När jag publicerade mina svartgula ansikten skrev jag att jag skulle visa ett ansikte som är helt annorlunda jämfört med dem. Här är det. Jag har funderat på att göra om. Lägga till. Dra bort. Samtidigt som jag gillar att det är just så enkelt och lite "fel".

Det där med fel i en tavla är något jag börjat gilla allt mer. Ett perspektiv som blir skevt, en linje som bör vara rak är sne eller skugga som inte är helt sanningsenlig i förhållande till ljusfallet. Om inte konsten får vara på sitt eget sätt skulle det ju inte vara konst. Mina lätt abstrakta målningar kan få vara som litteraturens fantasy.

Bara för att det är saga behöver inte allt vara olikt verkligheten även om en del saker är det. Jag är inte den som efterliknar verkligheten. I första hand för att jag inte bestitter den förmågan, i andra hand för att jag för egen del tycker att det är ganska ointressant. Självklart enormt facsinerande när andra kan, men jag vill inte dit. Däremot är det verkliga saker som inspirerar mig och väldigt ofta bilder från ett slags inre landskap.

Någon gång vill jag gå en konstutbildning. Få utvecklas i detaljerna, utifrån min stil. Få in teori i skallen genom praktiskt övande. Men också stärkas i det att alla gör på olika sätt och förhoppningsvis skapa en bättre självkänsla i måleriet.