Jag tänkte sammanfatta mitt år. Mest för min egen skull. Jag tycker att det är bra att tänka och fundera över året som gått. Med lite perspektiv kan man se saker på nya sätt. Tidigare år jag blickat tillbaka månad för månad, men i år tar jag en frågelista till hjälp.

 

 

Jag bosatte mig i Göteborg. Även om jag alltid räknat Göteborg som min stad har jag faktiskt aldrig bott i den förut. Första gången jag köpte ett månadskort fick jag en euforisk kick. Det var då jag insåg att det var på riktigt, att jag var här för att stanna. En annan sak var att jag sålde min bil och lever således ett bilfritt liv. Det är inte helt igenom enkelt, men jag är nöjd med mitt val.

 

Båda mina systrar fick barn. Två riktiga godingar så klart. Sen fick två vänner till mig barn också. En supersöt dotter med världens kalufs. Dessutom fick min morbror barn, så nu har jag 20 kusiner jämnt!

 

Tack och lov inte.

 

 

Jag åkte till Island. Det var en resa med jobbet. Vi var i Reykjavik och det var en mysig liten stad med ett fantastiskt omgivande landskap.

 

Fast anställning.

 

9 januari kommer jag att minnas. Det var den dagen som familjen och jag drog mitt flyttlass till Göteborg. Det var stort. Ett anmärkningsvärt datum var den 16 januari, dagen då min nuvarande chef ringde och erbjöd mig jobbet jag hade sökt. Det var fantastiskt. Min dåvarande kollega B sprang och köpte en vetekrans till kaffet för att fira. Alla var så glada för min skull. Det kändes nästan som att fylla år!

 

Jag får nog nämna de två ovanstående händelserna. Att jag fick jobbet jag så gärna ville ha och att jag flyttade till Göteborg. Två saker som jag själv kämpat för och lyckats med.

 

Om jag inte minns några misstag innebär det att jag inte begick några? Förmodligen inte. Det är klart att jag har ångrat mitt beteende några gånger, men det har oftast varit sånt jag glömt kort därpå. Det kan handla om att jag inte sagt ifrån när jag egentligt känt att jag borde eller ett tillfälle som flyktade förbi som jag inte fångade.

 

 

Garderoben till hallen. Det förändrade hela min tillvaro. Något jag också varit oerhört nöjd med är en svart ullkappa jag köpte för 400 kronor på second hand. Jag känner mig väldigt snygg i den och supernöjd varje gång jag bär den. Har fått många positiva kommentarer från andra när jag har den också, vilket så klart är kul!

 

Bilen, alla gånger, och den sålde jag sen. Nu börjar min svajiga ekonomi stabilisera sig. Det är skönt.

 

Många saker, men det jag kommer på direkt var när min bror ringde och berättade att han och hans sambo väntar barn. Jag blev så glad att jag började gråta efter att vi hade lagt på. Jag börjar nästan gråta nu igen när jag tänker på det. Nu är det inte långt kvar till ungen kommer heller. Om ungen kommer som planerat blir det ett februaribarn precis som jag.

 

 

"Flytta på dig" "Euphoria" samt hela Linnea Henrikssons album.

 

På det stora hela har jag nog varit gladare. Jag är där jag vill vara. Det betyder mycket.

 

 

Målat och skrivit. Det kommer nog att vara en ständig önskan.

 

I vanlig ordning önskar jag att jag hade stressat och oroat mig mindre, men det är lättare sagt än gjort.

 

Nej, tyvärr. Jag vet knappt när jag var kär på riktigt senast. Jag blir inte det så lätt. Däremot blir jag ganska lätt förälskad, men det brukar gå över ungefär lika fort som det uppstår.

 

Historieätarna var en fantastisk serie. Så mycket bättre också. Så skönt med ett musikprogram som bara är trevligt. Jag älskar ju Antikrundan också och ser fram emot vårens omgång. Något som berörde mig väldigt mycket var SOS uppdraget.

 

Jag fick äntligen läst Snöleoparden och Maktens kulisser som är skrivna av journalisten Britt-Marie Mattsson. Nu håller jag på med hennes Vi tolererar inga förlorare som handlar om Kennedyklanen. Mattsson är en skicklig berättare som lyckas skapa trovärdiga och intressanta politiska romaner. Läs henne!

 

Att jag inte är så himla hopplös med gitarren ändå. Jag har spelat hela hösten och det blir bättre faktiskt. Har dessutom börjat sjunga tillsammans med min vän J och det är himla kul.

 

Jag hoppades på att få förlängning av vikariatet och till att börja med fick jag det. Sen blev jag erbjuden en helt ny tjänst inom samma företag som jag tackade ja till. Det är en provanställning och jag börjar efter nyår.

 

Fast anställning...

 

Jag jobbade. Hade just börjat på nya jobbet då, men tog med mig fika och de sjöng för mig. Det var en tisdag så inget firande. Däremot firade jag med familjen vid ett senare tillfälle.

 

Om jag hade fått en annan lägenhet i samma område, fast en som låg på åtminstone andra våningen och som hade balkong.

 

 

Semestern i somras. Jag var mycket ute vid havet. Även de dagar när det inte var varken varmt eller särskilt soligt. Det är frihet för mig och det får mig att må väldigt bra. Men även att vara med familjen och mina vänner gör otroligt gott.

 

Jag saknar alltid de vänner som inte bor nära mig. I Södertälje, Stockholm, Halmstad, Malmö och Californien...

 

Kollegorna J och N som har blivit mina vänner.

 

Jag försöker att var stolt över mig själv och det jag gör. Jag är inte så bra på att vara stolt över mig själv, men jag jobbar på det.

 

Det där är en så svår fråga. Självklart vill jag att mina vänner och min familj ska få må bra och ha det gott. Önskar även hälsa för egen del. Men bortsett från det...det hade varit fantastiskt om jag fick skrivit klart min bok och så klart ännu bättre om någon skulle vilja ge ut den. Ja, det får bli min önskan.

 

Här finns återblickar för 2010 och 2011.

 

Gott nytt år önskar jag oss alla!

Jag vet inte hur det är med er, men så här i dagarna mellan jul och nyår tänker jag alltid tillbaka. Försöker summera året för mig själv. Vad var bra? Vad var dåligt? Vad hände? Samtidigt försöker jag spåna framåt. Vissa saker vet jag redan väntar mig nästa år. Andra försöker jag luska ut, men det brukar ju sällan fungera så bra.

 

Det som direkt startar med det nya året är att jag börjar min nya tjänst. Inte alldeles på en gång, för jag måste avsluta tidning nr 1 och skicka den samtidigt som jag lär upp den nya vikarien, men därefter tar den nya tjänsten vid.

 

Jag vet på ett ungefär vad jag ska göra, men bara teoretiskt. Så även om alla kollegor är desamma, lokalen är densamma och cheferna är desamma så känns det lite nervöst. Jag antar att det är något bra, att det betyder att jag vill göra bra ifrån mig även i den här tjänsten.

 

Med ett nytt år kommer även nya förhoppningar. Jag hoppas alltid att nästa år ska bli bättre än det som var. Inte för att det gångna året har varit dåligt, men allt kan ju alltid bli bättre. Jag kan bli bättre. Utvecklas, lära mig nytt om mig själv, andra och tillvaron.

 

Som alltid hoppas jag att få må bättre. 2012 har varit ett bra år rent hälsomässigt för mig, men det kan också alltid bli bättre. Om jag får må bättre kommer jag att orka mer och just nu finns det saker i mitt liv som jag inte har energi till. Saker jag saknar. Som att vara socialt engagerad i andra än familj och vänner. Att ge mina händer till någon som behöver dem.

 

Jag önskar också att jag får ro och tillfällen att skriva mer. Jag tänker i huvudsak på min bok. I takten jag håller nu kommer det att dröja typ fem år innan den är klar och då lär jag ha tröttnat på den.

 

Det är lustigt med vissa saker. Som det här med mitt nya jobb. Jag kunde inte berätta för mina kollegor eller för er bloggläsare ej heller sprida nyheten på sociala medier i skedet då mina chefer och jag bara bollat tankarna. Att tvingas hålla inne något som man själv är väldigt exalterad över. Det är svårt.

 

Att behöva vara tyst, om än bara för två-tre veckor, gjorde att jag glömde bort att bli så där riktigt glad som man borde bli när man får en ny tjänst. Därför var det extra roligt med de reaktioner jag fick efter mitt blogginlägg igår. Det blev grattis och hejarop från flera håll. I det började min glädje bubbla också.

 

Jag har en nära vän som följt mina turer upp och ner i 13 år. Hon lyckas ofta ge mig nya perspektiv. Så här skrev hon: "Jaha du Sofie. Jag är inte förvånad. Du liksom bara går. Finns det ingen dörr så är det inget hinder. När du är där öppnas en dörr mot nya äventyr. Grattis."

 

 

Vi har nyss avslutat vårt månadsmöte på jobbet. Eftersom nyheten förmedlades där, måste den vara offentlig nog för mig att berätta här. Jag har ju vetat några veckor nu och det har varit svårt att hålla detta för mig själv. Självklart har personerna i min närmsta omgivning redan fått veta.

 

Idag är jag redaktör på en fastighetstidning. Tjänsten är ett mammavikariat som sträcker sig till augusti.

 

Från och med januari kommer jag dock att ha en ny tjänst. Jag kommer att bli företagets kommunikatör. Detta är en tjänst som inte finns än utan den kommer att skapas i och med att jag börjar med den. Det känns oerhört spännande, utmanande och engagerande!

 

Till viss del är det saker jag känner mig trygg och kunnig i och till viss del är det helt nya saker jag ska göra som jag måste lära mig. Det känns som en bra mix.

 

Redan under tiden när jag var kvar i Värnamo funderade jag på att bredda mig genom att läsa kommunikationsvetenskap. Problemet var att jag inte var det minsta sugen på att sätta mig i skolbänken. Därför blev jag oerhört glad när mina chefer frågade mig om jag var intresserad av den här tjänsten. För mig är lärande genom att göra det absolut bästa.

 

För att beskriva det något. Jag kommer att sköta både intern och extern kommunikation. Det handlar bland annat om material som säljarna använder och att göra olika typer av utskick. Jag kommer att arbeta med sociala medier och vår hemsida. Jag kommer också göra marknadsundersökningar samt sammanställa och analysera statistik. Med mera. Det finns mycket att göra och till att börja med gäller det nog att hårdprioritera bland uppgifterna.

 

Det här känns väldigt roligt och jag är superpepp. Ännu en gång går livet min väg. En del kallar det flyt, jag skulle hellre säga att jag skapar min egen tur, mitt eget öde. Planerar, funderar. Vad är rimligt? Vad önskar jag? Öppnar sinnena, ställer in siktet. När möjligheten kommer är jag sedan länge beredd. Chefen undrade efter vårt första möte om jag ville fundera. Nej, jag visste redan att jag ville detta. Det var ett självklart ja för min del. Från och med januari är jag således kommunikatör!

 

Det har varit mycket om ätbara saker i min blogg det senaste. Lätt hänt så här inför julen. Jag tänker ganska ofta tillbaka på när jag startade min blogg. Det är över tre år sedan nu. Intentionen var att bloggen skulle vara mitt galleri. Jag hade just satt igång att måla på allvar igen. Samma intention hänger i, men det sker allt mer sällan att jag målar. Tyvärr.

 

Jag tänker alltid att om jag bara får gjort detta så ska jag måla sen. Det senaste har det handlat om att få ordning i lägenheten. Det har jag fått, men inte har jag målat för det. Så här års beror det mycket på ljuset också. Det är ingen idé att plocka fram färgerna när det är mörkt ute. Ingen lampa i världen kan återge nyanserna som solljus. Enda chansen att måla i dagsljus är på helgerna, men när man jobbar måndag till fredag är det så mycket som ska fixas och hinnas med på helgerna. Målandet hamnar sist i kön. Alla mina kreativa uttryck hamnar sist i kön.

 

Ungefär så här ser min kö ut:

Jobba

Sova

Laga mat/matlådor

Handla/ärenden

Vara social

Städa

Vara kreativ (måla, skriva, sy...)

 

Vissa punkter ligger på samma nivå eller går om varandra. Det återkommande är att kreativiteten hamnar sist. Jag måste ha ordning på livet för att kunna vara kreativ. Och jag måste vara pigg. Jag menar inte att gnälla. Det här är mest ett funderande och konstaterande.

 

Det som är roligt är att jag har skakat liv i mitt musicerande. Jag och min vän J har börjat sjunga ihop. Visserligen bara vid två tillfällen än så länge, men det har varit tillräckligt för att kicka igång mig. Jag kan längta hem till min gitarr och min pärm med låtar.

 

När jag var mellan 15 och 22 år skrev jag en del musik. Jag har rotat fram mina två pärmar med egenskrivet material och försökt att ta mig igenom det. En del kommer jag ihåg direkt, andra får jag treva mig fram i och några har jag inget minne av alls. Eftersom jag bara har text och ackord, men inga noter, måste jag lita på minnet för att hitta melodierna.

 

När jag skrev som mest musik gjorde jag det som ett slags dagboksskrivande. Jag skulle aldrig ha kunnat spela och sjunga låtarna för någon då. Nu när låtarna har fått vila, några i 17 år, så kan jag se på dem mer objektivt. Vissa texter är bra banala, men det finns melodier som jag blir riktigt stolt över. Kanske att jag med ny text kan ge låtarna liv igen.

 

Med andra ord. Målandet får nog stå åt sidan ett tag till för nu verkar det som musiken kommer att vara mitt kreativa utlopp. Eftersom det kreativa hamnar sist i kön är det inte möjligt att hålla på med två olika uttryck parallellt. Så mycket tid har jag inte. Ja hopp! Det blev en lång utläggning detta. Till sist kan jag väl säga att förhoppningsvis lägger jag upp smakprov på hur det kan låta fram över.

 

 

 

Tiden går så vansinnigt fort och jag har så mycket i görningen hela tiden. Jag hinner knappt med mina tankar. Här kommer en summering av min vecka so far.

 

Måndag: Jag åkte till Coop och storhandlade efter jobbet och när jag kom hem lagade jag mat till lunchlådor.

 

 

Tisdag: Bakade två sorters kakor efter jobbet samtidigt som jag gjorde sushi. Sov vråldåligt på natten. Först vaknade jag av två gubbar som stod utanför och bråkade om pengar. Sen vaknade jag flera gånger av en kvinna som gick ute och gapade. Jag vet ju inte, men gissar att hon är psykiskt sjuk och att de där vrålen är ren ångest som kommer ut. Inget roligt att höra på. Hon väckte mig flera gånger om och det är inte första gången jag hör henne.

 

Onsdag: Dålig sömn gav ingen bra start på dagen. Dessutom läckte min matburk så att all soja jag hade med mig till min suhi rann ut på bussen. Sen fick jag en allmänt strulig kund på halsen, vilket jag visserligen redde ut. Men allt bara höll på och var kass. På kvällen åkte jag ut till Sävedalen för att hjälpa M med ommöblering. Vi skruvade ner hennes loftsäng, flyttade den till ett annat rum och skruvade ihop den igen. Hon bjöd på en skitgod linssoppa med halloumi i och vitlöksbröd till. Smarrigt! Så det blev ett bra avslut i alla fall på en dålig dag.

 

 

Torsdag: Igår var jag på bio med några kollegor. Vi såg Call girl. Den var väldigt bra. Väldigt snygg och bra skådespeleri. Framför allt från Pernilla August som hallick. Den är sevärd, helt klart. Just det! Vi julpyntade på jobbet också.

 

 

Fredag: Idag ska jag sätta en ny pepparkaksdeg när jag kommer hem. Jag längtar redan. Jag var missnöjd med hur kakorna blev sist och min syster och jag har klurat ut att det förmodligen beror på den laktosfria grädden. Så nu ska jag göra på vanlig grädde. Hoppas det blir bättre.

 

 

 

 

Vet ni, när jag gick till jobbet idag njöt jag av värmen. Jo, men det är ganska varmt ute. I alla fall om man har fått sova i en varm säng, i en uppvärmd lägenhet. Dessutom hade jag möjlighet att ta en varm dusch, ta på mig torra, rena kläder och laga en mättande frukost.

 

Allt det där är bra förutsättningar för att inte frysa när man kommer ut. Ett par rejäla kängor, vantar och en jacka kommer man långt med. Jag har inte ens tagit fram någon varmfodrad jacka än utan går med en tunn höstkappa.

 

Tänk om förutsättningarna hade varit annorlunda. Att jag på något sätt blivit av med jobbet, lägenheten och att jag hade fallit igenom maskorna (som jag är tror är ganska stora) på samhällsnätet.

 

Tänk om jag hade vaknat upp i en smutsig sovsäck under en bro. Bullret från bilarna gjorde det svårt att sova. Den råa, fuktiga Göteborgsluften hade krupit in, inte bara i sovsäcken, utan också i mina kläder. För att inte tala om kylan från marken. Under mig hade jag bara en kartong.

 

I min stad finns det omkring 3 400 hemlösa människor. Så här års påverkar det mig extra mycket. Det gör ont i mig. Jag känner att jag ger ett litet bidrag genom att köpa tidningen Faktum. 50 kronor i månaden. Småpotatis och jag önskar varje gång att pengarna kommer till nytta. Sist dricksade jag lika mycket till.

 

Inför vintern har Faktum ett projekt för att uppmärksamma de hemlösas situation. Genom att boka ett hotellrum kan man på ett enkelt sätt bidra med pengar till deras arbete. Jag har skänkt 300 kronor. Det är inte mycket, men det är något. Vill du inte skänka pengar gå åtminstone in på hemsidan för att se bilderna. Blir man inte berörd av dem, ja då vet jag inte vad som kan beröra.

En sak som jag tycker är lustig är det här med självförtroende och självkänsla. Ibland vet jag knappt skillnaden på dessa ord, men jag vet att jag har bra det ena och dåligt det andra.

Som barn och tonåring gjorde min dåliga självkänsla mig till en ängslig kameleont. I varje situation läste jag av min omgivning och agerade utifrån det på ett sätt som inte skulle stöta eller störa någon. Jag har många gånger blivit kallad diplomat för att jag lyssnar på flera sidor av samma sak. Den enda jag har varit dålig på att företräda är mig själv. Där har jag dock ändrat mig.

Jag har alltid älskat att måla och i gymnasiet gick jag estetiskt program med inriktning konst och formgivning. Rena himmelriket, kan man tänka, men usch så jobbigt det var att skapa inför klassen. De andra var så duktiga och hade förmågor jag saknade. Jag kände mig bara kass och felplacerad.

Vad bortkastat! Kan jag tänka ibland om min gymnasietid. Tänk om jag hade lärt känna mitt eget skapande och utvecklat det istället för att ständigt jämföra mig med de andra. Vad långt jag hade kunnat komma då. Istället stod jag nog mest still.

Jag önskar i efterhand att någon hade kunnat sticka hål på min bubbla och ge mig den insikt jag har nu, att alla är bra fast på olika sätt. I skapandet finns det inga rätt och fel bara olika sätt att uttrycka samma sak. Tänk om någon hade sagt det till mig.

Det är väl bara så här det är. Våra liv ser väldigt olika ut. Vissa insikter kommer tidigt, andra kommer sent. Vissa insikter når oss kanske aldrig. Och självkänsla kan ta ett helt liv att bygga upp och om den har varit skör från början räcker ibland ett nålstick för att den ska rasa.

Denna dag stormar det. I stormens kärna står SD med byxorna nere. De kämpar för att bli ett rumsrent parti, men rasismen finns där ändå. Ända in och upp i toppen. Jag har inte riktigt ord att formulera mig med idag, men läs min vän Dybbans inlägg här. Han får tala även för mig.

 

När ni ändå är i gång att klicka hit och dit så sök rätt på Tomas Andersson Wij på Spotify och så lyssnar ni på hans låt "Sommaren 77".

 

Om du någon gång måste lämna allt då är mitt land ditt land.

 

Jag vet inte vad som hänt med mig. Något underligt, konstigt. Något som jag inte riktigt känner igen. Jag är sugen på att julpynta, baka pepparkakor och dricka glögg. I november! Tidigare år har jag haft svårt för jul till och med i december. Men så är det. Jag har fått julfeeling.

 

 

Förra året blev det inget juligt alls för min del. Det berodde på att jag flyttpackade hela december och att hänga upp julsaker hade varit alldeles onödigt. Det enda juliga var att jag hade en stor skål med apelsiner och clementiner. Jag tror knappt jag gjorde julgodis. Eller jo, det gjorde jag fast jag minns att jag först bestämt mig för att låta bli.

 

Vad kallas du för?
Det är bara några få människor som kallar mig för något annat än Sofie och det är också det som gör ett smeknamn speciellt. Några smeknamn är: Snorifan, Fiffi, Soffan, Proppen, Spot, Softy, Soapy.

Vad vill du att folk ska kalla dig?
Sofie. Smeknamnen är ju interna.

Vad har du gjort idag?
Vaknat, gråtit en glädjetår över att Obama vann i USA, rusat till jobbet, köpt frukost på vägen och sen jobbat.

Vad var det roligaste med din dag?
Att Obama vann valet och att jag och en kollega ska på presslunch.

Vad var det tråkigaste med din dag?
Att allt jag skulle göra idag hann jag göra igår. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Det finns så klart massor att göra, jag har bara inte bestämt i vilken ände jag ska börja.

Om du fick beskriva en perfekt dag, hur skulle den då vara?
Solen får gärna skina även om det inte måste vara varmt. Dagen bör innehålla mycket skratt, för att skratta gör mig lycklig. Inte alla skratt så klart, men ja, jag tycker om att skratta. Fast perfekt...det är ett konstigt ord. Vidare till nästa fråga.

Om du hör ordet perfekt, vad förknippar du det med?
Tråkigt. Perfekt är tråkigt. Odynamiskt. Vad är perfekt egentligen? Jag tror inte att jag själv är klar över den betydelsen.

Om du tittar åt höger, vad är det du ser?
En parkering, hustak. Jag ser norra sidan av Nordstan och Tyska kyrkans torn. Mycket himmel.

På tal om höger, är du vänsterhänt eller högerhänt?
Högerhänt, men jag kan göra en del saker med vänster också. Den är inte helt lam.

Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Jag älskar vår och höst. Kanske höst snäppet mer. Jag älskar när luften är klar, himlen blå och solen skiner. Som i morse. Det var minusgrader, lite halt på gatorna, bara lätta moln på himlen. Lite bit i kinderna. Och så sol på det. Hur underbart som helst. Sommar har väl sin charm, men jag gillar sommaren mest på grund av semestern. Vintern är jag inte särskilt förtjust i. Mörkt.

Vilken högtradition är din favorit; julen, midsommar, påsk etc? Och varför?
Egentligen gillar jag inte högtider av ovan nämnda slag. Det är så hetsigt och allt ska vara så himla tipptopp. Fast i så fall är nog julen den bästa. Då får jag träffa hela familjen.

Beskriv den perfekta outfiten?
Alltså det här med perfekt. Nå väl. Jag gillar att klä mig lager på lager. Gärna strumpbyxor, kjol, topp, kofta, en stor sjal och något halsband. Precis som jag är klädd idag med andra ord.

Välj något inom modeindustrin som du skulle vilja rädda svenska folket ifrån genom att banna?
Jag vet inte om man måste banna det, men jag skulle vilja uppmana folk att inte ta på sig foppatofflor till en fin klänning eller snygg skjorta. Foppatofflor liksom onepiece hör till kläder man har på sig hemma.

På tal om mode, din favoritbutik?
Jag handlar inte jättemycket kläder. Eller jag försöker i alla fall att låta bli. Men det blir en del på H&M och Indiska. Helst skulle jag vilja svara second hand, men med tanke på hur ofta jag besöker olika second hand-butiker är det väldigt sällan jag köper något.

Favoritplagg som du har i garderoben?
En svart trikåkjol.

Vad är den perfekta presenten? Ifall du skulle fylla år imorgon.
En overlock-symaskin.

Vad är den hemskaste presenten du fått?
Någon hemsk present har jag nog aldrig fått. Kanske något smycke eller så som jag vetat direkt att jag aldrig kommer att använda.

Cola eller fanta?
Ingetdera. Jag är inte mycket för läsk.

Choklad eller sur/salt godis?
Kakor? Om jag köper godis så är det oftast lakrits. Jag gillar både söt och salt. Och punschpraliner.

Sallad eller McDonalds?
Jag älskar sallader. Avskyr McD. Om jag ska äta burgare gör jag det på Max och bara på Max.

Myskväll eller utekväll?
Myskväll och hemmafest.

Tv eller dator?
Om jag måste välja så blir det datorn alla gånger. Så mycket mer att välja på då, men jag skulle inte vilja vara utan tv:n.

Ditt finaste minne från gymnasietiden?
Det måste vara den klassresa vi gjorde i trean. Eftersom alla hade ganska olika ekonomiska förutsättningar gjorde vi något som alla skulle ha råd med. Vi hyrde ett vandrarhem på en ö utanför Uddevalla. I tre dagar var vi där och lagade all mat tillsammans och bara njöt av livet.

Det roligaste som hände dig under gymnasiet?
Jag fick möjlighet att åka med till Paris trots att jag inte läste franska. Dels för att några i min klass gjorde det och dels för att jag kände en av lärarna. Att komma till Paris i mitten av maj var en fantastisk upplevelse.

Något som du önskar att du kunde ha gjort under gymnasiet?
Litat mer på mig själv och min egen förmåga. Istället var jag allt för ofta en ängslig typ med blicken i golvet.

Något som du vill uppleva i livet som du inte hunnit göra än?
Jag skulle vilja besöka och arbeta i något projekt för barn. Till exempel SOS Barnbyar. Det går en serie om det nu på måndagar i TV4 med syfte att ragga fler faddrar. I en sådan barnby bor och lever "mammor" som tar emot föräldralösabarn i Ghana. De här mammorna har ägnat dessa barn sitt liv. Mammorna kommer inte dit och gör sina arbetstimmar och går hem. Barnbyn är deras hem. Det är enormt fascinerande. Vilket uppoffrande och vilken kärlek. Helt fantastiskt. För att inte tala om barnens glädje. I barnbyn får barn vara barn. Det får gå i skolan och lära sig att respektera varandra. Tänk att få tillbringa några månader på ett sådant ställe. Jag blir ödmjuk av bara tanken.

Nämn tre saker på din att-göra-lista?
Bära upp grejer på vinden, skifta mattorna i sovrummet och vardagsrummet samt skruva ihop stativet till ett elpiano jag har lånat av brorsan.

Beskriv din favoritscen från en film.
Uj vad svårt. Jag nämner några filmer jag verkligen gillar istället: Kill Bill (båda är ett måste) Love actually, Molin Rouge och Leon. Kärlek och död.

Berätta tre saker om dig själv som ingen vet?
Självklart har jag saker som ingen vet, men det är ju själva poängen. Framför allt när man har en blogg öppen för var och en att läsa är det viktigt att ha stängda dörrar. Eftersom ganska få kommenterar min blogg i förhållande till hur många som läser den så väljer jag att vara försiktig. Även om jag vet att vissa tycker att jag berättar för personliga saker ibland så är mitt urval noga övervägt. Därmed väljer jag att hålla det okända okänt även i fortsättningen.

 

Jag såg dig på bussen. Det kunde varit du. 14 år. Slitna baggyjeans och keps. Lurar i öronen. Den rastlösa, flackande blicken. Du skulle ha varit lika gammal som jag nu. Om du hade fått leva så länge. Du blev aldrig mer än tonåring. Ditt hjärta pallade inte mer. Överbelastat av drogerna.

 

 

 

 

 

Saker som tål att tänkas på och som gör mig både upprörd och rädd: Ungefär en tredjedel av all mat som produceras i världen går till spillo. Detta belastar både samhällsekonomin och klimatet. Att problemet är störst i höginkomstländerna är inte svårt att gissa till sig. Fatta det: en tredjedel av all mat går till spillo! Matsvinnet i de rika länderna sker dessutom främst i konsumentleden.

 

Jag var och lyssnade på två personer som pratade om containerdykning. Alltså att man tar mat som butiker har slängt. Bland annat berättade de att de hittade perfekt mogna persikor, medan persikorna som kom in i butiken var stenhårda. Om jag är ärlig måste jag själv erkänna att jag inte väljer den mjukaste tomaten eller de kantstötta äpplena. Av två skäl: jag vill att min färska mat håller så länge som möjligt hemma samt att jag ju betalar samma pris för de fina och de mindra fina äpplena. Klart jag väljer de finaste.

 

Om man omvandlar den där tredjedelen till andra siffror så är det 1,3 miljarder ton varje år. Det årliga matsvinnet i Sverige har samma miljöbelastning som 700 000 bilar.

 

EU har satt upp som mål att halvera matsvinnet till 2025. I mina öron låter det som en omöjlighet, men jag hoppas innerligt. Vi människor måste bli smartare på många sätt. Vi behöver fundera över hur vi äter och vad vi äter. Till exempel är produktion av kött och ris enormt vattenkrävande.

 

Det är inte bara mat vi slösar på. Svenskarna förbrukar 130 000 ton textilier per år. Det har skett en ökning med 40 procent på tolv år. Knappt en fjärdedel lämnas till klädinsamlingar. Det mesta slängs eller bränns upp. Produktionen av bomull har nått sin peak. Den går knappt att öka trots högre efterfrågan. Ur ett klimatperspektiv är bomull inte helt vänligt att producera med tanke på att det kräver enorma mängder vatten och bekämpningsmedel.

 

När jag tänker på hur mycket kläder och mat vi slänger blir jag arg. Bara i min stad finns det många, många människor som inte har ordentligt att äta eller klä sig med. Tänk vad man skulle kunna åstadkomma om allt togs tillvara. Jag vet att det finns organisationer som gör en del, men det är inte tillräckligt.

 

Ok. Jag fick en tanke nu. Tänk om man kunde starta en verksamhet där man i samarbete med butiker tog tillvara maten de tänker slänga och så öppnar man en restaurang där all mat tillagas av denna "skräpmat". Luncher för 20 kronor. Öppet för vem som helst. Verksamheten ska inte vara vinstdrivande utan självbärande.

 

Jag ska också berätta att jag slänger mat. Jag avskyr det och mår dåligt när jag gör det. Mitt dåliga samvete kokar i kroppen. Mest handlar det om färska råvaror som jag inte hunnit använda av någon anledning. Men det kan vara andra saker också. Jag fick hälla ut nästan en hel burk med blåbärssylt för att den hade möglat. Att den möglade berodde förmodligen på att jag valde att köpa en ekologisk utan massa tillsatser. Typiskt, när den första tanken var att välja rätt och så blev det fel ändå.

 

Nä, skärpning Sverige. Nu måste vi börja tänka.

 

Mitt hjärta blöder så när jag tänker på att vintern är på väg och att det finns människor i min stad som inte har tillräckligt med kläder eller kanske inte ens ett hem att stänga in sig i under blöta, kyliga vinternätter. Det finns organisationer som försöker att hjälpa till och det är väl det.

 

Värst av alla fall med utsatta människor är när det finns barn inblandat. Då gråter jag på riktigt. Fy farao! Räddningsmissionen har gått ut med ett upprop och ber om blöjor, barnvagnar, välling och varma barnkläder. Läget är akut.

 

Så här skriver de själva på sin hemsida:

"Enorma behov och utmaningar möter oss i ett helt nystartat arbete bland romer i vår stad. Våra medarbetare Märtha, Ion och Mona-Lisa arbetar sedan några veckor tillbaka med att söka upp romer och kartlägga deras situation här i Göteborg. Och den är många gånger förfärlig.

Vi har också öppet hus en gång i veckan där vi försöker möta de mest akuta behoven. Vi möter barnfamiljer som bor i tält med små spädbarn. En ensamstående mamma som försörjer fyra barn genom att samla pantburkar. En liten bebis som har gomspalt, men där man inte kan få läkarvård."

Har du bidrag att lämna kan detta göras på Räddningsmissionens kafé på Vasagatan 14, öppet måndag-tisdag och torsdag-fredag kl 9.00-12.00. Man kan även lämna saker på Andra Långgatan 29, 3 tr, öppet vardagar 8.00-16.00.

 

Tyvärr har jag själv inga barnkläder att ge, men ni som har, släng dem inte utan lämna dem hit!

Förut i mitt liv när jag har jobbat oregelbundet har jag inte tänkt så mycket på veckans dagar. De flöt liksom samman. Det är först nu när jag jobbar måndag till fredag som ett mönster har uppvisat dig.

 

Måndag: Även om jag kan känna mig aningens seg på morgonen så hänger helgens pepp kvar. Humöret är oftast bra. Detta är arbetsveckans absolut snabbaste dag. Fikarasten vid tio är knappt avklarad innan det är lunch.

 

Tisdag: Veckans i särklass sämsta dag. Eventuell dålig sömn från helgen gör sig påmind och det är dessutom extremt (!) långt till kommande helg. Tisdagar kletar fram som en slemmig mördarsnigel ingen tycker om.

 

Onsdag: Ganska menlös dag. Mellanmjölk. Sverige. Lagom. Typ så. Bär tanken om att det snart är torsdag.

 

Torsdag: När jag vaknar och kommer på att det är torsdag känner jag mig alltid lika nöjd. Bara en jobbdag kvar till fredag! Dagen liknar i övrigt onsdagar. Ganska ordinär.

 

Fredag: Äntligen fredag! Ja, mer behöver knappast bli sagt. Kort arbetsdag och helg på det. Nu när jag jobbar måndag-fredag har jag börjat uppskatta after work väldigt mycket. Det är så trevligt att ses med vänner och äta en bit god mat.

 

Lördag: Helgens i särklass mest aktiva dag. Om det är fint väder vill jag gärna ut på stan. Strosa omkring och besöka second hand-butiker. Kanske träffa någon för fika eller lunch. Efter en sådan dag är det rätt skönt att komma hem och bara hänga i soffan. Tvärtom brukar det bli om jag ska iväg på kvällen. Då håller jag mig hemma under dagen.

 

Söndag: Detta är den mest kravlösa dagen på hela veckan. Jag känner aldrig dåligt samvete om jag bestämmer mig för att ligga i soffan och kolla på film hela dagen. Framåt eftermiddagen börjar slut på helgen-ångesten göra dig påmind.

 

Måndag: Och så börjar det om i samma karusell igen.

 

För att det inte ska misstolkas: Jag tycker om mitt jobb. Det här mönstret har inte så mycket med det att göra. Det är mest något att hänga upp dagarna på. Att skapa rutin. Stackars hatade tisdag måste liksom finnas för att en annan dag ska få full uppskattning. Risken är annars att alla dagar hade känts som onsdag och det hade ju verkligen inte varit någon hit.

 

 

 

 

Något som jag har insett med åren är att människor som tenderar att vara manipulativa dras till mig. Och jag till dem. Det gäller både killar och tjejer, vänner och kärlekar. Kombinationen blir alltid destruktiv. För mig i alla fall. Manipulativa människor vill ju ha saker på sitt sätt och har ett väldigt stort behov av att få med en på samma tåg. Det kan gälla både aktiviteter och tankegångar.

 

Om jag blickar bakåt i tiden så finns det ett antal personer av det här slaget i min omgivning. Relationerna börjar oftast bra och intensivt. Som de flesta andra gillar jag uppmärksamhet kring min person och dessa personer har ett sätt att ge uppmärksamhet som blir begärlig. Man vill ha mer. Det är personens sätt att snärja.

 

När man minst anar det försvinner personen ifrån en och man börjar längta och sakna. Som sagt. Den där uppmärksamheten är verkligen begärlig. Personen dyker upp igen och lyckan är gjord och så där håller det på. Det är nu det börjar bli destruktivt. Man kan nog likna det vid en förälskelse. I negativ bemärkelse.

 

Om en sådan här sak sker bara vid ett fåtal tillfällen är det svårt att dra några slutsatser eller lärdomar, men nu har det hänt mig så många gånger i livet att jag börjar lära mig ett och annat. Bland annat detta:

 

1. Lita på magkänslan. Om instinkten inledningsvis säger "Passa dig för den där" så passa dig för den där.

2. Det spelar ingen roll hur stor glädjen över relationen är om glädjen hela tiden överskuggas av det negativa. Med andra ord - inte värt det.

3. Om relationen "tvingar" dig att gå över dina egna gränser håll dig vaksam allternativt backa helt.

 

Nu låter det här väldigt allvarligt kanske så därför måste jag säga att jag inte har råkat värre ut än att jag har kunnat resa mig och borsta av dammet ganska snabbt igen. Det här handlar mest om att jag har dragit lärdom av min historia och applicerar kunskapen i min nutid.

 

Jag kom att tänka på det här sakerna när jag inte kunde somna igår. Tankarna ledde sen vidare till något som gjorde mig så himla glad. Jag har nämligen så många fantastiska vänner där relationen är balanserad och positiv. I vissa perioder tar den ene mer utrymme och behöver mer stöttning. I andra perioder är det tvärtom.

 

Med riktiga vänner är det ok att vara lite knasig emellanåt och det är ok att ha åsiktsskiljaktigheter. Så länge man respekterar varandra funkar det. Det finns inga konstigheter. För mig handlar det också om förtroende. Att jag genuint känner mig omtyckt och inte behöver prestera för att bli det. Då kan jag vara och uttrycka mig utan att behöva tänka mig för på samma sätt, även om det så klart är viktigt att vara lyhörd och närvarande och inte bara klumpa på.

 

Orterna under kartan (som är en tapet från Björklund och Wingqvist) får, utan någon inbördes ordning, symbolisera dessa guldklimpar till vänner. Alla kanske inte finns aktivt i mitt liv nu, men har ändå betytt mycket på vägen. Kan hända att jag har missat någon, men som sagt det får vara symboliskt. Och apropå ortsnamnen...visst är de fina!