Det har varit mycket om ätbara saker i min blogg det senaste. Lätt hänt så här inför julen. Jag tänker ganska ofta tillbaka på när jag startade min blogg. Det är över tre år sedan nu. Intentionen var att bloggen skulle vara mitt galleri. Jag hade just satt igång att måla på allvar igen. Samma intention hänger i, men det sker allt mer sällan att jag målar. Tyvärr.

 

Jag tänker alltid att om jag bara får gjort detta så ska jag måla sen. Det senaste har det handlat om att få ordning i lägenheten. Det har jag fått, men inte har jag målat för det. Så här års beror det mycket på ljuset också. Det är ingen idé att plocka fram färgerna när det är mörkt ute. Ingen lampa i världen kan återge nyanserna som solljus. Enda chansen att måla i dagsljus är på helgerna, men när man jobbar måndag till fredag är det så mycket som ska fixas och hinnas med på helgerna. Målandet hamnar sist i kön. Alla mina kreativa uttryck hamnar sist i kön.

 

Ungefär så här ser min kö ut:

Jobba

Sova

Laga mat/matlådor

Handla/ärenden

Vara social

Städa

Vara kreativ (måla, skriva, sy...)

 

Vissa punkter ligger på samma nivå eller går om varandra. Det återkommande är att kreativiteten hamnar sist. Jag måste ha ordning på livet för att kunna vara kreativ. Och jag måste vara pigg. Jag menar inte att gnälla. Det här är mest ett funderande och konstaterande.

 

Det som är roligt är att jag har skakat liv i mitt musicerande. Jag och min vän J har börjat sjunga ihop. Visserligen bara vid två tillfällen än så länge, men det har varit tillräckligt för att kicka igång mig. Jag kan längta hem till min gitarr och min pärm med låtar.

 

När jag var mellan 15 och 22 år skrev jag en del musik. Jag har rotat fram mina två pärmar med egenskrivet material och försökt att ta mig igenom det. En del kommer jag ihåg direkt, andra får jag treva mig fram i och några har jag inget minne av alls. Eftersom jag bara har text och ackord, men inga noter, måste jag lita på minnet för att hitta melodierna.

 

När jag skrev som mest musik gjorde jag det som ett slags dagboksskrivande. Jag skulle aldrig ha kunnat spela och sjunga låtarna för någon då. Nu när låtarna har fått vila, några i 17 år, så kan jag se på dem mer objektivt. Vissa texter är bra banala, men det finns melodier som jag blir riktigt stolt över. Kanske att jag med ny text kan ge låtarna liv igen.

 

Med andra ord. Målandet får nog stå åt sidan ett tag till för nu verkar det som musiken kommer att vara mitt kreativa utlopp. Eftersom det kreativa hamnar sist i kön är det inte möjligt att hålla på med två olika uttryck parallellt. Så mycket tid har jag inte. Ja hopp! Det blev en lång utläggning detta. Till sist kan jag väl säga att förhoppningsvis lägger jag upp smakprov på hur det kan låta fram över.