Jag har målat i flera timmar. Började med att klicka ut de här färgerna ...



... för att fortsätta på den här tavlan. Den här bilden tog jag dock innan jag hade gjort det största förändringarna med målningen. Jag vet inte vad det är med den här tavlan, men jag får inte till det. Jag kommer återigen att måla över vissa delar för att börja om. Nå väl. Till sist blir det nog bra ändå.



Jag klickade på massa svart och grönt på min palett. Ja, alltså på mitt lock från en pepparkaksburk. Fungerar utmärkt för ändamålet. Tidigare la jag grunden till en ny tavla och det var denna jag fortsatte med.



Så här ser den ut. Först hade jag tänkt att det gröna skulle gå i röda toner, men när jag hade målat på en massa rött kändes det inte alls bra. Jag testade grönt och japp, grönt skulle det vara. Målningen är 50 x 50 cm stor.



Det syns inte lika tydligt på fotona som i verkligenheten, men jag har en del lila färg i det gråvitsvarta och gult och vitt i det gröna. Även om jag kom riktigt långt med målningen så är den inte klar. Jag ser redan en del saker som ska justeras. Ett knep jag har, förutom att backa långt och kolla på tavlan, är att fota och sen kolla på bilderna. Då får man en helt annan blick på både motiv och färg.

Tänk när jag var yngre. Bra mycket yngre. Någonstans i mellanstadiet och högstadiet kunde jag inte ha kläder som gick i svartgrönt. Det funkade bara inte. Man kan ju inte som blåvitsupporter klä sig i GAIS-färger ... Kom att tänka på det nu med en svartgrön tavla framför mig.

12.30 var det slutligen en bildidé som fick mig ur sängen. Om det i slutändan blir en bild är skit samma. Jag är mest glad att jag kom upp. Jag genomlever just nu den värsta migränen jag har varit med om.

Det kröp på kring lunch igår. Det var en ganska lätt migrän och därför ignorerade jag den. Hade ändå inga tabletter med mig. I många fall försvinner migränen om jag tar det lugnt, äter, dricker och vilar.

Jag kom hem, åt middag, pratade i telefon och sen tog jag en dusch för att få upp värmen. Jag hade frusit hela dagen. När jag kom ur duschen höll jag på att trilla ihop. Blev fullständigt yr. Som från ingenstans. Fyllde på med ett stort glas vatten och sen ett stort glas påskmust, kröp ner under en filt i soffan och kollade på tv resten av kvällen.

Nog för att jag kände ett visst illamående, men skallen var ok. När jag skulle resa mig från soffan var ingenting ok. Hela rummet snurrade och jag gick mer eller mindre dubbelvikt till toan för att borsta tänderna och skyndade så gott det gick att komma i säng.

Insåg dock att jag måste ta någon tablett. Upp igen. Kaskadspydde då. Hela kroppen skakade. Jag både svettades och frös. Rotade fram min medicinlåda till sist. Inga migräntabletter heller där, men väl diklofenak. Smärtlindrande. Får duga.

Lyckades somna och sov som en klubbad säl i elva timmar. Pallade ändå inte att gå upp. Som jag nämnde ovan var det till slut en bildidé som fick upp mig. Men inte mår jag bättre. Jag har fått i mig frukost, men mår apa. Illamåendet skvalpar i halsen och yrseln håller mig sällskap.

Underbart! Det blir en härlig lördag detta ...



Skissen säger väl inte så mycket, men den hjälper mig att komma ihåg idén. Idéer har nämligen en tendens att försvinna om jag inte får ner dem visuellt på något sätt. Till höger syns en tavla som en vän efterfrågat. Än så länge håller jag bara på med grunden. Ibland tar det tid innan jag blir nöjd.

Idag var det premiär. För första gången plockade jag fram färger och penslar i mitt nya hem. Tavlan är till ett par goda vänner. Snart torde deras hus vara färdigt och då vill det till att tavlan är det också. Jag har lite beslutsångets när det gäller den här. Jag skulle vilja ha något motiv, om än diffust, i högerkanten. Jag målade dit ett buskage, men målade över det igen. Den kanske är bäst tom, trots att balansen uteblir. Får fundera ordentligt på den.

Jag har en annan vän som är sugen på en tavla jag har. När vi sågs i helgen undrade han om jag inte kunde göra typ en motsvarande fast i en annan färgskala. Jag som sagt att jag ska sluta ta beställningar sa ja. När jag behövde ta en paus från den rosagula tavlan tog jag alltså mig an den som ska gå i blågrönt. Skönt med omväxling. Dessutom har jag kladdat lite på en helt annan målning.

Således har jag varit på tre olika målningar idag. Det känns fint. Ljuset är bra i det där hörnet, men likväl behöver jag skaffa någon bra lampa att slå på när det skymmer. Som alltid annars vill jag ha musik på och den här gången har Håkan Hellström fått stå för den. Bra målarmusik.

Man kanske skulle kunna tro att jag har målat hela dagen, men så är det inte. Jag blev bjuden på middag hos syrran och stannade där för att se IFK förlora hemma mot Norrköping. Illa!

Det har varit en enormt skön långledighet, men faktum är att jag nu längtar efter att återvända till jobbet. Tur att det bara är natten kvar till jag ska dit igen.

Den där suringen på bilden representerar nog den ilska och otillräcklighet jag känt i två dagar. Ilskan kommer ur en blandning av förkylningsutmattning och situationen på jobbet. När hjärnan inte är helt med är det svårt att vara kreativ och lösa tuffa uppdrag.

Innan jobbet körde jag en sväng med bilen för att fixa några saker. Jag brukar skälla på mina medtrafikanter, men jösses vad jag skällde idag! Alla var idioter. Känns som ett ganska bra sätt att avreagera sig på. Ingen hör mig.

Jag vill inte vara den som gnäller, men idag berättade jag om min känsla för min närmsta kollega. Hon förstod precis vad jag menade och höll med om att situationen var väl tuff. Bara det gjorde att det kändes enormt mycket bättre. Dessutom hjälpte hon mig att rota fram några idéer åt mig. Guld värt.

Idag var i alla fall bättre än igår. Det borde innebära att i morgon kommer att vara bättre än idag. Vi säger så.

Här är mitt senaste alster i paint och nog det som jag är mest nöjd med. Det absolut roligaste med paint är att det går att spara en variant och sen fortsätta, spara igen, fortsätta och hålla på så i all evighet. Jag var uppe i sex versioner av den här bilden, men bestämde mig för att bara behålla dessa två. De andra hängde inte riktigt samman.

Jag vet en del som säger att det är fusk att måla i datorn. Typ - kan man inte göra det för hand så kan man inte måla. Jag håller inte med. De här bilderna skulle jag kunna göra på duk med färg och pensel. Inte helt desamma för det är svårt att kopiera sig själv, men i princip samma.

Jag ser det mer som olika tekniker. När jag har berättat för folk att jag målar i paint börjar de flesta skratta.
- Jag minns bara att man kan fylla hela pappret med en färg och sen dra några linjer, sa en person i förra veckan till mig.

Många minns säkert paint som det första målarprogrammet man stötte på i en dator. Det är inte direkt finlir man tänker på. Men när jag har visat några av mina bilder har skratten tystnad och bytts till nyfikna frågor om hur jag har gjort. Den reaktionsförändringen är väldigt kul att uppleva.

För nyfikna kan jag berätta att jag har en bärbar dator. Jag använder ingen extern mus utan använder touchplattan och "klickknappen" när jag målar. Om en linje inte blir som jag vill så ångrar jag och gör om den. Ibland gör jag om en linje 15-20 gånger innan jag är nöjd.

Jag kollar väldigt sällan på klockan när jag jobbar, men själva ansiktet kanske tog en timme att göra. I första bilden har jag ett slingrande bladverk till vänster. Men jag ersatte det med det svarta blocket och sen växte staden fram.

Helt klart är att jag har hittat en liten nisch i mitt måleri som jag tycker är riktigt rolig. Ett komplement till mitt övriga måleri. Ännu roligare har det blivit efter alla kommentarer och hejarop jag har fått. Det värmer och peppar mig!



Så här ser det ut när jag målar.



Och så här ser det ut i programmet. Jag börjar nästan alltid med att dra linjen ögonbryn-näsa. Sen bygger jag vidare utifrån den. Just den linjen kan jag dra ett otal gånger innan jag är nöjd och går vidare. Den är viktigast.

Jag älskar verkligen ansikten. Jag hamnar liksom där hela tiden. När jag målar, när jag fotar, när jag tittar. Uttrycken, formerna och linjerna. Det mjuka och det hårda. Det inre och yttre. Det man ser och det man bara kan ana eller gissa.

Det är längesen jag målade nu och jag börjar längta. Jag samlar på mig inspiration. Bygger upp min inre bank av idéer och bilder. Jag tittar mer och mer på hur andra målar. För att få uppslag och för att bredda mitt tänk om hur man kan göra. Framför allt har jag tittat på andra målares ansikten. Nu senast Carolina Gynnings tavlor som jag gillar mycket.

Än är jag inte helt fri i mitt måleri. Det finns hela tiden en tanke om vad andra ska tänka. Det är så urbota dumt. För det enda det gör med mig är att låsa fast mig. Mitt främsta skäl att måla är verkligen inte för att andra ska gilla det jag gör, men visst, jag skulle ljuga om jag sa att det var oviktigt. Ändå får det aldrig bli en drivkraft. Bekräftelsen.

Ofta tänker jag att jag skulle vilja måla i större format. Jag har haft en tendens att minska och minska. Fram över ska jag nog göra tvärtom. Öka och öka.

Förra veckan skrev jag att jag skulle använda mina förmiddagar för att vara kreativ och att jag skulle börja denna vecka. Det har tyvärr inte blivit mycket av det, eftersom jag har varit dålig. Tids nog ska jag komma igång i alla fall. Å andra sidan håller jag på med mina bilder i paint. Den ovan är ett av de senare alstren. Precis som nu kan jag ligga i soffan med datorn på magen och skissa. Det är också kreativt. Och väldigt, väldigt roligt!

Det känns så himla bra med nya jobbet. Jag har fått massa pepp både från kollegor och chefer och jag känner själv att jag gör framsteg och är i det närmaste självgående. En del saker är ganska knepiga och idag gick mycket tid åt att försöka lösa problem med sidfördelning mellan annonser och redaktionellt material. Inte helt lätt.

Kanske svårare också då jag ännu inte har det fulla ansvaret. Det har fortfarande kvinnan jag ska vikariera för. Nu delar vi på tjänsten. Jag jobbar alltså halvtid och kommer så att göra tills hon går hem på heltid. Vilket senast blir från april. Som upplägget är nu jobbar hon 8-12 och jag 13-17. Överlämning kör vi mailledes, vilket fungerar bra hittills.

Den här veckan har förmiddagarna mest försvunnit i ingentinget. Tröttheten har varit för påtaglig. Nackdelen är att dagarna känns lätt meningslösa när allt man gör är att jobba fyra timmar. Visserligen har jag varit social å det grövsta både igår och idag, men jag tänker mer på det kreativa.

Jag har ju alla förutsättningar att både sy och måla massor. Om jag går och lägger mig i bra tid varje kväll och går upp vid åtta istället för att ligga och dra mig framåt tio som jag gjort nu. Då skulle jag ha åtminstone tre timmar varje förmiddag till att vara kreativ.

Bonusarna om jag fick in den rutinen är att jag skulle vara mer nöjd med livet, jag skulle må bättre (att vara kreativ är som meditation och vitamininjektion för själen) och dessutom skulle det bli fler kreativa inslag på bloggen, vilket ju faktiskt är mitt grundsyfte med den.

Så! Vad väntar jag på?! Ja, jag är inte redo att starta i morgon, men på måndag. Då borde jag smyga igång med mitt nya strukturerade liv. Önska mig lycka till!

Jag har så himla roligt när jag sitter och leker i paint. Den översta bilden har några av er redan sett, eftersom jag har den som profilbild både på twitter och facebook samt att jag lagt upp den på fb-sidan. Det är ett självporträtt. Fast spegelvänt. Det är ju så jag alltid ser mig själv. Mitt hår ligger ju åt vänster och inte åt höger som på bilden.

Jag vet inte vad ni säger, men jag upplever att det finns en likhet med mig. Den där lite sura munnen och så håret då. Bilderna är, liksom de förra jag visade, som en utveckling av samma bild. Men jag tror ändå att jag gillar den första bäst. Alltså den översta.

De senaste månaderna har antalet läsare av bloggen ökat rätt mycket. Det är så himla roligt! Däremot är det väldigt få som lämnar kommentar. Det gör mig visserligen inget, för det är besökandet som räknas, tycker jag, men känn er ändå fria att lämna en kråka. Jag kommer att svara!

Ibland tjuvar jag bilder från fb. Inte för att använda själva bilderna utan för att de på något sätt inspirerar mig. Jag har ju sen tidigare gjort en tavla utifrån en väns profilbild. Igår satt jag och skissade i paint (ett värdelöst program och därför extremt roligt). Skissen var till en bild jag fått i huvudet.

Efter att jag hade gjort två olika skisser bläddrade jag i mitt inspirationsalbum och stannade vid ett foto av en vän. Tänkte att den skulle jag vilja göra en tavla av någon gång. Inte precis som bilden, men utgå från den. Måla den grovt. Linjerna. Skuggorna. Så började jag skissa i paint för att se hur det skulle kunna bli. Faktum är att jag blev så nöjd med resultatet att jag nu inte vet om jag vågar försöka med duk och färg. Skit också!

Akryl. 30 x 100 cm. Pris: 1 200 kronor.

Ovan ser ni bilden som jag tidigare bara visat ögonen på. Det var den sista tavlan som blev färdig innan utställningen. Apropå utställningen. På det stora hela gick det lysande! Av mina 14 målningar sålde jag åtta. Fantastiskt! Det är svårt att förhålla sig till det där, att folk faktiskt gillar mina tavlor så pass mycket att de betalar för dem. Så himla roligt. Tänk att mina tavlor kommer att hänga på någon annans vägg. Ja. Stort.

Med tanke på att mina utställningar bara kommer med ett års mellanrum har jag nu beslutat att öppna försäljningsfönstret mer frekvent. Närmare bestämt ha det öppet hela tiden. Därför har jag skapat en underblogg till denna. Länken hittar ni i högerkant, strax under bilden på mig. Adressen är: http://kreativalatsidan.blogg.se/tavlor

På den bloggen kommer ni i huvudsak få se foton på mina målningar med information om dem enligt ovan. Rubriken är tavlans titel. Undertill står vilken färg jag har använt mig av, storleken samt priset. Hittar man något intressant kan man skriva en kommentar eller maila mig.

Allra helst ska en målning ses live. Att se ett foto är ingen höjdare. Därför är jag helt öppen för att man vill se målningen framför sig innan man bestämmer sig. Jag om någon vill att man ska vara nöjd med en tavla man köpt.

Vernissagen igår gick så långt över förväntan att jag har svårt att ta in det. Så många fina ord! Det är härligt att få vara mittpunkt på det sättet. Att få visa vad man gör och att få prata om det. Jag sålde några tavlor och lyckades till och med fånga en pluttsättning på bild! Väldigt roligt att den tavlan hamnar just där den gör.



Blommor fick vi också av en av kollegorna. När alla hade lämnat lokalen kände vi oss båda helt känslomässigt matta. Det är en sådan anspänning. Det är som att man öppnar sin själ för allmän beskådan. Man är så sårbar. Blir visningen på söndag hälften så bra kommer jag att vara jätteglad.

Tidigare idag åkte jag till jobbet och hämtade hem en av mina tavlor. Det har varit några saker med den som jag länge tänkt åtgärda, men det har inte blivit av. Men ska den visas offentligt på det viset får det vara ordning. I alla fall vill jag att mina tavlor ska vara som jag har tänkt dem att vara. Sagt och gjort. Nu är det åtgärdat. Skönt.

Bilden är en liten skärva av min senaste målning. Den är klar nu och kommer så ledes att premiärvisas på torsdag och söndag. Efter utställningen ska jag visa hela här i bloggen. Jag är själv väldigt nöjd med den och det var roligt att skapa den. För en gångs skull har jag haft en idé och genomfört den. Min föreställning var annorlunda än slutresultatet, men mer lika än vad det brukar bli för mig.

Allt som oftast har jag en tanke, jag börjar måla och när allt är klart kan jag själva knappt ana den ursprunliga idén. Det är inget jag bryr mig om. Det är ju slutresultatet som får räknas. Med den här bilden var min skiss i huvudet bara ungefärlig. Det är roligt när måleriet liksom får bestämma själv.

Idag träffades jag och min målande kollega för att hänga tavlor inför utställningen. Det skulle visa sig vara ett mycket mer ansträngande arbete än någon av oss kunde förutse. Att det var betongväggar visste vi och CN hade skaffat mängder med betongkrokar.

Problemet var att betongen i väggarna mer var som granit. Skithård och de stackars krokarna vek sig i mötet eller gick av som symaskinsnålar. CN fick ge upp och lösa med en helt annan anordning. Jag lyckades få in krokarna så pass mycket att de höll upp mina tavlor. Som tur är väger mina tavlor inte särskilt mycket.

Det är roligt att ställa ut med CN för våra målningar är verkligen olika. De går inte att jämföra. Färger, motiv och teknik skiljer sig totalt. Dessutom målar CN i olja och jag i akryl. Slutresultatet blev bra och vi var efter många om och men mycket nöjda. Jo, nervösa är vi som sjutton också. Skönt på något vis ändå att vara nervösa tillsammans.

Jag började ju på en ny tavla igår. Jag hade med och hängde in den. Förhoppningsvis blir den färdig. Har suttit två timmar med den i eftermiddag så det ser ljust ut.

För att påminna: Utställningen är den 27 november (om en vecka) klockan 13-17 på Storgatsbacken 13, Värnamo Nyheter. Kom gärna!

Bilden på mig har Sara Johansson tagit.

Vad förra inlägget antydde, men inte berättade rakt ut är att jag har väldigt många saker på gång just nu. Livet är ju sånt. Man kan inte alltid styra det. Emellanåt klumpar det ihop sig. Det bästa hade ju varit att alltid ha till exempel fem bollar i luften samtidigt. Ett jämnt flöde. Nu har det mer varit som tio bollar. Flera av de där bollarna har jag kunnat plocka ner nu och det är när jag slappnar av något som migränen kommer. Det är i alla fall oftast så det funkar.

Jag pratade nästan en timme igår kväll med en vän och kom inte i säng riktigt så tidigt som jag hade planerat, men jag har sovit oerhört gott i natt. Illamåendet är borta. Bara en slags bismak hänger kvar. Inte en smak på det sättet, men ömhet i musklerna och ett litet surr i skallen.

Nu på förmiddagen har jag grejat med mina tavlor inför utställningen som väntar. I morgon ska jag provhänga, på torsdag blir det vernissage för kollegorna och på söndag är den offentliga visningen. Alla tavlor har fått min signatur på framsidan, titel och signering på baksidan.

När det var klart fick jag ett ryck och påbörjade en ny tavla. Med tanke på att akrylfärg torkar vrålfort så kommer jag snabbt framåt. Kanske, kanske kan denna få hänga med på utställningen. Jag får se. Den kanske inte kommer att passa in. Började på en annan tavla för två veckor sedan, men där gick jag bet. Den har bara stått sen. Jag kommer inte vidare.

Nedan en liten hint och ja, det är ett ansikte även på denna tavla! Mina tidigare hjärtan som alltid fanns med har istället blivit människor. Antingen anonyma gestalter eller ansikten som ofta blickar mot betraktaren. Ansikten är roliga. Har dock inte bestämt än vilka färger de här ansiktet ska få, men det blir förmodligen den gul-röda skalan. Den gillar jag mycket.

Nu är det bara tre veckor kvar till utställningen. Dags att börja välja vilka tavlor som ska vara med. Vilka funkar tillsammans? Vilka är "kill my darlings"? Behöver jag komplettera med något nytt?

Just nu har jag lagt ut 15 målningar på mitt vardagsrumsgolv. Direkt såg jag två tydliga grupper om fem tavlor och en grupp om tre. Det kan funka. Men sen är det två till som inte passar in någonstans, men som jag ändå vill ha med. Tror jag. Åtminstone ska det bli en tavla till. Den ena femgruppen behöver en komplementmålning.

När jag hade min utställning förra året var jag helt inställd på att jag kunde bli av med allihop. Även om det var att ha rejält höga förhoppningar. Då kändes det inte jobbigt. Jag var beredd att släppa dem. Lustigt nog hamnade mina favoriter hos människor jag tycker mycket om. Det kändes fint.

Nu är jag mer kluven. Kanske för att sju av de där tavlorna den senaste tiden har prytt mina väggar och hyllor. Det blir väldigt tomt utan dem. Förmodligen också för att flera av tavlorna är första tavlan i en ny inriktning. Den typen av målningar står mig så nära. Men med tanke på hur mycket jag sålde förra året kanske jag inte säljer en enda den här gången. Den inställningen måste jag bära med mig. (Men vad ledsen jag skulle känna mig om det blir så ...)

Sen är det en del tråkigt jobb som måste göras. Alla tavlor måste signeras. Det är inte så tråkigt, men pilligt. Dessutom måste tavlorna få hängen. Sist spände jag ståltråd bakom alla, men nu ska jag nog spika dit något slags krokhänge istället. Tavlorna är ju inte så tunga. Själv hänger jag dem bara i ramen, men det verkar lite slarvigt kanske. Lätt att de trillar ner om någon dunkar för hårt i en vägg eller dörr ...

Häpp! Nu ska jag trycka fram svart och gult på min palett.

När jag publicerade mina svartgula ansikten skrev jag att jag skulle visa ett ansikte som är helt annorlunda jämfört med dem. Här är det. Jag har funderat på att göra om. Lägga till. Dra bort. Samtidigt som jag gillar att det är just så enkelt och lite "fel".

Det där med fel i en tavla är något jag börjat gilla allt mer. Ett perspektiv som blir skevt, en linje som bör vara rak är sne eller skugga som inte är helt sanningsenlig i förhållande till ljusfallet. Om inte konsten får vara på sitt eget sätt skulle det ju inte vara konst. Mina lätt abstrakta målningar kan få vara som litteraturens fantasy.

Bara för att det är saga behöver inte allt vara olikt verkligheten även om en del saker är det. Jag är inte den som efterliknar verkligheten. I första hand för att jag inte bestitter den förmågan, i andra hand för att jag för egen del tycker att det är ganska ointressant. Självklart enormt facsinerande när andra kan, men jag vill inte dit. Däremot är det verkliga saker som inspirerar mig och väldigt ofta bilder från ett slags inre landskap.

Någon gång vill jag gå en konstutbildning. Få utvecklas i detaljerna, utifrån min stil. Få in teori i skallen genom praktiskt övande. Men också stärkas i det att alla gör på olika sätt och förhoppningsvis skapa en bättre självkänsla i måleriet.

Kom på att jag måste berätta! Jag och en person till jobbar för att kunna ha en liten utställning i Värnamo i slutet av november. Vi har fått gillande respons från dem vi lämnade förslaget till (som också kan lägga krokben på alltihop om det vill sig illa). Eftersom det inte är spikat än vill jag inte lämna ut mer information än så här. Jag lovar att återkomma så fort det bara går, men för er som är intresserade att komma och kolla kan det vara värt att plita en liten kråka i kalendern den 27 november.

Jag har fyra tavlor som olika personer hintat intresse om att köpa. Om ni läser detta, fundera igen. Tavlorna kommer med stor sannolikhet att vara till salu på utställningen, men ni har första  tjing.

Jag har målat många ansikten det senaste halvåret. Det har blivit lite av ett tema. Min avsikt är inte i första hand att avbilda verkligheten, men det är där jag letar. Jag snokar runt bland profilbilder på nätet för att hitta inspiration. Utgår från ett porträtt, men drar iväg med det åt ett lekfullt och abstrakt håll. Utan att för den skull lämna formen av ett ansikte.

Det som är viktigast är färg och form. Var för sig eller tillsammans. Jag ser det lite som ett pussel. Att plocka isär delarna och sen pussla ihop dem igen. På ett nytt sätt. Skuggan och ljuset är ofta en stor del i det pusslet. Det framkommer i den översta bilden. Den nedre är mest en lek.

Att båda dessa går i gulsvart är mer slump än något jag hade planerat. Förmodligen för att jag målade på dem omlott. Praktiskt för det blir färre färger på paletten att hålla reda på.

Dessa, som mäter 20x20 centimeter, har jag jobbat mycket på. Målat om, målat över och ändrat uttryck. Framöver ska jag visa ett helt annat typ av ansikte. Ett som visserligen är genomarbetat, men som är oändligt mycket enklare i uttrycket.