Jag tänker ibland att det är tur att jag måttades med en rejäl skopa självbevarelsedrift. Annars skulle jag nog ha gjort bort mig ordentligt ett par gånger om. Ja, eller helt enkelt låtit folk veta den verkliga sanningen om mig.

Till exempel. Tänk om någon i morgon frågar vad jag gjorde igår. Tänk då att jag hade svarat som det faktiskt var istället för att lulla något om mat och tja ... då skulle det kunna låta så här:

- När jag kom hem bytte jag kläderna mot ett par gråa tajts och en grå hoodie. Jag gjorde en kopp te och käkade tre såna där baby bell-ostar eller vad de heter. Jag var för trött för att laga mat.
- Vad då så du åt inget mer än det?
- Jo medan jag slängde ihop en sallad att ta med till jobbet idag stekte jag två ägg som jag åt. Sen la jag mig i soffan med datorn på magen. Först surfade jag runt mest allmänt och läste ikapp några bloggar. Bloggade själv och sen spelade jag Harpan till det var dags att sova.
- Så du kom hem, åt ost och ägg och låg sen i soffan hela kvällen och spelade patiens?
- Det var väl det. Ja och innan jag la mig på soffan tvättade jag av sminket förstås.

Jag menar - en sån sak kan man ju inte berätta. Världens sorgligaste och tråkigaste figur, typ. Precis lika dumt som att lägga upp ofördelaktiga bilder på sig själv på nätet. Som sagt. Självbevarelsedrift.