Spegling. Det är roligt att leka med kameran. På den nedre bilden sitter min bror och spelar tv-spel.


En kamera, ett nyputsat fönster och klart väder var vad som skapade förutsättningarna för de här två bilderna.
Den övre är en klassisk spegling. Den nedre kanske kräver en extra tanke. Jag står på balkongen. Inne i rummet sitter min bror och spelar tv-spel. Genom att vinkla kameran mot rutan får jag med både insidan och speglingen på utsidan.

Bilden är tagen i Ulricehamn och i utsikten skymtar skön Åsunden. I just Ulricehamn har jag vid flertalet tillfällen gett mig ut med en kamera i händerna. Naturen bjuder fantastiska vyer och detaljer.

Trea. Skissen på lägenheten är spegelvänd så jag har fotat den mot fönstret för att få rummen rätt, därav de spegelvända orden.


Så här se planlösningen ut för lägenheten jag flyttar in i. Just nu längtar jag enormt mycket. Den 4 januari får jag nyckeln. Jag har många planer som jag ser fram emot att få sätta i verket.

Jag vet inte i hur många år jag har önskat mig ett arbetsrum. I och med den här trean går drömmen i uppfyllelse. Jag har tänkt att ha det lilla rummet som sovrum och det stora in till höger som arbetsrum.
(Dörren till det stora rummet är från hallen. Man går in i gången med garderober. Av någon anledning finns dörren inte med på skissen.)

Som jag nämnt i tidigare inlägg har jag köpt ett bord som precis får plats i köket (utan att det blir trångt) och mitt nuvarande köksbord har jag tänkt att ha som arbetsbord. Det är runt, men jag har två iläggskivor till det så det blir stort. Då kan jag ha symaskin på ena sidan och mitt bordsstaffli på andra sidan. Dessutom får min mossgröna soffa plats. Det blir ett bra övernattningsrum för gäster. Plus att jag har en soffa att slänga mig på mellan varven när jag är i mitt arbetsrum och skapar!

Dörren mellan köket och det lilla rummet tänkte jag stänga igen. I sovrummet kommer jag ställa ett klädskåp för dörren och i köket kommer jag att hänga upp något snyggt färgglatt tyg. Köket är helt vitt så det behövs färg.

I vardagsrummet har jag tänkt att ha soffan i hörnet vid fönstret och i andra änden av rummet kommer det bli en myshörna med min fåtölj och golvlampa med fransskärm. Ska nog sätta upp några hyllor för böcker där också. Kommer bli najs.

I det lilla rummet finns en fransk balkong. Det gillar jag. Dessutom är det tre fönster mellan sovrummet och vardagsrummet. Det har jag tänkt utnyttja på något sätt. Har ännu inte kommit fram till hur. Mycket möjligt är att jag ställer en blomsterbänk framför fönstren på vardagsrumssidan. Det skulle nog vara fint med massa växter där och det skulle göra sig bra med fåtöljen och lampan.

Jag vill bara sätta igång och ställa i ordning nu!

Dans. Tecknad på ett beskuret svart A4-papper med vit och röd krita.


Den här flickan tecknade jag 1998. Hon är inte helt 100 i proportionerna och det kan jag störa mig på, men jag tycker ändå om henne. Bilden av henne fanns i mitt huvud så jag hade ingen modell eller bild att måla av. Jag gillar ljuset.

Stekning. Sojabiffar blir bäst när man steker dem i smör. Det behövs för smakens skull.



Att göra egna sojabiffar är inte särdeles svårt och mycket godare än att köpa färdiga. Dessutom är det klimatsmart att äta sojabiffar istället för kött. Sojabönor innehåller ungefär 36 procent protein och 19 procent fett (bra fetter) vilket är ett av de absolut bästa alternativen till kött. Därmed behöver man ju inte äta bara vegetarisk, men som variation skadar det verkligen inte. Sojabönor är därtill järnrika.

Sojabönorna ska ligga i blöt i tio timmar. Jag brukar låta dem stå över natten. Sen ska de kokas i upp till två timmar. Därefter ska de mixas hårt. Sojabönorna är väldigt nötiga och ser ut som hackade hasselnötter när man mixat dem. För att "färsen" ska bli saftig brukar jag koka röda linser så att de går sönder och blanda i dem i färsen. När det kommer till kryddning kan man nästan göra hur som helst. Det är väldigt gott med vitlök i. Kan tänka mig att även spiskummin, chili eller paprikapulver är gott i.

Gör biffarna platta. Annars är det risk att de blir degiga inuti. Ju mer stekyta desto godare. Stek i smör eller liknande. Jag steker i bregott.

Detta är mitt eget recept och jag är dålig på att mäta. Jag "slänger i" så detta är en uppskattning på hur mycket jag tar av varje ingrediens. Var lite varsam med mjölet.

Detta behövs för cirka tolv biffar:

200 gram sojabönor
1 dl röda linser
2 ägg
0,5 dl grädde
0,5 dl vetemjöl
1 dl hackad persilja
salt, peppar

Min spis har tio steg och jag brukar steka biffarna på sju. De behöver ligga ganska länge och på högre temperatur blir de lätt brända. När biffen känns stum är den klar.

Sojabiffar funkar skitbra i hamburgerbröd med dressing och allt. Väldigt mättande utan att ge den där övermättkänslan. Det är också gott att äta dem till potatismos och lingonsylt. Både de kokta/mixade bönorna och de färdiga biffarna funkar att frysa.

Prins? Jag pussade den inte, men fick pappa att i alla fall fota den i mina händer.


I natt har jag vaknat flera gånger av det våldsamma regnandet.  Det hamrade stundvis så hårt på rutan att det lika gärna kunde ha varit någon som stod och knackade. Än har det inte avtagit. Usch så tröstöst! Nu är det lunchtid och alldeles mörkt. November gör mig galen.

Så därför plockade jag fram en grodbild. Långsökt? Jo, men den där lilla grodan och solljuset i bilden gör mig glad. Bilden är tagen på Heden i Gråbo där jag föddes och växte upp. Visst är grodor söta!

Gamla stan. Eksjö är en vacker stad. Här smyger vi omkring i kvarteren i gamla stan. Mina vänner tyckte också att staden var intressant.



Eksjös gamla träkåkskvarter är gator att gå och drömma i. Jag och Magdalena gjorde gemensam sak och sammanstrålade med Simon för lunch och umgänge några timmar.

Efter lunchen  promenerade vi i stan och Simon insisterade på att vi skulle gå till Eksjö Museet. Sagt och gjort. Där bjöds vi en hel våning med humor och klockrena målningar av Albert Engström (1869-1940). Han måste varit en revolutionär i sin tid. En utställning jag verkligen rekommenderar!

Teckningen nedan är galet kul!

För mycket. Det här är kanske en tredjedel av allt jag rensade ut.


Av någon anledning jag inte riktigt vet (ett nedärvt hamsterbeteende?) så har jag haft mängder med porslin och glas i mina köksskåp. Inte nog med att det har tagit en massa plats jag har bara haft nytta av mängderna en gång om året - när familjen kommer på födelesdagskalas. Dessutom är flera av sakerna köpta för mååånga år sedan och jag gillar dem inte längre.

Jag gjorde en rejäl rensning. Sakerna på bilden är bara en liten del. Ett tiotal skålar och två bestickuppsättningar rök bland annat.

Den bästa effekten näst utrymmet är att det helt plötsligt känns lättare att diska. Har man bara fyra frukostskålar istället för tolv så tar det inte lika långt tid att få alla rena. Att jag inte kom på det tidigare! Diska som är så tråkigt.

Venedig. I somras uppfyllde jag en dröm när jag åkte till Italien. Eftersom jag var nära Venedig åkte jag dit en dag.


När november är som gråtristast, när det till och med är mörkt mitt på dagen då kan det vara skönt att rota fram gamla bilder och drömma sig bort ett slag. I somras åkte jag en vecka till Caorle, Italien. Caorle ligger cirka tio mil från Venedig så självklart åkte jag dit en dag. Just den dagen var hettan enorm. Solen gjorde ont på kroppen. La mig i poolen tills jag frös när jag kom hem till penionatet.

Venedig var fantasiskt. Jag vill gärna åka dit igen. Många turistorter tenderar att bli fällor. Allt som finns att köpa är krimskrams och friterad mat. Där är faktiskt Venedig annorlunda. Visst, fällorna finns där, men samtidigt allt det unika. Regionen består av runt 100 öar och flera av öarna har sin egen speciallité som glas, skin och keramik.

Jag åkte gondol, trots att många sagt att det är den största fällan - rent ekonomiskt, men eftersom jag var i Venedig med ett resesällskap så fick vi rabatt. Har för mig att jag betalade 30 euro för turen. Det var det värt.

Det här var första, men definitivt inte sista resan till Italien för mig. Blir alldeles kär av bara minnena!

Daggkåpa. Tavla målad 1998.


Daggkåpan är en av mina favoritblommor. Den kanske verkar trist och utmärker sig inte direkt i dikeskanten. Kanske mest för att den bara är grön. Men kolla på dess blommor någon gång. Små, små stjärnor. För att inte tala om hur vackert det är när bladen kupar sig kring daggdroppar.

Den här tavlan målade jag för elva år sedan. Inspirerad av boken Majas alfabet. Egentligen skulle Maja varit med på bilden, men jag fick inte till henne och målade över henne. Kill your darlings heter det ju.

För några veckor sedan började jag fundera på vart den här tavlan tagit vägen. Jag rotade igenom alla tänkbara gömmor, men kunde inte hitta den. Jag ringde till mamma och pappa för att höra om den stod hos dem. Det gjorde den inte. Jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Så vitt jag mindes hade jag inte gjort mig av med den.

Med tanke på att den mäter 70x120 cm så kan den ju knappats bara försvinna. Sant. Efter ytterligare en genomletning hittade pappa den. Tavlan hade hamnat bakom dörr. Den har fått sig några törnar, med dem tänkte jag putsa till och kanske även lyfta fram blommorna lite mer.

Konst. 1 500 kronor är ett kap.



På dagens second hand-runda sprang jag på den här. Jag bara stod och tittade på den en lång stund. Så vacker. Det är som ett konstföremål. Jag övervägde faktiskt att köpa den, men kom på att jag just nu redan har två soffor i min tvåa. Visserligen skulle denna få plats i ett hörn i kommande lägenhet, men ändå.

Men vad snygg den är!

Nu är den i alla fall förevigad så jag kan titta på den och drömma om den när jag känner för det.

Färg. För mig handlar tavlan om att leva med ett öppet sinne. Att våga låta sig färgas av sin omgivning. Samtidigt tänker jag att den färgmässigt bara ska vara skön att titta på. Tavlan mäter 55x120 cm.


Jag gick estetiskt bildgymnasium för en halv evighet sen. Efter de tre åren blev det stopp i målandet för mig. Det var svårt att plocka fram färgerna när pressen om betyg inte längre fanns kvar. Jag trodde att det skulle släppa loss kreativiteten, men tvärtom la det lock på den. Det tog nog fyra år innan det kändes roligt att måla igen.

Under en lång tid målade jag bara akvareller, men så för några månader sedan blev jag sugen på akryl igen. Jag köpte färg och panåer.

Under den här målningen finns en helt annan bild som jag målade i gymnasiet, men jag har aldrig tyckt om den. Bra format för en ny tavla tänkte jag och målade över.

Först hade jag tänkt att göra ett kvinnoporträtt. Jag började kladda på gult, rött och rost för jag tänkte att det skulle bli en bra bakgrund. Ju mer jag målade desto mer färg blev det och till slut var det liksom färgen som var grejen. Det gick inte att måla något porträtt. Det ville sig inte. När jag målade funderade jag mycket över det här med att ha ett öppet sinne. Kanske var det de tankarna som fick tavlan att växa fram.

Jag tror man vinner på att vara öppen och ödmjuk inför andra människor. Det finns så mycket man kan lära sig och få uppleva genom att låta andra människor påverka en. Självklart är det samtidigt viktigt med den egna integriteten.

För mig är integrationen med en annan människa en rikedom. En skatt.

Medaljonger. Den här tyglängden i turkost, blått och guld och soffan tycker om varandra. Det är uppenbart.

Jag tror att det var i våras som jag på en second hand i Jönköping hittade en så galet snygg gardinlängd. Jag hoppades, men letade förgäves efter dess maka.

När jag första gången såg soffan som jag nu köpt kom jag att tänka på den där gardinlängden. Jag inbillade mig att de skulle göra sig bra tillsammans.

Mycket riktigt. Nu är frågan om jag ska behålla längden som den är och kanske hänga den på väggen, alternativ som en ensam längd på gardinstången. Egentligen kanske jag helst vill sy kuddar av den, men det bär emot lite att klippa sönder tyget.

Eftersom jag ännu inte har någon symaskin (ska dock köpa syrrans) så är det ingen idé att jag bestämmer mig än. Bäst är nog att vänta till januari så jag vet hur det ser ut med soffan på sin rätta plats.

Soffor. Jag pyntade 5 000 kronor för den vänstra. Ett mycket bra pris och en lovely färg. Den högra är min gamla som jag ännu inte bestämt om jag ska behålla. Kan kanske få plats i mitt arbetsrum. Det skulle i så fall bli en bra övernattningsplats.

När jag flyttade till Värnamo för drygt ett år sedan gjorde jag mig av med nästan alla mina gamla möbler. Med i flytten följde sängen, pianot och någon pall. Så det ville till att hitta möbler fort.

Second hand blev mitt lyckokast. Jag köpte ett köksbord med fyra stolar, ytterligare fyra stolar, ett linneskåp, en fåtölj, en garderob, en soffa och ett soffbord. Det blev även några lampor. De flesta av möblerna kommer att få följa med mig vidare till nästa boning. Dock är jag osäker över soffan. På sitt sätt är den väldigt charmig. Den är klädd i mossgrön plysch med bladmönster. När jag köpte den var den bästa alternativet och kostade bara 300 kronor.

Redan tidigt i somras började jag att kika på andra lägenheter. I samma veva bestämde jag mig för att det skulle bli en ny soffa. I augusti, tror jag att det var, så besökte jag ett möbelvaruhus där jag hittade den perfekta soffan. Inte särdeles dyr och en färg som jag verkligen föll för. Den var mörkt turkos. Eller kanske mer petrol som går åt blått. Svår att beskriva. Färgen skiftar med ljuset. Bilden här gör inte färgen riktigt rättvis.

Hur det nu var. Ett par veckor efter att jag sett soffan surfade jag in på företagets hemsida och då fanns inte färgen kvar som jag ville ha. Då började ett letande och jagande efter något likvärdigt. På ett ställe jag var skrattade de lite åt mig när jag frågade efter turkosa soffor. De hade ungefär 70 olika nyanser i grått och bara två som var turkosa. Den ena nästan neon och den andra mer grå den också.

Återigen blinkade min lyckliga stjärna till för plötsligt en dag dök den förstnämnda soffan upp på en säljsajt på nätet. En man i Jönköping hade haft den ett år, men ville på grund av flytt bli av med den. Han köpte den för över 12 000 kronor. Jag fick den för 5 000!

Så slutet gott, allting gott kan man säga. Min snälla pappa hjälpte mig att forsla hem den. Nu trängs två soffor i mitt vardagsrum. En grön och en petrolblå.

 
Den här bilden tog jag från mitt vardagsrumsfönster i Värnamo. Ett plötsligt skyfall drog över stan. Det var det som drog mig till fönstret. Jag har alltid fascinerats av extrema väder. Vid det här tillfället studsade regnet hårt i backen och luften blev alldeles dimmig.

Lika fort som himlen hade öppnats lika fort slöts den igen. Men så kom solen igenom i en liten, liten strimma som träffade huset tvärs över gatan och den här vackra färgkombinationen uppstod.

Jag rusade efter kameran. Skyns dova blågråhet mot den vindslitna gula husfasaden är fantastisk.



Färg. Kombinationen av färger kan få mig att stanna upp.

Byrå. Här har jag gjort några fulkloningar för att ta bort störande lappar. Men det är ju inte bildredigeringen som är grejen.



Den här byrån skulle vara rolig att ha. Inte bara för att den är snygg (och skittung). Tänk vad roligt när man inte kommer ihåg i vilken låda sakerna ligger. Tänk stress. Var är vantarna?

Den kanske inte är så praktiskt dock. Eftersom den var på rea är det inte säkert att den finns kvar när jag har bestämt mig.

Projekt. Äntligen har jag ett alldeles eget sitta-och-dingla-med-benen-bord. Jag sitter där och dinglar lite då och då bara för att känna känslan. Stolarna är 74 cm höga. Härligt!


Det mesta som pågår i mitt huvud just nu är planering och funderingar kring kommande flytt. I januari lämnar jag min vackra tvåa med trägolv, bjälktak och walk-in-skafferi för en trea med plastmattor, litet kök och bråkiga grannar (enligt uppgift). Jag ser fram emot bytet mycket! Självklart har alla lägenheter sina för- och nackdelar. Min blivande lägenhet har balkong i väster och fransk balkong i öster, ett rum till och framför allt ligger den inte alldeles intill en ständigt trafikerad genomfartsväg. Det ska bli skönt att kunna sova när jag har sovmorgon.

Mitt blivande kök är ganska litet. På grund av att det "saknas" en kvadratmeter får det inte ens räknas som kök utan går som kokvrå. Därför har jag införskaffat bordet och stolarna på bilden. Trion är tillräckligt liten för att få plats utan att vara i vägen. Möblerna är för övrigt inköpta på en säljsajt på nätet. 700 kronor! Kalas. Dessutom fick jag dem levererade av en vänlig själ till kollega. (Tack!)

Jag är inte så förtjust i björk så jag har tänkt slipa träet och måla det vitt. Eventuellt kanske dekorationsmåla det också. Jag får se hur det blir.

En lustig detalj. På två sidor om bordet finns det krokar. Ja, varför inte. Man kanske vill hänga av sig i köket ...

Fåtölj. Snygg och dyr.


Den här fåtöljen är så himla snygg. Den hade varit ännu snyggare om mönstret i tyget inte löpt så perfekt. Skön retrokänsla för att vara nytillverkad. Det senare gör sig påmint på prislappen. 13 000 kronor. Den hade passat väldigt bra i lägenheten som jag flyttar till i januari. Men. Jag har inte råd.

Majorna. Det här är från en gata i Majorna, Göteborg. Jag tycker så mycket om färgerna på husen. Dessutom gillar jag kontrasten mellan de gamla träkåkarna och den nyare tegelklumpen i bakgrunden.

Så länge jag kan minnas har jag varit kreativ. Jag musicerar, skriver, bakar, målar, lagar mat, fotar och fixar och donar mest i allmänhet. I vissa perioder långt mycket mindre än vad jag skulle önska dock. För att vara kreativ krävs det att mitt liv är i någorlunda balans. Jag har en djupt boende rastlöshet. Kan jag omvandla den till något praktiskt så kan jag få väldigt mycket gjort. Ibland tar latheten ut sin rätt och färgtuberna ligger orörda länge.

För att vara kreativ krävs det påfyllnad och näring. Näringen heter inspiration och det kan jag få av nästan vad som helst. Det är bara att se sig omkring. Jag kan fångas av en färg, formen på en bro, ett tonfall i ett samtal, en melodi eller ett löv på marken.

Sedan några månader har jag börjat samla på inspiration. Jag har alltid min lilla rosa pocketkamera i handväskan. Och har jag inte handväskan med mig får mobilkameran duga. Det är långt ifrån alla gånger som jag vet hur eller om inspirationen ska användas. Det är inte så viktigt har jag insett. Det kan vara rätt gött att bara bläddra bland bilderna. Jag får en skön känsla av bara det.

För mig är det viktigt att kreativiteten får synas. Det i sig ger en kick och energi att fortsätta. Därför tänkte jag att denna blogg ska bli som ett galleri där jag visar tavlor, saker jag fixat till och därtill en hejans massa bilder som ger mig inspiration.

Välkommen!