Jag har en målning i akryl som jag gjorde för över tio år sedan. Jag har länge tänkt att jag skulle lämna in den och få den uppspänd. Så idag gjorde jag slag i sak och åkte till en underbar konstnärsbutik i Jönköping. Tavlan ska vara klar om en vecka och jag längtar efter att få se hur det blir.

När jag ändå var i Jönköping ville jag utnyttja tillfället så jag tänkte att några second hand-butiker skulle få mitt besök. Den första lämnade jag tomhänt. Likaså den andra. Trots att det var min favoritbutik, där jag nästan alltid hittar något. Men jag hade något på känn. En aning om något. Det kan ofta vara så för mig. Jag åkte således till en second hand som ligger på vägen mot Huskvarna. Och där!



Där fick jag syn på fyra mycket välsvarvade ben. Jag bara älskar den här formen. 50-60-tal. Runda ben som smalnar av nedtill.



Tillika sex stycken mycket välgjorda lådhandtag till tre lådor. Likadant som med benen. Jag älskar de här små detaljerna. Det finns inte på moderna möbler. Det finns inte den typ av känsla för hantverket.



Och så byrån i sin helhet. Så söt! Jag skulle kunna fylla hela lägenheten med den här typen av små byråer. De är som godis. Jag har tänkt att ha tv:n på denna. Det bästa hade egentligen varit att hitta en byrå/tv-bänk med en öppen hylla framtill så att man kan ha aparaterna där. Jag betvivlar att det går att byta kanal genom dessa. Framför allt går det inte att sätta i en dvd eller vhs. (Ja, jag äger en vhs-spelare.)

Men jag ska nog komma på något. Det bästa är att jag nu kan gömma alla äckliga sladdar. Det får nog bli nedersta lådans uppgift. Åh, vad skönt det ska bli att slippa se sladdhärvan. Ryser bara jag tänker på den.

När jag bad personalen om hjälp var det inte mindre en tre herrar som ville hjälpa till. De var så rara!
- Den är ju nästan gratis, sa jag med ett stort leende i ett försök att föra en konversation.
- Jo, men jag ser att den är lite trasig här, svarade en av männen och fingrade på ytan.
- Det gör inget. Jag ska ha min tv på, berättade jag glatt.
- Jasså.
Och sen hade vi liksom inget mer att säga.

Jag fick min lapp, betalade och körde fram bilen. Två av herrarna bar ut byrån. Med oerhört stor försiktighet lade de in den i mitt bagage. Jag blev riktigt rörd över hur varsamma de var.

- Se hon har en snöskyffel i bilen. Det var en ordentlig flicka det, sa den ene mannen till den andra.
- Ja, ser man på, svarade den andre.
Istället för att säga att jag glömde lämna tillbaka den till pappa efter att jag hade varit i Borås förra helgen så log jag och lät dem tro att jag var den där rediga flickan med en snöskyffel i bagaget. Det kändes fint.

Förresten. 75 kronor.

Ansikte. Den här tavlan började jag att måla i december. Jag hade en ganska tydlig idé, men visste inte hur genomförandet skulle ske. Idag har jag äntligen tagit fram den igen.



Lockar. Så här ser den ut just nu. Den är absolut inte klar. Den där solen ska inte vara så framträdande som den är nu. Vill nog att den ska ligga mer i bakgrunden på något sätt. Min första tanke var att olika symboler ska placeras in i tavlan. Får se hur det blir. Det är både roligt och jobbigt med mitt sätt att måla. Jag vet liksom aldrig vart en målning landar.

Det bästa med det här är att jag tror detta betyder att jag är igång och målar igen efter två månaders uppehåll. Ett uppehåll som hängt ihop med flyttstök. Nu finns egentligen inte någon sådan ursäkt kvar. Ok, jag har fortfarande ingen lampa i arbetsrummet, men jag har dagsljus. Det är inte illa. Inte illa alls.

Snö. Snö. Snö.


Det har varit en fantastisk vinter. På alla sätt. Självklart tänker jag i första hand på vädersättet. Två dagar innan julafton skrev jag ett inlägg om att det kanske blir en snöig jul. Det blev en snöig jul och mycket, mycket mer. Med tanke på alla diskussioner om väderförändringar och höjning av medeltemperaturer borde en vinter som denna kännas lugnande. Jag vet inte.

Nä, det ska inte bli en domedagsblogg av det här. Vill bara få sagt att jag är så trött på snön. Trött på att vakna varje morgon och se att bilen fått ett nytt täcke på sig, trots att jag borstat av den dagen innan. Jag är väl medveten om att februari är en vintermånad och att det är helt naturligt att snön ligger på backen och att det är kallt.

Det som bekymrar mig är just att det fortsätter att dala vita flingor från skyn. Varje dag. För ju mer snö som ligger desto längre tid innan den försvinner. De senaste dagarnas snökaos har ockuperat tidningar, radio, tv och fb-statusar. Så även mina. I lördags var jag i Borås. Den översta bilden är från stället där jag valde att parkera. Hur skönt är det att komma ut och inse att ens bil har en 60-70 cm hög snövall omkring sig?

På väg från Borås mot Ulricehamn tog jag den andra bilden. Tänk att Västra Götaland kan se ut som fjällen. Som tur var så hade de stora vägarna blivit röjda. Det var värre inne i Borås. Den nedersta bilden är tagen inne i Ulricehamn. Av trottoaren finns bara en liten gång. Det ser ändå ganska mysigt ut.

Det mest positiva med snön är ljuset. Även om himlen är förbaskat grå så lyser snön. Det har inte varit tal om någon vinterdepression för min del. Tack och lov!

Ändock - jag längtar som en galning efter ljudet av vatten som rinner längs gatorna. Fågelkvitter. Solsken. Känslan att låta jackan hänga kvar inne. Lyckan i bröstet när vintergruset sopas från vägarna. Att se människor rada upp sig mot husväggarna. Som surikater. Tygskor. Folk som ler. Däck utan dubbar. Tussilago och vitsippor. Ja, jag längtar efter blå himmel och humlor som surrar. Fjärillar som fladdrar. Och nakna tår i iskallt vatten.



Humla. Bilden är tagen när våren är ny. I Ulricehamn.

Tyger och band. Nu finns ingen anledning att inte sy. Dessvärre...


Jahopp! Då var min helgturné över. Trots snökaos gav jag mig iväg i min lilla röda fiesta från Ulricehamn till Borås igår. Först till en tygaffär som varit omtalad för de låga priserna och det stora urvalet. Men jag blev sjukt besviken. Det blev bara tyget till höger. En åskblå trikå. De två övre banden är från samma affär.

Vidare till nästa tyginstutition. Där hittade jag i alla fall två tyger och även två band. Tyget till vänster är lite kraftigare än de andra. Tänkte kanske sy en tröja som är omlott framtill. Får se vad jag lyckas knåpa ihop.

Så. Nu har jag sex tyger att börja med. Räknar inte med någon vidare fart. Har fortfarande inte fått upp någon taklampa i arbetsrummet... Vissa saker är verkligen svåra att få gjorda. Till att börja med måste jag ju köpa en lampa att sätta upp. Det behövs en som kan ge mycket ljus. Egentligen vore lysrör bäst. Det har jag ovanför bänken i köket. Riktigt bra när man jobbar.

Jag har lite dille på band. Det finns så många fina. Man kan ha dem i håret. Som skärp. Eller varför inte piffa till ett tråkigt klädesplagg?!

Randigt. Ränder är väl aldrig ur mode?!


Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har jag fått för mig att jag ska sy. Köpte nyligen en symaskin, men har inte haft lämpliga tyger hemma. Bara lite gardintyger och jag vill sy kläder.

Så nu är jag på turné. Har mellanlandat i Ulricehamn. Här finns ett företag som stickar superfina trikåtyger. De har även tillskärning i samma hus och sen skickas bitarna iväg och blir ihopsydda på annat håll. Det här företaget levererar till bland annat olika barnklädesmärken. Om man ringer och ber snällt kan man få komma in och köpa både tyger och kläder hos dem. Riktigt bra kvalitet till bra priser.

Tyget till vänster ser gråvitt ut men det är gråblått- och vitrandigt. Det till höger är brunturkost. Det var svårt att välja bland allt som fanns. Priserna ligger på runt 60-70 kronor metern. Ingenting för så fin kvalitet. Hoppas jag bara lyckas knåpa ihop något värdigt...

Stringbord. Nu är bordet på platsen där det var tänkt, där det passar som handen i handsken.


Det är uppenbart att bordet som jag jagade efter hela tiden var mitt. Det är bara att titta på bilden för att inse det. Och genom att titta på bilden är det inte svårt att förstå att detta är min absoluta favorithörna i mitt hem. På hyllan ligger två böcker om Prag. Måste läsa på inför resan i maj. Där ligger också två böcker med två berättelser i varje av Franz Kafka. Har alltid tänkt läsa honom, men det har aldrig blivit av. Nu när jag ska till hans hemland kände jag att det var dags. Ovanpå bordet ligger en bok som jag ska recensera. Den är intressant. Skriven på ett annorlunda sätt. Som ett tankeflöde, mer än som ett berättande.

För att bli uppdaterad om bordjakten läs:
http://kreativalatsidan.blogg.se/2010/february/fynd.html

En kollega kallade mig för allkonstnär för någon vecka sedan. Det var nog något av det finaste att bli kallad. Så kände jag i alla fall. Han påpekade några av mina områden. "Du målar, skriver, fotar..." Även om jag inte skulle kalla mig själv för konstnär så är jag allt för medveten om min spretighet. (Den har en god vän sedan tidiga tonåren omtalat för mig. Spretigheten alltså.) Jag kan liksom aldrig bestämma mig för vad jag ska hålla på med. Ibland är det foto. Ibland musik. I perioder är jag fast i mina färger eller någon ny "bok" som jag skriver på. Eller varför inte flytta och inreda en lägenhet?!

Nu har jag nya tankar på gång igen. Min kära syster lät mig köpa hennes gamla symaskin till ett fantastiskt syskonpris. Än har jag inte haft uppe den för att provköra, men det kommer. För några inlägg sedan skrev jag att jag behöver åka till Borås och köpa tyg. Tanken var då att köpa möbeltyg. Nu är jag inne på (den och) helt andra banor.

Under kvällen har jag suttit och skissat på hurdana kläder jag ska sy. Grunden är en t-shirt. Kanske en vit med en rödvitrutig bröstficka. Eller en turkos med en blåprickig rand längst ned. Jag har många idéer. Tänkte lägga upp några av mina skisser, men det ska sägas att jag inte är särdeles bra på att överföra mina idéer till skisser när det gäller kläder. Inte för att jag är särskilt skicklig med symaskinen heller, men...

Nu är jag i alla fall grymt pepp på att komma igång. Det finns ett företag i Ulricehamn som lagerhåller trikåtyger. Förhoppningsvis kan de släppa in mig och låta mig handla lite. Och sen finns det en superaffär med tyger i Borås. Dit blir det ett besök nästa lördag. Då ska jag med relativt stor säkerhet även träffa en mycket god vän som jag inte sett på länge. Det blir gott.

Får se i morgon om mina bilder klarar dagsljuset. Hur som helst så väntar jag med att lägga upp den. Kan dock säga att mina storslagna tankar inte vet några gränser. Jag har kommit på ett namn till min kollektion samt satt priser på mina kommande t-shirtar. Haha!

Sam Cooke. Det är en stilig herre som skrivit en av mina absoluta favoritsånger "A change is gonna come".


Ibland händer det att man springer på musik, så där bara av en händelse, som fastnar för en evighet. Så var det med låten "A change is gonna come". Den skrevs och spelades in av r'n'b singer/songwritern Sam Cooke 1964. Första gången jag hörde den var med Fugees och Lauren Hills fantastiska röst. De har i sin version ändrat på originaltexten.

Nästa gång jag hörde låten var det med otippade Lisa Nilsson. Därefter sprang jag för första gången på Leela James. En fantastisk soulröst. Hon hade också gjort en inspelning av låten. Då började jag fundera och leta och insåg att en lång rad av artister faktiskt gjort det och jag tänkte att jag skulle börja samla låten. Det har dock inte blivit något aktivt letande mer än lite googlande och spotifayande.

Förutom de tre redan nämnda har jag en version med Aretha Franklin också. Annars hade den här låten fallit i glömska. Så dök den upp i fredags igen. Med Seal.

Nu måste jag dela med mig av den. Nedan finns texten. Jag länkar till Fugees version.

http://www.youtube.com/watch?v=ErD-uawYMWE

I was born by the river in a little tent and just like that river I’ve been running ever since. It’s been a long, a long time coming, but I know a change is gonna come. Oh, yes it will.

It’s been too hard living, but I’m afraid to die. Cos I don’t know what’s out there beyond the sky. It’s been a long, a long time coming, but I know a change is gonna come. Oh, yes it will.

And then I go to see my brother and I ask him to help me please. And he just winds up knocking me back down to my knees.

There were times when I thought I couldn’t last for long. But I now I think I’m able to carry on. It’s been a long, a long time coming, but I know a change is gonna come. Oh, yes it will.

I höstas pågick en konstmässa i Värnamo. Som det ofta är med konst så var det en hel del som jag inte förstod grejen med. Andra saker var väldigt fascinerade för att det var häftigt utförda eller snyggt gjorda. En liten installation som verkligen frep tag i mig är den nedan. Tre ganska ynkliga och miserabla figurer stod på ett litet podie. De är inte vackra, snarare lite skrattretande. Tänker att deras självkänsla kanske inte är den största. Tänker att andra inte sett deras vackra värde. Men när man lyfte blicken och såg deras skuggor så såg man hurdana de egentligen var. Det fick mig att tänka efter.




Miserabla.



Änglaskuggor.