Hurra för 88-åringen
Vi har firat min morfar som fyller 88 år idag. Kalaset hade vi hos mina föräldrar och jag plockade blommor som fick stå på trappen. Älskar stökiga buketter med ängsblommor och gräs om vart annat.
Allt var klart en timma innan kalaset började så vi hann slappa en stund.
Dagens jubilar hugger in på maten.
Mina gammelfastrar.
Trots att det kallt och regn i luften på förmiddagen artade sig eftermiddagen väl och vi kunde sitta ute och äta.
När solen väl hittat fram höll den i hela kvällen.
Moster plockade fram saxen. Jag är inte den enda i släkten som klipper hår även om moster är den enda riktiga frisören.
- Nä, jag har inte bollen.
- Joho!
Kalas utomhus är de bästa kalasen.
Skruttan fotar brorsans sambo.
Vi sjunger för födelsedagsbarnet. Den gamla mannen - en av de bästa människorna jag vet.
Skruttans jämnåriga kusin var inte med på kalaset. Desto mer busade hon med alla vuxna.
Vi har det rätt gött ihop!
Brorsan spexar och leker.
Ett par tranor passerade över oss.
Finisar!
Ett fågelägg som aldrig blev någon unge.
Närmsta grannarna njöt förmodligen också av kvällens väder.
Snart, snart, snart
Tänk er en riktigt kladdig kladdkaka, fluffig grädde och färska svenska jordgubbar.
Det är vad jag precis har skämt bort mina kollegor med. Det var vi värda, minsann. Idag är det sista arbetsdagen innan semestern. Denna till skyarna upphöjda ledighet. Fyra veckor. Det värsta är att jag känner att fyra veckor är alldeles för lite. Nästa år ska jag se till att spara så pass mycket pengar att jag har råd att vara ledig fem veckor. Utan att slösa på alla semesterdagar i ett svep. Borde gå.
Ikväll ska jag ut och äta med några kollegor/vänner och sen blir det bio. I morgon åker jag till mina föräldrar. På söndag ska vi fira morfar som fyller 88 och på måndag ska jag till Värnamo för att träffa en av mina finaste vänner som jag inte träffat på skitlänge. Jag längtar.
I typ två veckor har jag räknat ner dagarna. Nu ska jag jobba och samtidigt räkna ner timmarna.
Sorry för tjat...
...om dikter, men i morse när jag stod och gjorde i ordning håret bestämde jag mig. Jag sätter igång nu. Det ska bli en diktbok. Jag gjorde även upp en liten plan. Jag har inte satt någon tidsram, men jag har ett mål. Jag hoppas att det räcker.
Jag hoppas också att jag har vänner och bekanta som skulle vilja köpa min bok. För att det ska vara värt behöver jag nog trycka 100 ex. Det är en gissning bara, men den är nog inte så tokig.
Illustrationer och bilder. Kanske foton. Där har jag inte funderat klart. Kanske gör egna illustrationer, men det skulle vara roligt att ha med andras också. Fast jag har inte råd att betala.
Jag kommer att behöva hjälp. Framför allt med urvalet. Av omkring 800 dikter tänker jag ta med runt 100.
Till att börja med har jag några saker som måste lösas. Hitta ett prisvärt tryckeri. Skaffa en skrivare. Utveckla min skissade plan till något att arbete efter. Sen är det bara att köra.
Häpp!
Det där med dikter...
Jag har så många drömmar. Det är så mycket jag vill göra. Vissa saker skulle vara fullt genomförbara. Det som saknas är tid och ork. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att jag ska sätta samman mina dikter till en bok. Jag har till och med skrivit om det här förut. Men det blir inte av.
Nu är jag inne i ett flow igen när det gäller dikterna. Det har blivit 30 stycken sen början av april fram till nu. Två bara igår. Mitt största problemet, som också är en lyx på ett sätt, är att jag har så fruktansvärt många dikter. För ett år sedan räknade jag efter. Då var det över 700 stycken och på ett år har det ju blivit mer. Hur ska jag orka gå igenom alla för att välja ut material till en bok? Och hur ska jag sortera dem? Tidsmässigt. Innehållsmässigt. Korta för sig, långa för sig. Alfabetiskt ordning efter titlar. Nä. Den sista går bort.
På det stora hela skulle jag kunna säga att mina dikter kan delas in i tre kategorier med ett gemensamt övergripande tema: Relationer. Kategorierna skulle kunna nämnas: Dåliga relationer, bra relationer och andras relationer.
Jag borde nog köpa mig en skrivare, skriva ut alla dikter och sen lägga dem i olika högar. Typ: Definitivt med, kanske med och definitivt inte med. Men uppåt 800 dikter...hjälp?
För en stund sen slängde jag upp en dikt på facebook. Ångrade mig direkt, men lät den vara kvar. Sedan 2006 publicerar jag dikter på ett webbforum. Där är det aldrig nervöst, men där hänger å andra sidan likasinnande. Gissar att det är bra att öva om jag nu ska ge ut en hel bok med mina dikter så här delar jag med mig av fler:
Avslut
Värken i bröstet. Molandet. Tanken som inte finner ro. Kärleken som måste stillas, tystas. Som inte får lyfta sina vingar. Regnet som faller, dränker gatorna, blir bakvända balansen när allt rämnar i samma hamrande takt.
Storstädning
Försöker hitta alltings
rätta plats
men minnet av
oss
skaver i alla lådor
rätta plats
men minnet av
oss
skaver i alla lådor
Resonans
Med tidens verkan
har jag blivit svagare
och samtidigt stark
böjt mig som träd vid havet
inte knäckt
Jag bränner mina minnen
tystar ner tankarna
rensar och slänger
för att bli fri
Vill leva med
längtan
i händerna
Har lärt mig att
kärlek har gränser
Jag är inte längre gratis
Priset är tålamod
En liten ton
ljuder i botten
har inte nått sin fulla klang
men som han sa
Tomhet är en förutsättning
för resonans
har jag blivit svagare
och samtidigt stark
böjt mig som träd vid havet
inte knäckt
Jag bränner mina minnen
tystar ner tankarna
rensar och slänger
för att bli fri
Vill leva med
längtan
i händerna
Har lärt mig att
kärlek har gränser
Jag är inte längre gratis
Priset är tålamod
En liten ton
ljuder i botten
har inte nått sin fulla klang
men som han sa
Tomhet är en förutsättning
för resonans
Tankar om semestrar och pengar
I och med resan jag nu planerar till Frankrike har jag börjat reflektera över andra resor och semestrar jag har gjort i mitt liv. På ett sätt kan jag skämmas lite över den resa jag ska göra nu. Den är inte superdyr, men inte heller gratis och det krävs en del för att kunna göra den. Till exempel en bil. (Vi får låna en.) Skäms kanske inte är rätt ord, men jag inser att jag är privilegierad. Så har jag inte alltid känt.
När jag växte upp. Jag har fem syskon. Stor familj eller hur! Jag hade vänner som reste utomlands. De nämnde namn på öar jag aldrig visste vilket land de tillhörde. För dem var det självklart. Grekland, Spanien, Italien... De kom hem bruna som pepparkakor och visade bilder på platser jag inte ens i min fantasi förstod fanns.
Jag och min familj packade husvagnen och ställde upp den någonstans i Sverige. Ofta längs västkusten. Något år åkte vi omkring i Norge. Gol, Geilo.
Visst var jag avundsjuk på kompisarna som badade i varma hav och som fick se riktiga palmer vaja i solnedgången. Min erfarenhet av utland sträckte sig till Danmark och Norge. Först när jag var 18 kom jag lite längre. Då åkte jag tillsammans med en kör till Lettland på "turné". Samma vår åkte jag med på en skolresa till Frankrike. Oförglömliga resor, men långt ifrån de där utlandsresorna mina kompisar hade åkt på.
Första gången jag åkte "till solen" var jag 24 år. Då åkte jag och tre av mina syskon till Torrevieja i Spanien. Jag betalde med egna pengar. Något jag verkligen inte hade gott om. Efter det har det blivit några resor till runt om i Europa. Inte många, men några.
Jo, jag var avundsjuk på mina kompisar, men jag skulle inte vilja vara utan de semestrar som vi haft. Det var alltid lika spännande att packa husvagnen full och dra iväg. Frihet. Plus att jag inser nu i vuxen ålder att jag var enormt privilegierad redan då. Utan utlandsresor. Det fanns förmodligen, och finns, många barn som aldrig får göra de resor som jag gjort fram och tillbaka genom Sverige med familjen.
Känslan att prata med någon som har sett halva världen. Som rest utomlands varje år med föräldrarna. En värld som aldrig varit min. Det är som om hela ens person hukar sig. Inför människor med pengar har jag alltid känt mig väldigt, väldigt liten.
Därför är jag så glad för min resa. Lycklig att jag har möjligheten. Tacksam.
Nästa steg
Ikväll har vi återigen planerat för vår Frankrikeresa. Vi har bokat vårt boende i Paris. Tre nätter i 19 arrondissementet för knapp 1 500 spänn totalt. Det är bra grejer det. Kanske inte säger så mycket, men det är inom den stora citykärnan med metron inom räckhåll.
Efter Paris drar vi som jag tidigare nämnt till västkusten. Närmare bestämt till Camping Aux Pommiers. Där ska vi tälta. Hur många nätter det blir där vet vi inte. Det är här som resan kommer att gå på känn. Från den här campingen tar vi oss lätt till orten Saint-Malo, som verkar vara en häftig hamnstad.
Campingen är vid äpplet och den orange linjen är vägen ut till Mont Saint Michel. Ett kloster som ligger ute på en ö. Eller ö och ö. Det beror på tidvattnet. Mont Saint Michel är även en kommun som finns med på Unescos världsarvslista. Det går en bro ut till klostret, men när det är flod svämmas den över. Dit ska vi.
Så här står det på Wikipedia om klostret:
"Från början var klostret ett enkelt kapell som kyrkoherden S:t Aubert uppfört på bergets topp år 708. Enligt legenden ska han ha blivit tillsagd av ärkeängeln S:t Michel i en dröm att han skulle bygga ett kloster på den halvön, men när Aubert vaknade på morgonen trodde han att allt varit en inbillning. Ängeln återvände till honom i sömnen några dagar senare och frågade varför Aubert inte byggt något kloster, men Aubert trodde trots det att han bara inbillade sig ängeln. S:t Michel kom därför tillbaka till Aubert en tredje gång och satte då sin tumme mot Auberts panna och efterlämnade ett hål i pannbenet. Aubert blev därmed övertygad och påbörjade redan nästkommande morgon sitt arbete med att uppföra klostret. Auberts huvud med hålet efter ängelns tumme finns än idag kvar och finns att se i en närliggande kyrka. Idag finns det en gjuten staty i guld högst upp på klostrets högsta tornföreställandes ängeln S:t Michel.
År 966 bosatte sig en grupp benediktinermunkar på ön och innan millennieskiftet uppfördes en kyrka. Under 1000-talet uppfördes en romansk klosterkyrka och ett kloster som senare byggdes ut. Efter en donation från kung Filip II August under 1200-talet byggdes ytterligare sektioner, tre våningar höga i gotisk stil, inklusive korsgång och matsal. Under hundraårskriget byggdes ytterligare förstärkningar.
Under franska revolutionen användes klostret som fängelse och under 1800-talet genomgick det renoveringar."
När vi är klara i det här hoodsen drar vi vidare norrut. Inte så långt utan till Étretat (bilden ovan). Det kryllar av campingar i det området så vi fortsätter att bo i tält. Tänk om den där stranden är folktom om så bara för stund. Det vore något det! Se fler bilder av Étretat på Google.
Vi sa sist vi planerade, men även idag, att vi ska ta tid till ingenting. Ligga på en filt någonstans och läsa. Eller titta på himlen. Bara vara. Verkligen bara vara. Det är semester på riktigt. Vi kommer hinna uppleva en massa också. Då vill det till att ta det lugnt för att hinna smälta intrycken.
Hur länge vi stannar i Étretat vet vi inte. Det beror på vad vi känner för. Hur vi tar oss vidare är också öppet. Det känns både skönt och lite spännande att lämna det helt öppet. Låta känslan och humöret styra.
Bilder tillhör i fallande ordning: Camping Aux Pommiers, Wikipedia och Wikimedia.
Lästips
Jag har otaliga gånger skrivit om min stress. När jag springer på artiklar som rör ämnet läser jag gärna. Idag dök jag på en artikel på DN.se. Artikeln är från i söndags och handlar om hur stress påverkar hjärnan. Det är en kort artikel och den kan läsas här.
På min väg hem
Två-tre gånger i veckan promenerar jag hem. Ett par gånger om har jag stannat uppe på Göta Älv-bron och fotat vyn därifrån. Idag tänkte jag visa några andra vyer på min väg hem.
Vid trädet ovan har det några dagar sett ut som om någon bosatt sig. Det har legat saker i trädet och på marken omkring, men i morse när jag åkte förbi med bussen var allt borta. Det är en bra treklyka strax ovan mark i trädet så jag kan tänka mig att det kan vara ganska hyggligt att sova där. Fast skit är det att så många människor i vår stad inte har någonstans att kalla hem.
Kvillebäcken som jag förmodar har gett området sitt namn och inte vice versa.
En söt grönkläd dam.
Hemma! Någon/några brukar kissa i vår port ibland. Som nu. Luktar så där...
Hurra för Skruttan!
Idag fyllar Skruttan fyra år! Jag smygstartade med att fira henne redan igår. Först var det barnkalas och strax därefter kom jag.
Av mig fick hon en magnetisk ritplatta. Här har hon målat av mig.
Lillasyster ville så klart ha del av uppmärksamheten och visst fick hon det.
Vi lekte med alla fina presenter hon hade fått av sina kompisar.
Leken övergick i att vi började fota oss själva. Jag tror vi tog 20 bilder eller något sådant, men ni får bara se några.
Efter en massa flams och trams med kameran gick vi till Skruttans rum där lekarna fortsatte.
Både Lillasyster och jag provade Skruttans andra krona. För stor för lillan för liten för mig.
Minns inte vad vi gör här riktigt.
Här jämför vi nagellack. Nästan samma. Skruttan fick syn på mitt skavsår. "Oj, du måste ha plåster" sa hon och strök försiktigt över såret.
Lillasysters skepsis mot mig var som bortblåst nu. Hon log stort när jag dök upp och höll sig sen nära både mig och Skruttan under nästan hela mitt besök. Väldigt roligt!
Stabil har hon blivit också. Snart går hon utan att hålla sig.
Middag.
Efter maten blev det knämys och Skruttans tur att hålla kameran.
Grattis på fyraårsdagen min älsklingsfia!
Midsommar i Halland
I fredags morse tog jag tåget till Halmstad. Därifrån tog jag mig vidare till Sveriges Radio Halland där min vän J sände under förmiddagen. Jag fick sitta med i studion de sista 40 minuterna av hans pass. Det var roligt att se honom i aktion och gött att vara på en redaktion igen.
Sedermera blev det midsommarlunch hemma hos J och T med det här gänget.
Under själva lunchen satt vi på altanen på andra sidan huset, men när regnet kom fick vi flytta över till verandan som hade tak
Senare lämnade hälften av gänget för fortsatt firande på annat håll och vi (mest J och T) förberedde middagen.
Grönsaker hämtade i trädgården.
Här är vi! J rökte lax i grillen och T gjorde paj på kirskål och spenat. Alltsammans fantastiskt gott!
Senare under kvällen tog vi en promenad till en sjö.
J badade medan vi andra tittade på.
Efter frukosten i lördags gav vi oss ut på ännu en promenad. Den här gången i ett naturreservat.
Bland annat spanade vi in ett ödetorp som verkar ha blivit lämnat i befintligt skick efter siste mans död. Sorgligt.
Jag är väldigt förtjust i sådana här gamla gårdar.
Vidare på promenaden kom vi fram till Danska fallen. Går ju sällan att fånga storheten i naturen som man upplever, men här följer ändå några bilder.
Bokskog! Så vackert!
Tack fina vänner för en underbar helg!
Grönt är skönt
Vad roligt att se att så många hittade hit igår!
Jag skulle till Lagerhuset i Trädgårdsföreningen igår vid 20, men var där en halvtimma tidigt. Eftersom jag inte varit där sen jag var barn passade jag på att gå ett varv. Det är otroligt fint och luktade underbart från allt som blommade.
Upptäckte också att Karin Boye har blivit flyttad hit. Hon passar bra här, tycker jag. Vanligtvis brukar hon stå på Avenyn utanför stadsbiblioteket, men där är det en byggarbetsplats nu. Antar att statyn ska tillbaka sen.
Min anledning att vara här var för att Simon spelade med delar av sin grupp Selest. Jag älskar verkligen deras musik. Vissa saker som Simon skriver om har jag själv anknytning till och att höra dessa låtar live är speciellt. Ett härligt ställe för den här musiken och som extra piff flög en talgoxe omkring över våra huvuden då och då.
Kolla deras video Född den 4 juli på Youtube eller hör den på Spotify.
Två kvinnor från kören var där med sina män så jag satt tillsammans med dem och pratade både innan och efter spelningen. Det var väldigt trevligt!
Idag får vi gå hem klockan 13 från jobbet. Otroligt skönt. Jag tänkte utnyttja tiden till att leta efter gummiskor. Min gamla är uttjänta sedan länge. Jag behöver ha bättre skor nu när jag promenerar så mycket och jag vill väldigt gärna ha med mig ett par bra skor på bilsemestern. Lär bli en del gång då.
Glad midsommar!
Nu är det dags
Med ytterst små steg till att börja med tänker jag kicka igång bloggen igen. Främsta orsaken till detta är semestertider i allmänhet och en planerad Frankrikeresa i synnerhet.
Jag och min vän M kommer att bila till Paris. Vi åker den 6 juli. Det blir två nattstopp på väg dit. Ett i Bremen och ett i Waterloo. Vi kommer förmodligen att stanna till i Reims i Champagnedistriktet, som en liten omväg mellan Waterloo och Paris.
I Paris stannar vi i tre nätter innan vi tar sikte mot västkusten. Den delen av resan har vi ännu inte hunnit planera särskilt väl, men det ska vi göra om en vecka. Från början sa vi att vi skulle vara iväg i åtta till tolv dagar. När vi planerade första delen av resan igår kändes det som om det kan bli längre. Inget jag skulle vara ledsen för i så fall.
Bland annat ska vi åka hit. Étretat. Jag dånar av att bara se bilderna!
Och hit till Saint-Malo.
Vår plan är att hålla boendet billigt för att istället unna oss en massa god mat. Det är inte för otroligt att det blir en del shopping också. Vinshopping.
Jag var i Paris för 14 år sedan och jag visste redan då att jag skulle komma tillbaka. Jag blev väldigt förtjust i staden och det var en minnesrik resa. Även om jag längtar tillbaka till Paris tror jag ändå att den stora behållningen kommer att vara vår resa längs västkusten. Ni ser ju bara på bilderna jag skärmdumpat på Google.
Förresten, bara för att ha det sagt, jag har saknat bloggen något oerhört och har varit på väg att börja skriva igen flera gånger. Den här pausen har varit bra. Jag behövde den. Hur det blir framöver vet jag inte riktigt. Jag kanske måste ändra mina ambitioner. Minst ett inlägg om dagen håller nog inte, men jag hoppas att ni, mina trogna läsare, hänger på ändå!
