Jag har så fasligt mycket kläder. Ändå känns det alltid som jag inte har något. Jag tror att jag är alldeles för dålig på att hitta bra kombinationskläder. Fram för mer basplagg, helt enkelt. Något som jag har en tendens till är att samla på mig klänningar, som allt för ofta bara blir hängande. Hur fina de än är.

När jag kom hem från jobbet idag så gjorde jag en utrensning. Klänningarna först. Jag plockade nog ut en tio stycken som jag beslöt mig för att vara klar med. Därtill plockade jag ut en rejäl hög med t-shirtar, shorts, kjolar och koftor. Det blev allt som allt två stora pappkassar.

Jag ska köra ett varv till och överväga mer noga av det som finns kvar nu för att se om det inte går att rensa ännu lite mer.

Här följer foton på några av klänningarna. Något av intresse? För 1oo kronor skickar jag den i så fall.




Först ut blir den här fantastiska skapelsen! Jag köpte den till en 80-talsfest och jag kände mig som en primadonna. Dock något stor för mig. Det är storlek 44. Jag älskar draperingen framtill. Den är skuren vid höften och det går ett draperat "bälte" runt hela höften.



Den här rara sommarklänningen köpte jag till ett bröllop, men använde senare en annan klänning. Denna har därmed hängt oanvänd i min garderob i tre år. Onödigt. Den lilla volangen vid skärningen löper vidare i två band som knyts baktill. Dragkedja i sidan. Storlek M/L.




Den här köpte jag för att jag blev så förtjust i tyget. Klänningen är från 70-talet. Jag har aldrig använt den för jag lyckas inte bära upp modellen. Klänningen har ett tunt fastsytt skärp i midjan. Storlek 42.




Den här klänning är inte beige som den ser ut på bilden utan guldig. Den är gjord i ett tunt stickat tyg och den kräver någon typ av underklänningen eftersom det är ett håltyg. I midjan sitter ett snöre i en dragsko så att man kan dra åt bäst man vill. Storlek L.



En marinblå trikåklänning med vita prickar i storlek M. Den ser säckig ut på galje, men den är vackert kvinnlig på. I sidorna på midjan sitter ett band som knyts baktill och ärmen har en liten puff.





Den här 40-talsklänningen har en kjol i lager. Den undre plisserad och den övre slät. Skärpet i midjan är supersött! Det var svårt att få till den rätta röda färgen genom kameran, men den är hallonröd. Storlek 42.

Jag är extremt svag för spets. Inte så till den grad att jag sveper in mitt liv i det, men jag kanske skulle börja. Dock är det inte spetsar alla kategorier som gäller, utan gamla, handgjorda. Det är grejen. Det sjuka är att man kan köpa superfina spetsar på löpmeter till skrämmande låga priser. Det är ingen som vill ha dem.

Idag på Erikshjälpen gjorde jag två spetsfynd. Jag vet inte hur många meter jag fick. På den ena rullen står det 50 meter, men det är taget från den. Jag betalde 35 respektive 40 kronor för dem. Löjligt.

Den åldrade kvinnan i kassan blev nästan rörd när hon såg att jag la upp spetsarna på disken. Hon la handen på dem, tittade på mig och sa
- De är verkligen fina de här.
Jag kunde bara le och hålla med henne.




Dessutom har jag känt när jag syr att vissa saker blir lite bökigt. Till exempel det faktum att jag bara har en helkroppsspegel i sovrummet. Det blir ett himla spring när man ska prova. Jag har hållit utkik efter en bra spegel ett tag, men jag blir lite snål. Vill inte betala för mycket för en spegel som jag inte rätt igenom gillar. Idag hittade jag en spegel som jag rätt igenom gillar och vad som var ännu bättre var priset. 30 kronor! Älska second hand!

Lördag och jag har som vanligt varit på Erikshjälpen. Jag blir allt bättre som second hand-fyndare. Jo, för det är faktiskt något som man lär sig. Jag vet för några år sedan då skulle jag aldrig ställa mig i kö för att komma in på en loppis. Nu kan jag gå långsamt och spana längs hyllorna. Det värsta är ju att man inte är ensam om att gå där och lura så man får inte vara för långsam.

Idag hittade jag två fina tyger. Ett mörkt marinblåttt som jag tänkte sy en kjol av och ett blommigt som jag inte vet vad jag ska ha det till, men det var så fint att jag tog det ändå. Tygerna kostade 20 respektive 15 kronor.
Jag tänker att om min semester mot all förmodan skulle regna bort så kan jag sitta hemma och knåpa vid symaskinen.

Därtill hittade jag klänningen nedan. Det syns lite dåligt, men den är prickig. Det var det som fångade mitt öga. Jag iddes inte prova den på plats. För 40 kronor tänkte jag att det spelar ingen roll om den inte passar, men jag kände på mig att den skulle göra det.

Tyvärr är den vita kragen gulfläckig, men jag ska göra allt jag kan för att få bort det. Hoppas, hoppas!

Jag brukar längta efter sommarrean varje vår, men i år har jag nästan glömt bort att den pågår. Att reashoppa har för mig tre kategorier.

1. Fynd - här faller kläder in som är för dyra för att jag skulle köpt till dem fullpris. (Jag köpte en knallrosa adidasjacka på rea för 300 förra veckan.)

2. Kul - annorlunda plagg som inte skulle hamnat i garderoben i vanliga fall (dess köp ångrar jag mig ofta på)

3. Bas - toppar, t-shirtar, linnen, skjortor - basplagg som alltid finns användning för hela året är perfekt att köpa på rea.

Det var enligt kategori 3 jag handlade idag. Det blev två linnen, en t-shirt, en topp med trekvartsärm och fyra med lång ärm. Allt för summan 510 kronor. Till ordinariepris för 1033. Något som är lustigt är att topparna med lång ärm är vrållånga, som klänningar, men alldeles för tajta för att användas som det. Jag kommer nog att klippa av dem och göra dem mer "normallånga". Då får jag bättre användning för dem.

Lördag och jag inledde dagen som vanligt med att bege mig till Erikshjälpen i Värnamo. I onsdags var det sommarrea där och allt såldes till halva priset. Jag satte mitt hopp till att hitta billigt finporslin, men tji fick jag. Det fanns ingenting och det var knöfullt med folk. Skitjobbigt.

Idag var det mycket lugnare. Jag köpte tre gardinstänger och två gamla glasflaskor. På ren känsla åkte jag sedan till Röda Korsets second hand. Det brukar sällan finnas något där som jag vill ha, men då och då har det funnits en klänning som jag slagit till på. Den här gången blev det jackpot. Jag kom därifrån med två klänningar och en kjol för summan 110 kronor. Den gröna klänningen är riktigt tjusig. Vet inte om jag får användning för den, men den skulle fungera på bröllop.
- Jag undrade när jag hängde in den här vem som skulle köpa den. Inte tänkte jag mig att det skulle vara en ung tjej som du, sa hon som stod i kassan.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tyda den kommentaren. Fast det spelar ingen roll.

Den blommiga är superljuvlig! Med några justeringar kan det bli sommarens klänning. Bland annat ska jag ta bort axelvaddarna. Det partiet behöver jag verkligen inte förstärka. Sen skulle jag behöva ändra ärmen också. Jag har så kraftiga överarmar och klänningsärmarna är lite tajta. Det går, men det är inte skönt. Den är så härligt 80! I svanken finns en korssnörning, men den behöver jag inte dra åt alls. Livet sitter redan som en smäck.

Jag har sytt en klänning! Jag känner mig alldeles lyrisk för när jag började med den här igår så hade jag inga förhoppningar om att jag faktiskt skulle kunna använda den. Det är säkert fyra år sedan sist jag använde en symaskin. Liksom när jag lagar mat är jag väldigt dålig på att följa regelboken. Recept och mönster.

Jag hade ett mönster till en t-shirt som jag använde för att få stycket ovan skärningen samt ärmarna bra. Resten är vilt hittepå. Jag älskar hittepå. I alla fall när resultatet blir bra.

Om min syster som är textildesigner, eller min mamma som är sömmerska, eller likväl mormor även hon sömmerska, skulle ta och titta närmare på den här klänningen skulle den dömmas ut totalt. Sicken tur att jag inte behöver låta dem titta på den...! När det gäller den här klänningen tänker jag: det som inte syns finns inte.

Jag ska dock erkänna att jag inte fixat till ärmarna än. Jag kan inte bestämma mig för hur jag ska göra dem. Antingen ska de få likadan kant som halsen eller som med "mudden" nedtill på kjolen. Men eftersom det är första sommardagen i Värnamo idag så vill jag ha klänningen på mig. Ärmarna får helt enkelt vara som de är tills vidare. (Vilket i min värld kan betyda detsamma som för alltid...)

Tyger och band. Nu finns ingen anledning att inte sy. Dessvärre...


Jahopp! Då var min helgturné över. Trots snökaos gav jag mig iväg i min lilla röda fiesta från Ulricehamn till Borås igår. Först till en tygaffär som varit omtalad för de låga priserna och det stora urvalet. Men jag blev sjukt besviken. Det blev bara tyget till höger. En åskblå trikå. De två övre banden är från samma affär.

Vidare till nästa tyginstutition. Där hittade jag i alla fall två tyger och även två band. Tyget till vänster är lite kraftigare än de andra. Tänkte kanske sy en tröja som är omlott framtill. Får se vad jag lyckas knåpa ihop.

Så. Nu har jag sex tyger att börja med. Räknar inte med någon vidare fart. Har fortfarande inte fått upp någon taklampa i arbetsrummet... Vissa saker är verkligen svåra att få gjorda. Till att börja med måste jag ju köpa en lampa att sätta upp. Det behövs en som kan ge mycket ljus. Egentligen vore lysrör bäst. Det har jag ovanför bänken i köket. Riktigt bra när man jobbar.

Jag har lite dille på band. Det finns så många fina. Man kan ha dem i håret. Som skärp. Eller varför inte piffa till ett tråkigt klädesplagg?!

Randigt. Ränder är väl aldrig ur mode?!


Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har jag fått för mig att jag ska sy. Köpte nyligen en symaskin, men har inte haft lämpliga tyger hemma. Bara lite gardintyger och jag vill sy kläder.

Så nu är jag på turné. Har mellanlandat i Ulricehamn. Här finns ett företag som stickar superfina trikåtyger. De har även tillskärning i samma hus och sen skickas bitarna iväg och blir ihopsydda på annat håll. Det här företaget levererar till bland annat olika barnklädesmärken. Om man ringer och ber snällt kan man få komma in och köpa både tyger och kläder hos dem. Riktigt bra kvalitet till bra priser.

Tyget till vänster ser gråvitt ut men det är gråblått- och vitrandigt. Det till höger är brunturkost. Det var svårt att välja bland allt som fanns. Priserna ligger på runt 60-70 kronor metern. Ingenting för så fin kvalitet. Hoppas jag bara lyckas knåpa ihop något värdigt...

En kollega kallade mig för allkonstnär för någon vecka sedan. Det var nog något av det finaste att bli kallad. Så kände jag i alla fall. Han påpekade några av mina områden. "Du målar, skriver, fotar..." Även om jag inte skulle kalla mig själv för konstnär så är jag allt för medveten om min spretighet. (Den har en god vän sedan tidiga tonåren omtalat för mig. Spretigheten alltså.) Jag kan liksom aldrig bestämma mig för vad jag ska hålla på med. Ibland är det foto. Ibland musik. I perioder är jag fast i mina färger eller någon ny "bok" som jag skriver på. Eller varför inte flytta och inreda en lägenhet?!

Nu har jag nya tankar på gång igen. Min kära syster lät mig köpa hennes gamla symaskin till ett fantastiskt syskonpris. Än har jag inte haft uppe den för att provköra, men det kommer. För några inlägg sedan skrev jag att jag behöver åka till Borås och köpa tyg. Tanken var då att köpa möbeltyg. Nu är jag inne på (den och) helt andra banor.

Under kvällen har jag suttit och skissat på hurdana kläder jag ska sy. Grunden är en t-shirt. Kanske en vit med en rödvitrutig bröstficka. Eller en turkos med en blåprickig rand längst ned. Jag har många idéer. Tänkte lägga upp några av mina skisser, men det ska sägas att jag inte är särdeles bra på att överföra mina idéer till skisser när det gäller kläder. Inte för att jag är särskilt skicklig med symaskinen heller, men...

Nu är jag i alla fall grymt pepp på att komma igång. Det finns ett företag i Ulricehamn som lagerhåller trikåtyger. Förhoppningsvis kan de släppa in mig och låta mig handla lite. Och sen finns det en superaffär med tyger i Borås. Dit blir det ett besök nästa lördag. Då ska jag med relativt stor säkerhet även träffa en mycket god vän som jag inte sett på länge. Det blir gott.

Får se i morgon om mina bilder klarar dagsljuset. Hur som helst så väntar jag med att lägga upp den. Kan dock säga att mina storslagna tankar inte vet några gränser. Jag har kommit på ett namn till min kollektion samt satt priser på mina kommande t-shirtar. Haha!

Medaljonger. Den här tyglängden i turkost, blått och guld och soffan tycker om varandra. Det är uppenbart.

Jag tror att det var i våras som jag på en second hand i Jönköping hittade en så galet snygg gardinlängd. Jag hoppades, men letade förgäves efter dess maka.

När jag första gången såg soffan som jag nu köpt kom jag att tänka på den där gardinlängden. Jag inbillade mig att de skulle göra sig bra tillsammans.

Mycket riktigt. Nu är frågan om jag ska behålla längden som den är och kanske hänga den på väggen, alternativ som en ensam längd på gardinstången. Egentligen kanske jag helst vill sy kuddar av den, men det bär emot lite att klippa sönder tyget.

Eftersom jag ännu inte har någon symaskin (ska dock köpa syrrans) så är det ingen idé att jag bestämmer mig än. Bäst är nog att vänta till januari så jag vet hur det ser ut med soffan på sin rätta plats.