Min potatissallad är den bästa i världen. Eller ja, det beror ju helt på smak och tycke, men det är så här jag gillar det. Receptet testade jag mig fram till förra sommaren. När jag gjorde den idag skippade jag dock peppar och chilipeppar och körde bara på örtsalt. Grymt gott!

Angående föregående inlägg så köpte jag Blutsaft för några dagar sedan, eftersom jag misstänkte att tröttheten kan hänga ihop med järnbrist. Hur som helst. Nu ökar jag på både järn och magnesium och hoppas på bra resultat. Framför allt vad det gäller migrän, kramp och trötthet.

Jag brukar läsa innehållsförteckningar på det mesta. Största och främsta skälet till det är att jag inte vill ha i mig massa hittepå. Alltså läste jag innehållsförteckningen på Blutsaften. Det var intressant:

Brännässla, spenat, kvickrot, kvanne, rölleka, fänkål, morot, vetegroddar, brunalg, hibiskusblomma, åkerfräken, pomeransskal, malört, kaskarillbark. Fruktsaft från vindruva, svarta vinbär, björnbär, päron, körsbär, apelsin, rödbeta, citron, äpple. Dessutom honung, druvsocker, fruktsirap, carobextrakt, nyponextrakt samt järn, askorbinsyra, B6, B1, B2 och B12. (Inget fett.)

Tänk så många bra saker man kan få i sig utan att äta kött!

Den här sushirestaurangen , Ai Sushi,har fått oerhört höga betyg på Sushikartan. Alltså har jag känt mig mer eller mindre tvungen att testa den. Nu har jag fått tillfälle att göra det. Jag gillar lokalen. Stilren. Alldeles utanför ligger Feskekörkan och hamnkanalen.

Mannen bakom disken var mycket trevlig och tillmötesgående. Jag köpte med mig tolv bitar. Soppan ingick och man fick plocka i alg och purjolök själv. Detta gillar jag som gärna öser på alger, men skippar löken.



Jag var nöjd i alla fall så här långt. Bitarna var väldigt fina och fisken väl tilltagen.



I lådan fanns förutom wasabi och ingefära även tångsallad (vars riktiga namn jag inte kan) samt rödlök som jag förmodar var inlagd på något vis. Eftersom jag inte äter lök smakade jag inte på den.



Bitarna var fint gjorda, fisken var superfin så ja, jag var nöjd när jag tittade på lådan, men jag ännu mer nöjd när jag hade ätit den. 95 kronor för tolv bitar är dessutom ett bra pris. Hit kommer jag tillbaka. Utan tvekan.

Det har inte blivit något gjort idag. Illamåendet har hängt i. Tyvärr. Som en slags skakighet i hela kroppen. Jag kände ändå att jag ville komma utanför mina fyra väggar och bestämde mig för att åka och köpa sushi. Jag testade ett nytt ställe. Yamato som ligger i hörnet på Masthuggstorget.



Stället lovade mycket. Fin och eftertänksam inredning, väldigt trevligt bemötande och bra priser.



Hungrig som jag var slog jag till på 15 bitar. Det kostade mig 125 kronor. Vet inte om det berodde på att mina smaklökar var i rubbning i och med migränen för gott var det inte. Allt smakade lite unket. Men alla fiskbitar liksom smalt i munnen och var lätta att bita av och det borde tyda på fin fisk. Jag får helt enkelt testa stället igen innan jag sågar ...

För övrigt var det väldigt skönt att komma ut. Luften var fantastiskt frisk och skön och jag körde med rutorna nervevade. Dagen började mörk och grå, men när jag var ute sken solen medan den vandrade mot horisonten. Härligt.

Jag håller mina tummar för att jag mår bra i morgon. Att ligga nerbäddad i soffan en hel helg känns så bortkastat.

Det landade ett jätteägg med godis på jobbet idag. Det lustiga är att typ hälften på jobbet inte äter godis, eftersom det inte passar in i deras dieter. Desto mer till oss som äter. Å andra sidan är vi inga vräkätare heller så det där påskägget lär räcka ett tag.

Värre är det med påskgodiset hemma hos mig. Jag köpte det i fredags med sikte på lördag då jag har bjudit hem några vänner på middag, men jag har nallat av det redan ... Ja, ja. Det är väl bara att köpa mer.

Läste förresten någonstans att vi svenskar äter 211 ägg per person och år. Jag skulle gissa att jag är med och drar upp snittet. Idag har jag ätit fyra ägg!

Tänk dig att du gör en supergod jordgubbssoppa. Tänk sen att du gör den ännu godare. Jag menar, varför skulle man låta bli?!

I somras frös jag in några liter jordgubbar för att ha i vinter när suget efter sommarsmaker smyger på. Det har inte blivit av att jag har plockat fram dem även om jag flera gånger haft planer på det. Nu när jag åkt på en kalasförkylning kändes det dock rätt.

Det är väldigt enkelt. Jag la de frysta gubbarna (1 liter) i en kastrull med några deciliter vatten. Kanske tre-fyra. Har man inte jordgubbar i sin egen frys går det säkerligen lika bra att använda dem som ligger i frysen i butiken. Kanske inte lika säkert att det är svenska gubbar.

När det kokande vattnet hade fått jordgubbarna att tina tog jag en visp och vispade tills jordgubbarna var närmast förenade med vattnet. Sen smakade jag av med råsocker. Använd vanligt om du hellre vill det. Jag var ganska sparsam med sockret, eftersom jag ville ha den där syrligheten kvar.

Jag hade för mycket vatten i min soppa i förhållande till jordgubbar så jag toppredde såsen lite grann för att få en krämigare konsistens.

Och för att göra den ännu godare då? Jo, precis som på bilden. Jag tog fram bakverkschokladen ur skafferiet och hackade ner några rutor. Mums! Kanske att jag inte lyckades skrämma iväg förkylningen, men nog blev jag på bättre humör ändå!

Det var i somras som jag testade sushistället Kyoto för första gången. Restaurangen ligger på Norra Allégatan. Ganska nära Järntorget alltså. Jag gav stället en fyra i betyg då. Det enda jag egentligen var missnöjd med var att riset var för varmt. Som jag minns det var fisken väldigt fin och bitarna variationsrika.

När jag för ett tag sedan försökte dra mig till minnes alla ställen jag hittills har ätit sushi på i Göteborg kom jag fram till att Kyoto låg, om inte högst, så väldigt högt upp på min favoritlista. Sen dess har jag också velat gå dit igen för att se om jag mindes rätt.

Idag hade jag ärenden kring Järntorget och passade på att äta lunch på Kyoto. Bra lunchpris! Nu kommer jag inte ihåg exakta summan, men någonstans mellan 65 och 69 kronor för elva bitar. Som synes på bilden är variationen stor. Fisken, särskilt laxen, var superfin. Denna tallrik var ett lunchalternativ, så den kanske inte förändras så mycket, men lådan jag köpte med mig därifrån i somras såg inte ut som den här. Dessutom finns det menyer där fria val ingår. Det gillar jag.

Så ja, dagens besök stärkte mitt intryck. Personalen är trevlig och lokalen, som ligger en halvtrappa ned från gatan, är enkel och mysig. Synd att stället ligger så långt hemifrån bara. Det får väl vara ett ställe att ta med besökare till för att ha en bra anledning att åka dit. Kanske min gäst från Malmö (som kommer nästa helg, hurra!) kan tänka sig en tur dit?!

Efter jobbet hade jag bokat träff med en vän som jag inte har umgåtts med på flera år. Det var så himla roligt att ses och vi hade så mycket att prata om. Vi sågs någon gång efter 17 och sa inte hejdå förrän efter 21. Nu lär det väl inte dröja flera år tills vi ses igen hoppas jag!

Jobbet är som ett lchf-ghetto. Varje dag kretsar samtalen kring mat. Lchf-mat. Även om jag tycker att klubbmedlemmarna tar i för hårt emellanåt så klagar jag inte. Jag gillar att diskutera mat. Men någon lchf:are blir jag aldrig. Till viss del liknar min egen ihopsnickrade diet lchf på så vis att jag så gott det går undviker pasta och bröd.

En av kollegorna kom med pizza i lunchlådan här om dagen. Lchf-pizza så klart. Jag älskar hemgjord pizza, men blir alltid kass i magen, eftersom det är så mycket mjöl. Så ikväll gjorde jag pizza enligt lchf. En botten utan mjöl. Kan det blir bra?

Nja. Både och. Den smakar väldigt mycket ägg och så är den sjukt mastig. Om du testar - tro inte att den ska smaka som pizza. Den är ett sämre substitut. Alltså jämfört med hembakt pizza. Den går inte att jämför med köpepizza. Där är den allt för olik. Men visst! Helt ok.

Receptet googlade jag fram och är ett amerikanskt recept översatt till svenska därav lite knepiga mått.


Pizzabotten:

4 ägg
120 gram filadelfiaost
1,8 dl vispgrädde
0,6 dl riven parmesanost
4,8 dl riven ost (går nog bra med vad som helst, jag körde med färdigriven "pizzaost")

Rör ihop ägg, grädde och filadelfiaost först och blanda sen ner den rivna osten. Häll ut den rinniga smeten i en långpanna med bakplåtspapper i botten. Se till att den rivna osten är jämt fördelad i pannan. Grädda i 25-30 minuter på 175-200 grader.


Tomatsås:

Medan botten är i ugnen kan man göra tomatsåsen. Jag brukar köpa passerade tomater. Först fräser jag pressad vitlök i olja. Strax innan den får färg häller jag över de passerade tomaterna. I med salt, peppar, chilipeppar, oregano och en nypa socker för att dämpa tomatsyran. (Ska det vara lchf måste man ju dock avstå sockret.) Jag brukar låta tomatsåsen koka ner på svag värme med locket på glänt. Då kokar den mesta vätskan ur och såsen blir väldigt fin i konsistensen.

När botten har bakats klart kan man bre ut tomatsåsen och sedan slänga på vad man vill i princip. Jag hade skivad kyckling, ananas och en blandning av riven parmesan- och pizzaost. Jag äter ju inte fläskkött och ville ha något annat istället för skinka. Det fanns flera varianter av både kyckling och kalkon, men jag höll på att bli rent förbannad, eftersom inga av de skivade fågelkötten var producerade i Sverige. Jag köpte till slut ändå, även om jag brukar låta bli i vanliga fall.

Kör in pizzan på 250 grader tills den har fått färg. Strö över oregano innan förtäring. Lycka till!

Färgen blev inte helt rätt på fotot. På jobbet gissade kollegorna på sorbet eller yoghurt, men det är rödbetssoppa. Blev riktigt gott! Rödbetorna är rivna och sen kokade i en blandning av mjölk och matlagninsgrädde. Jag skivade i någon palsternacka också och släppte i en buljongtärning, kryddade med salt, svartpeppar och rosmarin. Åt sedan med en klick creme fraiche i. Mums!

Jag blev så himla sugen på lingonsylt för några dagar sedan. Kan bero på att jag hade köpt en burk med rårörda lingon. Dyrt, men galet gott. Det är verkligen inget fel på vanlig pannkaka och jag äter det gärna, men den här gången valde jag att riva i rå potatis. Liknar raggmunk fast ändå inte.

Eftersom potatisen kräver längre tid i pannan än en vanlig pannkaka stekte jag på fyran (av sex). Alltså ett snäpp lägre än annars.


Pannkaka med råriven potatis

2 ägg
4 dl mjölk
2 dl vetemjöl
2 rårivna potatisar
salt

Stek i smör eller bregott för bra smak.

Min stekpanna är ganska stor och det krävdes två deciliter för att få till en bra kaka. Serveras direkt med mycket lingonsylt! Av receptet ovan fick jag ut fyra pannkakor och en liten slattpannkaka. Det blir mättsamt med potatis i och två får nog räknas som en normal portion.

Det är mycket fokus på mat nu för min del. Det senaste året har jag alltid åkt hem på lunchen och lagat mat. Det har kunnat bli lite vad som helst. Nu kommer jag att äta lunch på jobbet. Då får jag lite prestationsångest. Alltså när andra ska se min matlåda. Jag har blivit lite skadad av det där en gång på ett arbete jag hade.

Hur som helst. För ett tag sedan åt jag lunch med en vän och hennes mamma. Då var det svampsoppa på menyn och det var så himla gott. Ända sedan dess har jag tänkt att göra min egen. Sagt och gjort. Det blev en smarrig middag plus tre matlådor för frysen.

Jag bara kokade svampen i en blandning av mjölk och grädde. Förutom salt och svartpeppar hade jag i två buljongtärningar. En svamp och en fisk. Den senare kan kanske verka konstig, men jag tycker det blir bra när man blandar. Precis som det kan vara gott att ha kycklingbuljong till fisk. Sist öste jag i lite gräslök. Vackert för ögat, men det ger också en fin smak.

När jag kom till Göteborg i onsdags åkte jag och storhandlade för att fylla matskåpen. Rena råvaror är grejen och jag är pepp på att börja göra storkok för att ha olika matlådor i frysen att välja mellan. Först gjorde jag en fiskgryta med fänkål och morötter och sedan smaksatt med saffran. Dessvärre hade jag glömt att köpa både fond och buljong, men jag fick till smaken bra ändå. Bra för att vara lunchlåda.




Jag använda lax och någon vit fisk jag glömt namnet på. Det var någon platt fisk i alla fall. Först kokade jag morötter och fänkål i mjölk. Jag gillar när det är tuggmotsånd i grönsakerna så jag kokade dem inte helt mjuka. Sen i med fisk, saffran och salt och vitpeppar. Ofta är det purjolök i liknande recept, men eftersom jag är allergisk så utesluter jag löken och det funkar fint. Jag föredrar basmatiris. Snabbkokat och bra smak. Vanligt ris är för torrt och jasminris för kladdigt. Basmatiris är mitt emellan.

Tyvärr har jag inget bättre recept än beskrivningen ovan. Jag bara gjorde...som vanligt.

Kladdkaka är min favoritkaka och kommer alltid att vara tror jag. Kladdkaka har varit min grej sen jag gick i mellanstadiet. Innan var det moccarutor, men det var lite meckigare att göra. Kladdkaka går på ett kick.

Tidigare har den varit helig för mig. Den ska vara som den ska vara. På senare tid har jag dock börjat tänja på gränserna lite. För ett tag sedan gjorde jag en vanligt kaka i rund form, men så bredde jag över en creme gjord på philadelphiaost, florsocker och saft från lime. Skalet från limen rivs och strös över. Väldigt gott med syran mot sötman.

Man kan ju också göra muffins. Jag gjorde efter mitt vanliga kladdkakerecept, men pillade i lite bakpulver. Jag klickade ut smeten i formar och strödde över hackade hasselnötter. Galet gott.


Kladdkakemuffins med nötter

2 ägg
3 dl strösocker

Vispa pösigt och blanda sedan i:

1,5 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
0,5 tsk bakpulver
1 krm salt
100 gram smält smör

Klicka ut i formar. Strö över hackade nötter.

Kör muffinsen på 175 grader i typ tio minuter i mitten av ugnen. Håll koll på dem. De ska höja sig och vara på väg tillbaka innan de är klara. Det är lätt att köra dem för länge. Då blir de som knäcke.

Gör jag vanlig kladdkaka vispar jag aldrig ägg och socker. Då bli kakan luftig istället för kladdig. För en vanlig kaka blandar jag de torra ingredienserna, sen i med smöret och sist äggen.

För att få den bästa kladdkakan så ska man ta ut den när den fortfarande är rejält kladdig. Låt den svalna och frys den sedan. Då blir den kladdiga kärnan fast, men perfekt.

En bild säger mer än 1 000 ord? Nja, men om jag med en bild skulle berätta vad som har dominerat min kost under hösten och vintern då är den här bilden bra. Dominerat kanske är att ta i, men jag har ätit mycket av de här klassiska rotsakerna. Potatis är så oerhört gott. Jag gillar den både kokt och ugnsstekt för att inte tala om mos. Smarrigt!

Färska rödbetor har blivit lite av en upptäckt för mig sedan jag åt det hos vänner i höstas. Ett kilo rödbetor kostar inte många kronor, men är både gott och nyttigt. Nyttigheterna har jag skrivit om tidigare.

Morötter är inte fy skam det heller och de håller riktigt länge i kylen. Skala, skär upp, lägg i oljad form och på med massa flingsalt. Att jag separerar rödbetorna är för att de färgar av sig så mycket på de andra rotsakerna. Bättre att blanda på tallriken. Jag äter oftast fisk till med en kall sås. Gärna med vitlök. Resterna blir en finfin pytt i panna.

Förresten! De där bleckformarna är suverräna! Jag har köpt dem för typ en tia styck på second hand. Finns i alla möjliga storlekar. Förut hade jag teflonformar, men de blev fula så himla fort. Knöggliga och rispiga. De här är mycket mer tåliga och dessutom väldigt lättdiskade, eftersom maten inte sätter sig fast i dem. Kanon!

Jag har så sett fram emot att testa sushin som ligger på andra sidan kvarteret. Idag blev det av. Till min glädje är det en helt ok vardagssushi. Ingen fantastisk sushi, men helt ok.

Jag betalde 72 kronor för att ta med nio bitar och då ingick både soppa och dricka. Kanske är det så att det man inte kan erbjuda i smak får man erbjuda i mängd. Både maki och nigiri var stora, så också fiskbitarna och ingefäran var väl tilltagen. Det senare gladde mig mycket, eftersom jag tycker att man ofta får alldeles för lite av den varan.

Riset var poröst och föll isär en del, men jag föredrar det framför ihopklumpat ris. Smaken var också bra. Ska poängtera att det var snabbvarianten. Det var ingen kock som ordnade bitarna utan personalen bara pusslade ihop risbitar med fiskbitar. Rullarna var redan rullade och färdigskurna.

I menyn ingick räka, men den bytte jag bort och det var inga problem alls. Såg sedan att det stod längst ner på menyn att man utan kostnad kunde byta bitar. Det gillar jag. Mison var också god. Ja, på det stora hela blir det godkänt och jag kommer garanterat att köpa sushi där igen.

Slänger in en liten brasklapp här dock! Jag har har sett att det finns ytterligare ett sushiställe några kvarter bort. Kan hända att den är bättre och då får detta nyupptäckta hak konkurrens helt klart.