När jag för ett tag sedan hade fastnat i målandet av en tavla ville jag måla något annat så länge. Jag behöver det emellanåt. Bara riva loss. Den gången blev resultatet så här. Valborg heter den och möter 20x30 cm.

Jag har inte målat på en och en halv vecka. Det känns inte bra. Jag vill måla varje dag, men just nu är det alldeles för mycket annat som upptar min energi. Bilen den största delen. Det mesta har liksom hamnat i skymundan. Ser nu där jag sitter och solen lyser in över mitt golv att jag skulle behöva köra en runda med dammsugaren. Får bli till helgen.

Ekonomin har tagit en stor plats de senaste dagarna också. Från och med nästa månadslön kommer jag att få ut mellan 3 000 och 4 000 kronor mindre varje månad, eftersom jag bara ska börja jobba deltid. Det är inga problem för mig att klara det, men jag får leva på ett annat sätt. Tänka lite mer. (Suck...) Jag har kollat över mina kostnader och insett att på bredband, tv och mobiltelefonen kan jag nog spara in runt 400 kronor om jag byter. Dessvärre har jag tre månaders uppsägningstid på både bredbandet och kanalpaketet jag har nu. Mobilabonnemanget är å andra sidan redan kirrat.

Det är väl de främsta anledningarna till att det inte blir något målat. Jag hoppas att jag kommer få tid och ha ork till helgen.

Min bror (27 år) sa förresten när han var här att mina tavlor handlade om rymden. Det hade jag ingen aning om och det var roligt att höra. För mig är de ju väldigt jordnära. Men oftast gillar jag andras tolkningar mer än mina egna. Heja fantasin!

Lördagen började med att jag gjorde mig fin, åkte till Jönköping och repade inför giget med Nina Ingemarsdotter. För att vara på en utomhusscen, som spelningen var, gick det bra. Jag försökte få mamma och pappa att komma dit, men det väntade på syrran som skulle komma till dem med skruttan så mamma föreslog att jag skulle komma dit efteråt. Så blev det också.



Syrran hjälper pappa med att få upp fläkten i det nästan klara och helt nyrenoverade köket.



Mamma bläddrar i en tidning.



Skruttan får mellanmål.



Sen begav vi (syrran, pappa och jag) oss ut i skogen för att leta efter det gula guldet. Jag har velat komma ut i skogen i flera veckor för att leta efter kantareller, men eftersom jag inte känner till skogarna här omkring där jag bor har det inte blivit av. Det är svårt att bara bege sig ut på måfå.



Till att börja med hittar man mest de där svamparna som är förföriskt vackra, men som man ska låta bli.



Men så plötsligt står den där och lyser. Kantarellen. I all sin prakt.



Och efter en stunds letande hittar man guldgruvan. Plockandet blir febrilt, som om någon annan skulle ta svampen för en annars. Lyckan är total!

(Det är inte så mörkt på riktigt och det är inte månen som lyser i bilden. Dock var det för mörkt att fota utan blixt och "månen" är en upplyst vattendroppe.)



Sen kommer det tråkiga: att rensa. Mamma stickar istället.

Nu ligger en påse kantareller i min kyl. Kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska äta dem. Ska jag göra en soppa. Steka och lägga på macka. Ha som tillbehör bredvid en vackert komponerad meny. Jag får fundera en stund till.

Det är löjligt att säga att jag har förstått värdet av vatten eller för den delen rinnande vatten. Däremot har jag insett hur beroende jag är av båda delarna. Förra onsdagen slutade vattnet i köket att rinna ner i avloppet. Vattnet bara stod kvar. Det har hänt en gång tidigare och då löste det sig av sig självt. Efter någon dag hade det runnit ned och problemet återkom inte. På några månader.

Jag anmälde eländet till bostadsvärden förra fredagen. På lördagen diskade jag upp all disk jag för tillfälligt hade i två baljor och tömde sedan vattnet på toa. Brorsan och hans sambo var ju här i helgen vilket ledde till mer disk än en vanlig helg. Jag bävar för att diska i vanliga fall och nu kändes det ännu jobbigare.

Eftersom jag är ganska slö på att diska brukar jag vara noga med att skölja av porslinet efter jag ätit. Det blir lättare att diska när inte matresterna torkat in. Att skölja frukosttalriken i handfatet på toa har inte känts helt ok. Det är då man inser sina ilandsproblem. Jag har rinnande vattet i köket, i handfatet på toa samt i duschen/badkaret. Får jag verkligen lov att klaga när vattnet uteblir en vecka i den ena kranen?!

Ändå var jag lite irriterad över att ingen kom redan på fredagen och fixade avloppet, men sen fick jag en lapp om att rören som går från huset skulle grävas upp. Problemet var tydligen större än att det hade tjockat igen i mitt vatttenlås. Igår när jag kom hem var rören nergrävda igen och på hallmatten innanför dörren låg en lapp om att mitt vatten var fixat.



Jag har försökt att tänka smart och inte använda allt för mycket porslin ändå blir det en del. Detta är skörden från sex dagar. Nu kan jag nästan gå och känna lite på kranen i köket för att bara njuta av att vattnet kommer och försvinner. Lyx!

Det är väldigt ofta som jag går med blicken mot skyn och många av de här gångerna har jag plockat upp kameran och knäppt en bild. Om jag nu haft kameran med mig. Färgerna och formerna som himlen och molnen bjuder på har en ofantlig rikedom. Finns det egentligen någon färg som himlen inte uppvisar? Skulle väl vara grönt och brunt då.

Jag vet inte hur många bilder på moln och solnedgångar jag har i mina gömmor. Allra mest från tiden då jag fotade analogt. Bilderna ovan är tagna rätt nyligen med bara någon dags mellanrum. Samma skiftningar kan ju ske på bara någon timme.

Himlarna fastnar inte bara i mina foton. Väldigt ofta när jag målar också.



Den här målade jag i gymnasiet. Jag målade av en befintlig bild. Jag tror att det var första gången som jag målade moln på det här sättet. Innan var det nog mer så där bulligt och vitt som man gärna gör molnen när man är barn.



Här är bullarna. Jag gillar dem fortfarande. Detta är från en tavla som jag håller på med nu.



Även denna tavla är från gymnasietiden. Vi fick varsin dikt och den skulle vi illustrera. Skitsvårt, men roligt. Jag släppte nog loss rätt mycket där tror jag. Tyvärr minns jag inte dikten eller vem som skrev den, men jag minns att den handlade om saker som flög. Typ skräp som flög. Jag fattade aldrig dikten. För att göra bilden lika diffus målade jag ett snurrande bord bland MOLNEN. De svarta prickarna är spyflugor. Trots att tavlan bara är konstig så gillar jag den.



Detta är bara överkanten på tavlan. Jag har visat ett av de nedre hörnen innan. Hörnet med kärrintand på. Men nu ville jag visa himlen. På bilden ser den nästan lite lila ut, men det gör den inte i verkligheten. Det måste ju inte vara bulliga moln. Det går lika bra med molnslöjor.

Det här var några exempel. Fler himmelska bilder finns och fler lär det bli. Skyn kan jag aldrig tröttna på. Mest tycker jag nog om den på våren och hösten då kontrasten till färgerna i naturen blir som starkast. Eller när det är åska. Mmm. Som glass.

Detta är ingen politisk blogg på något sätt, men jag måste dela med mig av mina tankar och min känsla. Jag har aldrig tidigare följt ett val med sådant intresse som gårdagens. Politik har heller aldrig någonsin tidigare drabbat mig så hårt som siffrorna igår. SD har 20 mandat i riksdagen. Jag satt och grät hela kvällen. Idag när jag läser tidningar på webben kommer tårarna igen. För mig är detta helt ofattbart. Även om vi såg det komma. Vi lever i en demokrati där alla får tycka, tänka och rösta som man vill, men för mig är inte SD demokratiska. De värnar inte om allas lika värde. Vilket är vårt samhälles grundbult. Hittills.

SD har också kommit in i landsting och kommuner där de tidigare inte haft plats. Dessutom får de flera stolar. Bland annat i kommunen där jag lever och bor. Kan också läsa att Svenskarnas parti - ett nazistparti - har tagit mandat i Grästorp. För mig är det helt ofattbart och fruktansvärt.

SD vill stoppa all utomeuropeisk invandring. De vill tvinga fram en assimileringspolitik. De säger att de ska ta Sverige tillbaka. Mitt Sverige är det ingen som har tagit. Jag delar mer än gärna mitt land med alla människor. Att säga att Sverige ska vara för svenskarna är ett väldigt konstigt uttalande. Vem är svensk? Vi har invandrade svenskar som har byggt det här landet lika mycket som min mormor och morfar har gjort. Som fullt ut är delaktiga i den välfärd det här landet är så stolt över.

I Göteborgs-Postens websida kan man läsa följande:
Verdens Gangs debattredaktör Elisabeth Skarsbö tror inte att Sverigedemokraterna får särskilt stort inflytande i riksdagen:
- Svenskarna är så pass skickliga att de inte tillåter att detta parti kommer upp och jag kan nästan säkert säga att man kommer att hitta lösningar tvärs över blocken.

Jag hoppas innerligt att hon har rätt i sitt uttalande om blocköverskridande politik. SD sitter i riksdagen och har rätt att ta del på samma sätt som de andra partierna, men jag vill inte att de ska ha makten att agera vågmästare.

Den tröstande tanke jag har är att runt 95 procent av svenskarna ändå har röstat på andra partier, men för mig är detta en sorgens dag.

I helgen har min bror och hans fästmö hälsat på mig. Det blev en herrans massa tjöt! Från att de kom vid 16-tiden till vi gick och la oss vid tre, för att fortsätta från frukost vid tio till nyss när de åkte. Härligt!



Idag stack vi till Moheda och den stora loppisen där. Jag fyndade dessa tavlor för 20 och 25 kronor. Egentligen är det inte tavlorna jag var ute efter utan ramarna. Jag är väldigt förtjust i det här stående långsmala formatet. Det är bara att måla egna bilder och sätta i.



Riktiga klassiska 50-talsramar med textil som detalj. Jag är supernöjd. När vi gick runt på loppisen kände jag att någon är där som jag känner. Och mycket riktigt. Vännen med största leendet stod i kassan när jag kom dit. Det är roligt när man träffar folk på ställen där man egentligen inte förväntar sig att stöta på dem. Man blir liksom extra glad.

Jag är inte sådan som person att jag sparar på småsaker. Jag har dock varit sådan. Därför letar jag alltid hemma först när det är något jag behöver, eftersom jag har inställningen att jag förmodligen har något jag kan använda. Det slog mig att det är en ganska bra tanke rent miljömässigt. För många gånger har man saker hemma även om man inte sparar på "allting". Gäller bara att vara lite påhittig.

Senaste tillfället när jag hittade bra saker hemma var när jag ville ha något fint i min stringhylla i arbetsrummet. Jag hade inga prydnadssaker i mina skåp. Däremot stod det några glasburkar på diskbänken efter att jag rensat kylen på gammal mat. Jag diskade ur burkarna och proppade i spetsar och band i dem. Förvaring och utsmyckning på samma gång. Finfint!

Imorgon är det val! Det kan ju inte ha undgått någon. Ändå blir det en dos här. Jag har redan lagt min röst. En demokrati bygger på att folket röstar. Så rösta du också!

Den siste december gjorde jag ett inlägg om att jag hade satt rotade blommor från mina föräldrars trädgård. Jag hoppades ju givetvis att de skulle ta sig, men man vet aldrig. Jag har inga gröna fingrar. Så är det bara hur mycket jag än låtsas att så är fallet. Därför är jag väldigt nöjd över hur dessa blommor ser ut idag. Kärleksört är namnet. De kanske inte ser ut riktigt som jag hade tänkt mig, men huvudsaken är att de har fortsatt att växa. Visst. Blommorna skulle nog behöva planteras i något större så att rötterna får ordentligt med utrymme.

Jag hade besök av min syster och hennes grabb igår. Det är svårt att inte ha framme kameran då. Den lilla krabaten på den stora stolen. Men snart är han inte så liten längre. Han har redan börjat sträcka på sig. Han har mycket längd att brås på både från mamma och pappa.



Vilken energi det är i denna kropp. När mamma satt och pratade i telefon flög han upp och ner ur soffan. Kröp runt. Åt lite. Upp på en stol. Ner från stolen. Upp i soffan. Bråka med kuddarna. Snurra runt. Ner igen...



Jag sa till syrran: hoppas du har leksaker med dig för jag har tyvärr inga. Jodå sa hon och pekade ut massa saker i rummet. Bland annat fjärrkontrollerna.



Men ibland vill han faktiskt bara sitta still med mamma och läsa en bok. Även om det är för en ganska kort stund. När de åkte hem somnade han väldigt fort i bilstolen, meddelade syrran.

Idag har min syster och hennes grabb varit och hälsat på mig. Jag tror inte att det finns en vrå av min lägenhet som killen inte undersökt! När syrran kom in i vardagsrummet sa hon: Det där har jag inte sett innan. Och nej, jag har inte visat hur hyllan ser ut som fylld. Men en bild när den kom upp har jag dock visat. Så här ser det alltså ut. Det är ganska roligt när folk kommer och hälsar på för om de har följt min blogg så vet de redan hur det ser ut. Det enda som brukar förvåna är att mina tavlor är så små! Så jag får väl helt enkelt sluta måla små tavlor och bara göra stora.



Inför förra flytten gjorde jag stora rensningar på saker. Det är jobbigt nog att flytta även utan massa barlast. Det som jag gick hårdast åt var mina böcker. För mig har böckerna varit heliga. Tydligen kan helighet ta slut. Jag sparade bara de böcker som verkligen, verkligen berört mig. Sådana böcker som jag gärna tar fram och läser om. Jag sparade de få diktböckerna jag har samt krönikeböcker. Det som syns på bilden är allt jag har kvar i dessa kategorier. Innan hade jag två välfyllda billyhyllor.

Givetvis har jag en del facklitteratur och "andlig" litteratur. Den har jag i arbetsrummet. Kan ju tillägga att den nedre högen med böcker på bilden dessutom är notböcker. Numer, när jag läst en bok, bestämmer jag mig direkt för om jag ska spara den eller inte. Om inte hamnar den i en kasse med andra saker som får åka till Erikshjälpen när kassen är full. Ett mycket bra sätt att leva. Förhoppningen är att det aldrig blir riktigt trångt i hemmet då.

Jag försöker att inte vara materialist. Fast jag är det, men det enda jag lite grann skäms över är alla mina kläder. Jag har, trots två utrensningar om året, väääldigt mycket kläder. Det är ett behov jag har. Jag dövar mitt dåliga samvete med att det mesta jag köper till hemmet ändå är second hand. Ja, ja.

Jag var ju på loppis på Heden i Göteborg i somras, men sen visade jag aldrig mina fynd därifrån! Skämmes. Jag får skylla på någon slags lathet. För 80 kronor köpte jag den här söta vågen. Jag har kollat på olika vågar länge, men den här föll jag för. Främst för färgen. Kanske något dyr. Kvinnan som sålde den ville ha 100 och hon hade säkert kunnat få mer. Det är svårt med priser på gamla saker. Svårt att bedöma dess värde. Nu när vågen står i mitt kök så gör den mig glad. Varje gång jag ser den. Då blir 80 kronor väldigt lite.





Haha! Får inte användas vid köp och sälj. Med andra ord ska jag nog inte använda den vid bakning heller om jag vill ha exakta mått.



Jag slog även till på de här tjusiga pallarna. 150 kronor. Det är ett fynd. Man kan inte säga annat. Jag skulle kunna ha köpt dem för 500. Om jag någon gång säljer dem ska jag definitivt ha mer än 150 i alla fall.



Sitsen är sådan där "galonklädsel". Jag älskar grönt. Det är ingen hemlighet. Pallarna matchar mitt hem. Att jag inte har någon given plats för dem spelar ingen roll. Sist jag hade fest åkte pallarna omkring och hamnade där folk ville sitta. Perfekt.

Här om dagen satte jag mig i mitt arbetsrum. Jag hade alls ingen lust att måla. Som senaste inlägget antydde så är det en del i görningen just nu som pockar på min uppmärksamhet. Saker som tar av min energi och glädje. Jag plockade fram en ny tavla. Funderade en stund, men hittade inget som kunde likna inspiration. Jag tittade på mina färgtuber. Pluttade ut en klick en av en fin färg. La en annan fin färg bredvid. Jag fortsatte så tills paletten var full av vackra färger.



Och så här blev resultatet. Inget föreställande alls. Kanske som en slags bild av den svärm av tankar och känslor som är i omlopp nu. Jag vet inte. Det var så skönt att bara sitta med penseln i handen och låta färgerna blanda sig bäst de ville. Gult, lila, turkost. Tavlan mäter 30x40 cm.



Jag använder mestadels förspända dukar som är häftade på baksidan. Jag är inte så mycket för ramar utan tycker det är roligare att måla kanterna. Som en förlängning av bilden. Det är svårt bara när man har mer föreställande motiv.

Idag börjar jag inte jobbet förrän 13.45 och ändå satte jag klockan på strax efter 07.00. Min tanke var att gå och lägga mig igen när anledningen till min uppstigning var överstökad, men så blev det icke.

SeLest är ett Göteborgsband som jag har en viss känning till och detta band har precis släppt sitt debutalbum och gästade denna morgon TV4. Här är en intervju med Simon Ljungman och Sebastian Ring som drog igång bandet för runt fyra år sedan:



Här är när de spelar singeln "September". Det är en låt som jag skulle kunna sätta mitt namn under. Känslan är igenkännande. Jag faller också igenom september. Jag älskar stråk. Musiken blir så dramatisk och känsloladdad av det. Underbart!

Japp! Målandet har legat nere väääldigt länge nu. Längre än vad jag egentligen vill och klarar av. Ibland blir det bara så, men nu känns det som att jag är igång igen. Jag har några olika målningar som jag jobbar med. Idag började jag med att grunda de två som ligger vid sidan. Därefter blev det en ny - den som ligger framför tuberna. Dock blev det bara skit av den så jag kladdade över allt.



I förra veckan hade jag världens ryck och målade bland annat denna tavla. (Måtten 20x20 cm.) Idag petade jag till lite där jag tyckte det saknades pluttar. Det var inte min tanke när jag målade den, men när den kröp fram insåg jag att jag inspirerats kraftigt av en tavla som hänger i en av mina barndomsvänners föräldrahem. Den tavlan har jag inte sett på flera år. Det var en kul upptäckt att inse att den funnits med i bakhuvudet även om det var länge sedan jag såg den. Denna heter Tröst.



Det som är en del av mitt måleri är att inte använda "rätta" färgerna samt att blanda friskt. På håll ser man inte alla färger utan först vid närmade anblick ser man dem.



Färg är så vackert. Se den här vita klumpen som jag blandat ihop med en framblandad lila som ligger strax intill. Det är ofta som jag tycker att paletten i sig är som ett konstverk. Skulle kunna bli min nisch! Att ställa ut paletter!

Så fort jag kommit på en bra prissättningsteori så kommer jag att börja sälja. Mitt mål är att ha en utställning ganska snart. Jag har åtminstone en krok ute som jag hoppas mycket på.

I våras spanade jag länge och väl på utemöbler till min balkong, men jag tyckte allt var för dyrt. Istället fick två köksstolar och en sockerlåda tjänstgöra som möbler. I fredags stack jag en snabbis till Jysk för att köpa en gardinstång och då fick jag syn på att utemöblerna var på rea. Jag är ju sådan som aldrig läser annonser och har därför inte sett när rean började. Men så fick jag syn på en stol och visste direkt att det var den jag ville ha. Dock ville jag tänka över det hela lite. För hur det än är känns det lite märkligt att köpa utemöbler när hösten är på ingång.

Det tog mig natten att besluta om saken. Igår åkte jag dit och köpte två. Stolarna hade kostat 699 kronor styck och jag köpte dem för 300 styck. Ett mycket bra pris på så fina stolar. Ryggstödet går att justera mellan fem olika positioner.



Jag tycker att min fåtöljhörna har hög farmor/mormor-känsla, med den stora fåtöljen och spetsgardinerna.



De fina rosorna är som pricken över i. Dem fick jag av min bästa vän och hennes sambo. De var här igår tillsammans med några andra goda vänner till mig. Vi hade en mycket trevlig kväll. Två stannade över natten. Det är gött när man får den där frukoststunden tillsammans. Eftersom det blev en lång dag och sen natt igår så blir det lugna puckar resten av dagen.

Jag har alltid fascinerats av väder som går åt det extrema hållet. Det är mäktigt när vinden tar i så man får svårt att stå still, eller när den välter träd och slår sönder saker i sin väg. Det är häftigt hur hårt regnet kan falla. Så att det studsar mot marken. Svämmar över åkrar. Sväljer stränder. Det är förunderligt hur snö kan stänga inne och isolera människar från sin omvärld.

Självklart är allt elände som följer inte lika roligt. Tur nog så var vädret som lockade fram de här regnbågarna inte i närheten av ovan beskrivna. Ett stillsamt regn samtidigt som solen strålade genom molnen. Det räcker. Den nedre var väldigt skarp och gick inte att missa. Tyvärr är den inte lika färstark på bilden, men jag riktigt såg hur bilister runt omkring mig stannade till och spanade mot skyn. Precis som jag själv gjorde.

(Martina gjorde mig uppmärksam på i sin kommentar att ett öga blänger ner i övre vänstra hörnet på bilden. Det hade jag själv inte sett! Onda ögat?! Jag tog bilden genom vindrutan på bilen. Mitt öga. Mitt fel. Men det blev ganska kul. Om än lite läskigt.)