Vet ni, när jag gick till jobbet idag njöt jag av värmen. Jo, men det är ganska varmt ute. I alla fall om man har fått sova i en varm säng, i en uppvärmd lägenhet. Dessutom hade jag möjlighet att ta en varm dusch, ta på mig torra, rena kläder och laga en mättande frukost.

 

Allt det där är bra förutsättningar för att inte frysa när man kommer ut. Ett par rejäla kängor, vantar och en jacka kommer man långt med. Jag har inte ens tagit fram någon varmfodrad jacka än utan går med en tunn höstkappa.

 

Tänk om förutsättningarna hade varit annorlunda. Att jag på något sätt blivit av med jobbet, lägenheten och att jag hade fallit igenom maskorna (som jag är tror är ganska stora) på samhällsnätet.

 

Tänk om jag hade vaknat upp i en smutsig sovsäck under en bro. Bullret från bilarna gjorde det svårt att sova. Den råa, fuktiga Göteborgsluften hade krupit in, inte bara i sovsäcken, utan också i mina kläder. För att inte tala om kylan från marken. Under mig hade jag bara en kartong.

 

I min stad finns det omkring 3 400 hemlösa människor. Så här års påverkar det mig extra mycket. Det gör ont i mig. Jag känner att jag ger ett litet bidrag genom att köpa tidningen Faktum. 50 kronor i månaden. Småpotatis och jag önskar varje gång att pengarna kommer till nytta. Sist dricksade jag lika mycket till.

 

Inför vintern har Faktum ett projekt för att uppmärksamma de hemlösas situation. Genom att boka ett hotellrum kan man på ett enkelt sätt bidra med pengar till deras arbete. Jag har skänkt 300 kronor. Det är inte mycket, men det är något. Vill du inte skänka pengar gå åtminstone in på hemsidan för att se bilderna. Blir man inte berörd av dem, ja då vet jag inte vad som kan beröra.