Ramberget + pw + nöjd Sofie = sant

 
Så här ser min pw-runda ut. När jag började gå för ett år sedan var den jobbig att gå. Det är den inte längre. Nu är den väldigt behaglig. Jag hade lika gärna kunna gå runt hela berget istället för att korsa parken, men det gör jag för att få mer kuperad runda. Jag håller samma tempo så väl uppför, som nerför och på platten. Problemet är att jag succesivt har ökat min fart. Insåg jag idag när jag tog tiden. Denna runda tar bara 27 minuter. När jag började tog den 30+. Jag måste alltså utöka. För minst 30 minuter ska det vara. (Hör sjukgymnastens ord ringa i skallen.)
 
 
Så frågan är hur jag ska förlänga min runda utan att tappa upp- och nedförsbackarna genom parken. Ska jag ta en sväng i området kring Rambergsvallen,
 
 
mellan Wieselgrensplatsen och Vågmästareplatsen
 
 
eller mer kring Brämaregården?
 
Jag kanske får gå alla tre och känna mig fram. Bara jag vet när jag startar vart vägen bär för när jag väl börjat gå bara trampar jag fram med fokus på takten i musik jag har i lurarna. Till viss del även på min omgivning och eventuella dofter i luften. Som idag när det doftade brynt smör mellan husen. Mmm...

Fult och fint

Det är skillnad på fasader och fasaderl
 
 
Fina fasader.
 
 
Jätteful fasad.
 
Ja, det är ju bara mitt tyck och tänk, men det är något jag ganska ofta tänker och ser när jag rör mig i stan. Alla fasader som är renoverade (säkert på 80-talet) för att se ut som gammal marmor, eller vad vet jag vad de försökt efterlikna, är fula som stryk i alla fall.
 
Tacka vet jag tegel och puts!
 
 

Second hand-shopping

 
Jag var på Göteborgs Universitet idag, på Humanisten som ligger en bit ovanför Götaplatsen. Jag har inte varit där sen jag läste Nordiska språk och svenska 2005. Jag skulle hämta ett intyg för mina inlästa poäng. Därifrån tog jag sedan en promenad till mitt favoritsushiställe Koyto sushi som ligger på Norra Allégatan. Nästan vid Järntorget. Där satt jag rätt länge för jag hade tre kompendier att läsa igenom och det kändes trevligare att göra det där än hemma. Efter mat och läsning tog jag mig en second hand-runda. Det var väldigt längesen sist och jag hittade en hel del.
 
 
En fulsnygg 80-talskavaj. Axelvaddarna ska jag ta ut för jag har axlar nog själv. 80 kronor är helt ok för en kavaj av denna kaliber.
 
 
En skål i så där lagom storlek som jag saknat länge. Jag har mest stora och små skålar. Dessutom är denna i en färg som matchar de flesta saker hemma hos mig. Klart att jag föll för den!
 
 
Tio stycken champagneglas för 120 kronor. Ett fantastiskt pris! Jag har letat efter sånna här glas länge. Ofta är glasen för enkla eller alldeles för mycket gulligull. De här var perfekt smyckade för min smak.
 
 
Jag slog till på en lampa också. Jag kunde inte motstå den. Det hade kunna bli tre lampor, men jag lät bli två.
 
Det här var en bra dag. Jag gick en massa. Från Humanisten till Järntorget, en bit upp mot Linnéplatsen och tillbaka och vidare via Kaserntorget ner till Kompassen och Brunnsparken varifrån jag tog vagnen hem. Skönt att vara mycket utomhus, skönt att möta människor och samla intryck, vända och vrida på second hand-föremål, få leenden, äta god mat och bara vara. Jag behövde det.
 
 

Hands on

 
Det är mycket på gång samtidigt just nu. Jag försöker verkligen hålla liv i bloggen, men den får stå åt sidan vissa dagar. Jag ska återkomma och berätta lite om vad som hänt om någon vecka när allt lagt sig. Eventuellt har jag två goda besked att berätta om.
 
Idag målar jag. Fast just nu har jag paus. Musiklyssnarpaus. Jag skapar en lista som jag ska spela under utställningen jag ska ha hemma. Det kommer bli väldigt bra! Jag har fått många positiva reaktioner och hoppas på många besökare under de två dagarna i april.
 
Ni som tänker komma får mer än gärna tänka på dem som finns omkring er. Finns det någon i er vänkrets som kan vara intresserade att följa med? Bjud in dem, ta med dem i så fall!
 
Tavlan på bilden gjorde jag färdig i förra veckan. Den hade ett helt annat motiv under, men som jag inte var alls nöjd med. Nu är jag nöjd. Den här gillar jag. Den mäter 40x50 och kommer att vara till salu för 900 kronor. Först på utställnigen i Värnamo och om den finns kvar kommer den att finnas tillgänglig på utställningen i april.

Skitdag

I onsdags hade jag flyt i mitt måleri, liksom igår. Idag, not so much. Jag började dagen med ett informationsmöte på Arbetsförmedlingen. Av det fick jag ut ungefär noll bra information. Jag hade faktiskt väntat mig något mer. Efter mötet tog jag svängen om Backaplan. Apoteket, Kicks och Intersport. Reashoppade nya träningskläder. Det var skönt att konstatera att jag inte behövde köpa XL på brallorna och att L till och med satt lite löst. För det har jag mig själv och alla mina promenader att tacka!
 
Från det att jag kom hem har detta varit en riktigt skitdag. Hela eftermiddagen och kvällen har jag tillbringat i soffan. Omväxlande gråtit, sovit och kollat på film. Inget att oroa sig för, om någon nu skulle göra det. Jag har saker att bearbeta rent känslomässigt och tar det sig ut i tårar så hindrar jag dem inte. Likväl jobbigt. Lägg på en smällspänningsvärk i skallen på det. Det krävdes dubbla tabletter två gånger om för att dämpa smärtan och nu är den så gott som borta.
 
I morgon kommer några av mina absolut bästa vänner hit och jag längtar efter dem alla. Vi ska laga mat och sedan gå och höra Laleh. Det blir en skön kontrast till den här dagen som jag nu tänker lämna bakom mig.
 

Vernissage!

 
Idag har jag målat i flera timmar. På bilden syns ett hörn av en målning. Under en paus jag hade bestämde jag datum för utställningen jag tänkt ha hemma i lägenheten i Brämaregården på Hisingen. Det blir som följer:
 
Lördag  26 april kl 13.00-17.00
Söndag 27 april kl 13.00-17.00
 
Jag har skapat ett evenemang på min sida på Facebook. Sök på Sofie Eriksson - Kreativa latsidan för att hitta den. Du kan även klicka på gilla i boxen på bloggens startsida. På min Facebooksida hittar du evenemanget med namnet Vernissage! Om du inte använder Facebook kan du maila mig på [email protected] om du vill komma på min visning.
 
Innan dess har jag en visning av mina tavlor i Värnamo. Det kan ju hända att jag säljer där, därför vågade jag inte sätta ett för tidigt datum för visningen hemma. Hur det än är måste jag hålla måleriet igång nästan varje dag hela våren. Och det är härligt!
 
Välkomna!

Nya tag, nya idéer

 
Roligt att se att så många tog del av mitt inlägg där jag berättade om mitt måleri! Jag har haft en dryg veckas målarpaus, men nu har jag just plockat fram allt för att sätta igång igen. Jag fick en bra idé till en målning igår. Återstår att se om jag lyckas genomföra den på samma sätt som jag ser den i tanken. Det kan tänkas bli en del målande med händerna.
 
Under veckan som gått har jag haft både vänner och familj här i omgångar och jag har fått visa upp målningarna som jag har jobbat med det senaste. Det är alltid lite pirrigt samtidigt som det så klart är jätteroligt att visa. Framför allt är det roligt när de som ser mina tavlor är beredda att diskutera motiven och färgerna med mig. Min familj är bra på att göra det på ett väldigt ärligt sätt. Det uppskattar jag. Det både bekräftar mig och gör mig modigare i mitt måleri.
 
Nu är det bara 1,5 vecka till utställningen och jag behöver måla i princip varje dag fram till dess, men det ser jag bara fram emot. Att vara igång och måla är inspiration i sig. Det ena ger det andra. Jag har tre målningar klara, två på gång och ytterligare två i tanken. Dags att sätta igång!
 
 

Om mitt måleri

Den senaste tiden har jag fått en hel del frågor om mitt måleri och jag tänkte att jag ska försöka besvara de vanligaste frågorna här. Undrar ni något mer utöver detta så skriv det i en kommentar eller maila till mig!
 
Varför målar du?
Främsta svaret på det är att jag mår väldigt bra av att måla. När jag sitter med dukar, färger och penslar omkring mig känner jag harmoni. Tiden och världen i övrigt upphör att existera. Jag har nästan alltid på musik, men det är sällan jag hör den. Man skulle nog kunna säga att det är meditativt, men samtidigt är jag oerhört aktiv när jag målar. Det är fart, stora drag och häftiga rörelser. Hjärnan rusar, ändå är det vilsamt. Måleriet är ett behov och en lust.
 
När började du måla?
Jag har målat så länge jag kan minnas. Till en början så där som alla barn gör, men jag tror jag upptäckte lusten i det när jag var kring nio-tio år. I högstadiet hade jag extra bild som tillval och i gymnasiet gick jag Estetiska programmet med inriktningen konst och formgivning. I alla skrivhäften under skolgången finns små bilder målade i marginalerna. Ofta bara kladd, men ändå.
 
Vad för färg använder du?
Jag målar i akryl.  I motsats till oljan torkar akrylen väldigt snabbt. Det passar mig för jag är ganska ivrig i mitt måleri. Det går fort och en och samma tavla kan ha haft flera olika motiv innan det slutgiltiga.
 
 
Målar du abstrakt eller föreställande?
Jag målar mestadels abstrakt. Ofta abstrakta landskap, men även i det abastrakta kryper det in figurativa motiv. Något som är ofta återkommande är granar, huskroppar och människogestalter. Ibland kan jag ha en tydlig tanke i huvudet när jag målar, men den är sällan tydlig i mitt måleri. För mig är inte det viktigaste att betraktaren ska förstå min tanke, utan att betraktaren skapar en egen tanke. Därför kan det jag ser och det betraktaren ser skilja sig vitt och det tycker jag är väldigt intressant. Bilden ovan har ju motiv, men är samtidigt abstrakt.
 
 
Bestämmer du motiv i förväg?
Oftast är det färgerna som styr mig. När jag börjar med en ny målning börjar jag med en färg och sen fyller jag på. Många gånger är det som om färgen är själva motivet. Drivet är lusten i att se olika nyanser uppenbaras när två eller flera färger blandas. Att samma färg kan upplevas turkos bland blå färger eller grön bland gula. Bilden ovan är en av mina senaste tavlor. Jag bestämde att jag ville använda en klargrön färg och så utgick jag från den. Jag visste inte alls vart det skulle sluta, men detta är resultatet.
 
 
Vad inspireras du av?
Den största inspirationen är färgerna. Att leka med färgerna. Det väcker skaparlusten i mig. Men jag kan även inspireras av en betongvägg, en rostig stolpe eller en känsla. Jag brukar samla inspiration i bilder. Urklipp eller foton. Det är inte så ofta som jag försäker efterlikna det jag sett, men det finns med i bakgrunden. Jag minns väldigt tydligt en tavla som hängde i en barndomsväns föräldrahem. Som barn kunde jag sitta och titta på den där tavlan länge, länge. För fem-sex år sedan gjorde jag en liten tavla. När jag var klar insåg jag att den liknande den där målningen hemma hos kompisen. Under måleriets gång var jag omedveten om det. Det är väl så inspiration fungerar.
 
 
Använder du någon särskild teknik?
Förut har jag alltid bara målat med penslar. Jag har växlat mellan stora svepande drag och korta, korta duttar. Nu har jag börjat måla på fler sätt genom att använda roller, svampar och händerna. På så sätt tappar man till viss del kontrollen för det är inte riktigt lika enkelt att styra en svamp som en pensel, men det finns en tjusning i det som jag gillar. I bilden ovan syns flera målningar med korta, nästan pricka penseldrag.
 
Vilka är dina favoritkonstnärer?
Särskilt förtjust är jag i Vincent van Gogh. Favoritmålningen är Middagsvila. Den stod jag stum inför när jag såg den i Paris.
Pablo Picasso är en annan stor favorit. När det kommer till honom fångades jag först efter att ha läst mycket om honom och framför allt efter att ha läst om hans målning Guernica. Jag hoppas jag får möjlighet att se den målningen live en dag. Den är magnifik!
På senare år har jag upptäckt Helene Schjerfbecks måleri och gillar framför allt hennes många självporträtt. Jag gillar även hennes färger som ofta är dova och lite ledsna. Förra året visades hennes målningar här i Göteborg och då passade jag på att se dem. Det var häftigt.
Sigrid Hjerten är en annan konstnär som jag gillar. Både hennes sätt att avbilda människor och hennes val av färger.
 
 
Är det inte svårt att sälja sina tavlor?
Nej. Första gången jag sålde en tavla kände jag eufori. Känslan att någon tittar på min tavla, tycker om den, bestämmer sig för att köpa den och sedan hänger upp den i sitt hem är oslagbar. Inför det känner jag mig både ödmjuk och stolt. Vissa tavlor är så klart svårare än andra att skilja sig från, men rent krasst skulle jag inte kunna hålla på att måla om jag inte också sålde. Av utrymmesskäl. Målningen ovan är en av få som jag aldrig kommer att sälja. Den är min första i en inriktning som jag sedan fortsatt med i 15 år. Inriktningen är just den här färgskalan, men också det abstrakta landskapet.
 
Du målar över dina tavlor ibland, varför gör du det?
Det händer ganska ofta. I de flesta fall beror det på att jag inte är nöjd eller att jag fastnat så hårt att jag inte kommer vidare. Jag hade en målning som jag egentligen tyckte mycket om, men efter att den hade vilat i två år visste jag att jag aldrig skulle fortsätta med den i rädsla att liksom förstöra den. Så då "förstörde" jag den med flit. Det är en rolig känsla att veta själv vad som ligger bakom vissa målningar. Det är som om jag och tavlan har en hemlighet ihop. Ibland berättar jag det för den eventuella köparen.
 
 
Vad har du för mål med ditt måleri?
Jag har ingen ambition att hålla på med måleriet på heltid, däremot skulle jag gärna se att måleriet i framtid är en större del av min vardag än vad det är nu. Måleriet pågår i perioder. Jag vill egentligen att det ska finnas med mig hela tiden. Lite grann varje dag.
 
 
 

Hamburgare

 
Det bär mig emot att köpa färdig dressing. Vilken typ det än må vara. Det är alltid godast att göra egen. Visserligen innehåller både majonäs och chilisås diverse ämnen, men det känns ändå bättre än att köpa en färdig produkt. Creme fraiche som bas. En klick majo, en klick chilisås, hackad smörgåsgurka och salt. Det var vad jag hade i. Den blev väldigt god.
 
 
Dressingen ska vara till dessa.
 
 
Första gänget som kommer och firar min födelsedag i morgon ska nämligen få hamburgare. Och ja, självklart gör jag hamburgarna själv. Dock inte bröd och pommes. Det har jag köpt färdigt. Mamma som inte äter kött får kikärtsbiffar som jag gjort själv. Det blir som barnkalas på dagen och vuxenkalas på kvällen. Det blir grejer det!
 
 

Blanda själv

 
Jag blir alltid så irriterad när jag läser på innehållsförteckningarna till olika saker. Till exempel tacokryddpåsarna. Det är ämnen i som jag inte vet vad det är och som jag tänker inte behövs. Smakförstärkare eller medel som gör att kryddorna inte klumpar sig. Hur illa det nu skulle vara med kryddklumpar. De löser väl upp sig i färsen om man blandar bra.
 
 
Jag gjorde som jag brukar. Jag rotade rätt på de viktigaste kryddorna för att få till en bra tacosmak och så blandade jag själv. Fördelen, förutom att slippa onödigt innehåll, är att man kan förstärka de smaker man tycker är extra goda. Spiskummin, oregano, salt, chili, vitlök...vad som helst.
 
För att slippa matos i morgon när jag kommer att ha gäster hela dagen har jag förberett köttet idag. 3 kilo nötfärs har jag stekt. Urk, vad det luktar... Jag äter ju vanligtvis bara fågel och fisk. Lukten av kött som tillagas är verkligen inte min favorit. Det är helt ok att smaka för att få fram rätt kryddning, men övrigt låter jag oftast bli att äta mer.
 
 

Svingod

 
På lördag fyller jag år. Då kommer några av mina vänner hit och jag tänkte bjuda på detta. Bland annat. Lök, chili, jalapeno och vitlök.
 
 
Ja, först skulle allt hackas ner.
 
 
Leftovers.
 
 
Sen fräste jag lök och vitlök i olja tills den stickiga lukten från löken var borta. (Tror min mage kan äta lite av detta då.)
 
 
Därefter i med jalapeno och chili så den också fick bli lite mjuk.
 
 
På med tomatkross och tomatpuré.
 
 
Samt en hejans massa kryddor, men även buljong. Chili, spiskummin, oregano, paprikapulver, salt, peppar... Sen fick det koka 10-15 minuter innan jag smakade av och ökade lite på saltet. Just det! En skvätt socker har jag i också.
 
 
Mise en place.
 
 
Vet ni vad det blev? Hemmagjord salsa. Eller tacosås om man hellre vill kalla det så. Om jag får säga det själv (och det får jag) så blev den svingod!
 
 

Sofies chokladbitar

 
För omkring 2,5-3 år sedan höll jag på och experimenterade mig fram till en småkaka som var tillräckligt chokladig för min smak. Det är få kakor utan kakao som hamnar på min topplista. Till slut skrev jag in ett recept i min bok, men sedan dess har jag inte bakat dem igen och jag minns inte hur de smakade. Idag bestämde jag mig för att göra dem. Först hackade jag chokladen och lät den ligga framme.
 
 
Sen tärnade jag smör, i med det tillsammans med sirap, socker och vaniljsocker i mixern och körde tills det blev en jämn smet och sedan i med resten. Här gäller det att bara blanda ihop snabbt för att inte chokladbitarna ska skäras ner till smulor.
 
 
Det slutliga blandadet får man göra för hand. Behöver jag säga att den här kakdegen är magiskt god?
 
 
Sofies chokladbitar
 
200 g smör
2 msk ljus sirap
1,5 dl socker
2 tsk vaniljsocker
 
Rör till jämn smet
 
3 msk kakao
4 dl vetemjöl
1,5 tsk bikarbonat
ca 100 gram hackad mjölkchoklad
 
Blanda ner snabbt.
 
Om smeten blir för mjuk och kladdig kan man ställa in den i kylen någon timma. Dela den i två delar och forma två korvar som blir cirka 4-5 cm i diameter. Skiva sedan 15-20 bitar per korv. Lägg på två plåtar. Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i 5-8 minuter. Jag vet att tidsangivelsen är vag, men det beror så mycket på ugnen och hur tjocka skivor man gjort, men se hur mina färdigbakade ser ut på sista bilden och jämför. Så ska de se ut! Och just det. Kakorna är goda. Väldigt goda.
 
 

Så enkelt är det

 
Solrosfrön, hackade cashewnötter, svarta och vita sesamfrön. Ner i en torr, het panna. Rosta lätt.
 
 
Ta väck från den varma plattan. På med kakao och russin.
 
 
Eftersom jag råkade ha tranbär åkte det på också.
 
 
Servera till yoghurt.
 
Så! Lättare blir det inte att göra egen müsli. Man tar saker man tycker är gott och blandar. Det behövs inga mått. Jag har aldrig gillat müsli särskilt mycket. Mest för att det är så mycket bös i och så lite gott.
 
 

Att inte orka upp

Så kom allt ikapp mig. All överenergi som jag kramade ur mig själv i januari. Tröttheten. Igår hade jag väldigt svårt att komma ur sängen. Jag var på väg vid 10.00, men det dröjde till 13.15 innan jag slängde benen över kanten. Då endast för att jag var tvungen att ta mig till arbetsförmedlingen igen. Den här gången till kulturenheten där jag eventuellt ska vara inskriven. Jag har varit i kontakt med AF två gånger och är redan så våldsamt trött på det, men jag återkommer någon annan gång om varför.
 
 
För att faktiskt komma iväg lovade jag mig själv en semla på ett fik efter besöket på AF. Det var en väldigt god semla. Jag satt och tjuvlyssnade på världens sämsta anställningsintervju medan jag fikade. Mannen som intervjuade pratade till 96 procent och till 40 procent om saker som inte hade med arbetet att göra utan honom som person. Det verkade ändå vara en seriös tjänst, men kvinnan som blev intervjuad fick knappt prata om sig själv alls. Jag hoppas hon tackar nej...
 
Sen var jag egentligen bara hemma och vände för på kvällen passade jag mina systerdöttrar. Så himla gott att hänga med dem. Tvååringen hade svårt att komma till ro så jag fick sjunga en halvtimma för henne innan hon somnade, men det är bara mysigt. När stora tjejen sedan skulle lägga sig satt vi och bara gosade en lång stund samtidigt som vi fantiserade om vad vi skulle vilja lära en papegoja att säga. Det blev en del trams och skratt.
 
Jag vaknade tidigt idag och kände mig mycket piggare och mer lustfylld än igår, men nja. Jag orkade inte gå upp ändå. Tror klockan hann bli efter 14.00 innan jag kom upp och åt frukost. Jag hade ändå inga planer för den här dagen så det kändes helt ok att slösa bort den. Sen kom ett sms med en inbjudan till middag ikväll! Jag gillar att ha saker inbokade, men det är något speciellt med det spontana. Man hinner inte ha några föreställningar alls. Det är gött!

Inköp

 
Det är en speciell känlsa att åka till konstnärsbutiken och ha en hel lista över saker man ska köpa. Färgerna jag köper är ganska dyra så det är ju inte bara att vräka sig i färg. Trots att jag hade min lista över vad jag skulle ha är det roligt att kika på allt annat också. Ibland hittar jag saker som inspirerar mig utan att jag nödvändigtvis behöver köpa dem. Det är bra.
 
 
Här är vad jag köpte. Vit går det åt mycket av. Det är den jag alltid har i botten. Jag började måla med akryl när jag gick i gymnasiet och min favoritfärg då var ultramarin. Jag gillar den fortfarande väldigt mycket. En mörk marinblå som ändå lyser av färg. Svårt att förklara. Den är väldigt kraftig. Jag har inte haft färgen i min ägo på länge och nu slog jag till på en stor flaska. Jag tror det var rätt val. Det stora flaskorna är av en billigare sort och kostar bara 110 kronor styck. De små tuberna kostar mellan 48 och 74 kronor styck. Jag köpte även några svampar och en roller. Det var en tung påse jag hade med mig hem, men det kändes bra.
 
 
Här är tonerna jag använder. Tillsammans med de två stora 20 totalt. Jag hade nog kunnat klara mig på mindre, men ibland är det skönt att slippa blanda fram alla färger. Blanda gör jag nästan alltid ändå, men ja, mer eller mindre.
 
Idag blev det liksom aldrig ljust ute så jag har inte målat så mycket. Jag har målat över en gammal målning som jag aldrig kom vidare med. Det ser ut att bli hus på den...
 
 

Utställning!

 
Nu är det spikat! Den 8 mars har jag blivit inbjuden till Hindsekinds Gård utanför Värnamo för att visa mina målningar. Så otroligt roligt!
 
Min gode väns mamma E har bjudit in Njema Helena för att visa upp deras fantastiska kläder med inspiration och textilier från Kenya. Klicka på länken och spana i galleriet. Så otroligt fina kläder. E frågade om jag ville visa mina målningar i samband med detta. Om jag vill!
 
Först när frågan kom och jag fick reda på att det var i början av mars undrade jag för mig själv om jag skulle hinna måla tillräckligt mycket. Jag har i princip nada att visa upp. Trots detta bestämde jag mig för att ta chansen. Jag gör gärna det. Tar chanser.
 
Nu har jag målat två dagar och jag vet att jag kommer att få ihop tillräckligt. Jag har knappt målat på de två år jag har bott i Göteborg. Jag är fullständigt understimulerad och har massa som vill ut. Det har märkts dessa två dagar. Så alla mina kära Smålandsvänner! Jag hoppas ni har möjlighet att komma förbi. Om inte så bara för att säga hej. Ja, alla ni andra är så klart välkomna också, men det är som sagt i Värnamo.
 
Det finns ett event på facebook för mer information. Sök efter Kläder och konst på Hindsekinds Gård.
 
 
 
 

Gör om, gör rätt

Jag fullföljde gårdagens idé och gick min pw innan frukost idag. Det är nog bra att få igång cirkulationen ordentligt innan jag sätter igång och målar. Även om jag försöker tänka mig för är målandet ett monotomt arbete. Jag känner värk från skuldran idag trots att jag var försiktigt igår och trots att jag målade mer med svamp än med pensel.
 
 
Igår grundade jag ju tre tavlor. Den ena såg då ut så här. Jag gjorde inte så mycket åt den förrän i slutet av dagen då jag öste på med mer färg.
 
 
Jag tog aldrig någon separat bild på hur den såg ut efter det, men det är den som står till höger på stolen. Vad ska jag säga...jag fastnade. Gillade inte.
 
 
Jag gjorde som jag brukar. Jag målade över den igen. Ny vit bas. Det roliga är att den här hade ett motiv i gul-orange-röd skala innan jag grundade om den igår. Tredje gången gillt.
 
 
Och så blev det så här! Inte alls likt något jag målat tidigare, men jag är skitnöjd med den. Jag satt till och med och skrattade när jag målade. Det var som att upptäcka en ny sida av mitt måleri. Jag har nog aldrig målat något med så lite färg förut. Ändå är det precis samma färgskala som jag oftast rör mig på. Plus att jag har färgskvätt på. Jag skulle ha mer vitt och den vita färgen började ta slut. Klassisk ketchupprutt. Jag behöll den, för det gjorde något med målningen som jag gillar.
 
Det bär mig alltid emot lite att visa foton av mina målningar. Dels för att min kamera inte läser ut färgerna så att jag blir nöjd och dels för att målningar ska ses live. Så är det bara!

Grundmålat och granar

 
Det blev ju inget målat igår, men idag satte jag igång. Det är oftast tråkigt att börja när man inte målat på länge för det innebär att jag måste börja med att grundmåla en massa dukar. När jag väl hade satt igång var det väldigt roligt. Förut har jag alltid grundat med bara vitt, men på senare tid lägger jag ofta in mer färg redan i grunden. Här vitt och koboltblå.
 
 
Tre tavlor fick grund. Eller egentligen bara en. Två av tavlorna hade gamla motiv som jag målade över. Det är rätt ofta som jag målar över tavlor. Jag gillar den grejen. Att ta något som inte blev riktigt bra och skapa om.
 
 
Med tanke på att jag tidigare fått så ont i högerskuldran (pga whiplash) när jag stått och vevat en hel dag med penseln har jag klurat på alternativa metoder att måla. Diskuterade med en vän om just det idag och hon tyckte jag skulle testa att måla med fingrarna och händerna. Jag har själv tänkt tanken ibland. Nu blev det inte så idag utan jag tog en sminksvamp. Världens bästa grej! Jag fick till det precis som jag ville utan att behöva göra särskilt stora eller många rörelser. Jag måste införskaffa fler svampar och i varierande storlekar.
 
 
En av tavlorna fortsatte jag sedan på. Trot eller ej, men det bler granar i nederkanten! Jag har ett antal motiv som återkommer. Hus, ansikten, hjärtan och granar. Varsågod att analysera! Vet inte om det finns så mycket att analysera i det egentligen. Hus är en annan bild för människor och hjärtan står också för människan för mig, som ett pulserande väsen som jag skrev i en dikt en gång. Granarna står för något verkligt, något att ta på, att fästa blicken vid och något att utgå från. En abstrakt tavla får genast en referensram. Ett till synes slumpmässigt mönster blir ett landskap.
 
Efter flera timmars måleri var det rätt skönt att dra på sig träningskläder och ge sig ut på pw. Kallt, men ändå skönt. Nu när jag inte har den naturliga promenaden hem från jobbet varje dag vill det till att komma ut ändå. Egentligen kanske jag borde starta dagen med promenad istället för att ta den innan jag slänger mig i soffan för kvällen. Jag får se hur det känns när jag vaknar i morgon. Hur som helst fortsätter måleriet då! Jag har ju en utställning att tänka på. Mer om den inom kort.
 

En dag som arbetslös

 
Första dagen som arbetslös. Det gick väldigt fort. Jag började med att ta sovmorgon till strax efter åtta. Därefter for jag omkring som en skållad råtta med dammsugan. Jag fixade några grejer på nätet och kvart över tio gick jag till arbetsförmedlingen.
 
Det var väldigt mycket folk där. När jag kom in betjänades nummer 33 och jag fick nummer 56. Jag hade förberett och var redan inskriven med allt jag kunde göra över nätet. Det tog cirka 45 minuter innan det var min tur i nummerordningen. Sedan fick jag vänta en kvart innan en handläggare ropade upp mig. Inne hos handläggaren tog det en halvtimma. Jag vet inte riktigt vad han gjorde. Typ att alla mina uppgifter skulle fyllas i igen fast i andra formulär. Verkar onödigt krångligt, men vem är förvånad?
 
Jag skulle börja måla idag, var tanken, men igår kväll bjöd jag in brorsan på lunch och han tackade ja. Han är föräldraledig. Det var gött att kunna ses så här en vardag och inte ha några tider att passa. Vi hann prata igenom en hel del.
 
Under sena eftermiddagen ringde jag till en av mina gamla chefer på VN. Han är den bästa chefen jag någonsin haft och förmodligen kommer jag inte att ha någon bättre heller. Det var fint att prata med honom. Det var säkert ett år sedan sist. Vissa människor bara ger en energi och pepp genom att vara den de är. Med honom är det så. Jag hoppas och tror att det är ömsesidigt.
 
För en stund sedan kom jag på: Jösses det är måndag! Det är kör! Tänk att jag redan är satt ur spår... Ja, ikväll är det kör. Älskade kören som ger mig så mycket energi och glädje. Det är rent fantastiskt. Kvinnorna jag träffar där varje vecka och pratar med är underbara!
 
Ja, så jag måste säga att den här första dagen var bra. Det enda negativa är all byråkrati kring att vara arbetslös. Papper, instruktioner och myndigheter gör mig förvirrad. Det är inte min grej, men det är bara att rätta sig i ledet.
 

Klädkod arbetslös

 
Det är inte så här jag tänker se ut när jag går till Arbetsförmedlingen och på arbetsintervjuer, men ungefär så här kommer jag att se ut när jag lullar omkring här hemma. Tajts, tisha och hoodie. Jag ska försöka skapa bra rutiner. Som att gå upp senast åtta för att vara igång och måla eller göra annat praktiskt arbete från nio och fram till tre. Ja, eller så länge jag har lust och ljuset är ok. Jag måste få in mina promenader och att gå till gymmet också. Och söka jobb. Den delen av planen är inte riktigt klar än.

Risk för lappsjuka samt inbjudan

Jag är väldigt social. Jag har stora sociala behov. Jag står gärna i centrum (om jag själv får bestämma när och hur). Jag har samtidigt ett stort behov av att vara ensam. Att stänga in mig och vara ifred. Jag behöver både det sociala och ensamheten, balansen mellan dem. Jag fick nyligen reda på att det finns ett ord mitt på skalan mellan extrovert och introvert. Det innebär att man är varken eller och både och. Ambivert. Jag är ambivert.
 
 
En god vardaglig balans är att ha bra kollegor som man kan vara social med på jobbet och att sedan gå hem och vara för sig själv. Det är också att ha en helg totalt fullbokad av sociala aktiviteter och sedan en och annan som är helt tom. Det händer att jag gått hem från jobbet en fredag och inte lämnat lägenheten, inte pratat med någon förrän måndag morgon då jag gått till jobbet igen.
 
Om det går för lång tid utan att jag får vara för mig själv ordentligt så mår jag dåligt. Likaså om jag inte får det sociala hålet tillräckligt fyllt. Jag undrar hur det ska gå nu när jag kommer att vara arbetslös. Det kommer nog att bli en del ensamhet. Tänk om jag blir galen fullständigt! Alldeles för lite social stimulans.
 
 
Nä väl. Det ordnar sig nog. Men hör upp för detta är en inbjudan! Vill du komma förbi? Jag kan nog ordna fika. Kakorna på bilderna har jag inte bakat nu, men jag kanske slänger ihop något att ha förberett i frysen. Du hittar mig förmodligen iklädd målarskjorta, men även från penslarna behöver man en paus. Hör av dig!
 
 

Lördag med Skruttis

 
För ett par veckor sedan lovade jag Skruttan att jag skulle ta med henne och se Bamse och Tjuvstaden på bio. Igår blev det av. Det var en bra film. Precis som Bamse ska vara. Lite lagom spännande och loads av snällhet. När det var som läskigast och en del barn i sallongen tjöt skrattade Skruttan och jag.
 
 
Kvällen tog inte slut där. Jag följde med hem till syrran. Vi gosade ner oss i soffan och kollade på Melodifestivalen. Skruttis uppskattade inte Ellen Benediktson lika mycket som vi andra gjorde. Det var för lite rock och disco.
 
På dagen åt jag lunch på stan med två av mina bästa vänner. Således en fantastisk lördag!

Eventet

Det är några som undrat om eventet jag har skrivit om så jag tänkte berätta om det nu. Jag har tyvärr inga bilder, så det blir lite torrt. Jag kanske kan skaffa fram bilder till ett senare tillfälle.
 
I våras startade företaget en landsomfattande tävling för kunderna. En tävling måste ha en prisceremoni, men hur får man folk från hela landet att komma trots att man vet att man inte vann? När vi kom tillbaka efter semestern började jag och mina chefer planera för ett event med ett, som vi trodde, lockande innehåll. Vi började leta lokal för eventet och efter ett besök på Berns i Stockholm bestämde vi att där ska vi vara. 
 
Allt eftersom spikade vi ett upplägg där vi ville ge deltagarna bra information, intressanta samtal, inspiration och en fantastisk avslutning som innefattade prisceremoni för tävlingen. Sen i oktober har jag jobbat med detta parallellt med alla mina vanliga uppgifter som kommunikatör. Det har varit ganska tufft. Tävlingen sträckte sig fram till årets slut och ju närmare slutet vi kom desto mer frågor och funderingar hade tävlingsdeltagarna, vilket ledde till mer jobb för mig.
 
Eventet fick två delar. Dagen med undervisning och kvällen med fest. Vi bokade Kristin Kaspersen som moderator för dagen. Hon skulle förutom att hålla i inramningen även leda två panelsamtal. Jag höll två föredrag, varav det ena byggde på information utifrån tävlingen och det andra utifrån två undersökningar som jag hade gjort under hösten. Jag vävde även in information om företaget och olika trafiktendenser vi sett på hemsidan.
 
Jag tror vi landade på 270 gäster. Jag har aldrig talat inför så många förut. Bara sjungit, men det är inte samma sak. Det hela gick skitbra. Jag kände mig hur säker som helst på scen och i första passet märkte jag att jag nästan kunde mitt 25 minuter långa manus utantill och kunde koncentrera mig på att bläddra fram rätt bilder i power pointen.
 
Vi hade bjudit in Michael Södermalm som hade en inspirationsföreläsning. Därefter tog ett mingel med vin och snittar vid. Komikern Niklas Andersson tog oss därifrån och genom resten av kvällen. Vilket innebar en trerättersmiddag och mellan rätterna körde han stå upp och priser till de fem vinnarna delades ut.
 
Som final uppträdde Loreen. Som ni säkert förstår var hon magisk! Stört bra. Hon använder sin röst som ett instrument. Jag pratade med henne efteråt. Sa hur bra jag tycker hon är. "Äh, ge mig en kram. Cool frippa förresten." blev hennes svar. Skön!
 
En dj tog vid och sedan var det fest en bra bit in i natten. Det känns som en hygglig avslutning på en anställning. Att sluta med dunder och brak. En succé rent ut sagt. Allt slit som jag har lagt ner gav resultat. Företaget  fick ett event att vara stolta över. Det var väldigt många gäster som kom fram och uttryckte sitt gillande för arrangemanget.

RSS 2.0