Igår kväll var jag på Pustervik med min kusin. Först fick jag höra den här gutten, som jag nu har glömt namnet på, men fint var det. Simon and Garfunkel-stuk.



Men det var ju för den här killen jag kom. Jonathan Johansson. Att det skulle vara bra, det hade jag förväntat mig, men att det skulle vara SÅ bra. Oj, oj!




Han hade fantastiska musiker med sig. Mest fastnade jag för trummisen. Han fick allt att gunga tungt, tungt.





Trots att jag stod längst fram och bara två meter ifrån huvudpersonen var det svårt att fånga honom på bild. Han rörde sig så hela tiden.

Mitt tips. Lyssna på Jonathan Johansson. På Spotify finns två album. Mina favoritlåtar är: "Redan glömda" "Under sjukhusen" "Psalm noll noll" och "Stockholm". Men försök också att höra honom live. Han är bra på platta, men live - wow! Musiken växer och liksom lever sitt eget liv.

I övrigt vet jag inte hur jag ska beskriva spelningen. Det var så himla bra. Jag var alldeles tagen. Men vilka ord som mer ska användas vet jag inte. Sjukt bra!

Det är fasligt vackert i mina kvarter. Jag ska bara få lite bättre koll på utbudet. Då är jag övertygad om att det är ännu bättre än vad jag tycker att det är nu. Spännande också med alla planer för Norra Älvstranden och Kville. Vi ska bland annat få vår egen saluhall. Den ser jag fram emot!

Ja. Livet blev mycket roligare med guldknoppar i köket. Förvandlingen av köket har startat och jag har nog kommit fram till att det enda rätta är att klä om stolarna. När det sker ska stolarna bli turkos. Väggen kommer att bli någon slags väggmålning. Det kommer bli skitbra. Om inte annat kommer jag att ha roligt på vägen.

Den här dagen bjöd på en ganska spontan dejt med min goa vän S.



Vi käkade sen lunch och jag beställde in den här smarriga tallriken med gravad lax, fisk- och skaldjursgryta samt räkor med gräddädelost. Löjligt gott.



Dagen fortsatte i samma spontana anda. Jag hade inte bestämt mig om jag skulle gå på IFK-Åtvidaberg, men när jag såg alla blåvitklädda på stan blev jag sugen och gick. Gött med hemmavinst och två mål av Stiller. Favoriten Sella spelade från start och gjorde en bra match, liksom Sana.



Hållplatsen var rejält överfull av folk så även vagnar och bussar som rullade in. Då blev jag spontan igen och gick hem. Med tanke på vad man har för ögonen när man går hem från stan till mig kan det aldrig bli tråkigt. Göteborgs vackraste plats!



Mitt kära Ramberg! Vid dess fot bor jag!



En lycklig och glad filur. Än är dagen inte slut. Snart ska jag ner till stan igen och träffa en god vän. Tjo!

Efter jobbet åkte jag för att hälsa på min nyfödda systerdotter. Hon lät vänta på sig, men i lördags behagade hon komma till vår värld. Precis när jag kom blev hon ammad och sen sov hon till jag gick hem. Därför har jag bara sovbilder på henne. Hon låg i min famn och mitt knä långt över en timma och göttade sig.




Hon verkade vara nöjd med tillvaron Lilla fröken även om hon rörde på sig och ryckte ganska mycket i sömnen.



När pappa kom hem busade han med Skruttan.



Det gjorde jag också så klart efter att jag hade lassat över Lilla fröken till sin pappa. Föräldrarna och den nyfödda fick presenter, så även Skruttan. Såpbubblor. Det visade sig vara en riktigt rolig present även om moster fick stå för blåsandet.




När jag skulle åka hem ville Skruttan hänga med mig och sova hos mig.
- Men jag ska jobba i morgon. Du kan inte följa med mig till jobbet, hävdade jag.
- Jooo, det kan jag visst, svarade hon.
Men det var nog mest en lek. Även om hon tog på sig stövlarna och följde med ut i trapphuset. Där sa hon hejdå.



Det var en vacker kväll att fara hem i.

Jag tog en bild när lagen kom in på Rambergsvallen. Den blåvita publiken överröstade den gulsvarta.



Sen tog jag en bild på klacken. Några fler bilder blev det inte. Det fanns inte tid att blicka bort från bollen.

IFK fick ett mål emot sig redan i inledningsminuterna. Det resultatet höll sig väldigt länge och IFK spelade i vanlig ordning riktigt usel fotboll. Sana var grym. Hoppas innerligt att han stannar. Han har onekligen visat att han förtjänar speltid.

Laget skärpte sig i pausen och spelade något vassare, men tappade snart igen. Fick ett kvitteringsmål och sen var det ganska tråkigt och jag kände att jag nästan gav upp. Tyckte inte att IFK var värda att vinna. Även om jag så klart hoppades.

Sen byttes Stiller in. Ett litet hopp tändes. När det var en kvart kvar att spela byttes Sella in. Jag kollade på klockan och lurade på om han skulle hinna avgöra. Med fem minuter kvar blev Hysén nerdragen i straffområdet. Domarn blåste och bakom den upplagda bollen stod Sella.

Smack. IFK:s första seger för säsongen satt verkligt långt inne. Desto skönare när den kom. Sista tio minuterna av matchen var olidliga. Häcken hade en träff i ribban och pressade hårt, men det gick inte.

När matchen var slut var jag tvungen att kasa av jackan och visa numret på min tröja för bänkgrannen som jag tjötat med. Vilket nummer det står på den? Nummer nio.

Tack E för att du hängde med mig! Det hade inte varit lika roligt utan ditt sällskap!

I helgen har jag träffat mina fina, goa vänner N och J. N fyllde 30 och slog på stort. Så förutom herrarna ovan var det ett bra gäng till med sköna människor. God mat och trevligt umgänge och en strålande värd. En riktig kalashelg. Nedan följer fler bilder från kvällen.

Åh! Vilken magi. Jag ville inte att konserten skulle ta slut. Det verkade ingen annan heller vilja. Tre gånger startade hon om settet. Allra sist med "Some die young" i repris. Vilken låt det är. Laleh berättade om hur det är att vinna ett brädspel, när man känner YES! Jag vann! Den känslan känner hon ibland med låtar. Så var det med den här och den är en YES!-låt. Fantastisk.

Innan hon körde den en andra gång sa hon:
- Eftersom det här är en demokratisk scen måste jag fråga musikerna. Vill ni spela den igen?
De grymt duktiga musikerna hade inget emot det. Tror jag det. Scandinavium kokade under den här låten. Om möjligt ännu mer andra än första gången den spelades.

Jag tror inte jag hade kunnat önska mer av Laleh denna kväll. Hon spelade "In the comet" "Live tomorrow" "Invisible" "Han tuggar kex" "Ängeln i rummet" bortsett från det mesta från nya plattan då så klart. Hon spelade till och med "Hide away". Då var jag alldeles lycklig och var på vippen att börja gråta.

Publikresponsen var enorm. Lite dåligt med sång, desto mer handklapp i alla fartigare låtar. Och Laleh hon älskade sin publik. Istället för att tacka slängde hon pussar hit och dit. Hon strålade.

Jag lyckades få en plats alldeles framme vid staketet vid höger sida. Det fanns plats på vänster och jag ångrar grovt att jag inte valde den sidan, eftersom det var där hon uppehöll sig mesta dels. Då var svårt att fota från där jag stod. Dessutom var ljussättningen lite speciell. Konserten filmades nämligen. I min kamera blev Laleh utfrätt. Jag filmade en låt och när jag kollade på den såg man bara en helvit ljusgestalt som rör sig. Spoky...

Hur som helst skulle jag vilja gå på ytterligare en spelning under den här turnén. Då skulle jag hålla mig lite längre bak för att få en bättre helhetskänsla. Fast å andra sidan. Jag har egentligen ingenting att klaga på. Kvällen var ... wow!

Jag trodde att det nästan skulle vara mission impossible, men idag lyckades jag kirra två plåtar till Lady Gaga som kommer till Globen i augusti. Jag och min gode vän ska gå. Vi har pratat om det. Att om Gaga kom hit skulle vi gå, men det är nog först nu när jag faktiskt har biljetter som jag inser hur sjukt mycket jag vill vara med om den här showen.

När det stod klart att jag kom igen hela köspärren, klickat i två ståplatser, betalat och fått biljetterna via mail så blev jag helt skakig. Och skrattig. Sen satt jag med ett stort flin i fejan i säkert en timma.

Lady Gaga är inte bara en artist. Hon är ett fenomen. En konstnär. Många har jämfört henne med Madonna, men nä, Gaga är sin egen produkt. Det finns inget kopierat i henne.

Ta bara videon ovan. Typiskt Gaga. Själva musikvideon börjar 8.40 in i klippet. Dessförinnan är det värsta dramat. Spana in dansen som kommer i refrängen. Jag förväntar mig mycket av den varan i Globen. Shit! Jag längtar redan! Det kommer att bli en sällsam upplevlse.

Nedan en annan grym film/video signerad Gaga samt Åkerlund.

Jag har längtat och haft det framför mig så länge nu att det nästan är svårt att fatta att det är i morgon. I morgon! Tjoho! Jag ska på Laleh! Egentligen har jag inga förväntningar alls. Jag vet att det kommer att bli bra, men jag känner mig oerhört förväntansfull och samtidigt nollställd. Men att vara nollställd är bara bra i det här sammanhanget. Jag låter bli att styra intrycken. De får komma över mig bäst de vill och skölja runt i alla mina delar. Hennes senaste platta blir bara starkare och starkare för mig. I en låt sjunger hon: "Don't compare the worst in them with the best in you". Genialiskt. Jag hoppas hon spelar några gamla låtar även om jag mest vill höra de nya och framför allt hoppas jag få höra "In the comet". Rapport kommer efteråt så klart. Om jag nu kommer att kunna sätta ord på det.

Angående föregående inlägg så köpte jag Blutsaft för några dagar sedan, eftersom jag misstänkte att tröttheten kan hänga ihop med järnbrist. Hur som helst. Nu ökar jag på både järn och magnesium och hoppas på bra resultat. Framför allt vad det gäller migrän, kramp och trötthet.

Jag brukar läsa innehållsförteckningar på det mesta. Största och främsta skälet till det är att jag inte vill ha i mig massa hittepå. Alltså läste jag innehållsförteckningen på Blutsaften. Det var intressant:

Brännässla, spenat, kvickrot, kvanne, rölleka, fänkål, morot, vetegroddar, brunalg, hibiskusblomma, åkerfräken, pomeransskal, malört, kaskarillbark. Fruktsaft från vindruva, svarta vinbär, björnbär, päron, körsbär, apelsin, rödbeta, citron, äpple. Dessutom honung, druvsocker, fruktsirap, carobextrakt, nyponextrakt samt järn, askorbinsyra, B6, B1, B2 och B12. (Inget fett.)

Tänk så många bra saker man kan få i sig utan att äta kött!

I vissa perioder av mitt liv drabbas jag av extra mycket migrän. Jag kan ha migränkänning varje dag i en vecka. Eller mer. Det är verkligen ingen hit och jag är mitt uppe i en sådan period just nu. Det har förvånat mig, eftersom jag inte känner mig uppstressad eller kan komma på andra orsakar som skulle ligga bakom. Min migrän kommer oftast av sådan orsaker.

Till detta ska läggas att jag haft extremt mycket kramp och dragningar i musklerna. Jag har fått hjärtklappning utan vidare. Jag brukar ju ha kramp lite då och då. Det hänger samman med min rygg, men inte alls i den omfattningen som jag har haft det senaste. Yrsel har jag haft också.

Jag minns att jag hade en liknande period för något år sedan. Idag slog det mig att de där olika grejerna kanske hänger samman. Att krampen inte kommer på grund av ryggen utan av helt andra skäl. Liksom migränen och yrseln. Jag googlade på dessa tre och fick upp saker som hjärnhinneinflammation. Nja...

Jag tog bort ordet yrsel och fick som första träff en länk om magnesium. Ju mer jag läste desto mer klarnade det för mig.

Symtom vid magnesiumbrist kan vara: huvudvärk (migrän), muskelsvaghet, kramper, matsmältningsproblem, hämmad tillväxt, nervproblem, beteendestörningar, störningar i hjärtfunktionen, hjärtklappning, trötthet, irritation, sömnproblem, (vakna ofta och för tidigt), dålig aptit och för högt blodtryck, kramp i benen, tics, diabetes och övervikt genom störd insulinkänslighet.

När jag läste det där kunde jag dessutom koppla dit sömnsvårigheterna, tröttheten och problem med magen.

Jag får också veta att magnesiumbrist är vanligt. Till och med att de flesta, förutom vegetarianer, lider brist. Dessutom förbrukas magnesium extra mycket vid stress. Nu plingar det i hela mitt system! Jag har lätt för att stressa så mitt magnesium borde ligga riktigt lågt jämt.

Om jag kan låta bli att äta tabletter så låter jag bli. Tack och lov fanns det på sidan jag hittade en lista över livsmedel med högt magnesiuminnehåll. Därav bilden. Sojabönor och mungbönor hör till den listan. Liksom nypon, jordnötter och sesamfrön.

Jag har en påse rostade sojabönor i mitt skåp. Får nog ta och sätta i  mig dem illa kvickt för så här kan man ju inte ha det!

Idag hämtade jag mina glasögon med slipade glas. Jag minns när jag i gymnasiet tyckte att en polare var precis knäpp när hon köpte märkessolglajor för 2 000 kronor. Nu har jag själv betalt nästan 4 000 kronor för ett par.

Det är mycket pengar, men det kommer att vara så värt. Många gånger när jag vill använda solglasögon är tillfällen där jag faktiskt också vill se bra. Som när jag kör bil eller går på fotboll. Slipade solglas är en lyx jag länge längtat efter och som jag nu har skaffat mig.

Den här sushirestaurangen , Ai Sushi,har fått oerhört höga betyg på Sushikartan. Alltså har jag känt mig mer eller mindre tvungen att testa den. Nu har jag fått tillfälle att göra det. Jag gillar lokalen. Stilren. Alldeles utanför ligger Feskekörkan och hamnkanalen.

Mannen bakom disken var mycket trevlig och tillmötesgående. Jag köpte med mig tolv bitar. Soppan ingick och man fick plocka i alg och purjolök själv. Detta gillar jag som gärna öser på alger, men skippar löken.



Jag var nöjd i alla fall så här långt. Bitarna var väldigt fina och fisken väl tilltagen.



I lådan fanns förutom wasabi och ingefära även tångsallad (vars riktiga namn jag inte kan) samt rödlök som jag förmodar var inlagd på något vis. Eftersom jag inte äter lök smakade jag inte på den.



Bitarna var fint gjorda, fisken var superfin så ja, jag var nöjd när jag tittade på lådan, men jag ännu mer nöjd när jag hade ätit den. 95 kronor för tolv bitar är dessutom ett bra pris. Hit kommer jag tillbaka. Utan tvekan.

Gårkvällen blev ett äventyr som var svårt att förutspå. Min vän och kusin var på besök. Hon hade parkerat sin bil på en tillfälligt parkering och skulle gå ut och flytta bilen för natten. Det gick så där. Bilen var stendöd. Jag fick köra fram min och koppla på startkablarna mellan batterierna.

Det fick kusinens bil att gå igång så vi bestämde oss för att åka en tur för att batteriet skulle ladda upp sig lite grann.



Vi åkte Lundbyleden västerut och körde sen in vid Norra Älvstranden. Denna färgstarka bild är från Eriksbergskranen. Därikring alla nybyggen fanns många fina miljöer. Jag måste nog åka dit igen med kameran. Vid det här tillfället hade jag bara min mobil.



Älvsborgsbron.



Strax därefter kärringstoppade sketbilen när kusinen stod still för att göra en vänstersväng. Mitt i vägen stod vi. Stendöd igen. Jaha! Vi bara skrattade. Det var inte annat att göra än att rulla ut bilen i vägkanten. Startkablarna hade vi ju inte med oss. De blev kvar i min bil och ingen förbipasserande bilist stannade. Av de förbipromenerande personerna fanns ingen med kombon startkablar och bil i närheten.

Tur i oturen stannade bilen bara 20 meter från en busshållplats. Tur i oturen kom det en buss bara tio minuter senare. Tur i oturen var det bussen som stannar precis utanför min lägenhet.

Hem och hämta min bil. Starta med hjälp av mitt batteri och sen åkte vi och ställde kusinens bil på en gratisparkering. I morse fick hon ta bussen hem till Jönköping. Jag är inte avundsjuk.

Hur som helt. Kul hade vi. Skrattade som bara den hela tiden. Vad mer ska man göra?

Jag har målat i flera timmar. Började med att klicka ut de här färgerna ...



... för att fortsätta på den här tavlan. Den här bilden tog jag dock innan jag hade gjort det största förändringarna med målningen. Jag vet inte vad det är med den här tavlan, men jag får inte till det. Jag kommer återigen att måla över vissa delar för att börja om. Nå väl. Till sist blir det nog bra ändå.



Jag klickade på massa svart och grönt på min palett. Ja, alltså på mitt lock från en pepparkaksburk. Fungerar utmärkt för ändamålet. Tidigare la jag grunden till en ny tavla och det var denna jag fortsatte med.



Så här ser den ut. Först hade jag tänkt att det gröna skulle gå i röda toner, men när jag hade målat på en massa rött kändes det inte alls bra. Jag testade grönt och japp, grönt skulle det vara. Målningen är 50 x 50 cm stor.



Det syns inte lika tydligt på fotona som i verkligenheten, men jag har en del lila färg i det gråvitsvarta och gult och vitt i det gröna. Även om jag kom riktigt långt med målningen så är den inte klar. Jag ser redan en del saker som ska justeras. Ett knep jag har, förutom att backa långt och kolla på tavlan, är att fota och sen kolla på bilderna. Då får man en helt annan blick på både motiv och färg.

Tänk när jag var yngre. Bra mycket yngre. Någonstans i mellanstadiet och högstadiet kunde jag inte ha kläder som gick i svartgrönt. Det funkade bara inte. Man kan ju inte som blåvitsupporter klä sig i GAIS-färger ... Kom att tänka på det nu med en svartgrön tavla framför mig.

Jag har tankemässiga bekymmer. Fondväggen i köket ska jag göra om. På ett sätt tycker jag väldigt mycket om den, men ändå inte. Den är lite mycket. Tittar man på helheten så kan den fungera i all den där saliga röran.



Men tittar man närmare...nja. Textilen i fåtöljen blir ful bredvid väggen och vice versa. Första tanken var att göra väggen neutralt vit. Då får de kraftigt mönstrade stolarna sticka ut och ta den plats de kräver, men nu vacklar tankarna.

Ett alternativ har varit att göra en grön vägg. Att plocka någon av färgerna i stolen fast i en mildare ton. Jag har ju rätt mycket grönt i köket i övrigt.

Men så har jag blivit sugen på att göra en väggmålning. Allra helst skulle jag så klart vilja göra den i mina favoritfärger. Koboltblå, norrskensgrönt, turkost och mörkblått.



Det skulle verkligen vara fantastiskt roligt. Men då finns ett ständigt återkommande problem. Stolarna. Dessa färger passar på intet sätt ihop med stolarna. Gah! En röst i mitt huvud ropar om och om igen: Kill your darlings! Kill your darlings!

I det här fallet är det stolarna som är mina darlings. Men nej. Jag tänker inte döda dem. De är otroligt sköna att sitta i. Det tycker inte bara jag utan nästan alla besökare som har varit här.

Vad återstår för alternativ?

1) Måla väggarna vita.
2) Klä om stolarna.

Suck.

Det har inte blivit något gjort idag. Illamåendet har hängt i. Tyvärr. Som en slags skakighet i hela kroppen. Jag kände ändå att jag ville komma utanför mina fyra väggar och bestämde mig för att åka och köpa sushi. Jag testade ett nytt ställe. Yamato som ligger i hörnet på Masthuggstorget.



Stället lovade mycket. Fin och eftertänksam inredning, väldigt trevligt bemötande och bra priser.



Hungrig som jag var slog jag till på 15 bitar. Det kostade mig 125 kronor. Vet inte om det berodde på att mina smaklökar var i rubbning i och med migränen för gott var det inte. Allt smakade lite unket. Men alla fiskbitar liksom smalt i munnen och var lätta att bita av och det borde tyda på fin fisk. Jag får helt enkelt testa stället igen innan jag sågar ...

För övrigt var det väldigt skönt att komma ut. Luften var fantastiskt frisk och skön och jag körde med rutorna nervevade. Dagen började mörk och grå, men när jag var ute sken solen medan den vandrade mot horisonten. Härligt.

Jag håller mina tummar för att jag mår bra i morgon. Att ligga nerbäddad i soffan en hel helg känns så bortkastat.

Ett urval från Instagram. Jag återfinns på Kreativa_latsidan ifall någon vill följa mig där. Jag tycker förresten att Instagram är fantastiskt! Det passar mig så himla bra. Jag har en tendens att se världen i bilder, men det är inte alla bilder som har ett sammanhang stort nog för ett blogginlägg eller fotoalbum. Däremot passar allt sånt på Instagram. Ögonblicksbilder från hitan och ditan. Korta referenser eller hintar om livet. Fint är det! Och roligt.

12.30 var det slutligen en bildidé som fick mig ur sängen. Om det i slutändan blir en bild är skit samma. Jag är mest glad att jag kom upp. Jag genomlever just nu den värsta migränen jag har varit med om.

Det kröp på kring lunch igår. Det var en ganska lätt migrän och därför ignorerade jag den. Hade ändå inga tabletter med mig. I många fall försvinner migränen om jag tar det lugnt, äter, dricker och vilar.

Jag kom hem, åt middag, pratade i telefon och sen tog jag en dusch för att få upp värmen. Jag hade frusit hela dagen. När jag kom ur duschen höll jag på att trilla ihop. Blev fullständigt yr. Som från ingenstans. Fyllde på med ett stort glas vatten och sen ett stort glas påskmust, kröp ner under en filt i soffan och kollade på tv resten av kvällen.

Nog för att jag kände ett visst illamående, men skallen var ok. När jag skulle resa mig från soffan var ingenting ok. Hela rummet snurrade och jag gick mer eller mindre dubbelvikt till toan för att borsta tänderna och skyndade så gott det gick att komma i säng.

Insåg dock att jag måste ta någon tablett. Upp igen. Kaskadspydde då. Hela kroppen skakade. Jag både svettades och frös. Rotade fram min medicinlåda till sist. Inga migräntabletter heller där, men väl diklofenak. Smärtlindrande. Får duga.

Lyckades somna och sov som en klubbad säl i elva timmar. Pallade ändå inte att gå upp. Som jag nämnde ovan var det till slut en bildidé som fick upp mig. Men inte mår jag bättre. Jag har fått i mig frukost, men mår apa. Illamåendet skvalpar i halsen och yrseln håller mig sällskap.

Underbart! Det blir en härlig lördag detta ...



Skissen säger väl inte så mycket, men den hjälper mig att komma ihåg idén. Idéer har nämligen en tendens att försvinna om jag inte får ner dem visuellt på något sätt. Till höger syns en tavla som en vän efterfrågat. Än så länge håller jag bara på med grunden. Ibland tar det tid innan jag blir nöjd.

När helgen dök upp glömde jag av att jag hade bilder i kameran från i torsdags. Jag slutade 13 på jobbet och åkte direkt till syrran i Ulricehamn. Hon och Krabban var hemma. Min bror var också där. Först åt vi middag tillsammans och drack kaffe. Sen var det dags att dega. Alltså leka med lera.



Några av ler/degklumparna var torra. Det fixade syrran genom att baka in vatten. Så klart när inte lillkillen såg ...



Jag gjorde en tjur.



Sen gjorde jag en traktor med kärra. Krabban var dock inte nöjd med att jag bara gav den ett par hjul.



Så han satte dit ett par till.



Sen visade han mig sitt gevär.



Därefter åkte jag till mina föräldrar och jag och pappa gav oss ut på en bilfärd i skogen. Här vill man inte få möte.



Vi fick syn på två tranor som stannat till vid ett vattendrag. Jag älskar färgerna naturen har här! Om man tittar noga ser man att det inte alls bara är blask.



Målet var det här stället. Jordkulan kallas det. Eller inte det här. Det här är toan.



Där är däremot jordkulan. Ett litet, litet kyffe med en öppen spis och ett bord. På en informationsskylt berättas det om att här bodde en kvinna på 1800-talet. Hon hade det inte så fett. Nu är stället ett delmål på en vandringsled och stället sköts av byalaget. Det var därför vi åkte hit. Pappas tur att sköta.



Inne i den lilla kulan finns en gästbok. Jag plitade dit mitt namn så klart.

Idag var det premiär. För första gången plockade jag fram färger och penslar i mitt nya hem. Tavlan är till ett par goda vänner. Snart torde deras hus vara färdigt och då vill det till att tavlan är det också. Jag har lite beslutsångets när det gäller den här. Jag skulle vilja ha något motiv, om än diffust, i högerkanten. Jag målade dit ett buskage, men målade över det igen. Den kanske är bäst tom, trots att balansen uteblir. Får fundera ordentligt på den.

Jag har en annan vän som är sugen på en tavla jag har. När vi sågs i helgen undrade han om jag inte kunde göra typ en motsvarande fast i en annan färgskala. Jag som sagt att jag ska sluta ta beställningar sa ja. När jag behövde ta en paus från den rosagula tavlan tog jag alltså mig an den som ska gå i blågrönt. Skönt med omväxling. Dessutom har jag kladdat lite på en helt annan målning.

Således har jag varit på tre olika målningar idag. Det känns fint. Ljuset är bra i det där hörnet, men likväl behöver jag skaffa någon bra lampa att slå på när det skymmer. Som alltid annars vill jag ha musik på och den här gången har Håkan Hellström fått stå för den. Bra målarmusik.

Man kanske skulle kunna tro att jag har målat hela dagen, men så är det inte. Jag blev bjuden på middag hos syrran och stannade där för att se IFK förlora hemma mot Norrköping. Illa!

Det har varit en enormt skön långledighet, men faktum är att jag nu längtar efter att återvända till jobbet. Tur att det bara är natten kvar till jag ska dit igen.

Jag har fått upp min fina klocka på väggen. Den har legat nedpackat tills igår och under kvällen svängde jag igång den. Jag älskar ljudet av sekunderna som tickar fram. Den slår varje hel och halv timme och ungefär fyra minuter innan den slår är det som ett hack. Som att något i urverket byter spår.

Ett slag varje halvtimme. Vid heltimme bör den slå samma antal slag som klockan är. Något är dock fel. Den är liksom två timmar bakom. När klockan är fyra slår den bara två slag. Det finns inget att skruva på, men jag tror att jag har kommit på en lösning.

Det räcker ju inte att bara vrida fram klockan, eftersom timmarna bara följer med. Men. Man kan skruva av visarna. Det sitter som en minimutter framför visarna och jag vet att om jag skruvar av den så kan jag ta av visarna och flytta timvisaren två timmar bakåt.

Dessvärre sitter den där lilla muttern vrålhårt. Jag försökte med bara nyporna och det gick inte. Sen tog jag till en tång, men det gick inte heller. Jag får klura på den.

Jag vet inte hur det kom sig, men jag satt och surfade på skor och fick syn på ett par som jag blev väldigt förtjust i. Moheda toffel Amanda. Säljes endast på Nilson och kostar 699 kronor. Det är pengar som jag inte har råd att lägga på skor i dagsläget.

Jag berättade om detta för en person som gav mig pengarna och tyckte att jag skulle köpa dem. Ok! Idag kilade jag ner på stan för att pröva dem. De satt som en smäck och jag älskar färgen. Inget att fundera på således. Jag tar dem! Tack!

Hurra! Äntligen finns Instagram för Android. Som jag har längtat. För ett par veckor sedan fick jag reda på att det var på gång och idag har jag laddat ner appen. Nu är visserligen dessa bilder inte tagna via Instagram, men väl med mobilkameran. Om ni vill följa mig på Instagram så heter jag Kreativa_latsidan så klart.

Idag har jag känt mig lite som en sagofigur. En knasig en. Och som jag har gillat det! Prickig klänning och prickiga skor. Illgröna strumpbyxor och knallröd sjal. Riktigt underbart fulsnyggt!

Efter jobbet var jag hos optikern och testade min syn. Den var densamma som för två år sedan. Precis som jag hävdade innan. Om två veckor är mina nya glasögon klara. Inga vanliga utan slipade solglasögon. Det ska bli så skönt att kunna ha solsglasögon som jag faktiskt ser bra med.

Det har varit en händelserik dag på många sätt. Massor att göra på jobbet. Vi skickade tidningen i förmiddags. Det gick finfint och nu är jag riktigt taggad på att komma igång med nästa nummer. Jag har redan fullt av idéer och uppslag. Innan vi gick hem fick vi en påskpresent från företaget - ett inträdeskort till Liseberg. Super! Jag surfade in och kollade spelschemat på en gång och det kommer definitivt att bli ett flertal turer dit i sommar.

Inte nog. Jag har blivit bjuden på fest i Värnamo i maj. Förhoppningsvis ska jag kunna åka också. Tjoho!

Det landade ett jätteägg med godis på jobbet idag. Det lustiga är att typ hälften på jobbet inte äter godis, eftersom det inte passar in i deras dieter. Desto mer till oss som äter. Å andra sidan är vi inga vräkätare heller så det där påskägget lär räcka ett tag.

Värre är det med påskgodiset hemma hos mig. Jag köpte det i fredags med sikte på lördag då jag har bjudit hem några vänner på middag, men jag har nallat av det redan ... Ja, ja. Det är väl bara att köpa mer.

Läste förresten någonstans att vi svenskar äter 211 ägg per person och år. Jag skulle gissa att jag är med och drar upp snittet. Idag har jag ätit fyra ägg!

Jag gillar mitt nya jobb så himla mycket även om jag blir alldeles darrig av nervositet och stress vissa stunder över allt som jag måste göra och som jag inte riktigt kan. Jag avskyr att inte kunna och jag avskyr ännu mer att göra fel, men jag gör mitt bästa för att de där negativa stunderna inte ska lägga allt annat i skugga.

Alla mina tidigare jobb har haft dagsrutiner. Allt som oftast har jag gillat det. Man avslutar dagens projekt och återkommer till nya nästa dag. Nu är rutinen fyra veckor lång innan det börjar om. Det ger en helt annan variation. Sen är det ju tusen olika moment också och det är alla dessa som orsaker en kokande hjärna, men till nästa nummer ska jag nog kunna det mesta. Hoppas jag.

Idag hade vi månadsmöte i en konferenslokal på Gamla Ullevi. Jag som gillar att vara delaktig njuter av dessa stormöten. Då får jag en liten inblick i vad de andra jobbar med och vad som händer inom företaget.



Som sagt så var vi på Gamla Ullevi. I en paus blev vi utsläppta i solen på läktaren. Gräsmattan såg fin ut. Det bådar gott inför nästa veckas hemmapremiär. Blåvitt gjorde en bedrövlig start i årets Allsvenska igår när man tappade 1-0-ledningen och lät Syrianska vinna med 2-1. Huh! Typiskt IFK att tappa i en match som man på pappret ska vinna. Ja, ja. Det är väl att det är långt kvar och många matcher att spela innan serien är slut ...

I går var jag uppe hos den något surmulne loppisförsäljaren i Majorna. Jag gillar honom skarpt! Jag köpte de här fyra glasen för 30 kronor. De är tillverkade i Frankrike. Det är inga dyrgripar, men jag tycker om dem.



Jag fick även syn på den här vasen och formspråket tilltalade mig.



Som med allt vände jag på den. Jahopp! Upsala Ekeby ja. Formgivaren heter Sven Erik Skawonius och var konstnärlig ledare på UE. Det där om formgivaren kunde jag inte, men jag gissade att markören "ses" på vasbottnen var en signatur så jag googlade och mycket riktigt fanns det ett namn bakom de tre bokstäverna. Jag slog till på vasen så klart. 30 kronor kostade den.

Där stod också en superfin jordglob med lampa. Jag vet ju att dessa är hutlöst populära, vilket gjorde mig nyfiken på priset.
- Jag är intresserad själv, men är lite nyfiken på hur mycket du skulle ta för jordgloben, frågade jag gubben.
- Tja 100-150 kronor kanske, svarade han.
- Du är väldigt billig. Många andra tar ju 500 och uppåt, sa jag.
- Jo, men om jag skulle ta sånna priser får jag inte sålt prylarna. Jag har nog en till som står någonstans i mina gömmor. Jag har så mycket saker och jag vill ju bli av med dem.

Han berättade att det finns en del som kommer och köper hos honom som han vet säljer sakerna vidare i sina butiker till bra mycket högre priser. Bland annat berättade han om en kryddhylla i porslin som han sålde för ett par hundra.
- De ska ha 1 500 kronor för den! Så har de inte sålt den heller ...