete? Eller kanske någon i din närhet? Nivån på det kreativa arbetet är oväsentligt så länge hyran betalas som den ska. Hör av dig till mig! [email protected]
Kreativ hemma
För två veckor sedan hade jag besök av en vän som frågade hur det går med mitt målande nu för tiden. Jag svarade som det var att jag knappt målat sedan jag flyttade till Göteborg. "Du är för lycklig!" var hens reaktion på det.
Det är nog till viss del sant, men också för att den mesta kreativa energin går åt på jobbet. Jag träffade samma person igår och berättade att jag tänkt på mitt måleri sen sist vi sågs och idag åkte färgpryttlarna fram.
Det kändes väldigt ovant så jag bestämde mig för att köra safe. Blåtonigt, alltså.
Jag hann knappt börja innan jag hade färg på fingrarna. Därav har jag målarkläder på mig när jag håller på samt en täckduk över bordet. Jag har en tendens att sprida färg omkring mig.
Till att börja med var det mest blått och vitt. Jag gillar blåvitt.
I över en timmas tid lyssnade jag på samma låt. Sjöng med, dansade lite...
...ofta samtidigt som jag backade för att få perspektiv.
Fem penslar arbetade jag med idag. Varje ton får sin egen pensel.
Efter matpaus utökades färgskalan.
Fast större delen av tavlan är ändå blå. Jag vet inte om jag blev klar. Vet inte om jag gillar det jag gjort, men jag hade roligt så länge det varade och det är gott nog. Jag målar allting så platt. Jag har inga perspektiv i mina målningar. Väldigt sällan i alla fall. Men när jag målar abstrakt så vet jag inte hur jag ska få in perspektiv heller. För mig handlar det om färg. Ändå blir jag besviken för att allt bara är platt. Det måste jag jobba med. Djup.
Jag har inget större hopp om att jag ska vara igång igen. När klockan var framåt 17 fick jag lägga av för att det började bli för mörkt. Med andra ord är det ingen idé att måla när jag kommer hem från jobbet om vardagarna och helgerna är fullbokade långt fram över. Nå väl. Det var skönt att känna den kreativa energin på hemmaplan. Det var alldeles för länge sedan.
Experiment med hårfärg
Så här röd har jag ju varit i håret i vår. Jag älskar den här färgen och har velat ha den i flera år, men inte riktigt vågat. Dock finns det problem med den. Bland annat att det är så mycket pigment i färgen som sitter "löst" i håret, vilket innebär att varje gång håret blir blött droppar det rött. Livsfarligt i ett regnigt Göteborg. Ett annat problem är att mitt hår växer otroligt fort och utväxten i det här är verkligen inte snygg. Dessutom bleks färgen allt eftersom så den är som bäst i en vecka och sen blir det sämre. På någon av vår resas sista dagar bestämde jag mig för att det skulle bli förändring när jag kom hem. Förändringen gjorde jag igår.
Jag hade inte helt klart för mig hur slutresultatet skulle bli, men jag tänkte att jag måste börja med att bleka ur den röda färgen. Det skulle ju kunna bli precis hur som helst.
Men blekningen bet i alla fall ganska omgående. Jag höll mig kylig och lät blekningen sitta i nästan 1,5 timma.
Kvaliteten på håret när jag sköljde ur blekningen var fruktansvärd! Torrt och strävt. Håret blev orange. Jag hade gissat på rosa.
Jag klippte mig och torkade sedan håret. Först i det här steget bestämde jag mig för hur jag skulle gå vidare.
Mer blekning, men inte i allt utan bara i snaggen runt om samt i linjerna runt det långa håret. Ja, lite upp i det långa också för att det inte skulle bli några linjer. Efter att jag sköljde ur denna omgång hade jag i en hårkur och sen kändes håret helt ok, om än väldigt torrt. Det kommer man inte ifrån när man bleker.
Och här är slutresultatet. Jag måste säga att jag gillar det skarpt!
Som synes är det mörkare orange bak än fram och detta ska jag försöka jämna till med lite mer färg, men jag ska vänta någon dag med det så jag vet hur håret beter sig.
Det kanske blir heltokigt när utväxten kommer och då kanske jag gör nya ändringar, men det återstår att se.
PS Håret får hamna i denna kategori, eftersom hårfix är ett skapande för mig. DS
Att gå bananas
Den här blir aldrig färdig så jag har sedan länge bestämt mig för att måla över den.
Jag grundade den och ytterligare en med grått och började sen måla på svart på den ena.
Därefter målade jag någon slags lavaaktig klump. Den är ju långt ifrån klar, men redan nu kan jag konstatera att den inte riktigt kan jämföra sig med bilden jag hade i huvudet. Jag gick lite bananas, kan man säga. Får se vart det tar vägen. Ska försöka måla i helgen. Hur som helst var det en väldigt härlig känsla att bara ösa på. Ibland är det mycket värt och då gör det ingenting om man måste börja om eller måla över efteråt.
Som ni ser gick det så vilt till att jag till och med droppade färg på mattan. Ja, ja. Shit happens även när man har kul...
Gubben i molnet
Den här tavlan är ganska speciell. Jag har för mig att jag skrivit om den förut, men jag hittade inte inlägget när jag bläddrade bakåt i bloggen. Jag gjorde den i gymnasiet i alla fall och den gjordes utifrån en dikt som vi skrivit tillsammans på något sätt i klassen.
Jag hängde upp den här tavlan utanför toaletten nyligen och upptäckte då att det sitter en gubbe i ett moln. Jag har aldrig sett honom förut och jag har inte målat dit honom med flit. Likväl sitter han där med perfekt form och skuggning. Ser ni honom? Ser ni hur ljuset faller på hans öra? Ser ni adamsäpplet?
Han sitter i det mörka molnet längst fram i bilden. Inzoomad försvinner näsan, men backa upp till den första bilden och kolla igen. Där ser man inte att näsan är borta.
Sånt här är så himla kul med målningar. Att man kan se saker som inte var menat att vara där. Det är precis sånt som gör att man kan tolka en målning på hur många olika sätt som helst. Jag glömmer aldrig när min bror sa: Du har målat rymden så mycket det senaste.
Jag hade inte målat rymden en enda gång, men det var vad han såg i tavlorna och det gjorde mig himla glad. Det är nämligen precis så jag vill att mina tavlor ska vara. Aldrig så självklara att fritolkningen uteblir. Gärna någon hint, men aldrig hela svaret.
Skruttan och jag
Vid lunch igår mötte jag upp dessa två tjejer och vi gick ut på stan till mitt favoritsushihak för att äta.
Lillasyster sov i vagnen, men vaknade strax innan det var dags för oss att bege oss.
Vi tog vagnen mot Hisingen och vid Nordstan vinkade jag och Skruttan av våra systrar för att fortsätta hem till mig. När vi åkte över bron tittade vi på båtarna.
Innan vi gick in gungande vi en stund. Först Skruttan själv och sen båda två samtidigt.
Väl inne pysslade med en rolig pysselbok som Skruttan hade med sig. Vi fantiserade en massa om personerna som fanns med i boken. Vi rev fram allt i mitt leksaksskåp. Mest intressanta är alla de där smådjuren och mina My little ponnies.
Vi gjorde fula miner och fotade oss själva när vi gjorde det. (Jag har för övrigt Skruttans fina rosettspännen i håret.)
Vi har pratat länge om att måla. Skruttan skulle absolut ha bordsstaffliet. Ja, men det är ju självklart tyckte jag och slängde fram färg, penslar och panåer.
Medan jag föredrar de klara, glada färgerna ville Skruttan helst måla i svart, brunt och mörkblått.
Vi målade hennes familj. Överst från vänster pappa, lillasyster, Skruttan som femåring och sist mamma.
Det här blev vår bästa tavla.
Skruttan klädd i min målarskjorta och med färg långt upp på armbågarna. Det är så det ska vara när man målar. Efter två landskapstavlor och fyra porträtt var vi nöjda.
Man kan ju inte hälsa på hos moster utan att hoppa runt i soffan,
balansera på dess ryggstöd
och ramla bland kuddarna och kikna av skratt.
Här någonstans började jag försöka övertala Skruttan att det var dags att åka hem. Först sjung vi och spelade gitarr och piano och lekte lite till med alla smådjur. Mörkret hann lägga sig och när vi väl var på väg skulle det gungas ännu en gång.
Mellan ett spårvagnsbyte i centrum filosoferade vi lite.
Skruttan: Tänk om jag var Axel och Axel var jag. (Axel = kompis på dagis.)
Jag: Det skulle vara konstigt. Då skulle Axels mamma och pappa vara din mamma och pappa.
S: Ja.
J: Har Axel några syskon?
S: Ja, jag tror det.
J: Tänk, då skulle hans syskon vara dina syskon och din lillasyster skulle vara hans lillasyster.
S: Ja. (Skrattar.)
J: Och om du var Axel skulle ju inte jag vara din moster.
S: Nä, det skulle vara tråkigt.
När vi kom på nästa vagn och var på väg hem till Skruttan blev hennes lilla kropp allt tyngre i mitt knä och hon hann nästan somna på den korta resan.
Under Melodifestivalens första del försökte min syster få den minsta att sova medan jag och Skruttan satt i soffan och läste böcker.
När tjejerna väl somnat högg vi in på detta.
Den lilla bokälskaren fortsatte att läsa några böcker och somnade till slut med en av böckerna över sig. En lång och händelserik dag tog på krafterna. På alla inblandade.
Hänga tavlor
Jag hade tänkt hänga upp mina tavlor innan festligheterna i helgen, men det hann jag inte. Däremot vaknade jag med världens energi igår så jag passade på. Tavlan på väggen är den senaste i ordningen. På grund av perspektivet ser den väldigt liten ut, men det är den inte. Eventuellt har jag en spekulant på den här tavlan.
Först ställde jag upp tavlorna så här för att testa mig fram vilken placering de skulle få. På den här väggen blev det rödsvartgula färger.
På den här väggen lite mer grönlila toner. Bland annat bilden på mig när jag spelar fotboll i upphäktad långklänning. Här tänker jag bygga ut med mer så småningom.
Så där ja! De tre tavlorna på bordet passade inte in så dem satte jag upp i den lilla hallen vid toaletten.
Lägenheten blev så himla mycket mysigare med lite färg på väggarna. Mer ombonat. Efter att jag hade fått upp allt satt jag och bara tittade på det.
I lampans sken
Dagsljus kom tillbaka! Idag har jag suttit med tavlan i knät och målat med en golvlampas ljus över det hela. Det var typ den bästa belysning jag kunde åstadkomma. Borde skaffa lysrör över mitt arbetsbord. Eller något liknande.
Det är i alla fall den här tavlan jag målar till en vän. Den börjar bli klar. Bara det sista som ska göras. Inväntar ett besked från vännen ifråga gällande en detalj i tavlan. Vet inte om han tycker att jag ska välja själv där. Hur som helst. Nästa gång jag tar fram färgerna kommer den att bli färdig. Jag hoppas att det blir i morgon efter jobbet.
Penslar och färg
Efter att ha legat däckad i över ett dygn i något som kan liknas med magsjuka kände jag ett stort behov av någon typ av aktivitet som inte innebar ryggläge i soffa eller säng. (Jag hade bra ont i ryggen när jag vaknade i morse.) Medan det fortfarande fanns något som påminde om dagsljus plockade jag fram en ny duk, sprutade ut färg och kladdade på. Jag har tänkt att göra en anordning till alla mina glasögon. Jag ska visa när den är klar.
Jag har en vän som "beställt" en tavla av mig. Jag hade en som nästan var klar, men som jag fastnat på. Jag målade över den och började om. Nu känns den mycket bättre. Jag blev inte klar, men hoppas ha energi nog att måla klart den i morgon.
Tyvärr hann jag inte hålla på särskilt länge innan det blev för mörkt. Jag målar i färger som går in i varandra. Ton i ton. Ser man inte nyanserna tillräckligt går det inte att måla alls.
Rita och pussas
I helgen hälsade jag på syrran och hennes familj. Lillebrorsan tittade också förbi.
Lillkrabban var lite gnällig. Visade sig att han hade hög feber, stackarn.
Krabban däremot hade gott om energi som vanligt. Efter lek med lera gick vi över i att måla.
Det blev massa olika djur och regnbågar.
Vi målade mallar till Krabbans ekollon.
Vi ritade av våra händer och en peng.
Och så skulle det pussas lite.
Sjuka bostadsmarknad
Målarkläderna åkte på idag. Morgonfrisyren brydde jag mig inte om att justera. Det är den gamla blomstertavlan som jag målade över för ett tag sedan som nu fått en fortsättning.
Titta vilka fina färger!
Och så här blev det. Jag har inte satt titeln än. Kan inte bestämma mig riktigt, men låt säga att den handlar om bostadsmarknaden. Den är sjuk. Jag är extremt lyckligt lottad som lyckades få ett kontrakt i första hand. Det är inte så himla lätt. Framför allt inte om man lever i social utsatthet av något slag.
I varje nummer av de hemlösas tidning Faktum finns ett kort porträtt på någon säljare. Jag grinar alltid när jag läser dessa för jag inser hur lätt det är att hamna utanför. Nu senast en blott 22-årig rumänsk tvåbarnsmor som berättar att hon betalar 1 000 kronor i månaden för att bo i ett rum. De hade väl varit ok om det inte hade varit för att de bor sex personer i det där rummet.
Tänk själv. Ett rum och sex personer. Inte mycket till privatliv eller lugn och ro.
Ja, jag är sannerligen lyckligt lottad.
De ljusa färgerna i tavlan är inte vita utan gröna som norrsken, men kameran hade svårt att återge det och jag lyckas inte redigera fram det heller.
Hur som helst, tavlan mäter 30x100 cm och om någon vill köpa den är priset 1 400 kronor. Fast jag vet inte om jag vill bli av med den för jag är själv väldigt förtjust i den.
Gammalt blir nytt
Jag gillar den här målningen, men den har stått i över två år nu utan att jag har målat vidare på den. Jag har tänkt färdigställa den, men det har inte känts roligt. För ett tag sen bestämde jag mig för att måla över den. Idag pruttade jag ut färg på den. Redan i det här läget är det för sent att ändra sig.
Det finns något väldigt befriande i att måla över.
Inte bara de stora svepande rörelserna med penslen utan också att se hur ny färg täcker över gammal. Så här är det med många av mina målningar. Ofta finns det en gammal målning under. Jag gillar den känslan. Varför ska jag spara på något som är halvfärdigt eller som jag inte tycker om? Bättre att nyttja duken och kanske skapa något mer lustfyllt. Jag har en tanke med den här målningen, men eftersom jag av erfarenhet vet att jag sällan håller mig till mina grundtankar är det nog bäst att jag håller den för mig själv. Tids nog ska ni få se vad det blir av den.
Mmm blå nyanser. Ser ut som glass smakar. Gräddig, svalkande och väldigt gott.
Ingen tid att jobba
Den här tavlan påbörjade jag i oktober eller november. Först nu är den klar och igår överlämnade jag den till mina bästa vänner. Det var en beställningstavla från D:s föräldrar som D och K fick i förlovningspresent. Sen dess har de hunnit gifta sig också. Å andra sidan är det först nu de har flyttat in i sitt nyrenoverade hus. Med andra ord blev tavlan klar i läglig tid.
Jag blev inbjuden till kvällsmat hos vännerna igår där vår goda vän B redan var. Det blev en härlig kväll och när vi pratade om mig och allt jag vill göra konstaterade B att jag egentligen inte hade tid att jobba.
Det är sant. Men man måste ju få in pengar. Det är ett evigt vägande fram och tillbaka. Ska jag satsa på mina kreativa grenar så måste det vara helhjärtat. Att hanka fram och göra några tavlor om året blir bara blaha. Likadant med skrivandet. Jag får inget flyt när jag bara hinner skriva några tusen tecken i veckan. Men man måste ju försörja sig.
Jag har suttit och gått igenom en hejans massa dikter. Som jag skrev igår har jag över 700 stycken. Bland alla mina dokument hittade jag till och med en samling jag satt ihop. Jag har precis gått igenom den. Av de drygt 60 dikterna har jag strukit runt tio. Det kommer inte bli svårt att ersätta dem. Det svåra är att hålla ett strikt urval. Att inte bara ösa på utan att ha en tanke med vad som faktiskt kommer med.
Det är roligt att läsa dikterna. Ofta är det skrivna när något visst har hänt mig eller mina närstående, saker som har påverkat mig på olika sätt. Med tidens gång har jag glömt av de bakomliggande händelserna, vilket gör att jag kan läsa dikterna mer objektivt och då också bedöma dem på ett annat sätt. Mycket underhållande!
Min huvudsakliga tanke har aldrig varit att skicka dikterna till något storförlag, utan snarare till något mindre tryckeri där man betalar kostnaderna själv. I första läget är jag nog på jakt efter några kritiska diktläsare som vill kika igenom. Finns det några sådana bland mina läsare här månne?
Vad blev dagen av?
"Svabba, sy, måla, laga mat, läsa, lata, äta, lyssna är några av sakerna jag har tänkt göra idag. Ordningen oklar, men jag börjar nu."
Citatet är min egen statusuppdatering på facebook vid lunchtid. Frågan är vad det blev av dagen. Här kommer den i bilder.
Jodå. Svabba gjorde jag allra först.
Sen bakade jag chokladbollar med smak av punsch och smarriga bondkakor. Recept på bondkakor.
Till lunch/middag blev det fisk- och spenatsoppa.
Jag har hunnit med att spela wordfeud (sofieviktoria om du vill utmana mig) ...
... och prata i telefon.
Diskning. Just nu är jag så stolt över mig själv. Jag diskar varje dag istället för att samla på hög.
Jag har haft intention att måla länge, länge. Idag hade jag ingen större lust, men jag gav mig den och det flöt på bra. Tavlan till mina vänner är nu klar. Jag hoppas innerligt att de kommer att gilla den.
Medan jag målade har jag lyssnat Radical face. Det är tur att jag har människor omkring mig som förser mig med ny musik nu och då. Det är trevligt.
Jag skrev att jag skulle sy, men jag sparar det. Kanske senare ikväll.
Så av min lista återstår detta. Läsa och lata.
Det blev en till
Ja, av bara farten blev det en paintbild till. Den här tog dock mycket längre tid. Knepade och knåpade med skuggfälten. Målade om hela munnen, men ändrade mig och backade tillbaka igen. La till fler nyanser i skuggorna. Från början hade jag tre nu är det nog snarare sju-åtta olika grå. Blev nog ändå inte nöjd, men jag bestämde mig för att sluta. Det är sällan bra att hålla på för länge med en och samma bild. Bättre då att lägga av och eventuellt återvända när man med lite distans ser vad som måste göras.
Synad
Jag såg en bild på Instagram och blev inspirerad. Det var inte min avsikt att måla av och det har jag inte gjort heller. Det här är i alla fall resultatet av en stunds knåpande i paint. Det var längesen jag gjorde bilder på det viset nu. Ja, längesen jag gjorde bilder/målningar över huvud taget. Skapandet går verkligen på sparlåga, men det är ju så för mig. Saker pågår i omgångar. Usch, jag borde verkligen måla mer.
Klar!
Eller nästan helt klar i alla fall. Det som ska göras nu kommer inte att förändra målningen något nämnvärt. Lite puts kvar bara. Ett sätt är att bara bestämma att den är klar för jag skulle nog kunna hålla på och pilla i all evig tid annars. En vän har tingat den här tavlan. Få se om hon fortfarande är intresserad, annars är den så klart till salu. Den är 50x50 cm stor och priset är 1 100 kronor.
Parallellt har jag två andra tavlor igång. Båda två beställningstavlor. Jag hoppas att jag hinner att måla klart båda två i helgen, men det hänger på förkylningen som härjar i kroppen nu. Jag har gått med halsont sen i måndags. Igår var jag helt matt och i morse när jag vakna var jag snorig. Ändå känns det inte som om förkylningen har brutit ut än. Vad jag vill säga med det är att jag kanske inte kommer att orka måla. Det vore synd.
En annan grej jag håller på med för tillfället är att skriva. Da! Det gör jag ju jämt! Jo, men nu har jag börjat på en bok. Jag vet att det låter pretentiöst, men om jag säger att detta är den tredje i ordningen som jag börjar på och att det brukar ta stopp när jag nått typ 30 sidor ...
Hur som helst. Denna gång jobbar jag lite annorlunda. Förutom själva tråden i boken så har jag lagt ner en del jobb på mitt persongalleri. Det är vansinnigt roligt. Självklart blir det en salig blandning av karaktärer och inspirationen hämtar jag så klart ifrån människor i min omgivning. Det kommer att finnas citat hämtade från verkligheten också. Jag har samlat länge i huvudet.
Det där pusslandet är otroligt kul och jag har grubblat en del på alla bakgrundsfigurer. Man behöver ha några sådana som liksom fyller ut. Ungefär som statister i en film. Med andra ord krävs det ganska många personer. I alla fall till min berättelse.
Jag har inte hunnit särskilt långt ännu. Typ 19 000 tecken. För att det ska bli en vettig bok kanske jag skulle behöva skriva 500 000-700 000 tecken. På ett sätt kanske det är dumt att berätta om det här projektet. Det kanske blir som en belastning att folk vet, att det sätter krokben på berättarivern. Å andra sidan, tänker jag, vilken dålig skrivare som faller för en sån sak i så fall. Då kunde jag lika gärna låta bli att skriva från början.
Vi får se hur det går. Än så länge har jag väldigt roligt. Om jag skriver 5 000 tecken om dagen skulle det ta mig 120 dagar att få ihop boken. Och 5 000 tecken är inte svårt att skriva. Det orkar jag med vid sidan av jobbet. I övrigt har jag inga större förhoppningar, men självklart skulle jag vilja ge ut om boken blev klar. Nu för tiden kan man ju göra det på egen hand.
