Det är sorgligt, det är det. I morgon spelar Stefan Selakovic sin sista match i Blåvitt. I åtta säsonger har han gång på gång levererat i laget. Inte bara i form av mål och målgivande passningar, jag tror att han gett minst lika mycket till sina lagkamrater genom moraliskt stöd och hjärta.

 

 

Fram till idag har han spelat 327 matcher och gjort 78 mål. Mitt absolut bästa minne var i matchen på hemmaplan mot Syrianska förra året. Jag var där med min bror och det var så varmt att svetten rann över hela kroppen. Efter paus lämnade vi våra platser och ställde oss i skuggen.

 

 

I matchen stod det 0-0 och det var mycket fram och tillbaka på plan. En bit in i andra halvlek såg jag Sella värma vid sidan och var på väg in. Det var hans första match efter frånvaro på grund av skada. Jag hoppade jämfota där jag stod och sa till brorsan att nu blir det mål.

 

 

Och som det blev mål också! Stefan Selakovic kom in och gjorde hat trick. Tre mål på 18 minuter. Hans mål satte matchresultatet 3-0. Varför Sella har varit min stora favorit hänger nog samman med den slitvarg han är. Det är den typ av spelare jag gillar. Den som ligger bakom mycket av det som sker på planen utan att alltid vara den som syns. Niclas Alexandersson var också en av mina favoriter.

 

 

Att Sella nu inte fortsätter i Blåvitt är sorgligt. Han liksom är Blåvitt. Vem ska nu bli min favorit? Laget har så många unga spelare som bara försvinner. Ja, ja. Framtiden får utvisa. Jag har hur som helst köpt biljett till morgondagens match och med mig, för att hylla Stefan Selakovic, tar jag min tröja med nummer 9 på ryggen.

 

Bilderna är från två olika Blåvita hemmamatcher.