Jag har hållit tanken borta för den känns så overklig, men nu slog den mig. Jösses! Om två dygn står jag och min vän S i Globen i väntan på att Lady Gaga ska äntra scen. Oj, oj, oj! Jag tror att det kommer bli en upplevelse att minnas länge, länge.

 

Första gången jag hörde Lady Gaga var med låten "Just dance" och vid det laget hade jag inte fastnat för henne. Det var först av en händelse ett tag senare via Cherry Records hemsida. Där fanns några liveklipp med Robyn som jag lyssnat på flera gånger. Där dök det upp några klipp med Lady Gaga. I ett klipp kör hon en rejält soulig version av "Pokerface". Gaga var ensam med en flygel som hon själv spelade på.

 

Det var då som jag förstod att den här tjejen inte är någon produkt. Hon kan sin grej. Hon är en riktigt artist som har världens pipa. Det var då jag föll.

 

Lady Gaga går sin egen väg. Hon provocerar, sätter trender och är en nyskapare av rang. Och henne ska jag uppleva live! Klippet ovan? Jag älskar det!

 

Häll av bönorna i ett durkslag och skölj över kallt vatten till allt bubblit försvunnit. Släng i dem i en mixer tillsammans med de krossade tomaterna och en vitlöksklyfta. Häll över den mixade sörjan till en kastrull. Tillsätt cirka en deciliter vatten, en halv svampbuljongtärning samt salt och peppar. För att få ner tomatsyretoppen kan man slänga i ett kryddmått socker. För en rundare smak svepte jag i cirka en deciliter matlagningsgrädde. Och för piffens skull hackade jag ner ett gäng sparrissar. Tänker att det passar lika bra med gröna ärtor, brocoli eller vad som helst. Låt koka några minuter. Servera med en klick keso. Snabbt, smidigt och gott!

 

Jag kom på lösningen! I och med att jag skrev inlägget om att jag sover med öppna ögon när jag är orolig eller stressad har jag grunnat på detta lite grann. Jag fastnade i den där tanken att rummet var så pass mörkt att jag inte fullt kunde urskilja skärpen utan kände med händerna vad som var vad, men jag såg andra saker i rummet. Bland annat såg jag klänningarna som hänger på garderobsdörren.

 

Om jag då gjorde med mitt sovrum som med bilden då borde synintrycket omintetgöras. Då borde det inte påverka hjärnan lika mycket att jag sover med öppna ögon. För om ögonen inget ser blir det ju - just det - inget för hjärnan att bearbeta. Då borde jag vakna piggare!

 

Får se om jag ids göra något åt saken. Det som krävs är en riktigt vass rullgardin samt ett tungt draperi för dörröppningen. Det får ligga på framtiden ett tag till, men jag måste säga att jag gillar min idé.

 

Målarkläderna åkte på idag. Morgonfrisyren brydde jag mig inte om att justera. Det är den gamla blomstertavlan som jag målade över för ett tag sedan som nu fått en fortsättning.

 

 

Titta vilka fina färger!

 

 

Och så här blev det. Jag har inte satt titeln än. Kan inte bestämma mig riktigt, men låt säga att den handlar om bostadsmarknaden. Den är sjuk. Jag är extremt lyckligt lottad som lyckades få ett kontrakt i första hand. Det är inte så himla lätt. Framför allt inte om man lever i social utsatthet av något slag.

 

I varje nummer av de hemlösas tidning Faktum finns ett kort porträtt på någon säljare. Jag grinar alltid när jag läser dessa för jag inser hur lätt det är att hamna utanför. Nu senast en blott 22-årig rumänsk tvåbarnsmor som berättar att hon betalar 1 000 kronor i månaden för att bo i ett rum. De hade väl varit ok om det inte hade varit för att de bor sex personer i det där rummet.

 

Tänk själv. Ett rum och sex personer. Inte mycket till privatliv eller lugn och ro.

 

Ja, jag är sannerligen lyckligt lottad.

 

 

De ljusa färgerna i tavlan är inte vita utan gröna som norrsken, men kameran hade svårt att återge det och jag lyckas inte redigera fram det heller.

 

Hur som helst, tavlan mäter 30x100 cm och om någon vill köpa den är priset 1 400 kronor. Fast jag vet inte om jag vill bli av med den för jag är själv väldigt förtjust i den.

 

Det här är vad jag ser när jag ligger i min säng. Detta är till vänster om mig sett utifrån att jag ligger på rygg i sängen. Och ja, mitt sovrum är stökigt.

 

 

Rakt fram har jag mina garderober. Väldigt ofta står en eller två dörrar på glänt och det hänger alltid nån eller ett par klänningar på utsidan. För att luftas eller för att de är för långa för att få plats på insidan.

 

 

Snett till höger genom dörröppningen (utan dörr) ser man ut till köket.

 

 

Till höger har jag en klädstång och diverse bråte. Bland annat två backar med lock. Den ena med massa elsaker. Typ förlängningssladdar och sånt. Den andre är full av verktyg. Ovanpå står en skokartong med mina skärp.

 

Nu till saken. Ibland sover jag med öppna ögon. Seende, öppna ögon. Ja, det är lite creepy. Jag har ju aldrig sett det själv, men efter några års erfarenhet har jag kommit fram till detta. Vilket påminner mig om en gång för många år sedan då jag var på läger. En vän satt eldvakt på natten och berättade på morgonen att jag hade satt mig upp i min säng och stirrat rakt fram. När han pratade med mig svarade jag inte. Jag trodde inte på honom, men nu gör jag det. Måste fråga honom om detta vid tillfälle.

 

Hur som helst. Jag är väldigt lättpåverkad av stress och oro. När jag befinner mig i någon av dessa känslor sover jag oroligt och drömmer konstigt. I natt var det så. Att jag vet att jag sover med öppna ögon är för att jag plockar in synintrycken i min dröm. Alltså oavsett vad jag drömmer så pågår drömmen i det rum jag befinner mig i. Under sömnen ser jag mig omkring och ser det som är på bilderna ovan. Fast mer dunkelt då, eftersom det är mörkare på natten.

 

I natt drogs lådan med skärp in i min dröm. Det är omöjligt att återberätta drömmen, för den har ingen sammanhållning alls, men någon sa till mig att det låg saker i den där lådan som inte skulle ligga där. Saker som tydligen tillhörde mig och resten av sakerna tillhörde någon annan. Alltså skulle jag rensa ur mina grejer. Just när jag höll på (i sömnen) att rota i skärplådan så fick jag grepp om ett flätat läderskärp. Då går en signal i mig och jag fattar vad det är jag gör. Utan att vakna släpper jag skärpen, går vidare från drömmen och sover vidare. Eftersom det var mörkt hade jag svårt att urskilja skärpen med synen, men jag vet väl att jag hävde mig över lådan och grävde i den. Visst är det märkligt.

 

Det är samma princip för sömngående. Den som går i sömnen har ögonen öppna och hjärnan bearbetar synintrycken samtidigt som man också drömmer. Det är väl ingen som blir förvånad efter den här lilla redogörelsen om jag säger att jag var sömngångare som barn och att jag också minns flera av gångerna som jag gick i sömnen. Att jag minns tror jag har att göra med just detta: att ögonen är öppna.

 

Dessa sömnsekvenser är alltid jobbiga. När jag vaknar på morgonen känner jag mig inte utvilad utan snarare utmattad. Det är ju inte så konstigt, eftersom hjärnan har varit aktiv och inte passiv som den bör under sömn. Känslan jag har i dessa drömmar är också alltid väldigt besvärande. Eftersom synintrycket placerar drömmen i mitt sovrum placeras också allt det jag drömmer i mitt sovrum. Så även om jag inte ser en massa personer i rummet så är de där. Drömmen är en blandning mellan det medvetna och det omedvetna. Jag känner mig extremt otrygg och utsatt i dessa drömmar.

 

Jag drömmer väldigt sällan att jag går naken på stan, men jag skulle gissa att det är ungefär samma känsla. Ibland förmår jag förklara för hjärnan att mina fönster är stängda och ytterdörren låst - ingen kan ha tagit sig in och därmed är det inga personer i mitt rum. Det är bara en dröm. Ibland lyckas jag på så vis släppa drömmen (förmodligen också att stänga ögonen) och sova vidare. Detta har krävt många år av träning vill jag lova.

 

Oj det blev ett långt och mastigt inlägg detta. Jag hade kunnat skriva mer. Är det någon bland mina läsare som sover med öppna ögon? Det skulle vara intressant att veta.

 

 

 

Sista dagen åkte vi på en rundtur kallad Gyllene Cirkeln. Guiden (som var helt fantastiskt kunnig, allmänbildad och intressant att lyssna på) sa att vi skandinavier såg så lite av Island för att vi bara åkte till Reykjavik och på den här turen, men med tanke på hur mycket man fick med sig av den så tror jag vi är nöjda. Även om jag mer än gärna vill åka tillbaka och se mer av landet vid ett annat tillfälle. På bilden syns berget Ejsa som man också kunde se från hotellet i Reykjavik.

 

 

En söt liten kyrka.

 

 

Första stoppet var utsikten över Alltingen och nationalparken Thingvellir. Här grundades Alltinget - världens äldsta riksdag - på 900-talet. Här ser man väldigt tydligt hur de två kontinentalplattorna glider isär.

 

 

Med en så vacker bakgrund måste man ju bara ställa upp sig framför kameran. Jag hann fota P och J innan de ställt sig i ordning. Härlig bild, eller hur!

 

 

Ett litet svep över dalen. Där nere grundades alltså Alltinget.

 

 

Här är sprickan.

 

 

Nu har vi åkt runt och ner kan man säga och står i "markplan" i Thingvellir.

 

 

I denna spricka är det populärt att dyka. Sikten kan vara upp till 50 meter bra dagar.

 

 

Och mycket riktigt. När vi stod där kom två dykare och skulle i.

 

 

Vi följde dem med spänning när de tog sig ner i det blott tregradiga vattnet.

 

 

På väg mot nästa mål stannade vi till vid en stor sjö, vars namn jag glömt.

 

 

Vyerna var fantastiska och långt ifrån möjliga att fånga med kameran. De små ringarna på vattnet i förgrunden är inte fiskar utan bubblor från underjorden. På den här sidan sjön var vattnet så varmt att man inte kunde ha handen i utan att bränna sig. Här fanns en liten spa-anläggning som nyttjade värmen. I andra änden av sjön fanns ett geotermiskt värmeverk.

 

 

Det finns mycket stickat att köpa på Island. Jag tittade på flera stickade tröjor med rundmönsterstickning. Så otroligt fina, men jag hade inte råd. Här ligger ett gäng halsdukar. Dessvärre kan jag inte ha ull mot halsen. Det kliar alldeles för mycket, men på ett annat ställe köpte jag ett par supersnygga stickade vantar för blott 3 000 isländska kronor. Alltså runt 180 svenska kronor.

 

 

Kollegorna provade mössor och A slog till på tre stycken.

 

 

Det som ser ut som någon slags blandning mellan himmel och hav är i själva verket en glaciär. Hur coolt är inte det! Tyvärr ingick det inte i vår tur att åka till den. Det hade jag gärna gjort. Den här eller någon annan. Får bli nästa gång.

 

 

Här poserar A och jag framför det enorma vattenfallet Gullfoss - det gyllene vattenfallet.

 

 

Kan ni tänka er dånet och den mäktiga, hissnande upplevelsen av denna enorma naturkraft?

 

 

De små "pinnarna" uppe på kanten är människor.

 

 

Jag har fortfarande inte riktigt smält den här upplevelsen. Magnifikt!

 

 

Den förevigades både genom foto och film så klart.

 

 

Kolla på min bild!

 

 

Den där vattenridån blev man rejält blöt av när man passerade. Som att gå igenom en riktigt vattenrik dimma. Ljuvligt.

 

 

Jag kommer ju inte vinna några priser för mina små filmklipp, men det är inte heller tanken, utan mer att försöka förmedla min upplevelse bättre. ´Fast varken bild eller film eller ord räcker till.

 

 

Man kan ju inte lämna Island utan att kika på gejsrar. Den här lille rackaren bubblade mest. Den hade nog inte sånna där kaskadfasoner för sig.

 

 

Den större gejsern Strokkur en bit därifrån däremot, den tåldes att vänta på ...

 

 

Upp till 120 meter kunde vattenpelaren sträcka sig.

 

 

Och vattnet mäter 80-100 grader. Inget man hoppar i direkt.

 

 

Kolla hur den liksom suger in innan den spottar ut.

 

 

Tandkrämsfärgat vatten.

 

 

Sista stoppet på tillbakafärden blev till ett mindre vattenfall där man hade byggt en laxtrappa. Jaha. Ja, vi kollar väl på den då. (Guiden var mer entusiastisk än vi här, kan man säga...)

 

Där blir det också punkt från denna Islandsresa för den här gången.

 

Idag lanseras Gårdsnära. En sajt som hjälper den som vill hitta närproducerad mat och dryck. Toppen! Först väljer man län (jag valde så klart Västra Götaland) och så kommer gårdarna upp som svarta prickar. Man kan också välja kategori om det är något specifikt man är ute efter. Sen kan man klicka in på de svarta plupparna för att få mer information om vad det är som säljs, adress och telefonnummer med mera.

 

Enligt ett pressmeddelande från de två snubbarna som startat sidan ska den fungera även i smarta lurar och plattor.

 

Bra grej helt enkelt!

 

Bilden är en skärmdump på hemsidan.

 

 

På Island bor cirka 320 000 människor. 200 000 av dessa bor i storstadsområdet Reykjavik och runt 120 000 i själva staden. Citykärnan påminner ganska mycket om Alingsås med sina låga hus. En tajt och intim känsla. Lite längre ifrån kärnan kunde man se de högre husen. Skön kontrast här med det höga spegelhuset, det illrosa huset och den pampiga vita villan längre bort.

 

Den här dagen hade vi inga aktiviteter inplanerade. Vi åt frukost, tog det lugnt och vid tolv drog vi ned på stan.

 

 

Ny puts på gång, gissar jag. Sköna färger hur som helst.

 

 

När jag är utomlands går jag gärna till en mataffär. Det är roligt att se vad som är lika och olika i jämförelse med Sverige. På hotellets frukostbuffé fanns ett antal ostar som vi inte riktigt kände igen, men i affären fanns de också. Ingen vidare lyxost alltså. På Island kan man köpa cola på 50 cl-burkar. Det var länge sen de försvann hemmavid. Tablettaskarna var så snygga att jag var tvungen att köpa en med frukttabletter och en med saltlakristabletter. Inte supergoda, men ok.

 

 

De andra tjejerna dök på lösgodiset.

 

 

Kulturella som vi är besökte vi ett ganska speciellt museum. Det lockade fram många skratt, vill jag lova. På bilden syns en kaskelotts ädlare del ...

 

 

Jag tror inte att jag såg en enda klädkedja utan bara unika butiker.

 

 

Som den här butiken där vi blev tagna av alla coola skor, brillor och smycken. Både jag och J slog till på långa, dingliga örhängen. Det var halva priset på allihop och jag hade kunnat köpa flera par, men lät bli.

 

 

Kvällen innan hade jag fått syn på en second hand- och vintagebutik. Självklart var jag tvungen att dra med mig gänget dit. Det fanns klänningar i drivor! Tyvärr föll jag inte för någon av dem. De allra flesta var dessutom i för små storlekar för mig.

 

 

Just den här helgen var det någon typ av kulturfestival i stan och således ganska mycket folk ute. I den här bilden var jag visserligen mest ute efter väggmålningarna.

 

 

Efter några timmar började vi bli hungriga och anslöt oss till grabbarna som satt och njöt av det underbara vädret och god dryck.

 

Den här kvällen åt vi i hotellets restaurang. Och jag kan bara konstatera att de kan det där med mat på Island. I princip allt jag åt var överväldigande gott och väl tillagat.

 

Jag skulle gjort ett första inlägg om Island igår, men jag höll på att somna när jag gick igenom mina bilder. Strax efter klockan 20 gick jag och la mig och sov som en stock till 6.30, men här följer ett första inlägg om detta fantastiska land med ett landskap vars like jag aldrig tidigare skådat.

 

 

Vi blev hämtade på flygplatsen och på väg mot vår första aktivitet vid Blå lagunen gjorde vi några stopp. Kamerorna åkte fram så klart.

 

 

Här är vi hela gänget! Vår chaufför fick ställa upp som fotograf.

 

 

Vid det första stoppet kunde man skåda kontinentalsprickan mellan Nordamerikanska kontinentalplattan och Eurasiska kontinentalplattan. Sprickan vidgas med upp till två centimeter varje år.

 

 

Därefter åkte vi till ett område där marken läkte ut svavelluktande ånga. Varmt och gott. Men lukten. Lite som kokta ägg.

 

 

Jag var här och jag kisade.

 

 

Blå lagunen håller en temperatur på runt 38 grader. Denna bild är tagen utanför anläggningen. Det blev inga bilder där inne för min del. Jag däckade i ett migränanfall och sov medan de andra badade och smörjde in sig i lera.

 

 

Vi checkade in på hotellet, slängde in packningen och rusade ner på stan för lunch. Stället var rysligt sjabbigt, men maten ovanligt god.

 

 

Brådskan berodde på en väntande båt som skulle ta oss med på valsafari.

 

 

På väg ut passerade vi konserthuset Harpa.

 

 

Jag och J i blåsten i aktern.

 

 

Havet var alldeles lugnt även när vi hade kommit en bra bit ut. Det var en ljuvlig tur.

 

 

Ytterligare två båtar sökte efter valar. Vi fick syn på vikval. Alldeles förmodligen densamma alla tre gånger.

 

 

Även om vädret var behagligt och solen varm blev det kyligt i blåsten som uppstod av farten. P och jag hade som tur var resurser i form av varsin vinterjacka.

 

 

Kaffet på båten var gratis, men det är nog annat som D och T är glada över.

 

 

A ser lite frusen ut.

 

 

På väg tillbaka.

 

 

På kvällen gick vi ut på restaurang. Det gäller att läsa in sig på meny så man väljer rätt rätt. Jag valde grillad kyckling med potatis. Låter enkelt och det är det förvisso, men det var också fantastiskt gott.

 

 

A och jag.

 

 

J fyllde år denna kväll. Vi står upp, skålar och sjunger för henne.

 

 

Två sköna musiker hejdade oss för ett ögonblick när vi vandrade vidare genom natten i Reykjavik.

 

Nu är jag hemma från Island. Vi landade 05.30 på Landvetter i morse och då åkte jag hem och sova några timmar för att knata in på jobbet vid 13.00. Att beskriva mig som trött idag är en underdrift. Island och Reykjavik var en härlig upplevelse. Naturen är verkligen storslagen. Bara luften var fantastisk. Hög, klar, frisk och full av hav.

 

Jag har knäppt kring 400 bilder och det ska bli väldigt roligt att gå igenom dem. Fler kommer således här efterhand. Detta är en av få som jag tog med luren. Den är från hotellets nionde våning. Därifrån såg man havet, men vid det här tillfället lågt ett tjockt molntäcke över vattnet. Berget heter Esja och mäter 914 möh på sin högsta topp.

 

Igår berättade jag att jag skulle åka till Island idag tidigt på morgonen. På grund av saker jag inte orkar reda ut här blev det inte så utan resan går i morgon bitti istället. Jag fick en ledig dag tack vare detta. Var över hos syrran på fika och hämtade Skruttan på dagis. Hon blev som vanligt ganska arg när jag gick hem innan vi hann leka. Jag tar det som en komplimang.

 

Hur som helst. När jag är i de krokarna brukar jag kila in på Emmaus som ligger i närheten. Där finns mest kläder och skor, men några prylar finns det också. Mitt på ett bord stod dessa fem muggarna. Jag har letat efter sånna som är välbevarade. Även om de är eftertraktade så är det ofta som emaljen har spruckit på dem och då vill inte jag ha dem.

 

 

De är som sagt väldigt fina och jag betalde 50 kronor styck för dem. Egentligen hade jag inte tänkt mig att ha så många, men det kändes knepigt att köpa tre och lämna två. Om jag inte får användning för dem kan jag ju alltid ge bort dem till någon annan som vill ha. Jag tyckte att det var värt att köpa alla för det priset. Hade det varit i Småland hade de visserligen kostat 20 kronor istället, men nu är jag ju inte där ...

 

 

Bland annat är det sånt här jag har tänkt att använda dem till. En örtkruka köpt i mataffärn passar perfekt om man tar bort platskrukan. Just nu står alla mina penslar i en gammal gurkburk i glas. Den skulle jag kunna byta ut mot en sån här mugg. Det finns många användningsområden.

 

 

 

Bild: Skärmdump Google

 

Tidigt, tidigt i morgon bitti, halv fem för att vara exakt, beger jag mig till Landvetter flygplats tillsammans med mina chefer och kollegor. Vid halvsju bär det av till Island. Jag har alltid drömt om att åka dit och nu blir det verklighet. Så himla gött!

 

Det jag ser mest fram emot är att åka på valsafari. Det ska vi göra på fredag och som prognosen ser ut nu blir det strålande sol och runt 18 grader. Kan ju knappast bli bättre.Vid den här tiden på året är det ungefär 95 procents chans att få syn på valar, vilket bådar gott. Jag menar, så galen otur kan vi ju inte ha att vi missar dem helt...

 

Bonus var att jag idag läste mig till att det finns ett gym på hotellet där vi ska bo. Då kan jag sälla mig till den skaran av dårar som tränar vart de än kommer. Känns fint. Väl på plats kanske jag inte pallar något pass i gymmet, men träningskläderna åker ner i väskan i fall andan faller på.

 

Jag tar med mig datorn så förhoppningsvis dyker det upp ett inlägg från Island under de kommande dagarna. Håll utkik!

 

 

 

 

Vad besviken den måste ha blivit som igår sökte på Värnamodagarna 2012 och kom till mig. På sin höjd finns det några sjabbiga bilder från 2011. Det är allt. Dock alltid lika trevligt att se att man faktiskt hamnar hos mig när man söker på bloggnamnet. Lika kul tycker jag att det är när folk söker på olika Rörstrandstitlar och får upp min blogg. Då blir jag stolt på något vis. Jag älskar ju Rörstrand.

 

 

Även i den totala söklistan hamnar bloggnamnet högst upp. Plats 14 är kul. Man kommer till mig till och med om man skriver fel. Jag undrar om det är samma person som har skrivit fel sex gånger eller om de är sex olika personer som skrivit samma fel? Fler felstavade varianter dyker upp flera gånger.

 

Längre ner i listan kan man hitta ord och fraser som blodblåsa, Benidorm, Wibke Loh, magsäck, kort hår 40+, finska tyger, IFK Värnamo, någon som hämtar piano, inuti spårvagn och pannkakor med potatis. I listan finns över 800 sökord som alla på något vis har lett till min blogg. Det är också intressant att se ju längre ner i söklistan man kommer desto kortare blir i regel besöken på sidan. Men det är klart, söker man på IFK Värnamo hittar man inte jättemycket matnyttigt hos mig.

 

I strålande solsken hoppade jag upp på en pall med min gitarr i väntan på att min fina vän Linda skulle skrida in med sin man och dotter i en trädgård på Torekällberget, Södertälje. Jag hade äran att få spela under deras ingång samt sjunga under vigseln. Dessvärre var jag så rörd att rösten höll på att brista.

 

Brudparet var otroligt vackra! Tack för en oförglömlig dag fylld av skratt, tårar och fest!

 

 

På lördag är det bröllop och ikväll har jag försökt välja färg på nagellack. Det rosa passar kläderna bättre, men om jag väljer rosa har jag ingen bra färg till läpparna. Eller egentligen har jag ett supermatchigt läppglans, men rosa på läpparna till mitt ljusa hår blir allt annat än tufft och jag vill ju inte vara mesig.

 

 

Röda naglar och röda läppar kan väl aldrig vara fel? Jag passade på att provsminka också. Hur svarta ögon vågar man ha på bröllop egentligen? Jättesvarta tror jag och då är jag inte ens halvvägs med min sminkning.

 

 

Ja och så klippte jag mig också. Jag vill ju inte vara tofsig kring öronen och i nacken nu när jag ska på finfest. OBS! Klädseln på korten är inte densamma som ska bäras på bröllopet. Detta är min morgonrock ju!

På frågan vad jag är bra på kan jag ha svårt att svara. Det är något som jag även märker hos andra. "Jag har ingen talang." eller "Jag är inte bra på något särskilt." Jantelagen har väl sin del i detta. Vi är liksom fostrade att inte framhäva oss själva och vi tycker många gånger illa om människor som agerar så. Texten nedan har jag tagit direkt från detta pressmeddelande och jag tycker tankegången hos Per Frykman är intressant.

Citat:
Det vi märker är att i vårt land har vi blivit lite av experter på våra svagheter. Det är något vi ofta fokuserar på och vill förbättra och konsekvensen blir till slut att vi blir lagom bra på allt. Då slår "good enough-tänkandet" igenom med full kraft och ni som läser min blog vet säkert vad jag tycker om det. Men jag har faktiskt inte mött någon än som blivit framgångsrik på sina svagheter. Det är först när vi konkret känner våra upplevda styrkor som vi kan och vågar addera fullt värde, annars är risken stor att de undervärderas och begravs.

Men det vi också ser är att de flesta vet inte vad man upplevs vara bra på och då fastnar många någonstans i mitten och utnyttjar inte fullt ut sina styrkor. Om du inte är 100 procent övertygad om alla delar av din kompetens, hur ska du då kunna övertyga andra om vad du kan bidra med. Det handlar inte längre om din historia utan vart dina talanger, din ambition och din passion för dig. Det är också lite symptomatiskt att de allra flest ledarskapsprogram fokuserar på svagheter i ledarskapet istället för det som redan fungerar.
Slut citat.

Faktum är att man faktiskt kan vara ödmjuk och samtidigt vara bra på saker. Jag är bra på mitt jobb. Det är klart att jag har svagheter. Nästan varje dag får jag ta hjälp av min kollega P. Men på det stora hela är jag bra på det jag gör. En sådan sak tror jag är viktig för de flesta att säga sig själva. Så! Nu tycker jag vi alla slutar att vara lagom.

 

 

 

Himlarna gråter idag. Sen i förmiddags har regnet ändlöst smattrat mot fönstret bakom min rygg. Jag gillar ljudet. Det är lugnande. Kanske för lugnande för jag känner att jag dras med. Dämpas. Blir långsam. Det kan också ha att göra med gårdagens tempopromenad. Mina höfter har stelnat till här under dagen, men jag gissar att en ny promenad skulle mjuka upp dem igen.

 

Efter jobbet idag tänkte jag gå och se om jag kunde hitta mig ett par schyssta träningsbrallor. Tajt ska det visst vara nu för tiden. Även för oss med lite bulliga lår. Ja, ja. Om jag har någon ork kvar efter det letandet tänkte jag även kila in till gymet hemmavid. Nu ska jag börja där. Det är dags.

 

Jag hade tänkt gå dit i helgen, men det finns bara personal på plats mellan 16 och 19 på vardagarna. Därav är detta ett av de billigaste gymen i stan (199kr/mån) och som medlem har man tillgång dygnet runt.

 

De två senaste åren har min träning bara varit sporadisk egenträning. Promenader, vikter och övningar på hemmaplan. Två år utan gym. Och då gillar jag ändå att gymma. Nu är jag väldigt sugen på att komma igång. Mitt främsta mål är att återuppbygga mina muskler i bålen för att ha mindre ont och för att bättre klara av alla stillasittande dagar framför datorn.

 

Det sekundära, men ack så viktiga målet, är att bli av med de extrakilon som jag har samlat på mig. För lite träning och förändrade matvanor har bidragit till dem. Jag vet inte hur många de är, eftersom jag aldrig väger mig, men de är för många.

 

Hösten är förändringens tid. Detta blir min personliga förändring den här hösten. Nu är det bara att hålla tummarna för att peppen jag känner nu håller i sig!

 

Den här helgen hade jag lovat mig själv att ta det lugnt och det har jag sannerligen gjort, men i eftermiddag har det krupit i kroppen på mig och jag bestämde mig för att ge mig ut på en promenad. 40 sekunder in i klippet ovan har ni mitt promenadtempo. Pumpande i mina öron. Alltså ingent strosande.

 

 

Här är rundan jag gick. Sätt från där jag bor gick jag tvärs över älven. Ja, fast runt då och tillbaka. Totalt cirka åtta kilometer. I tempot jag höll tog den 1 h och 15 minuter. Rundan ritade jag ut på iform.se

 

 

Man kan knappt önska bättre väder för en promenad längs älven. På vägen passerade jag strosande människor. Flera satt på bänkarna längs vattnet. Några köade till Älvsnabben och andra satt på restaurangernas uteserveringar. Det var en skön känsla att stampa förbi dem.

 

 

 

Jag tog trapporna ner från bron. Istället för att gå runt. Jag sprang ner så klart och bestämde då att jag också skulle springa upp på tillbakavägen. Samtidigt trodde jag nog inte att jag skulle klara det. Fem trappor är det. Med några snabbpromenerade kilometer i benen skulle det bli tungt. Men jag gjorde ett försök. Fyra och en halv trappa klarade jag innan benen och lungorna hejdade mig. De sista stegen gick jag. Ändå sjukt nöjd!

 

 

När jag hade en kilometer kvar hem var benen stumma, men genom att bara stampa takten till musiken och inte känna efter tog jag mig vidare. Svetten rann om mig när jag kom hem och en kall dusch har sällan varit skönare.

 

Jag satt och bläddrade bland gamla bilder och så började jag fundera på hur jag sett ut i håret genom åren. När jag ser (och vet) hur det skiftar är det inte så svårt att förstå att folk jag träffar ganska sällan inte alltid känner igen mig. Det är inte bara längden som förändras. Färgen också. Bara på ett år har jag nog haft fem olika frisyrer. Här följer ett urval av frisyrer jag haft sedan 2006.

 

 

 

Jag var väldigt hungrig när jag kom hem efter jobbet idag och ingen mat hade jag i ordning och inte orkade jag laga någon heller. Som tur var hade jag massa gott att mixa till en sallad. Så enkelt.

 

I botten en salldsmix med rucola, spenat och någon annan sort som jag inte vet namnet på. Morotsslantar, körsbärstomater och avoccado. Jag har en förkärlek för frukt i mat för jag tycker det är så otroligt gott när man får något sött i allt salt och kryddigt. Jag tärnade således ner en nektarin. Jag hade aioli i kylen så den fick sätta smak. Först tänkte jag ta keso, men aiolin håller på att bli gammal så jag tog den istället.

 

En bit grillad kyckling eller stekt lax hade passat ypperligt till den här salladen. Säkerligen bitar av någon korv om man nu äter sånt. Jag behöll min vegetarisk. Det var det jag var sugen på.

 

 

Här är några bilder från igår. När jag skrev i förra inlägget att det var skyfall så menade jag skyfall. Ni som någon gång försökt fota regn vet att det är svårt till och med när det är mycket regn. Ofta syns det inte att det regnar. Det här är väääldigt mycket regn. Alldeles innan konserten startade lättade det igen, men hann återkomma några gånger under spelningens gång.

 

 

Magnus Carlsson.

 

 

Oscar Wallblom och Simon Ljungman.

 

 

Edith Backman.

 

 

Love Antell (Florence Valentin)

 

Igår spelade Augustifamiljen på Taubescenen på Liseberg och som gästartister hade de Magnus Carlsson, Love Antell och Edith Backlund. Magnifika, fantastiska lysande Edith Backlund. När hon sjöng låten i klippet ovan var det som om jag gick sönder. På något slags bra sätt. Alltså musik! Och vad den gör med mig!

 

Jag bytte några ord med henne efteråt. Jag fick veta att hennes nya album är det fjärde i raden och jag fattar inte hur jag har kunnat missat henne. Hennes namn känns visserligen bekant. Hon sa själv att hennes bolag säger att hon är en late bloomer. En sökning visar att hon hängt med ett tag och den där bekantheten flyger förbi igen. Klart att hon har varit involverad i P3 och det är säkert där jag hört henne, även om jag inte direkt känner igen musiken.

 

Det var inte bara Edith Backlund som var fantastisk igår. Den två långa spelningen var helt underbar. Publiken älskade musikerna och musikerna älskade publiken. Då och då öppnade himlen sig. Skyfall. Men det hade ingen som helst inverkan, mer än att det lockade fram skratt.

 

Musikalisk briljans, glädje, kärlek, lycka, eufori och tårar. Lyllos alla vi som var där!