Eller nästan helt klar i alla fall. Det som ska göras nu kommer inte att förändra målningen något nämnvärt. Lite puts kvar bara. Ett sätt är att bara bestämma att den är klar för jag skulle nog kunna hålla på och pilla i all evig tid annars. En vän har tingat den här tavlan. Få se om hon fortfarande är intresserad, annars är den så klart till salu. Den är 50x50 cm stor och priset är 1 100 kronor.

Parallellt har jag två andra tavlor igång. Båda två beställningstavlor. Jag hoppas att jag hinner att måla klart båda två i helgen, men det hänger på förkylningen som härjar i kroppen nu. Jag har gått med halsont sen i måndags. Igår var jag helt matt och i morse när jag vakna var jag snorig. Ändå känns det inte som om förkylningen har brutit ut än. Vad jag vill säga med det är att jag kanske inte kommer att orka måla. Det vore synd.

En annan grej jag håller på med för tillfället är att skriva. Da! Det gör jag ju jämt! Jo, men nu har jag börjat på en bok. Jag vet att det låter pretentiöst, men om jag säger att detta är den tredje i ordningen som jag börjar på och att det brukar ta stopp när jag nått typ 30 sidor ...

Hur som helst. Denna gång jobbar jag lite annorlunda. Förutom själva tråden i boken så har jag lagt ner en del jobb på mitt persongalleri. Det är vansinnigt roligt. Självklart blir det en salig blandning av karaktärer och inspirationen hämtar jag så klart ifrån människor i min omgivning. Det kommer att finnas citat hämtade från verkligheten också. Jag har samlat länge i huvudet.

Det där pusslandet är otroligt kul och jag har grubblat en del på alla bakgrundsfigurer. Man behöver ha några sådana som liksom fyller ut. Ungefär som statister i en film. Med andra ord krävs det ganska många personer. I alla fall till min berättelse.

Jag har inte hunnit särskilt långt ännu. Typ 19 000 tecken. För att det ska bli en vettig bok kanske jag skulle behöva skriva 500 000-700 000 tecken. På ett sätt kanske det är dumt att berätta om det här projektet. Det kanske blir som en belastning att folk vet, att det sätter krokben på berättarivern. Å andra sidan, tänker jag, vilken dålig skrivare som faller för en sån sak i så fall. Då kunde jag lika gärna låta bli att skriva från början.

Vi får se hur det går. Än så länge har jag väldigt roligt. Om jag skriver 5 000 tecken om dagen skulle det ta mig 120 dagar att få ihop boken. Och 5 000 tecken är inte svårt att skriva. Det orkar jag med vid sidan av jobbet. I övrigt har jag inga större förhoppningar, men självklart skulle jag vilja ge ut om boken blev klar. Nu för tiden kan man ju göra det på egen hand.

Jag tänker ibland att det är tur att jag måttades med en rejäl skopa självbevarelsedrift. Annars skulle jag nog ha gjort bort mig ordentligt ett par gånger om. Ja, eller helt enkelt låtit folk veta den verkliga sanningen om mig.

Till exempel. Tänk om någon i morgon frågar vad jag gjorde igår. Tänk då att jag hade svarat som det faktiskt var istället för att lulla något om mat och tja ... då skulle det kunna låta så här:

- När jag kom hem bytte jag kläderna mot ett par gråa tajts och en grå hoodie. Jag gjorde en kopp te och käkade tre såna där baby bell-ostar eller vad de heter. Jag var för trött för att laga mat.
- Vad då så du åt inget mer än det?
- Jo medan jag slängde ihop en sallad att ta med till jobbet idag stekte jag två ägg som jag åt. Sen la jag mig i soffan med datorn på magen. Först surfade jag runt mest allmänt och läste ikapp några bloggar. Bloggade själv och sen spelade jag Harpan till det var dags att sova.
- Så du kom hem, åt ost och ägg och låg sen i soffan hela kvällen och spelade patiens?
- Det var väl det. Ja och innan jag la mig på soffan tvättade jag av sminket förstås.

Jag menar - en sån sak kan man ju inte berätta. Världens sorgligaste och tråkigaste figur, typ. Precis lika dumt som att lägga upp ofördelaktiga bilder på sig själv på nätet. Som sagt. Självbevarelsedrift.

Quizet om mig var kul! Både att göra och att se er svara. Inte för att jag faktiskt såg er svara, däremot har jag kunnat se resultaten och vilka svar som har klickats i. De allra flesta lyckades skrapa ihop sex-sju poäng av tio möjliga. Några få fick åtta rätt och några fick fyra eller fem rätt. Två personer svarade inte alls utan klickade bara fram svaren. Fegt! Två personer fick full pott! Dessa två har inte gett sig till känna, men det hade varit roligt att veta vilka de var.

Jag tänkte dela med mig av en del kommentarer jag fick angående quizet:

"Grymt kul :-) jag hade 70% rätt, det var väl inte så illa"

"Ja med, besviken på att du har ändrat dig på vissa punkter...:P" (Skriven efter kommentaren ovan, därav syftningen.)

"‎80 procent tycker jag får vara godkänt, även om du har fel svar på två frågor ;)"

"Har inte scoutåren satt djupare spår än så... Alltid redo!!!"

Det var ganska många som trodde att mina motton var Alltid redo samt Ja är roligare än nej. Men det var alltså fel. Jag kan nog säga det sistnämnda emellanåt för det är verkligen roligare att säga ja än att säga nej, men mitt motto är det inte. För just det där fick mig att gå in i väggen för ett antal år sedan. Nu har jag lärt mig att säga nej. Det är svårt. Rätt motto var alltså: Det handlar om inställning samt Ingen mjölk, ingen mat. Det där om mjölk kanske är ett knepigt motto, men för mig är det glasklart och det leder vidare till nästa fråga.



Frågorna om min favoritaffär (Mataffären tätt följd av random loppis) och mina tre favoritämnen (Måleri, sport och musik) var de frågorna som de flesta hade rätt på och var länge hundraprocentigt rätt. Men sen sket det sig för det blev ett felaktigt svar på vardera fråga till sist.

"‎3 fel... Eller 7 rätt. Beror på hur man ser på saken, antar jag."

"‎60%. Jag är inte nöjd Soffan :("

"Så vad det med den kunskapen om dig.( hälften rätt) Men roligt har jag ihop med dig."

Ja, det var kanske inte så lätt och det var väl inte meningen heller. På några av frågorna var ett svar uteslutet medan två var tänkbara. Just på dessa gick några bet, gissar jag. Så var det för personen bakom kommentaren nedan i alla fall:

"Fick 50% på ditt quiz. Och dom jag svarade fel på var för att jag velade mellan det rätta och det jag svarade. Det enda svar jag blev förvånad över var fobin."



92 procent hade koll på mina syskon. Det tyckte jag var bra för det är inte lätt att hålla reda på, men fem ska det vara. Det var i alla fall ingen som trodde att jag var ensambarn. 54 procent trodde att UnderbaraClara är min bloggfavorit. Nog för att jag läser henne, men inget slår Konstgrepps-Karin. Hon är en härlig kreatör som alltid får mig att skratta.



När det gäller frågan om mitt yrkesmässiga mål var det ingen som trodde att jag ville öka min lön med 1 000 spänn per år. Kanske för att ni fattar att det är orimligt, men jag är ändå glad att ingen trodde att jag hade ett sådant pengafokus. Det är tid att måla som jag vill ha. Och visst, det i sig kräver en hyfsad lön för att jag ska ha råd att jobba deltid.

Till sist. Ni som trodde att jag ville ha hund. Haha! Kanske det var mitt käcka tillägg om människans bästa vän, men näe, jag gillar inte hundar. Alls.

Tack för att ni svarade på mitt egoquiz. Som jag skrev inledningsvis, det var riktigt roligt och det är inte omöjligt att det dyker upp fler quiz fram över.

Jag på fest i Småland igår med mina gamla kollegor. Det var förträffligt trevligt och riktigt gott att träffa några av favoriterna. Eftersom jag hade planerat att komma iväg ganska tidigt i morse (vi var på en scoutgård ute i skogen och de flesta stannade över natten) så var jag alldeles ensam när jag gick upp. Vilket väder att vakna till! Först gick jag ett varv och bara njöt av allt det vackra. Sen körde jag igång kaffet och i väntan på att det skuklle puttra klart åt jag lite yoghurt sittande på en trätrappa i solen. Sämre mornar kan man ha!

I morse gick vi upp ganska tidigt. D skulle iväg och jag och K packade fika och åkte till Säveån för en promenad i dess dalgång. Där är fantastiskt vackert med ån som bitvis dånar fram och bitvis tyst bara sveper vidare. Luften fylldes av dofter från de vitsippeklädda backarna.






Vi hittade en klippa som stack ut i vattnet. Solen värmde gott och jag tror att en och annan fräken tittade fram.




Innan dagen slutade i min egen soffa hann jag hälsa på de här två goa tjejerna. Lilla fröken var vaken och därmed har jag fått se hennes ögon. Hon tittade nyfiket på mig.

Det blev uppgång ganska tidigt i lördags. Jag tog min bil och körde i riktning mot Alingsås. På vägen plockade jag upp min vän K i Gråbo. I Alingsås överraskade vi vännen B där hon ställde ut sina foton tillsammans med sina hantverkskollegor. Nog blev hon överraskad också! Det var roligt. Jag köpte en almanacka och vykort av henne.



På väg tillbaka mot Gråbo stannade vi till i Hemsjö där man lätt köper löjligt mycket godis ...



K:s make D, min fina vän, hade jobbat i makarnas hus medan vi var i Alingsås. Här är det skåpet till handfatet som monteras ihop.



Jag fick uppdraget att täppa till och måla över alla spikhål i taklisterna på övervåningen.



Det blev många vändor upp och ner på stegen samt kladdiga fingrar.



De nyblivna makarna är väldigt fina på att samarbeta ...



Kaffe måste man ha för att kunna jobba bra.



Sen gick vi brudar ner i källaren och körde över väggarna med vitfärg.



Passar inte verktygen får man helt enkelt justera dem.

Efter fem jobbtimmar i huset bar det hem till parets tillfälliga bostad för middag, massa tjöt, mer kaffe och spel. Trött, nöjd och glad somnade jag sen.

Jag smet in på Holmens marknad på väg hem från jobbet. Det var länge sedan jag var där. Fick ögonen på den här vrålsnygga ljuskronan. Precis i min smak. 1 200 kronor skulle de ha för den. Big no no, för min del alltså.



Jag fotade som hastigast därför är bilderna kassa. Den här skålen tyckte jag i alla fall var lite söt, även om det inte är min färg riktigt, men den gör sig mot den turkosfärgade väggen.



Den där gröna däremot! Oooo! Jag stod och tittade på den en lååång stund. Ser ni att den har guldpricksmönster? Vad som var ännu bättre? Det stod Rörstrand i botten på den. Åh, vad fin den är. 170 spänn kostade den.



Den lilla flickan med förkläde har jag kollat på varje gång jag har varit där. Jag har hoppats på att priset kanske skulle sänkas om den inte blev såld. Enligt siffrorna på prislappen har den stått sen i november. Den kostar 85 kronor och det är ju inga pengar egentligen, men för att köpa saker på loppis som bara är fina är det lite för mycket. Hade det varit ett praktiskt föremål hade jag tänkt annorlunda.

Det är som med Rörstrandvasen. I sig är inte 170 kronor mycket, men på loppis är det väldigt mycket. Man skulle kunna få en hel servis för samma summa på ett helt annat ställe. Holmens marknad har höga priser. Så är det bara och då försvinner lite av charmen för mig. Tacka vet jag gubben uppe i Masthugget. Han som sätter priser i en kombo efter pryl och person. Det gillar jag.

Jag köpte inget. Men den där vasen får jag grunna på. Oj, vad jag fastnade för den!

Igår maskerade jag lister och dörrposten i köket och nu har jag målat ett första lager. Som synes lyser tapeten igenom ganska bra. Jag har hoppats på att det skulle räcka med två lager färg för att täcka, men nu när jag ser hur mycket det lyser genom ett lager får jag nog tänka om. Kanske måste bli ett tredje lager ändå ... Det återstår att se. Vad som också återstår att se är hur väggen blir när den är klar. Om den ska vara bara vit? Nja, låt oss säga att vit är grunden. To be continued.

Maj börjar på bästa vis! Brorsan, hans fästmö och jag har varit och hälsat på mormor och morfar idag. Så gott att ha tid att bara sitta ner och vara i varandras sällskap, prata om ditten och datten och njuta av det underbara vårvädret.






Det blev även ett besök hos morbror och hans familj. Min yngsta kusin börjar bli stor och ska dessutom bli storasyster till sensommaren!

Mer än så här beskriver jag det inte. Vissa saker vill jag helst bara ta med mig och låta vara just obeskrivna.