Idag åker jag till Göteborg. Mitt älskade Göteborg. Jag har inte varit där sedan sista helgen i maj och då var jag egentligen inte där. Var bara inne i stan på syrrans vigsel. Det ska bli gott att komma dit. Jag ska bo hos nämnda syster och hennes familj.

Ikväll ska jag och syrran till Liseberg. Inte för att åka karuseller och liknande, utan för att lyssna på Elin Ruth Sigvardsson. Det ser jag fram emot. Tyvärr är det ju riktigt skitväder, men jag håller tummarna för att regnet i alla fall drar förbi framåt eftermiddagen.

När Sigvardsson släppte sitt album Cookatoo friends recenserade jag det för tidningen. Tänkte: det kan vara kul att höra vad hon hittat på. Om jag bara vetat! Även innan har jag gillat det hon gjort, men det här var helt annorlunda.

Framför allt är det några saker som slår mig. Kvinnan har gått och blivit sin egen. Inget bolag som står bakom och tycker gör si, gör så. Det märks. Sigvardsson har verkligen skapat. Melodierna är underbara, detaljerna pikanta och sättet hon använder musiken lekfull. Jag önskar att alla som missat albumet ska lyssna på det.

Här är ett av spåren. Vilken dundervideo! Se, lyssna och njut:

Äntligen har jag hittat bra temuggar. Jag har letat länge. Främst bland nytillverkade porslinsserier. Jag har hittat en favorit i Arabia Finlands Runoserie som finns i de fyra årstiderna. Fast att jag köpt dessa behöver ju inte utesluta Runo. Jag får se.

Dessa muggar är från Indiska och kostade 49,50 kronor styck och som synes passar de fint in bland mina färgglada glas. Det är även samma färger som jag har i vardagsrummet. Jag tycker det är roligt att ha en genomgående linje även om jag tycker att den behöver brytas på vissa plan. Man behöver kontrast.

Fyra år efter alla andra läser jag just nu Snabba cash av Jens Lapidus. Jag fattar att han fått mycket cred för boken. Jag älskar hur han porträtterar sina figurer: lyckat! Dock måste jag säga att den hade behövt mer genomarbetning. Till exempel upprepar han specifika uttryck allt för tätt efter varandra i den löpande texten. Att de som personer säger är samma hela tiden är ju ett uttryck för en karaktär.

Sen finns det vissa detaljer jag stör mig på. Småaktigt av mig, jag vet. I en sekvens beskrivs en jacka som köpts på H&M och han skriver att den kostade 499 kronor. Det är bara det att det är ett felaktigt pris. H&M har inte -99-priser utan -98. Jackan borde således kostat 498 kronor. Som sagt småsak. Kanske för att jag jobbat i butik som jag bryr mig. I övrigt är boken svår att slita sig ifrån. Regnet utanför fönstret gör det ännu lättare att bara fortsätta.

I måndags inleddes min semester. Fem veckor. Så länge har jag inte varit ledig sedan jag var 17. Det känns minst sagt underbart. Sedan några veckor planerade jag och min bästa M (som började semester samma dag som jag) att vi skulle ut och äta och ha det gott tillsammans. Hon tog med sin sambo som tog med sin bästa vän. Bättre start på ledigheten hade vi inte kunnat få.



Vi bokade bord på Twin i Jönköping. Ett av mina absoluta favoritställen. Bra ställe, med bra personal och trevliga lokaler. Det var en fin kväll och vi satt ute ganska sent innan vi flyttade inomhus.



Jag åt bakad potatis med grillad rödingfilé. Till det citronsmakande grönsaker och en kall romsås. Enkelt men gott.

Jag sov hos M och V. Som vanligt vaknade jag tidigt och stack ut och köpte frukost till oss - räkmackor. Är det semester så är det. Därefter gick vi på stan och shoppade.



Jönköping har verkligen satsat på citymiljöerna. Bredvid atollen med utsikt mot Munksjön har man byggt magasinliknande byggnader med kaféer i bottenplanet. Utanför finns det stora serveringar och mot sjön har man byggt en lång trappbrygga. Där avnjöt vi en mackor gjorda på fantastiskt bröd.



Gott liv!

Jag har hört en låt på P3 några gånger som liksom fick själen att lyfta ur kroppen. När jag väl uppfattade vilken gruppen var blev jag lite förvånad. Det är nämligen ingen ny grupp utan en väl etablerad. Jag fattar inte att de har gått mig förbi. Musiken är inte den jag vanligtvis lyssnar på, men jag älskar det. Jag tokdiggar.

Förutom att jag konstant lyssnar på dem på Spotify just nu så youtubade jag dem igår och hittade en fantastisk version av min favoritlåt "Alias".

Jag bjuder på magi från In Flames feat Timo Räisänen:

Jag skriver dikter. Det har jag gjort så länge jag kan minnas. Eller dikter ... Jag gillar inte att sätta epitet på det riktigt. Alster i kortform? Ja, ja, det spelar inte så stor roll egentligen vad man kallar det.

Hur som helst så har jag länge tänkt att jag vill publicera dikter i bloggform och har vid något tillfälle slängt in en här, men jag känner att det inte riktigt passar in. Därför har jag nu skapat en underblogg till denna med namnet Kreativa latsidan - dikter. Det finns även en länk i min länklista nere till höger på sidan.

Jag räknade ut att jag har runt 650 dikter inskrivna i datorn och det är bland det urvalet jag kommer att publicera på bloggen. Med andra ord material som är skrivet från 2005 och fram till nu.

Nytt är också att jag skapat en mail i bloggnamnet och den syns under min profilbild. Välkommen att höra av dig!

Jag är extremt svag för spets. Inte så till den grad att jag sveper in mitt liv i det, men jag kanske skulle börja. Dock är det inte spetsar alla kategorier som gäller, utan gamla, handgjorda. Det är grejen. Det sjuka är att man kan köpa superfina spetsar på löpmeter till skrämmande låga priser. Det är ingen som vill ha dem.

Idag på Erikshjälpen gjorde jag två spetsfynd. Jag vet inte hur många meter jag fick. På den ena rullen står det 50 meter, men det är taget från den. Jag betalde 35 respektive 40 kronor för dem. Löjligt.

Den åldrade kvinnan i kassan blev nästan rörd när hon såg att jag la upp spetsarna på disken. Hon la handen på dem, tittade på mig och sa
- De är verkligen fina de här.
Jag kunde bara le och hålla med henne.




Dessutom har jag känt när jag syr att vissa saker blir lite bökigt. Till exempel det faktum att jag bara har en helkroppsspegel i sovrummet. Det blir ett himla spring när man ska prova. Jag har hållit utkik efter en bra spegel ett tag, men jag blir lite snål. Vill inte betala för mycket för en spegel som jag inte rätt igenom gillar. Idag hittade jag en spegel som jag rätt igenom gillar och vad som var ännu bättre var priset. 30 kronor! Älska second hand!

Jag har haft några övertimmar att ta ut på jobbet och det gjorde jag idag. Jag jobbade till 12.30 och sen gick jag hem. Underbart. Jag tog tillfället i akt och bakade. Det har jag längtat efter. Det är härligt att baka. Meditativt och kreativt på samma gång.



Först gjorde jag den här enkla och goda kardemummakakan.

125 gram smält smör
2 dl socker
1,5 tsk kardemumma

Blanda ingredienserna ovan och rör sedan i ingredienserna nedan.

4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1,5 dl mjölk

Häll smeten i form, strö över pärlsocker i valfri mängd och grädda i mitten av ugnen på 175 grader i cirka 30 minuter.

Jag använder form med avtagbara kanter och klämmer fast papper i botten på den. Då slipper man smöra och bröda formen.

Denna kakan är lätt att anpassa för glutenallergiker och laktosintolleranta. Trots att jag hör till den senare kategorin använder jag ALLTID smör när jag bakar. Margarin duger inte smakmässigt.



Sen gav jag mig på ett experiment som jag tänkt göra länge. Jag är vansinnigt förtjust i bondkakor. Dessutom älskar jag nästan allt med kakao i så jag slog två flugor i en, men vågade bara testa på en halv sats i fall det skulle bli skit av alltihop.



Så här långt ser det fint ut även om chokladdegen kändes annorlunda jämfört med den vanliga.




Och visst ser det väl helt ok ut här också, men sanningen är att de blev torra. Min chansning med kakaomängden prickade inte rätt.

Här är receptet på bondkakorna.

200 gram smör
2 msk ljus sirap
1,5 dl socker
2 tsk vaniljsocker

Dessa ingredienser blandas. Låt smöret stå framme en stund så blir det mer lättarbetat.
Rör sedan ner följande:

1 dl hackad mandel
5 dl vetemjöl
1,5 tsk bikarbonat

Krama ihop degen och dela den i två delar och gör två rullar som är runt 5 cm i diameter. Om degen är väldigt kladdig ställ in rullarna i kylen någon timma annars flyter kakorna ut för mycket i ugnen.
Skär skivor som är 0,5-1 cm tjocka och lägg ut på bakplåtspapper.
Grädda i mitten i 175 grader i cirka åtta minuter.

Om jag ska gissa mig till en bättre blandning med kakao så ta 4 dl vetemjöl och 5 msk kakao. Eller 4,25 mjöl och 4 msk kakao. Jag ska testa igen. Någon gång.

Idag känner jag mig lite sliten. Fast det är slitenhet efter bra saker. Igår kväll hade jag två goa vänner på besök och vi satt och tjötade i flera timmar. Sånna kvällar är ganska sällsynta, tyvärr, men o så värdefulla! Tack vare deras besök fick jag tummen ur och städade ordentligt, vilket var välbehövligt.

I och med att jag fick städat tog jag några bilder i lägenheten. Arbetsrummet är den del av mitt hem som jag lagt minst energi på. Jag tänkte redan från början att det får gå i sin egen takt, men nu är det någorlunda i ordning och förtjänar en presentation, tycker jag.



Väldigt länge stod den här raddan med lådor och annat bös längs ena väggen. Det kändes aldrig riktigt roligt att vara i rummet då. Jag satt där och målade någon gång, men till exempel symaskinen kom aldrig fram. Det är svårt att vara kreativ i röra.



Att den gröna soffan med bord stod i arbetsrummet gjorde ju sitt till stöket och trängseln.



När jag väl fått undan överflödiga inventarier började jag fundera på hur jag skulle möblera på bästa sätt. Det fanns ju en kvarlämnad garderob i rummet och den har jag stor nytta av, men den var svår att placera. Där den står på bilden fick den sen inte vara kvar. Jag testade att ha den i alla tre fria hörn, men till sist hamnade den innanför bokhyllorna.



Se så rent och snyggt det är längs högerväggen nu när både garderob och lådor är borta! Det stora bordet har gott om utrymme mitt i rummet. Och symaskinen är framme! Det är gött med ett stort bord när man ska klippa till tyg.



Jag har tänkt att få upp tavlor runt om på väggarna, men det är svårt att bestämma hur de ska sitta, så nu står några i ett hörn på golvet.



Någonting i rummet är skevt. Jag vet inte om det är golvet, väggarna eller hyllorna. Detta ska åtgärdas. I alla fall så att hyllorna inte har glipan upptill emellan sig. Hyllorna har blivit som ett minigalleri. Där står massa småtavlor. I lådorna finns tyger, mönster, spetsar som farmor virkat och massa andra små pryttlar. Till vänster står garderoben. Den rymmer mina omålade och påbörjade tavlor.

Nu är det bara tid och ork som behövs för att låta kreativiteten flöda i detta mitt drömrum!

Just nu är jag trött. Jag orkar inte särskilt mycket mer än mina måsten. I dessa måsten ryms i princip bara jobbet. På måndag börjar min semester och äntligen är den inom räckhåll.
Det finns så många saker jag skulle vilja göra, men som jag inte orkar. Jag vill måla, sy, fixa i lägenheten, laga god mat och fylla frysen med småkakor. Men vad jag pallar när jag inte jobbar är att sitta i soffan med datorn i knät och lyssna på musik.

2003 kom den brittiska filmen Love actually. Jag brukar gilla brittiska filmer och det finns framför allt två skäl: deras skådespelare ser ut som vanliga människor och britterna litar på att historien bär utan massa extra trams och trumvirvlar.

Love actually handlar om kärlek. Den ljuva, den fruktansvärda, den svikna, den sökande, den sörjande, den vänskapliga. Kärleken. Alla de parallella kärlekshistorien i filmen liksom drabbar mig, men utan tvekan finns det en som blir speciell för mig och det beror kanske mest på en låt. Scenen är när kvinnan får en cd i julklapp av sin man. I och med den julklappen inser hon att hennes man har någon slags relation till en annan kvinna.

Hon står i sovrummet och sätter på en låt från skivan: Joni Mitchell "Both sides now" och hon gråter.

Den här låten. Så många gånger jag gråtit med den. Jag har inte riktigt ord inför den. Den verkar så enkel, men texten...åh! Texten. Bästa versionen jag hittade är från någon konsert där Joni får stående ovationer som hon ödmjukt och lite generat tar emot. Hon är till åren nu, men var bara några och 20 när hon skrev den här låten. Vilken livsvisdom.

Robyn är magisk och hon får mig alltid att lipa nu för tiden. Igår hörde jag en kort intervju med henne i P3 där hon bland annat pratade om sin låt Dancing on my own. Jag tror att den är det absolut bästa hon gjort. Hur som helst, när hon berättade om låten så rann tårarna på mina kinder. Jag vet inte vad det är hon gör. Förutom sjukt bra musik. Jag tror det är någon slags blandning av hennes integritet, hennes kärlek till musiken och att jag är stolt över henne. Kanske så.

Tänk om Way out west kunde boka henne... Vilken dröm. Jag tyckte det var häftigt förra året då hon gjorde sin sista spelning där innan hon gick in i studion, men tänk hur det skulle bli med nya plattan.

Jag älskar Robyns dansspråk och så tokdiggar jag att det inte finns någon mick i stativet. Haha!

Lördag och jag har som vanligt varit på Erikshjälpen. Jag blir allt bättre som second hand-fyndare. Jo, för det är faktiskt något som man lär sig. Jag vet för några år sedan då skulle jag aldrig ställa mig i kö för att komma in på en loppis. Nu kan jag gå långsamt och spana längs hyllorna. Det värsta är ju att man inte är ensam om att gå där och lura så man får inte vara för långsam.

Idag hittade jag två fina tyger. Ett mörkt marinblåttt som jag tänkte sy en kjol av och ett blommigt som jag inte vet vad jag ska ha det till, men det var så fint att jag tog det ändå. Tygerna kostade 20 respektive 15 kronor.
Jag tänker att om min semester mot all förmodan skulle regna bort så kan jag sitta hemma och knåpa vid symaskinen.

Därtill hittade jag klänningen nedan. Det syns lite dåligt, men den är prickig. Det var det som fångade mitt öga. Jag iddes inte prova den på plats. För 40 kronor tänkte jag att det spelar ingen roll om den inte passar, men jag kände på mig att den skulle göra det.

Tyvärr är den vita kragen gulfläckig, men jag ska göra allt jag kan för att få bort det. Hoppas, hoppas!

Jag fascineras över saker som dyker upp i en stad. Sådant som man kanske inte lägger märke till i sin egen stad, men som blir uppenbart när man är på besök i någon annans. I Prag fanns det mängder av sådana här saker att lägga märke till. En ringklocka, en dörrklapp eller något som någon målat på en vägg. Det är också intressant att upptäcka hur saker fungera på olika sätt i olika städer. Som bild nummer fem. En stor rektangulär tavla för affischer. Där sitter de. Inte bredvid. Ingen annanstans.

Nina Ingemarsdotter har haft två gig i helgen. I fredags på Kafé 93 i Jönköping och i går på Gullbrannafestivalen utanför Halmstad. Båda gånger har jag haft äran att få vara hennes ena körsångerska, vilket är skitkul. Nina skriver musik med country/poptoner och några av låtarna kan man höra här.

Spelningen i Jönköping var utomhus och ljudet svängde en del och var inte alldeles tillfredsställande. Annat var det med spelningen på Gullbranna där det var riktigt ljud och en riktigt ljudtekniker. Vilken skillnad!

Tack Nina för att jag får vara med. Du är grym!

Jag brukar längta efter sommarrean varje vår, men i år har jag nästan glömt bort att den pågår. Att reashoppa har för mig tre kategorier.

1. Fynd - här faller kläder in som är för dyra för att jag skulle köpt till dem fullpris. (Jag köpte en knallrosa adidasjacka på rea för 300 förra veckan.)

2. Kul - annorlunda plagg som inte skulle hamnat i garderoben i vanliga fall (dess köp ångrar jag mig ofta på)

3. Bas - toppar, t-shirtar, linnen, skjortor - basplagg som alltid finns användning för hela året är perfekt att köpa på rea.

Det var enligt kategori 3 jag handlade idag. Det blev två linnen, en t-shirt, en topp med trekvartsärm och fyra med lång ärm. Allt för summan 510 kronor. Till ordinariepris för 1033. Något som är lustigt är att topparna med lång ärm är vrållånga, som klänningar, men alldeles för tajta för att användas som det. Jag kommer nog att klippa av dem och göra dem mer "normallånga". Då får jag bättre användning för dem.

Det här ljvuliga lilla huset ligger inklämt mellan en parkering, en väg och en viadukt mitt i Värnamo. Varje gång jag åker förbi huset fångar det min uppmärksamhet. Jag vet inte om någon bor där. Gardinerna är fördragna. Helst skulle jag vilja ta med det och placera det på en plats omgiven av träd. Så som det ligger här, men utan de andra nämnda attributen. Gärna med köksutsikt mot en blåglittrande sjö. Vilken dröm!

Lördag och jag inledde dagen som vanligt med att bege mig till Erikshjälpen i Värnamo. I onsdags var det sommarrea där och allt såldes till halva priset. Jag satte mitt hopp till att hitta billigt finporslin, men tji fick jag. Det fanns ingenting och det var knöfullt med folk. Skitjobbigt.

Idag var det mycket lugnare. Jag köpte tre gardinstänger och två gamla glasflaskor. På ren känsla åkte jag sedan till Röda Korsets second hand. Det brukar sällan finnas något där som jag vill ha, men då och då har det funnits en klänning som jag slagit till på. Den här gången blev det jackpot. Jag kom därifrån med två klänningar och en kjol för summan 110 kronor. Den gröna klänningen är riktigt tjusig. Vet inte om jag får användning för den, men den skulle fungera på bröllop.
- Jag undrade när jag hängde in den här vem som skulle köpa den. Inte tänkte jag mig att det skulle vara en ung tjej som du, sa hon som stod i kassan.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tyda den kommentaren. Fast det spelar ingen roll.

Den blommiga är superljuvlig! Med några justeringar kan det bli sommarens klänning. Bland annat ska jag ta bort axelvaddarna. Det partiet behöver jag verkligen inte förstärka. Sen skulle jag behöva ändra ärmen också. Jag har så kraftiga överarmar och klänningsärmarna är lite tajta. Det går, men det är inte skönt. Den är så härligt 80! I svanken finns en korssnörning, men den behöver jag inte dra åt alls. Livet sitter redan som en smäck.

Idag är det en sån där ljuvlig sommardag. Solen skiner från en klarblå himmel. Fåglarna kvittrar och en lätt bris sveper igenom björkarna utanför min lägenhet. Då och då smiter vinden in till mig i soffan. Visst är det då svårt att tänka sig att för några månader sedan hade vi en smällkall vinter med tokmycket snö?! Jag satt och bläddrade bland mina bilder och här bjuder jag på några ur kylans Sverige. Lockande vackert - skrämmande kallt!