Första dagen som arbetslös. Det gick väldigt fort. Jag började med att ta sovmorgon till strax efter åtta. Därefter for jag omkring som en skållad råtta med dammsugan. Jag fixade några grejer på nätet och kvart över tio gick jag till arbetsförmedlingen.

 

Det var väldigt mycket folk där. När jag kom in betjänades nummer 33 och jag fick nummer 56. Jag hade förberett och var redan inskriven med allt jag kunde göra över nätet. Det tog cirka 45 minuter innan det var min tur i nummerordningen. Sedan fick jag vänta en kvart innan en handläggare ropade upp mig. Inne hos handläggaren tog det en halvtimma. Jag vet inte riktigt vad han gjorde. Typ att alla mina uppgifter skulle fyllas i igen fast i andra formulär. Verkar onödigt krångligt, men vem är förvånad?

 

Jag skulle börja måla idag, var tanken, men igår kväll bjöd jag in brorsan på lunch och han tackade ja. Han är föräldraledig. Det var gött att kunna ses så här en vardag och inte ha några tider att passa. Vi hann prata igenom en hel del.

 

Under sena eftermiddagen ringde jag till en av mina gamla chefer på VN. Han är den bästa chefen jag någonsin haft och förmodligen kommer jag inte att ha någon bättre heller. Det var fint att prata med honom. Det var säkert ett år sedan sist. Vissa människor bara ger en energi och pepp genom att vara den de är. Med honom är det så. Jag hoppas och tror att det är ömsesidigt.

 

För en stund sedan kom jag på: Jösses det är måndag! Det är kör! Tänk att jag redan är satt ur spår... Ja, ikväll är det kör. Älskade kören som ger mig så mycket energi och glädje. Det är rent fantastiskt. Kvinnorna jag träffar där varje vecka och pratar med är underbara!

 

Ja, så jag måste säga att den här första dagen var bra. Det enda negativa är all byråkrati kring att vara arbetslös. Papper, instruktioner och myndigheter gör mig förvirrad. Det är inte min grej, men det är bara att rätta sig i ledet.