Det var i somras som jag testade sushistället Kyoto för första gången. Restaurangen ligger på Norra Allégatan. Ganska nära Järntorget alltså. Jag gav stället en fyra i betyg då. Det enda jag egentligen var missnöjd med var att riset var för varmt. Som jag minns det var fisken väldigt fin och bitarna variationsrika.

När jag för ett tag sedan försökte dra mig till minnes alla ställen jag hittills har ätit sushi på i Göteborg kom jag fram till att Kyoto låg, om inte högst, så väldigt högt upp på min favoritlista. Sen dess har jag också velat gå dit igen för att se om jag mindes rätt.

Idag hade jag ärenden kring Järntorget och passade på att äta lunch på Kyoto. Bra lunchpris! Nu kommer jag inte ihåg exakta summan, men någonstans mellan 65 och 69 kronor för elva bitar. Som synes på bilden är variationen stor. Fisken, särskilt laxen, var superfin. Denna tallrik var ett lunchalternativ, så den kanske inte förändras så mycket, men lådan jag köpte med mig därifrån i somras såg inte ut som den här. Dessutom finns det menyer där fria val ingår. Det gillar jag.

Så ja, dagens besök stärkte mitt intryck. Personalen är trevlig och lokalen, som ligger en halvtrappa ned från gatan, är enkel och mysig. Synd att stället ligger så långt hemifrån bara. Det får väl vara ett ställe att ta med besökare till för att ha en bra anledning att åka dit. Kanske min gäst från Malmö (som kommer nästa helg, hurra!) kan tänka sig en tur dit?!

Efter jobbet hade jag bokat träff med en vän som jag inte har umgåtts med på flera år. Det var så himla roligt att ses och vi hade så mycket att prata om. Vi sågs någon gång efter 17 och sa inte hejdå förrän efter 21. Nu lär det väl inte dröja flera år tills vi ses igen hoppas jag!

I min hylla ligger ett riktigt schysst viskostyg. Det är mörkblått med vita prickar i ett ostrukturerat mönster. Jag köpte det till ett riktigt bra pris, bara 50 kronor metern. Jag slog till på tre meter, eftersom jag vid köpet inte visste vad jag ville göra av det.

Ett viskostyg faller fint och min tanke har från början varit att göra ett plagg som får bölja mycket. Jag tänkte nog långkjol eller kanske klänning.

Nu har jag en annan idé. Ett par riktigt vida brallor med hög midja och hängslen. Lite clownish. Antingen vida hela vägen ner som på bilden ovan eller kanske med en bred kant som drar ihop runt ankeln som på bilden nedan.

Vi får se. Kanske det aldrig blir något av det där tyget alls. Många gånger vågar jag inte ta tag i ett tyg för att jag så himla gärna vill att det ska bli bra. Jag vill inte misslyckas!

Jag har köpt nya tyger varav ett grått t-shirt-tyg (det som syns i förgrunden). Det var en andrahandssorterad stuv på två meter. Lite här och där är det hål i tyget, men min tanke är att det kan bli schysst som en detalj. Dessutom kostade tyget bara 30 kronor.

Ikväll har jag varit i färd med att konstruera ett mönster. Jag letade bland mina befintliga och i några mönstertidningar, men hittade som vanligt inget som stämde överens med min idé. Inte ens något att utgå från.



Som vanligt startade jag helt enkelt med mitt grundmönster på en topp. Den är tajt och nu ville jag göra en over size-tischa. Hur sjutton gör man för att omvandla ett mönster egentligen?! Jag ringde min syster som är modedesigner och hon förklarade lite grann om förhållandena mellan ärmhål och ärm.

Jag tror att jag fattade, men mitt första mönster blev kaos så jag fick rita om. Med tanke på hur lite pengar jag har lagt ut på tyget känner jag att det är skitsamma om det inte blir bra. Dessutom är tyget 170 centimeter brett. 140-150 är standard. Därmed kommer jag förmodligen kunna få ut en tisha till om den första blir vråldålig.

Som synes sitter jag på golvet. Inte bästa arbetsställningen, men jag har ännu inte införskaffat något arbetsbord. Förhoppningsvis blir det en inköpsrunda på torsdag kväll. Det hänger på min bror som jag har bett följa med som sällskap och bärhjälp.

Å andra sidan lär jag få klippa mina tyger på golvet även i fortsättningen. Så stort arbetsbord som jag hade förut kommer jag inte att köpa nämligen ...

Jag fastnade för Loreen redan när hon var med i Idol 2004. Men hon försvann. Jag hade trott att hon var en tillräckligt stark artist med sin fantastiska röst för att klara sig utan talangtävlingens epitet trots att hon inte var kvar som finalist. Sju år tog det. Jag tror det var bra. När hon dök upp i förra årets Melodifestival var det som den artist hon är. Inte som någon bestämt att hon ska vara. Och utan Idol klistrat framför sitt artistnamn. Sin egen.

Jag fullkomligt älskade och älskar "My heart is refusing me" och den uppföljande singeln "Sober" går inte av för hackor den heller. Men hjälp! "Euphoria" knäcker allt. Den är så otroligt bra! Jag missade dessvärre deltävlingen där Loreen var med, men har ändå lyckats höra låten.

Igår kväll spelade jag låten för familjemedlemmarna som stannat kvar till sent. Däribland systersonen. Han dansade i soffan och när låten tog slut fortsatte han att sjunga. "Up, up, up, up, up."

Nu finns klippen tillgängliga också sedan alla deltävlingar är över och jag får se hennes scenshow. Jag fattar inte vad det är, men jag sitter och lipar. Det är så himla starkt. Det blir bara bättre av orden hon säger innan hon går på scen. "Jag är inte så kaxig som man kan tro." Jag tror henne.

Jag tror också att det var därför som hon inte nådde ut med sitt nummer förra året. Hon var för introvert. Först efter flera lyssningar fattade vi vad vi hade röstat bort. Med facit i hand kanske det var bra. Så galet bra som hon är i år så kommer jag att lipa om hon inte vinner i Globen. Förmodligen kommer jag lipa om hon vinner också.

Åh vad Loreen är bra!

Igår var det födelsedagsfirande för mig och min syster som också fyller år i februari.



Nästan hela familjen var samlad och det blev både trångt och varmt i min lägenhet.




Skruttan och Krabban härjade som vanligt och upptäckte det roliga i att hoppa från soffkanten.



Inte helt oväntat tog kalasandet på krafterna på både liten och stor. Krabban slog sig till ro på soffryggstödet för att spela arga fåglar-spelet på morsans telefon.

Fick även ett snabbesök vid lunchtid av två goda vänner som var i stan. Mycket trevligt!

Idag strålar värdret och jag känner att jag verkligen borde ta mig ut samtidigt som kroppen mer än gärna fortsätter att grotta i myskläder inomhus. Just nu lyssnar jag på Digilistan. Den håller på till 14. Får se vad jag tar för mig sen.

Jobbet är som ett lchf-ghetto. Varje dag kretsar samtalen kring mat. Lchf-mat. Även om jag tycker att klubbmedlemmarna tar i för hårt emellanåt så klagar jag inte. Jag gillar att diskutera mat. Men någon lchf:are blir jag aldrig. Till viss del liknar min egen ihopsnickrade diet lchf på så vis att jag så gott det går undviker pasta och bröd.

En av kollegorna kom med pizza i lunchlådan här om dagen. Lchf-pizza så klart. Jag älskar hemgjord pizza, men blir alltid kass i magen, eftersom det är så mycket mjöl. Så ikväll gjorde jag pizza enligt lchf. En botten utan mjöl. Kan det blir bra?

Nja. Både och. Den smakar väldigt mycket ägg och så är den sjukt mastig. Om du testar - tro inte att den ska smaka som pizza. Den är ett sämre substitut. Alltså jämfört med hembakt pizza. Den går inte att jämför med köpepizza. Där är den allt för olik. Men visst! Helt ok.

Receptet googlade jag fram och är ett amerikanskt recept översatt till svenska därav lite knepiga mått.


Pizzabotten:

4 ägg
120 gram filadelfiaost
1,8 dl vispgrädde
0,6 dl riven parmesanost
4,8 dl riven ost (går nog bra med vad som helst, jag körde med färdigriven "pizzaost")

Rör ihop ägg, grädde och filadelfiaost först och blanda sen ner den rivna osten. Häll ut den rinniga smeten i en långpanna med bakplåtspapper i botten. Se till att den rivna osten är jämt fördelad i pannan. Grädda i 25-30 minuter på 175-200 grader.


Tomatsås:

Medan botten är i ugnen kan man göra tomatsåsen. Jag brukar köpa passerade tomater. Först fräser jag pressad vitlök i olja. Strax innan den får färg häller jag över de passerade tomaterna. I med salt, peppar, chilipeppar, oregano och en nypa socker för att dämpa tomatsyran. (Ska det vara lchf måste man ju dock avstå sockret.) Jag brukar låta tomatsåsen koka ner på svag värme med locket på glänt. Då kokar den mesta vätskan ur och såsen blir väldigt fin i konsistensen.

När botten har bakats klart kan man bre ut tomatsåsen och sedan slänga på vad man vill i princip. Jag hade skivad kyckling, ananas och en blandning av riven parmesan- och pizzaost. Jag äter ju inte fläskkött och ville ha något annat istället för skinka. Det fanns flera varianter av både kyckling och kalkon, men jag höll på att bli rent förbannad, eftersom inga av de skivade fågelkötten var producerade i Sverige. Jag köpte till slut ändå, även om jag brukar låta bli i vanliga fall.

Kör in pizzan på 250 grader tills den har fått färg. Strö över oregano innan förtäring. Lycka till!

Färgen blev inte helt rätt på fotot. På jobbet gissade kollegorna på sorbet eller yoghurt, men det är rödbetssoppa. Blev riktigt gott! Rödbetorna är rivna och sen kokade i en blandning av mjölk och matlagninsgrädde. Jag skivade i någon palsternacka också och släppte i en buljongtärning, kryddade med salt, svartpeppar och rosmarin. Åt sedan med en klick creme fraiche i. Mums!

Jag har haft besök hela helgen. Min kusin kom i fredagskväll och lämnade i eftermiddags. Igår kväll var en god vän på besök. Alltsammans mycket trevligt, men det var skönt att få lite egentid till sist. Något jag har stort behov av.

Det vackra vädret lockade ut mig och jag bestämde mig för att knata upp på Ramberget. Det blev premiär för min del. Ovan ser ni väglaget. Isbacke. Bitvis var det riktigt svårt att ta sig upp, men jag lät inte det hindra mig.



Jag var inte ensam om att njuta av vädret och utsikten som beskrivs som Göteborgs bästa. Noel och hans mamma satt invirade i filtar och tittade ut åt väster där flera stora kranar tronar mot himlen.
- Jag har pannkaka med mig, berättade Noel.
Han var mer än nöjd över tillvaron. Tror jag det! De hade hittat en plats i lä och solen värmde skönt.



Högst upp på berget finns ett runt bord och en mur kring bordet som båda bär information om vad som ligger åt vilket håll. Vinga, Liseberg eller som på bilden ovan Älvsborgsbron. 87 meter över havet befinner man sig där uppe på höjden.



Jag är väldigt förtjust i kranarna. Jag vet inte vad det är, men mina ögon dras till dem.



Göta Älv-bron ser man också uppifrån berget. Ser du det mörka taket som sticker upp mellan gasklockan och bron? Där är mitt jobb!

Denna vecka har jag jobbat heltid. Jag har även hunnit fylla år och hade då middagsgäster. Det har varit en intensiv vecka minst sagt. I och med veckan som har gått har jag gjort min första måndag till fredag-vecka någonsin. I alla fall som jag har jobbat åtta till 17. Faktum är att jag har jobbat kvällar och helger i närmare 14 år!

Det ska bli skönt att få in en ny rutin. Att ha samtliga helger till godo känns fantastiskt även om jag kommer att sakna att ha lediga vardagar. Förhoppningsvis kommer det bli lättare att pussla in träningen i schemat. Fler turer upp på berget kommer det definitivt att bli!

Det var vackert när jag åkte till jobbet i morse. Eftersom jag ändå var tvungen att betala timpris för min parkering idag så tog jag med bilen och parkerade vid jobbet. Kunde lika gärna betala för att stå där som att betala för att stå hemma.

På jobbet kunde jag skriva ut mitt tillfälliga parkeringstillstånd. Nu i dagarna ska min permanenta dekal komma. Med lån, försäkring och parkering har jag räknat ut att bilen kommer att kosta mig 2 000 kronor i månaden att bara ha.

Idag damp det ner ett brev från mitt försäkringsbolag. Trots att jag inte behövt kräva ut försäkringspengar en enda gång sen jag tog körkortet så mer än dubblades min försäkring nu när jag bor i Göteborg. Fy farao säger jag bara. Över 800 kronor i månaden. HELT galet. Ännu en anledning att sälja bilen så fort som sjutton. Usch, jag blir provocerad av försäkringar och bolagen bakom.

En återkommande och inte helt irrelevant fråga jag får är: Hur känns det nu då att bo i Göteborg?

Det har ju bara gått en dryg vecka och det har varit ganska röriga dagar. Jag har börjat lite smått på nya jobbet. I övrigt har mycket tid och energi gått åt till att göra lägenheten bebolig och trevlig. Vintern small till och blev extremkall. Det är halt på gatorna och himlen är mestadels grå.

Men ändå. Det känns så himla bra. Nu är jag där jag ska vara. Jag är på rätt plats, i rätt stad. Hisingen, som jag aldrig trodde jag skulle hamna på, har redan fått ett eget rum i mitt hjärta. I stort sett varje dag passerar jag stans vackraste plats Göta älv-bron där jag kan blicka ut över båtarna och kranarna.

Bilden tog jag i juli 2010. Jag fascineras av de enorma kranarna längs älvkanten. Alldeles bakom kranen syns Ramberget. Vid dess fot bor jag nu.

Förut drabbades jag ofta av separationsångest. Framför allt när jag satte mig på tåget i Göteborg och for tillbaka till Småland. Det var som att slitas itu. Ibland gjorde det fysiskt ont till och med.

Det är inte Smålands fel. Småland har aldrig gjort mig något ont. Det är bara det att jag älskar Göteborg så himla mycket. Det har jag gjort sedan jag som elvaåring fick hoppa på bussen och själv åka till stan med kompisarna. Trots alla år blev Småland aldrig mitt hem.

Något av det absolut viktigaste för mig är frihet och det är precis vad Göteborg ger mig. Staden i mitt hjärta. Jag är hemma nu.

Hållaren för toapappersrullen ser inte för rolig ut alltså...tänkte jag när jag flyttade in.



Jag köpte en sprayfärg, bredde ut min arbetsduk på golvet och skred till verket. (Fick öppna fönster i hela lägenheten för att inte tuppa av.)



Och så här blev resultatet. Hacken får ses som effektfullt mönster. Hur många har en toarullshållare i guld? Tjusigt värre.



Det hade varit nice med mer guld på toan. Tankarna växlar lite mellan att spraya hyllplanen, de vita korgarna eller kanske till och med de svarta korgarna. DOCK inte alltsammans utan bara ett av alternativet. Mest troligt de vita korgarna, eftersom de är gamla och inte så himla snygga. Om de fick ny färg skulle jag kanske anstränga mig och byta tyg på dem också till något som passar bättre i det här badrummet.

Jag har så himla roligt när jag sitter och leker i paint. Den översta bilden har några av er redan sett, eftersom jag har den som profilbild både på twitter och facebook samt att jag lagt upp den på fb-sidan. Det är ett självporträtt. Fast spegelvänt. Det är ju så jag alltid ser mig själv. Mitt hår ligger ju åt vänster och inte åt höger som på bilden.

Jag vet inte vad ni säger, men jag upplever att det finns en likhet med mig. Den där lite sura munnen och så håret då. Bilderna är, liksom de förra jag visade, som en utveckling av samma bild. Men jag tror ändå att jag gillar den första bäst. Alltså den översta.

De senaste månaderna har antalet läsare av bloggen ökat rätt mycket. Det är så himla roligt! Däremot är det väldigt få som lämnar kommentar. Det gör mig visserligen inget, för det är besökandet som räknas, tycker jag, men känn er ändå fria att lämna en kråka. Jag kommer att svara!

Jag blev så himla sugen på lingonsylt för några dagar sedan. Kan bero på att jag hade köpt en burk med rårörda lingon. Dyrt, men galet gott. Det är verkligen inget fel på vanlig pannkaka och jag äter det gärna, men den här gången valde jag att riva i rå potatis. Liknar raggmunk fast ändå inte.

Eftersom potatisen kräver längre tid i pannan än en vanlig pannkaka stekte jag på fyran (av sex). Alltså ett snäpp lägre än annars.


Pannkaka med råriven potatis

2 ägg
4 dl mjölk
2 dl vetemjöl
2 rårivna potatisar
salt

Stek i smör eller bregott för bra smak.

Min stekpanna är ganska stor och det krävdes två deciliter för att få till en bra kaka. Serveras direkt med mycket lingonsylt! Av receptet ovan fick jag ut fyra pannkakor och en liten slattpannkaka. Det blir mättsamt med potatis i och två får nog räknas som en normal portion.

Jag vet inte hur ni gör om gardinerna inte riktigt passar i längden, men jag, jag klipper av mina.



Så där ja! Blev ju riktigt bra!

Den här vyn har jag framför mig när jag går från jobbet. En bit sida vid sida med Marieholmsleden. Jag kan inte låta bli att tycka att det är vackert. För att inte tala om hur urtjusigt det är att åka över Göta älv-bron. Just nu stämmer mina färder till och från jobbet ganska bra med solens upp- och nedgång. Det är så vackert att det gör ont i mig när jag ser solens blekrosa vintersken reflektera i vatten, fasader och fönster. Varje gång önskar jag att spårvagnen skulle stanna mitt på bron så jag bara får njuta.  Det får bli en promenad över snart igen.



Idag när jag gick hem hängde månen som en stor, fet ost i skyn.

Det har varit två intensiva dagar minst sagt. Minns inte när jag senast lärde mig så mycket nytt på en och samma gång. Måste varit när jag pluggade in körkortsteorin på tre dagar för sex år sedan. Igår när jag kom hem var jag helt slut. Jag påbörjade ett blogginlägg då, men gav upp för jag pallade inte skriva klart.

Jag har kommit in i fasen på jobbet där tidningen ska sammanställas för skickning, vilket sker ungefär vad fjärde eller femte vecka. Hon som jag sedan ska vikariera för och som är den som ska lära upp mig jobbar bara halvtid för tillfället. Alltså har hon försökt att tuta i mig så mycket som möjligt och sen gett mig uppgifter som jag har gjort efter att hon har lämnat vid lunchtid.

I morgon när hela tidningen ska skickas då är hon inte där. Då ska jag skicka tidningen. Det känns en aning märklig och samtidigt roligt. De tror onekligen att jag ska klara det. Jag tror ju inte att det är några problem, jag är rätt säker på vad jag förmår och inte. Men cheferna känner mig inte så väl än.

Egentligen var det tänkt att jag skulle börja jobba först i mars, men jag fick alltså hoppa in redan igår. Hur det blir resten av februari är ännu så länge oklart. Det kan bli allt ifrån ingenting till heltid. Allt hänger på henne som jag ska vikariera för. Om hon är kvar eller inte.

Det som känns extra kul (bortsett från utmaningen att lära sig ett nytt jobb) är att kvinnan som jag kommer att arbeta med mest fram över är störtskön och vi kommer väldigt bra överens. Det är en bra förutsättning för trivsel! I morgon ska jag bara jobba fram till lunch och sen ska jag vara ledig resten av veckan. På min begäran. Det ska bli väldigt skönt.

Det är mycket fokus på mat nu för min del. Det senaste året har jag alltid åkt hem på lunchen och lagat mat. Det har kunnat bli lite vad som helst. Nu kommer jag att äta lunch på jobbet. Då får jag lite prestationsångest. Alltså när andra ska se min matlåda. Jag har blivit lite skadad av det där en gång på ett arbete jag hade.

Hur som helst. För ett tag sedan åt jag lunch med en vän och hennes mamma. Då var det svampsoppa på menyn och det var så himla gott. Ända sedan dess har jag tänkt att göra min egen. Sagt och gjort. Det blev en smarrig middag plus tre matlådor för frysen.

Jag bara kokade svampen i en blandning av mjölk och grädde. Förutom salt och svartpeppar hade jag i två buljongtärningar. En svamp och en fisk. Den senare kan kanske verka konstig, men jag tycker det blir bra när man blandar. Precis som det kan vara gott att ha kycklingbuljong till fisk. Sist öste jag i lite gräslök. Vackert för ögat, men det ger också en fin smak.

Inom loppet av bara några dagar har jag hunnit träffa de här fantastiska människorna två gånger. Om bara några dagar ska de gifta sig och jag har fått äran att tillsammans med ytterligare en vän ta parets bröllopsfoton. Så himla roligt! Idag var vi och tittade på de platser brudparet har föreslagit samtidigt som vi passade på att knäppa några rutor.

Jag har just gått igenom dem och det här blev min favorit. Kunde vi få det här ljuset samt hälften så många minusgrader som idag då blir det perfekt. Ljuset var helt underbart idag. Himlen var disig så där att solen bara lyckades tränga igenom till viss del. Alldeles lagom mycket. Lite kisigt just här kanske, men i övrigt bra.

Vi har några riktiga kanonidéer för fotot på lördag. Det hänger på tiden och vädret om vi ska kunna få till det på ett bra sätt. Nu ska jag ladda och hålla alla tummar jag har för att det blir som vi önskar.

Tack fina ni att jag får lov att föreviga er bröllopsdag!

När jag kom till Göteborg i onsdags åkte jag och storhandlade för att fylla matskåpen. Rena råvaror är grejen och jag är pepp på att börja göra storkok för att ha olika matlådor i frysen att välja mellan. Först gjorde jag en fiskgryta med fänkål och morötter och sedan smaksatt med saffran. Dessvärre hade jag glömt att köpa både fond och buljong, men jag fick till smaken bra ändå. Bra för att vara lunchlåda.




Jag använda lax och någon vit fisk jag glömt namnet på. Det var någon platt fisk i alla fall. Först kokade jag morötter och fänkål i mjölk. Jag gillar när det är tuggmotsånd i grönsakerna så jag kokade dem inte helt mjuka. Sen i med fisk, saffran och salt och vitpeppar. Ofta är det purjolök i liknande recept, men eftersom jag är allergisk så utesluter jag löken och det funkar fint. Jag föredrar basmatiris. Snabbkokat och bra smak. Vanligt ris är för torrt och jasminris för kladdigt. Basmatiris är mitt emellan.

Tyvärr har jag inget bättre recept än beskrivningen ovan. Jag bara gjorde...som vanligt.

Ibland tjuvar jag bilder från fb. Inte för att använda själva bilderna utan för att de på något sätt inspirerar mig. Jag har ju sen tidigare gjort en tavla utifrån en väns profilbild. Igår satt jag och skissade i paint (ett värdelöst program och därför extremt roligt). Skissen var till en bild jag fått i huvudet.

Efter att jag hade gjort två olika skisser bläddrade jag i mitt inspirationsalbum och stannade vid ett foto av en vän. Tänkte att den skulle jag vilja göra en tavla av någon gång. Inte precis som bilden, men utgå från den. Måla den grovt. Linjerna. Skuggorna. Så började jag skissa i paint för att se hur det skulle kunna bli. Faktum är att jag blev så nöjd med resultatet att jag nu inte vet om jag vågar försöka med duk och färg. Skit också!

Här kommer lite funderingar från min tur på Ikea. Jag är inte överförtjust i vita möbler. Däremot har blomsterbänkar en särskild dragningskraft på mig. Fråga mig inte varför för jag är urusel med växter. Men skulle jag skaffa mig en blomsterbänk skulle jag hellre ha en gammal.



Likadant med den här. Jag skulle hellre ha en gammal, men jag måste säga att jag verkligen gillar formgivningen på möbelserien Ikea Stockholm. Lika stilrena och praktiska som möblerna från 50- och 60-talen.



Jag är ute efter ett arbetsbord till en hyfsad peng. Efter några lovar fram och tillbaka föll jag för det här. Inte för dess vackra yttre utan för att det går att justera höjden på det. Jag gillar också att benen tar minimalt med plats och lämnar golvytan tom.



Dessutom kan man montera sån här fiffig hylla på bordsskivan. Jag får en bild framför mig av penselburken som står till höger och i min medfarna trälåda krälar alla färgtuber. Inte helt omöjligt att jag målar eller klär om bordskiva och hylla för att slippa det vita.

Vardagsrummet kommer tvingas lämna plats för en kreativ hörna. Undra om det kommer att göra rummet stökigt eller om det bidrar med ett skönt uttryck? Det återstår att se.



Jag skulle även behöva en bra hatthylla i hallen. Den här gillar jag. Handskfack, mössfack och diversefack. Ovanpå kan jag radda upp några handväskor.

Ikea är fantastiskt på många sätt och vis. Bra möbler för en relativt billig peng. Det är bara det att jag tycker det är dötrist att handla där. Själlöst. Jag är på jakt efter en bra garderob. Då är Ikea super, men egenligen vill jag handla så lite som möjligt där. En schysst hatthylla borde man kunna hitta på loppis väl? Har inte gjort det hittills visserligen, men så har jag aldrig letat heller.

Nej, det är inget soprum. Det är min hall. Välkommen hem till mig och mitt kaos! Jag hade sen innan ett antal flyttlådor staplade i högar runt om i lägenheten och när jag kom igår blev saken inte bättre med allt småtjafs som jag hade fyllt bilen med. Inte nog så var jag på Ikea idag och shoppade. Gardinstänger, toaborste, förvaringskorgar, speglar, servetter (behövdes inte men de var så snygga), pallar (nu har jag 18-19 sittplatser) och en låda med kronljus. Det går alltid åt även om det börjar våras.

Jag började dock dagen med ett besök på jobbet. Jag mötte kvinnan som jag ska jobba tillsammans med de kommande 13 månaderna. Hon kramade mig och hälsade mig välkommen. Kändes väldigt härligt. Därefter fick jag chans att gå runt och hälsa på alla. Det känns som en väldigt skön blandning människor och det märktes att de var lika nyfikna på mig som jag på dem. Jag ser fram emot att lära känna dem.

Igår tog jag bilen till området kring Wieselgrensplatsen där Willys ligger. Affären ligger i källarplanet på ett hus och var jättestor. Jag har aldrig varit med om en så stor Willysbutik förut. Vilken lycka! Jag shoppade mat för 1 000 kronor. Kanske inte säger så mycket, men vanligtvis handlar jag inte för mer än 300-400 åt gången. Så nu är kyl, frys och skafferi välfyllt. Underbart!

Jag tog bilen även idag till Bäckebol och möbelvaruhuset. Jag tror knappt jag har kört bil på Hisingen tidigare. Inte mer än Lundbyleden ut mot Lilla Varholmen. Nu skulle jag ju trixa hit och dit för att komma rätt. Det gick bra. Jag blir så nöjd efteråt när jag har hittat och lyckats komma rätt. Det är som en liten seger.

Min tanke är att försöka göra all shopping till lägenheten under den kommande månaden. Sen fram i mars-april tänker jag sälja bilen. Finns ingen anledning att ha den här i stan. Dessutom köpte jag mitt första månadskort idag och har redan hunnit stämpla det. Nu känner jag mig som en riktigt göteborgare!