Den här vyn har jag framför mig när jag går från jobbet. En bit sida vid sida med Marieholmsleden. Jag kan inte låta bli att tycka att det är vackert. För att inte tala om hur urtjusigt det är att åka över Göta älv-bron. Just nu stämmer mina färder till och från jobbet ganska bra med solens upp- och nedgång. Det är så vackert att det gör ont i mig när jag ser solens blekrosa vintersken reflektera i vatten, fasader och fönster. Varje gång önskar jag att spårvagnen skulle stanna mitt på bron så jag bara får njuta.  Det får bli en promenad över snart igen.



Idag när jag gick hem hängde månen som en stor, fet ost i skyn.

Det har varit två intensiva dagar minst sagt. Minns inte när jag senast lärde mig så mycket nytt på en och samma gång. Måste varit när jag pluggade in körkortsteorin på tre dagar för sex år sedan. Igår när jag kom hem var jag helt slut. Jag påbörjade ett blogginlägg då, men gav upp för jag pallade inte skriva klart.

Jag har kommit in i fasen på jobbet där tidningen ska sammanställas för skickning, vilket sker ungefär vad fjärde eller femte vecka. Hon som jag sedan ska vikariera för och som är den som ska lära upp mig jobbar bara halvtid för tillfället. Alltså har hon försökt att tuta i mig så mycket som möjligt och sen gett mig uppgifter som jag har gjort efter att hon har lämnat vid lunchtid.

I morgon när hela tidningen ska skickas då är hon inte där. Då ska jag skicka tidningen. Det känns en aning märklig och samtidigt roligt. De tror onekligen att jag ska klara det. Jag tror ju inte att det är några problem, jag är rätt säker på vad jag förmår och inte. Men cheferna känner mig inte så väl än.

Egentligen var det tänkt att jag skulle börja jobba först i mars, men jag fick alltså hoppa in redan igår. Hur det blir resten av februari är ännu så länge oklart. Det kan bli allt ifrån ingenting till heltid. Allt hänger på henne som jag ska vikariera för. Om hon är kvar eller inte.

Det som känns extra kul (bortsett från utmaningen att lära sig ett nytt jobb) är att kvinnan som jag kommer att arbeta med mest fram över är störtskön och vi kommer väldigt bra överens. Det är en bra förutsättning för trivsel! I morgon ska jag bara jobba fram till lunch och sen ska jag vara ledig resten av veckan. På min begäran. Det ska bli väldigt skönt.