Jag träffade en konstnär. En buttrig man i 60-årsåldern. Han är erkänd och ses som en av nordens största. Han har varit verksam i många år och fått fina europieska priser.

Under samtalets gång kom vi in på Picasso. Han gillade inte Picasso. Jag älskar Picasso och det var jag inte sen att säga.
- Ja, ja en del är bra, muttrade konstnären.
- Nä allt är inte bra, men det mesta, sa jag.
Då lät han meddela mig att konstnärer minsann tittar på tavlor på ett annat vis, på hur tavlorna är gjorda. Därför kunde han inte gilla Picasso. Slarvigt arbete.

Att det fräste i mig när han satte sig på sina höga hästar lät jag inte visa, men sa att jag också tittar på hur tavlorna är målade och det är just därför jag älskar Picasso. Gubben muttrade bara. Han tog för givet att jag inte hade en aning om vad måleri innebär.

På det stora hela var det ett givande och intresant samtal. Vi talade om mycket mer än Picasso. Men just hans sätt är något som hela mitt väsen värjer sig emot. Därför att det är just det som sätter krokben på min kreativitet. "Det här duger inte."

En kvinna som var med i samtalet visade en bild av konstnärens målning och uttryckte hur kraftfull och fantastisk den var. Jag gillade den också.

Ibland är det så enkelt. En erkänt stor konstnär blir hyllad och höjd till skyarna, men vem vågar hylla en uppstickare? Jag ser inte mig själv som uppstickaren i det här fallet. Inte alls. Det är mer en principsak. Det är lätt att prisa den som redan blivit prisad. Då trampar man inte snett.

Jag har målat idag. En tavla som till stor del består av ett disigt landskap och det enda figurativa är några granar i förgrunden. Jag gillar långt ifrån alla mina tavlor, men den här har något. Men så ljuder den där rösten i skallen. "Den är ingenting. Slarvigt gjord. Inte bearbetad. Ingenting."

Då tappar jag lusten.

Som tur är sitter det en liten fågel på min axel som säger "Forstätt och skit i vad andra säger." Och så säger den: "Han kanske kände som du. Därför var han tvungen att klanka ner på Picasso." Ja, kanske det.

Med senaste tavlan tog jag in på en ny väg. Jag gillade den och har tänkt att fortstätta på den ett tag till. För ett par dagar sedan fångade jag den här bilden när jag gick över gatan. Lite jobbigt att gå, ha koll på trafiken och fota samtidigt, men det gick ju hyfsat. Lyckat att det kom en gul lastbil just då. Snyggt med den och den gula skylten i förgrunden.

Jag gillar det där blå huset. Det är så annorlunda mot alla andra hus här, men utan att man tänker på det. Det har ju stått där så länge jag har varit stan. Mest gillar jag ändå den smutsiga gaveln. Detta ska bli en målning.



Jag gillar egentligen den här vinkeln mer, eftersom man ser mer av den skitiga gaveln. Kan hända att jag anammar min konstnärliga frihet och använder de bästa ur båda bilderna. Gaveln, lastbilen och skylten.

Dessvärre köpte jag bara på mig kvadratiska dukar senast jag handlade. Då var jag inne i det formatet, men nu vill jag ha rektangelformade. Får se hur jag gör med en saken. Jag väljer mellan tre alternativ: måla över gamla tavlor, målar på de kvadratiska eller köper nya.

Jag har haft en plan och den skred jag till verket idag. Jag ska börja måla med en förlaga. Att utgå från en bild. Det är inte min grej, eftersom jag helst målar fritt ur huvudet, men just därför. Om man ska utvecklas måste man utmanas. Jag rotade i bildarkivet på jobbet efter en särskild bild som en nu pensionerad fotograf på tidningen har tagit.



Bilden har väldigt tydliga färgfält och det var så jag såg på bilden. När jag hade gjort grovskissen fyllde jag skissen med färg. Ungefär som en målarbok. För att det ändå ska vara min bild och inte bara en kopia har jag använt fotot som en grund och inte som något jag följer slaviskt.



Nedaför tavlan ligger bilden. De påminner om varandra. Även om jag låtit mitt slarviga sätt få dominera.



Jag gillar att måla stökigt och smutsigt. Det är inte det jag gör oftast så när jag väl får chansen tar jag den. Fotot är taget när ett helt kvarter med gamla träkåkar revs till förmån för lyxiga bostadsrätter på hög höjd.

Tavlan är klar i grunden. Det är så jag gör. Öser på, målar fort nog att jag inte hinner tänka på annat som att titta på klockan eller känna hunger. Därefter får målningen vila. När den sedan fått vila klart petar jag i detaljerna. Dock inser jag mer och mer att detaljer inte är min grej. Att måla med liten pensel och renblandad färg funkar inte riktigt. Ett drag med penseln får gärna skifta i rött, brunt och grönt även när jag ska måla gult.

Återigen - vad skönt det är att måla! Har inte målat sedan juni. På tok för länge sedan. Jag skulle behöva åka och handla färg. Dessbättre har jag ett presentkort hos min favoritfärghandlare att utnyttja. Dessvärre är det sju mil dit ...

Och det där med att glömma bort tiden. Jösses vad hungrig jag är nu! Magen knorrar och bänder sig. Tur då att jag har mat färdig att värmas bara. Då tar det inte så lång tid.

Det började med att jag skulle städa och när jag började rota runt hittade jag de här gardinerna och vips så hade jag bytt gardiner i vardagsrummet. Hmm. Vad kan jag mer göra, tänkte jag.

Som de flesta nog vet vid det här laget måste jag ha förändring ganska ofta i livet för att må bra. Stampar allt på i samma takt eller på samma sätt för länge blir jag tokig. Jag blir sanslöst uttråkad, rastlös och nästan sur om jag inte får märkbar förändring kring mig. Detta i kombination med en idé jag haft länge slog jag två flugor i en smäll.



Nu äntligen skulle den ensamma tavlan bakom soffan få sällskap. Och som jag länge tänkt ska det bli ett kollage.



Det växer långsamt fram. Ett pusslande att få ihop tavlorna på ett bra sätt. Både att de passar bredvid varandra och att det blir en bra helhet. I detta fall är nog ändå helheten viktigast.



Så där ja! Här är resultatet! Fick även sytt i ordning en bit spetstyg jag hade som nu får agera duk på vardagsrumsbordet. Tre ljuslyktor som åkte in i skåpet för några månader sedan har fått komma fram igen. Det här känns fint. Nu kan hösten komma.

Ett bra tag nu har jag gått och klurat på en sak. Mitt måleri står alldeles still igen. Jag har funderat hur jag ska få fart på det. Bland annat tackade jag ja till att ingå i målargruppen jag berättade om. Just nu letar de (vi) efter en lokal och jag hoppas innerligt att det löser sig, för nu är jag pepp på att börja måla med dem.

Det andra är att jag skulle vilja sälja tavlor på något bra sätt. Ena tanken är helt enkelt att öppna mitt hem vid något tillfälle och bjuda hit alla som vill se vad jag målat. En vernissage. Den andra tanken är att lägga upp tavlorna här på bloggen med pris och fraktkostnader. Dock bär den andra tanken emot lite. Jag tycker det är roligt att träffa den som köper en tavla av mig. Det känns fint att ha ett ansikte på den vars hem min målning kommer att hänga i.

Ja, tankarna är inte riktigt klara än. De for nog gro lite till innan jag bestämmer mig.

Ibland kan jag få lite panik när jag tänker på hur inrutat livet är. Som svartramade vita rutor med text i. Den där karusellen - vakna, gå till jobbet, komma hem, titta på tv och sova. Det är inte det att jag inte gillar mitt jobb, för det gör jag verkligen, det är nog mer att jag själv faller in i mönster jag inte riktigt kommer ur. Efter jobbet är jag trött och orkar inte så mycket mer än att trilla ner i soffan. Eller?

Det där blir en dålig cirkel eller kanske till och med en nedåtgående spiral. Jag menar, det är inte som att jag blir piggare av att sitta och glo på tv eller att byta jobbdatorn mot min egen knävänliga. Och av att slöa i flera timmar innan sömnen gör inte sömnen särskilt bra heller.

Jag vet allt detta och ändå har jag svårt att aktivera mig. Högre grad av aktivitet skulle definitivt leda till bättre sömn och mindre trötthet efter ett jobbpass. Till och med mina tankar faller in i något slags tristessläge. Blä allt är tråkigt, typ.

Jag fick förresten en förfrågan igår om att bli en del av ett målargäng. De träffas en gång i veckan och målar tillsammans. Med i gänget finns en som kan det där med måleri, som stöttar, tycker och tipsar. Dessvärre skulle jag bara kunna vara med varannan vecka, men jag tror att jag ska tacka ja. Det var länge sedan jag hade någon regelbunden aktivitet i mitt liv. Det kanske skulle vara bra. Både socialt och kreativt och lärande. Med tanke på mitt inrutade liv jag just gnällt om kanske den här färgklicksrutan är precis vad jag behöver.

Jag tror att jag är färdig med denna nu. Först hade jag tänkt att blanda in mer färger, men i slutändan blev det istället fler gestalter. Kanske för många? Jag vet inte. Jag tror som sagt att jag är färdig och skulle jag göra något mer skulle det nog vara att dämpa några av gestalterna.



Den här har jag bara gjort några småjusteringar på. Sånt som jag tror att jag själv ser, men ingen annan. Det blev både bättre och sämre. Ibland måste man bara chansa. Annars utvecklas man inte.

Den övre är ganska bra återgiven i färgerna. Det är inte den nedre. Det gula är mycket ljusare. Solgult. På bilden ser det mer senapsfärgat ut. Svårt det där att fota färg. Båda tavlorna mäter hur som helst 50x50 cm.

Jag har påbörjat nästa tavla. Jag har lagt grundfärgen. Det blir turkost, blått och grönt igen. I alla fall i underlaget. Som jag brukar säga: Mycket kan hända innan tavlan är klar.

Förra tavlan var eldröd och den målade jag när det fortfarande var högtryck. Regnet kom och med den kylan och då började jag på den här tavlan. Undra om det faktiskt var vädret som påverkade mitt färgval. Med tanke på att jag oftast målar inifrån så är det ju inte konstigt om vädret påverkar mig.

Innan jag gjorde gestalterna var hela tavlan mer dimmig. Ungefär som en fönsterruta det regnat så mycket mot att man knappt ser ut. Jag tog en bild av den då och skickade till en vän för att visa vad jag höll på med. Då när jag såg fotot märkte jag att det fanns gestalter som trängde fram i den där dimman. Dem ska jag plocka fram, tänkte jag då.

Sagt och gjort. Det är en del finlir kvar att göra, men jag orkade inte göra mer just nu. Ska nog ge mig på något annat emellan. När jag sitter länge med samma tavla känner jag mig instängd på något sätt. Bästa knepet för att komma loss är då att göra något nytt.

Med tanke på att det verkar klarna upp ute efter dagar av grått kanske det blir en eldig målning härnäst. Förresten börjar jag längta något enormt efter att ha en ny utställning. Jag behöver måla en hel del till för att kunna "fylla" en visning, men det vore bra med ett mål att jobba mot. Märkte i höstas hur det fick mig på tå gällande måleriet. Men framför allt var det vansinnigt roligt och gav mig en rejäl kick att få visa och sälja mina tavlor.

Tavlan mäter 50x50 cm.

Det är något särskilt med att trycka på en tub så att färgen korvar ut sig över duken. Ibland tänker jag att jag skulle stanna där. Låta tavlan vara sådan. Helt obearbetad med färg som krumbuktar sig i sig själv. Tänka annorlunda. På något sätt känns det som slöseri. Inte i huvudsak med färg utan med duk.

Å andra sidan. Nu har jag köpt på mig så många dukar att jag egentligen inte behöver fundera över vad det ska bli av dem. Det är bara att ta valfritt format och sätta igång. Det är så jag vill ha det. Tänk bara som jag gjort de senaste dagarna. Jag har målat en tavla i 50x50-storlek och igår påbörjade jag ytterligare än. I bara farten.

När jag var på Gekås köpte jag tolv dukar i några olika storlekar. Ett av formaten har jag aldrig målat innan. Det ska bli roligt att ta mig an. Inte särdeles speciellt, men ändå nytt för mig. Imorgon ska det vara molnigt och regnigt. Det passar mig ganska bra. Då behöver jag inte ha ångest över att vilja vara inne och måla.

Jag ska nog gå och lägga mig nu så det blir imorgon lite snabbare för jag längtar efter att fortsätta måla!

Jag kom ifrån jobbet tidigt idag och ville utnyttja detta till max. Därmed plockade jag fram en ny duk och mina akrylfärger i mitt galet röriga arbetsrum. Jag ställde upp dörren både på den franska och den "vanliga" balkongen och fick ett härligt tvärdrag där jag stod. Trots vinden var det riktigt varmt att stå i 26 grader och måla.



Jag grundade med vitt och fyllde sedan på med två nyanser av gult. Som vanligt hade jag en tydlig idé om vad jag skulle måla och som vanligt blev resultatet något helt annat.



Här är jag fortfarande inne på grundidén, men det var också i detta stadium som jag fullständigt släppte loss. Det är underligt. Många gånger har jag märkt att det är när jag gör just så som det är som roligast att måla och som jag blir mest nöjd med vad jag gjort. Ändå håller jag på och tänker att detta ska bli si eller så. Knas.



Förut har jag aldrig gillat att måla med duken på ett staffli utan har haft den liggande på bordet. Allt eftersom min nacke sagt ifrån har jag börjat omvärdera. Dessvärre äger jag inget ståstaffli utan bara ett bordsstaffli, men sitta ville jag inte idag. Istället höjde jag upp duken genom att lägga den på en låda. Funkar tillfälligt, men jag borde nog satsa på ett staffli. Skulle egentligen vilja ha ett par stycken så att jag lättare kunde ha flera tavlor pågående.



När jag hade målat i två timmar orkade jag inte mer. Det tar på både nacke och skuldra. Men jösses vad roligt det är! Så här såg tavlan ut när jag slutade. Inte sagt med det att den är färdig. Det återstår att se. 50x50 mäter den i alla fall och nederkanten är den åt handen till.

Det började med att jag målade över en påbörjad tavla. Jag pruttade ut vit färg. Jo, pruttade. En flaska vars innehåll var knappt. Det skvätte så snyggt att jag helt sonika sprutade ut lila, rosa och rött på duken när jag hade kladdat ut den vita.

Penseldrag hit och dit. Vägar, hus, molntussar, äppelblom. Eller vad helst du vill. Till sist några brandgula duttar så var den klar. Tror jag.

Och så har ni sett en tavla växa fram.

Det är något särskilt med "kill your darlings". Jag har målat över fem påbörjade tavlor. Jag har märkt att om de blir stående några veckor så händer det inget mer med dem. Det är faktiskt tillfredsställande att trycka ut vit färg och kladda över alltihop. Det är som att det är roligare att måla när jag vet att det finns en gammal, halvfärdig målning under.

Lila, vitt och rosa är mina senaste färger. Trots att det egentligen inte är mina färger alls. Jag fortsätter med mina ansikten. Har mängder med idéer på nya.



Jag vet inte om den är klar ännu, men om jag målar vidare på den får jag lägga upp en "slutbild" på den vid senare tillfälle. När jag är klar med min ansiktsperiod hoppas jag ha hela målarrummet fullt av ögon som bligar mot mig.

Jag känner mig skev idag. Är hemma från jobbet. Efter att jag sjukanmält mig i morse somnade jag om och sov till elva. Tolv timmars sömn totalt. Har legat under filten på soffan hela dagen och gjort inget. Förvirring i systemet. Den vita krokiga hägern är en lustig filur. Jag känner samhörighet idag.

Jag hittade några teckningar. Minns jag hade en period där jag teckande mycket växter. Varje gång jag hittar nya skisser i min bildsamling blir jag sugen på att komma igång. För någon vecka sedan gjorde jag ett försök. Det är svårt när man inser att man inte är lika bra som man har varit. Blä. Snacka om att tappa lusten och kreativiteten bara där...

När jag hade fram mitt stora skissblock igår hittade jag massa teckningar däri som jag nästan hade glömt att jag gjort. Tänkte visa dem och börjar med dessa två. Jag har alltid gillat fåglar väldigt mycket. Skulle jag tatuera mig skulle det definitivt bli en fågel och jag skulle gärna ha två kacklande fjäderfän i en bur.

Fåglar har så fina linjer och de är relativt lätt att teckna dem. När jag går på loppis brukar jag leta efter bra fågelböcker, men jag hittar sällan något.

Förresten så försökte jag måla idag, med färg alltså, men det ville sig inte. Färgerna var inte mina kompisar. Kanske blev en totaluttömning igår så det inte fanns något kvar idag.

Jag har skissat en del idag. Det märks i mig att det var längesen. Usch vad jobbigt! Jag vill liksom vara i gamla gängor på direkten. Jag ger upp på en gång om det inte blir bra. På den högra började jag med ögonbrynen, sen ögonen, kindskuggorna och så näsan. Den blev kass. Jag gjorde ändå munnen. Jag hade kunnat sudda och börja om med näsan, men pallade inte.

På den vänstra, som är ett halvt ansikte, sket det sig när jag skulle göra tänder i en öppen mun. Sjukt svårt. Det blev kanin hur jag än försökte skissa om. Skuggorna på kinden blev inte som jag tänkt heller. Näsan är jag dock nöjd med. Det är väl bara att fortsätta för jag har massa skissbilder i huvudet jag vill göra.

Hur som helst så är det ändå roligt att visa vad jag håller på med.

För ett tag sen smygvisade jag en skiss jag gjort på en duk. Nu är den målad och ovan synes resultatet. Bilden har jag "snott" från en väns profilbild. Utan att hon vet det. Eller ja, nu har jag mms:at bilden på tavlan till henne... Skissen tyckte jag faktiskt blev porträttlik, men det blev inte målningen. Personen på bilden är mycket stramare i sin hållning och mimik. Det var å andra sidan inte mitt mål att det skulle bli likt.

Att jag ville måla den här hade med färgerna och skuggorna att göra. I fotot som jag kikade på var skuggorna i princip svarta, men man kan inte måla svarta skuggor utan att det ser skitkonstigt ut. Jag har gått och dividerat i säkert en vecka över hur jag skulle göra. Till slut testade jag mig fram och blev nöjd.

Som alltid finns det mängder med saker jag skulle vilja ha annorlunda, men det är för sent nu. När jag målat som jag gjort är det bara småsaker som går att justera. Faktum är att jag allt mer har börjat uppskatta "skavanker" i tavlor. Det blir mer spännande när det inte är så perfekt.

En grej som jag blev väldigt nöjd med är att jag la en klarröd linje i ansiktet längs den skarpa skuggan till vänster. Innan var det bara samma brandgula som resten av ansiktet där. Den röda linjen blev pricken över i. Som jag klagat på flera gånger är min kamera rätt kass på att återge färgerna. Den röda är mycket klarare och de ljusa "blänken" är inte alls så skarpa.

Igår när jag satt och surfade efter inspiration kom jag på ett nytt tema för mitt måleri. Jag vill inte avslöja själva temat, men det innehåller ansikten och den här blir nummer fyra i ordningen. Nu håller jag tummarna för en utställning efter sommaren.

Målningen mäter 50x40 cm.

Efter att jag målat de tre ansiktena har jag börjat titta på min omgivning på helt andra sätt. Jag ser saker i ansikten och tänker "Det där vill jag måla!". Lättaste sättet att se är att titta på bilder. Då är formen fryst och lättare att studera. Mest fastnar jag för spännande skuggor.

Min avsikt är inte att måla som verkligheten utan gärna extremt både vad gäller form och färg, men jag lockas ändå av att likna verkligheten. Därför har jag skissat på en duk i ett försök att likna personen vars bild jag "stulit". Jag brukar aldrig skissa annars innan jag målar. Skissen är ok, jag kan se vem det föreställer, men jag inser att ansiktet blev för runt. Kanske för att jag målar in mitt eget...

Om bilden ser sned ut är det för att jag fotat på sniskan. Vill inte visa för mycket innan jag är klar. Har märkt att det hindrar min kreativitet.

Det ska bli oerhört spännande att sätta igång med färgen på duken. Självklart ser jag ett storverk framför mig. Når jag halvvägs ska jag vara nöjd! Haha.

Insåg när jag betalat mina räkningar att det här blir den mest kärva månaden sedan jag gick ner i arbetstid. Anledningen är att jag har 1,5 karensdag förra månaden. Usch vad dyrt det är att vara sjuk. Jag förlorar ungefär 1 000 kronor på karensdagen. Egentligen skulle jag behöva köpa massa dukar, men jag får avstå och måla anpassat efter de dukar jag har nu.

Jösses vad många timmar jag har suttit bland färger och penslar idag. Skönt! Jag kom in i ett sådant där läge att jag inte ville gå därifrån. Jag började att måla på beställningstavlan och medan lagren torkade på den tänkte jag bara testa två färger som jag inte målat med tidigare. Resultatet blev tavlorna ovan.

Det var så himla roligt att måla dessa ansikten. Jag hade kunnat fortsätta om jag bara haft fler dukar i samma storlek. Dessa är 15x15 cm. Det skulle vara kul och göra en tio stycken och hänga som ett kollage på väggen. En bra sak är att jag funnit ett bra motiv för att fortsätta med mina färglekar. För det är främst det mitt måleri handlar om. Färg. Jag älskar färg och att se hur den ena ter sig bredvid den andra.

När jag satt med ansiktena funderade jag på om det skulle funka att göra på större format, men jag är rädd att det skulle ta för lång tid och att jag skulle bli feg. På så här liten duk gör det liksom inget om det blir skitkass. Jag har mycket större press på mig själv när jag målar i stort format. Knasigt egentligen. Det är lika enkelt att måla över en stor som en liten.

Den här känslan jag har efter att jag har målat - härlig! Lycklig, liksom. Extra lycklig när jag är nöjd med resultatet som idag.