I höstas pågick en konstmässa i Värnamo. Som det ofta är med konst så var det en hel del som jag inte förstod grejen med. Andra saker var väldigt fascinerade för att det var häftigt utförda eller snyggt gjorda. En liten installation som verkligen frep tag i mig är den nedan. Tre ganska ynkliga och miserabla figurer stod på ett litet podie. De är inte vackra, snarare lite skrattretande. Tänker att deras självkänsla kanske inte är den största. Tänker att andra inte sett deras vackra värde. Men när man lyfte blicken och såg deras skuggor så såg man hurdana de egentligen var. Det fick mig att tänka efter.




Miserabla.



Änglaskuggor.