Färg. För mig handlar tavlan om att leva med ett öppet sinne. Att våga låta sig färgas av sin omgivning. Samtidigt tänker jag att den färgmässigt bara ska vara skön att titta på. Tavlan mäter 55x120 cm.


Jag gick estetiskt bildgymnasium för en halv evighet sen. Efter de tre åren blev det stopp i målandet för mig. Det var svårt att plocka fram färgerna när pressen om betyg inte längre fanns kvar. Jag trodde att det skulle släppa loss kreativiteten, men tvärtom la det lock på den. Det tog nog fyra år innan det kändes roligt att måla igen.

Under en lång tid målade jag bara akvareller, men så för några månader sedan blev jag sugen på akryl igen. Jag köpte färg och panåer.

Under den här målningen finns en helt annan bild som jag målade i gymnasiet, men jag har aldrig tyckt om den. Bra format för en ny tavla tänkte jag och målade över.

Först hade jag tänkt att göra ett kvinnoporträtt. Jag började kladda på gult, rött och rost för jag tänkte att det skulle bli en bra bakgrund. Ju mer jag målade desto mer färg blev det och till slut var det liksom färgen som var grejen. Det gick inte att måla något porträtt. Det ville sig inte. När jag målade funderade jag mycket över det här med att ha ett öppet sinne. Kanske var det de tankarna som fick tavlan att växa fram.

Jag tror man vinner på att vara öppen och ödmjuk inför andra människor. Det finns så mycket man kan lära sig och få uppleva genom att låta andra människor påverka en. Självklart är det samtidigt viktigt med den egna integriteten.

För mig är integrationen med en annan människa en rikedom. En skatt.