Jag fastnade för Loreen redan när hon var med i Idol 2004. Men hon försvann. Jag hade trott att hon var en tillräckligt stark artist med sin fantastiska röst för att klara sig utan talangtävlingens epitet trots att hon inte var kvar som finalist. Sju år tog det. Jag tror det var bra. När hon dök upp i förra årets Melodifestival var det som den artist hon är. Inte som någon bestämt att hon ska vara. Och utan Idol klistrat framför sitt artistnamn. Sin egen.

Jag fullkomligt älskade och älskar "My heart is refusing me" och den uppföljande singeln "Sober" går inte av för hackor den heller. Men hjälp! "Euphoria" knäcker allt. Den är så otroligt bra! Jag missade dessvärre deltävlingen där Loreen var med, men har ändå lyckats höra låten.

Igår kväll spelade jag låten för familjemedlemmarna som stannat kvar till sent. Däribland systersonen. Han dansade i soffan och när låten tog slut fortsatte han att sjunga. "Up, up, up, up, up."

Nu finns klippen tillgängliga också sedan alla deltävlingar är över och jag får se hennes scenshow. Jag fattar inte vad det är, men jag sitter och lipar. Det är så himla starkt. Det blir bara bättre av orden hon säger innan hon går på scen. "Jag är inte så kaxig som man kan tro." Jag tror henne.

Jag tror också att det var därför som hon inte nådde ut med sitt nummer förra året. Hon var för introvert. Först efter flera lyssningar fattade vi vad vi hade röstat bort. Med facit i hand kanske det var bra. Så galet bra som hon är i år så kommer jag att lipa om hon inte vinner i Globen. Förmodligen kommer jag lipa om hon vinner också.

Åh vad Loreen är bra!