Gubben i molnet
Den här tavlan är ganska speciell. Jag har för mig att jag skrivit om den förut, men jag hittade inte inlägget när jag bläddrade bakåt i bloggen. Jag gjorde den i gymnasiet i alla fall och den gjordes utifrån en dikt som vi skrivit tillsammans på något sätt i klassen.
Jag hängde upp den här tavlan utanför toaletten nyligen och upptäckte då att det sitter en gubbe i ett moln. Jag har aldrig sett honom förut och jag har inte målat dit honom med flit. Likväl sitter han där med perfekt form och skuggning. Ser ni honom? Ser ni hur ljuset faller på hans öra? Ser ni adamsäpplet?
Han sitter i det mörka molnet längst fram i bilden. Inzoomad försvinner näsan, men backa upp till den första bilden och kolla igen. Där ser man inte att näsan är borta.
Sånt här är så himla kul med målningar. Att man kan se saker som inte var menat att vara där. Det är precis sånt som gör att man kan tolka en målning på hur många olika sätt som helst. Jag glömmer aldrig när min bror sa: Du har målat rymden så mycket det senaste.
Jag hade inte målat rymden en enda gång, men det var vad han såg i tavlorna och det gjorde mig himla glad. Det är nämligen precis så jag vill att mina tavlor ska vara. Aldrig så självklara att fritolkningen uteblir. Gärna någon hint, men aldrig hela svaret.
Kommentarer
Trackback
