Vad förra inlägget antydde, men inte berättade rakt ut är att jag har väldigt många saker på gång just nu. Livet är ju sånt. Man kan inte alltid styra det. Emellanåt klumpar det ihop sig. Det bästa hade ju varit att alltid ha till exempel fem bollar i luften samtidigt. Ett jämnt flöde. Nu har det mer varit som tio bollar. Flera av de där bollarna har jag kunnat plocka ner nu och det är när jag slappnar av något som migränen kommer. Det är i alla fall oftast så det funkar.

Jag pratade nästan en timme igår kväll med en vän och kom inte i säng riktigt så tidigt som jag hade planerat, men jag har sovit oerhört gott i natt. Illamåendet är borta. Bara en slags bismak hänger kvar. Inte en smak på det sättet, men ömhet i musklerna och ett litet surr i skallen.

Nu på förmiddagen har jag grejat med mina tavlor inför utställningen som väntar. I morgon ska jag provhänga, på torsdag blir det vernissage för kollegorna och på söndag är den offentliga visningen. Alla tavlor har fått min signatur på framsidan, titel och signering på baksidan.

När det var klart fick jag ett ryck och påbörjade en ny tavla. Med tanke på att akrylfärg torkar vrålfort så kommer jag snabbt framåt. Kanske, kanske kan denna få hänga med på utställningen. Jag får se. Den kanske inte kommer att passa in. Började på en annan tavla för två veckor sedan, men där gick jag bet. Den har bara stått sen. Jag kommer inte vidare.

Nedan en liten hint och ja, det är ett ansikte även på denna tavla! Mina tidigare hjärtan som alltid fanns med har istället blivit människor. Antingen anonyma gestalter eller ansikten som ofta blickar mot betraktaren. Ansikten är roliga. Har dock inte bestämt än vilka färger de här ansiktet ska få, men det blir förmodligen den gul-röda skalan. Den gillar jag mycket.