Jag har suttit och organiserat mina dikter. Tankat hem dem som jag har på ett poetforum och ska inom en rimlig framtid även spara varje dikt i ett enskilt dokument och inte som nu rätt ner i ett samlingsdokument. Det är fantastiskt roligt att läsa tillbaka bland äldre alster. Även om jag inte skriver dikter rätt av från mitt liv så finns där alltid spår av saker jag upplever, känner och ser.

Jag brukar inte placera ut mina dikter på nätet. Vill man läsa dem får man be snällt om sökväg till mig på forumet. Men jag tänkte göra ett undantag. Anledning är att varje gång jag läser denna dikt så blir jag så glad och skrattig. Så också denna gång. Kanske inte har alls samma effekt på andra. Men det är skitsamma.



Skål!

Din bror var förälskad i mig
det visste alla

Tjatade om sin mc
att jag skulle åka
för att hålla mina armar runt hans kropp
Jag ville aldrig
och till slut fångade
han en annan flicka

Kvar fanns du
alltid lika irriterande
Retade gallfeber på mig
Din långa gängliga kropp
vandrade ofta vägarna till mig

Det var längesen vi sågs
Dina ögon är äldre nu
pojken har blivit man

Vi pratar om gammalt och nytt
Du berättar att du var kär i mig
då när du var 15

Jag skrattar när myntet trillar ner
och vi skålar för min blindhet