En sak som jag tycker är lustig är det här med självförtroende och självkänsla. Ibland vet jag knappt skillnaden på dessa ord, men jag vet att jag har bra det ena och dåligt det andra.

Som barn och tonåring gjorde min dåliga självkänsla mig till en ängslig kameleont. I varje situation läste jag av min omgivning och agerade utifrån det på ett sätt som inte skulle stöta eller störa någon. Jag har många gånger blivit kallad diplomat för att jag lyssnar på flera sidor av samma sak. Den enda jag har varit dålig på att företräda är mig själv. Där har jag dock ändrat mig.

Jag har alltid älskat att måla och i gymnasiet gick jag estetiskt program med inriktning konst och formgivning. Rena himmelriket, kan man tänka, men usch så jobbigt det var att skapa inför klassen. De andra var så duktiga och hade förmågor jag saknade. Jag kände mig bara kass och felplacerad.

Vad bortkastat! Kan jag tänka ibland om min gymnasietid. Tänk om jag hade lärt känna mitt eget skapande och utvecklat det istället för att ständigt jämföra mig med de andra. Vad långt jag hade kunnat komma då. Istället stod jag nog mest still.

Jag önskar i efterhand att någon hade kunnat sticka hål på min bubbla och ge mig den insikt jag har nu, att alla är bra fast på olika sätt. I skapandet finns det inga rätt och fel bara olika sätt att uttrycka samma sak. Tänk om någon hade sagt det till mig.

Det är väl bara så här det är. Våra liv ser väldigt olika ut. Vissa insikter kommer tidigt, andra kommer sent. Vissa insikter når oss kanske aldrig. Och självkänsla kan ta ett helt liv att bygga upp och om den har varit skör från början räcker ibland ett nålstick för att den ska rasa.