Tänk vad lite det behövs ibland för att man ska bli glad. Idag när jag kom hem från jobbet tömde jag som vanligt postboxen innan jag gick upp till mig. Förutom tidningen hade jag fått en ljuslila stencil ditlagd. Det var den lokala hyresgästföreningen som hade lämnat en inbjudan med rubriken:

Välkommen med på inköpsresa till ULLARED

Kan man göra annat än att älska en sådan inbjudan?! Man behöver inte ens vara med i föreningen. Det räcker att bo i kvarteret Prästen eller Högaloft. Det kostar inget, men man får stå för sin mat själv. Avresa är klockan 7.00 en lördagmorgon och tillbakaresa vid 15.00.

Så fint. Nu kan jag ju tyvärr inte åka med den dagen, men jag är bra sugen. Allra mest för att dela lyckan med mina grannar, men också för att jag är nyfiken på vilka som följer med på en sådan resa. Galet bra för dem utan bil och körkort.

Heja!

Jag och en vän har länge pratat om olika stadsresor vi velat göra. Till att börja med var vi inställda på Paris, men när vi i vintras återigen började prata om att resa någonstans tillsammans var det Prag som dök upp i tankarna. Redan i januari bokade vi flyget som ska ta oss till denna historiska stad i slutet på maj.

Nu har vi även bokat hotell (bilden). Det ligger i de judiska kvarteren och ganska nära till gamla stan. Det här är en resa som jag allt mer ser fram emot att få göra. När vulkanaskan kom in så våldsamt i bilden blev vi lite oroliga för hur det skulle bli. Nu verkar ju den där någontingjökul ha lugnat sig något. Den här resan bara måste bli av. Det bara är så.

I går la jag ut en annons på nätet om att jag säljer några av mina möbler. Än så länge är det ingen som hört av sig med intresse. Egentligen har jag tänkt lämna alltihop till second hand, men tänkte att om jag kan få några 100-lappar så vore det inte så tokigt.

Soffan är fantastiskt fin. Den gillar jag verkligen, men jag känner att den tar för stor plats för att bara stå och vara fin i arbetsrummet. Jag behöver fler förvaringsmöbler. Så nu är soffan utkonkurerad.

Nyss hjälpte en vän mig att få hem skåpet jag köpte i onsdags. När jag möblerat och fått ordning kommer bilder.

Jag har suttit och organiserat mina dikter. Tankat hem dem som jag har på ett poetforum och ska inom en rimlig framtid även spara varje dikt i ett enskilt dokument och inte som nu rätt ner i ett samlingsdokument. Det är fantastiskt roligt att läsa tillbaka bland äldre alster. Även om jag inte skriver dikter rätt av från mitt liv så finns där alltid spår av saker jag upplever, känner och ser.

Jag brukar inte placera ut mina dikter på nätet. Vill man läsa dem får man be snällt om sökväg till mig på forumet. Men jag tänkte göra ett undantag. Anledning är att varje gång jag läser denna dikt så blir jag så glad och skrattig. Så också denna gång. Kanske inte har alls samma effekt på andra. Men det är skitsamma.



Skål!

Din bror var förälskad i mig
det visste alla

Tjatade om sin mc
att jag skulle åka
för att hålla mina armar runt hans kropp
Jag ville aldrig
och till slut fångade
han en annan flicka

Kvar fanns du
alltid lika irriterande
Retade gallfeber på mig
Din långa gängliga kropp
vandrade ofta vägarna till mig

Det var längesen vi sågs
Dina ögon är äldre nu
pojken har blivit man

Vi pratar om gammalt och nytt
Du berättar att du var kär i mig
då när du var 15

Jag skrattar när myntet trillar ner
och vi skålar för min blindhet

... eller kan vara att hitta något man verkligen tycker om. Så var det när jag första gången såg teckningen på bilden. Den är gjord av Johanna Urban som är en tecknande bloggare som jag följt en tid. När hon hade lagt upp denna så gick jag in nästan varje dag och tittade på den.

Jag kan inte riktigt säga vad det är som fångar mig så. Men det är nog en blandning av skickligheten, motivet och färgerna. Efter ett tag mailade jag Johanna och frågade om det möjligtvis gick att köpa bilden och jo då! Efter några mail fram och tillbaka så fick jag avin med posten idag. Jag kastade mig ut i bilen och åkte och hämtade mitt paket på direkten.

Nu ska jag bara hitta en ram som bilden förtjänar. Spontant tänker jag en helt enkel vit ram. Det är bilden som är tavlan. Inte ramen. Färgerna passar så galet bra in bland mitt gröna och turkosblå vardagsrum. En härlig kontrast. Lycka!

http://johannaurban.blogspot.com/

I helgen var jag och hälsade på en god vän i Södertälje som jag inte träffat sedan i augusti. Sedan dess har hon gått i genom större delen av sin första graviditet som för sju veckor sedan resulterade i en liten tös. Det är alltid lika fantastiskt att se dessa små. Man kan titta och titta och titta utan att tröttna. Nej, jag är inte bebissjuk och nej, jag längtar inte efter en egen. Men bebisar är mirakel. Så är det bara.




Kids i den här åldern sover ju väldigt mycket. Så de där megagäsparna fick jag se några gånger. Söt!



Här busar hon med mamma. Kolla glimten i ögat. Galet skön.



Tänk att få sova så här. Alldeles blottad för världen. Då är man trygg. Tänk vilken ynnest att få vara just så trygg.

Tack kära vän för en go helg. Den ligger som en varm boll i mitt hjärta!

Ditt liv har målat upp en väg du aldrig trodde skulle ligga för dina fötter. En väg du inte vill gå, men när du ser dig omkring finns inga alternativ. Du måste fortsätta framåt.

Jo, det finns ett alternativ. Att stanna. Bli fast där du är nu. Du kan drunkna i sorgen som gungar i ditt bröst. Gråta dig igenom dagarna. Men jag känner dig. Dina vägar har vilopauser. Sen fortsätter färden hur tunga benen än känns.

För du vet att: Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.

Se dig omkring. Du sa det själv. Det är en bra tid. Naturen vaknar och det är ljust. Tänk inte på allt som ska göras. Strunta i fläckarna på golvet. Bry dig om dig själv. Var inte rädd för känslorna. Tankarna. Släpp dem lösa.

Du kan fånga dem igen när du inte orkar med deras frihet.

Se i vattnets spegling; hur nära himlen är.

Och du finns i mitt hjärta.

Att byta däck är en av de värsta sakerna med att ha bil. Jag vet hur man gör, men mina förutsättningar är inte ideala. Känner mig inte tillräckligt självsäker för att stå på parkeringen med min fisiga lilla domkraft och dona. Tur att jag tog dem till en däckbytarfirma, för ett av däcken satt rejält fast och däckbytaren fick ta till rejält med våld för att få loss det.

200 kronor för att arbeta tio minuter. Det är en ganska bra peng. Ändå tycker jag att det är billigt för att slippa göra bytet själv. Det bästa med att få på sommardäcken är att bilen går så mycket tystare. Och så drar den mindre bensin också.

Min balkong ligger i skugga till efter klockan 14. Typiskt när jag börjar jobba 13.45. Det sitter en man på gården. I en brassestol mot en husvägg i söderläge. Han har bara shorts och en keps på sig. Läser tidningen. Gott liv. Ska också knata ner på gården och få lite sol. Men jag tvivlar på att jag är så hård att jag klär av mig som han gjort.

Avokado, ägg och skärgårdssill. Det var min lunch idag. Bättre än smörgås, som jag annars så gärna stoppar i mig. Under en längre tid har min vikt sakta smugit sig uppåt, uppåt. Eftersom jag inte äger någon våg så vet jag inte hur mycket. Men om jag inte gissar helt galet börjar det närma sig tvåsiffrigt. Om det inte redan är passerat. Jag märker det främst på kläderna och jag känner det när jag går. Min kropp känns inte som min.

Jag vet sen tidigare i mitt liv att beslutet kommer. En dag har jag fått nog. Oftast är det bäst att vänta till den dagen. Då handlar motivationen mer om känsla än om ett beslut från hjärnan. Sen måste hjärnan vara med ändå. Och det där beslutet flög i mig i tisdags.

Som tur är har jag inte så svårt för att tappa de kilon jag gått upp. Mest handlar det om att tänka på vad som hamnar i magen. En lång tid nu har jag hållit mig med dåliga vanor. Det innebär att jag äter något snabbt och lättlagat istället för att planera maten i förväg. Snabbt och lättlagat är oftast mindre nyttigt.

Självklart handlar det om att röra sig också. Jag samlade ihop några tempolåtar som jag verkligen gillar och puttade in dem i min mp3 och sen var det bara att stega ut. Har hittat en bra runda som tar 25 minuter att promenera i rask fart. När jag kommer hem gör jag en del övningar för att stärka rygg och mage.

Det här känns bra. Nu är jag på gång igen. Förutom att vikten kommer minska kommer jag också att sova bättre om nätterna och förhoppningsvis komma i bättre balans och minska känslan av stress som så ofta gnager i mig. Förhoppningsvis kan det sätta lite sprätt i kreativiteten också.

Nu när jag har en så excelent balkong måste jag ju odla! Det är en tanke jag haft sedan jag flyttade in i januari. Jag är fantastisk på att ha en massa goda idéer och lika fantastisk på att låta bli att genomföra dem. Det är jobbigt att vilja göra så mycket som liksom inte finns tid eller ork till. Jag var i en blomsteraffär för några dagar sedan. Ville se vad de hade och så var jag ute efter balkonglådor till mina hållare.

Jag kom därifrån och hade handlat för nästan 500 kronor. Blev förvånad själv. Och till saken hör att jag inte köpte varken jord eller frön. Däremot köpte jag växterna ovan. Den till vänster är oregano, den framtill är timjan och den till höger är lavendel. När det blir varmare dygnet runt ska jag sätta ut dem i en av balkonglådorna. det blir fint.

Lavendel för med sig många fina minnen. Där jag växte upp hade vi en lavendel i ett av blomsterlanden. Jag var ofta där och drog i bladet för att känna den speciella doften. När jag var i Italien i somras fick jag uppleva lavendeln i en helt ny dimension. På två sätt. Dels att den växte överallt så hela tillvaron bar en lätt lavendeldoft och dels att lavendelbuskarna var helt enorma! Så stora att mina armar inte på långa vägar nådde runt. Jag har inga förväntningar på att min lilla kruka ska bli så stor. Men fin är den.




Förutom ovan nämnda växter så köpte jag de två närmast i bild. Små växter i små krukor. Passar finfint på fönsterbrädet i köket. Bortanför skålen med avokado syns min kärleksört som jag satt själv efter skott från mamma och pappas trädgård. Det är nog snart dags att plantera dem större. Jag tror inte de har växtutrymme nog.

Jag köpte även en stor spetig bladväxt som jag ställt i vardagsrumsfönstret. Dess blad är gröna på ovansidan och på kvällen drar den ihop sig och då ser man att undersidan är lila. Vackert!

Jag köpte två balkonglådor också. På känn. Dumt, för de var för små. Åkte för att byta, men fanns inte rätt storlek. Eftersom butiken inte körde med öppet köp så har jag ett presentkort på 140 kronor. Får väl bli planteringsjord och frön nästa köp kanske.

Påskafton tillbringade jag i Jönköping med en mycket god vän och dennes sambo som lagade finfin mat till oss. Lyx! Efter en massa snack om jobb och relationer traskade vi till Lingon där jag träffade andra goda vänner. Sammantaget en härlig kväll. Jag stannade givetvis över.

Dagen därpå skulle de som jag gästat iväg relativt tidigt, men jag kände att jag inte ville lämna Jönköping på en gång. Jag promenerade från Torpa till Piren där jag satt och njöt ett bra tag i solen. Bilderna är utsikten från där jag satt.

När det började bli lite kyligt gick jag förbi ett konditori och köpte kakor som jag tog med mig till en annan mycket god vän och dennes blivande sambo. Blev där i ett par timmar innan färden vände åter mot Värnamo.

Bra helg!

April månad hinner inte ens börja innan vädret härjar som sig bör i denna månad. Från det ena till det andra till det tredje ombytet på bara några minuter. Värre än jag och min beslutsångest. När jag gick från jobbet till bilen började det duggregna. Jag drog upp luvan och i samma stund började det tokhagla. Jag rusade in i bilen. Efter kanske en minut eller två kom solen och fick vätan på vindrutan att gnistra. Tjusigt.