Skruttan och jag
Vid lunch igår mötte jag upp dessa två tjejer och vi gick ut på stan till mitt favoritsushihak för att äta.
Lillasyster sov i vagnen, men vaknade strax innan det var dags för oss att bege oss.
Vi tog vagnen mot Hisingen och vid Nordstan vinkade jag och Skruttan av våra systrar för att fortsätta hem till mig. När vi åkte över bron tittade vi på båtarna.
Innan vi gick in gungande vi en stund. Först Skruttan själv och sen båda två samtidigt.
Väl inne pysslade med en rolig pysselbok som Skruttan hade med sig. Vi fantiserade en massa om personerna som fanns med i boken. Vi rev fram allt i mitt leksaksskåp. Mest intressanta är alla de där smådjuren och mina My little ponnies.
Vi gjorde fula miner och fotade oss själva när vi gjorde det. (Jag har för övrigt Skruttans fina rosettspännen i håret.)
Vi har pratat länge om att måla. Skruttan skulle absolut ha bordsstaffliet. Ja, men det är ju självklart tyckte jag och slängde fram färg, penslar och panåer.
Medan jag föredrar de klara, glada färgerna ville Skruttan helst måla i svart, brunt och mörkblått.
Vi målade hennes familj. Överst från vänster pappa, lillasyster, Skruttan som femåring och sist mamma.
Det här blev vår bästa tavla.
Skruttan klädd i min målarskjorta och med färg långt upp på armbågarna. Det är så det ska vara när man målar. Efter två landskapstavlor och fyra porträtt var vi nöjda.
Man kan ju inte hälsa på hos moster utan att hoppa runt i soffan,
balansera på dess ryggstöd
och ramla bland kuddarna och kikna av skratt.
Här någonstans började jag försöka övertala Skruttan att det var dags att åka hem. Först sjung vi och spelade gitarr och piano och lekte lite till med alla smådjur. Mörkret hann lägga sig och när vi väl var på väg skulle det gungas ännu en gång.
Mellan ett spårvagnsbyte i centrum filosoferade vi lite.
Skruttan: Tänk om jag var Axel och Axel var jag. (Axel = kompis på dagis.)
Jag: Det skulle vara konstigt. Då skulle Axels mamma och pappa vara din mamma och pappa.
S: Ja.
J: Har Axel några syskon?
S: Ja, jag tror det.
J: Tänk, då skulle hans syskon vara dina syskon och din lillasyster skulle vara hans lillasyster.
S: Ja. (Skrattar.)
J: Och om du var Axel skulle ju inte jag vara din moster.
S: Nä, det skulle vara tråkigt.
När vi kom på nästa vagn och var på väg hem till Skruttan blev hennes lilla kropp allt tyngre i mitt knä och hon hann nästan somna på den korta resan.
Under Melodifestivalens första del försökte min syster få den minsta att sova medan jag och Skruttan satt i soffan och läste böcker.
När tjejerna väl somnat högg vi in på detta.
Den lilla bokälskaren fortsatte att läsa några böcker och somnade till slut med en av böckerna över sig. En lång och händelserik dag tog på krafterna. På alla inblandade.
Kommentarer
Postat av: Sonja
Har aldrig märkt det förut, men alltså så lika du och din syster är! Den första bilden där på henne ser typ exakt ut som du. :) Fina!
Svar:
Sofie
Trackback
