Det är övervägande många konstnärer som har en "grej" för sig. De har ett djur, en figur eller ett ting som återkommer gång på gång i målningarna. Något som liksom, hur konstnären än bär sig åt, alltid lyckas smyga in i verket. Det är ett fenomen som jag fascineras av. Själv hade jag en period (ja, jag vet att jag inte är konstnär) då det alltid blev hjärtan på allt jag målade.

Ulf Ekberg som jag träffade för ett tag sedan hade en grej för rådjur. För honom var det inte rådjuret i sig utan upplevelsen av ett rådjur. Han avbildade efter hur han tyckte att ett rådjur såg ut. För honom handlade det om en känsla. Skörheten, snabbheten och skyggheten kanske. Eller är det bara så som jag ser rådjur?