Jag har sytt en klänning! Jag känner mig alldeles lyrisk för när jag började med den här igår så hade jag inga förhoppningar om att jag faktiskt skulle kunna använda den. Det är säkert fyra år sedan sist jag använde en symaskin. Liksom när jag lagar mat är jag väldigt dålig på att följa regelboken. Recept och mönster.

Jag hade ett mönster till en t-shirt som jag använde för att få stycket ovan skärningen samt ärmarna bra. Resten är vilt hittepå. Jag älskar hittepå. I alla fall när resultatet blir bra.

Om min syster som är textildesigner, eller min mamma som är sömmerska, eller likväl mormor även hon sömmerska, skulle ta och titta närmare på den här klänningen skulle den dömmas ut totalt. Sicken tur att jag inte behöver låta dem titta på den...! När det gäller den här klänningen tänker jag: det som inte syns finns inte.

Jag ska dock erkänna att jag inte fixat till ärmarna än. Jag kan inte bestämma mig för hur jag ska göra dem. Antingen ska de få likadan kant som halsen eller som med "mudden" nedtill på kjolen. Men eftersom det är första sommardagen i Värnamo idag så vill jag ha klänningen på mig. Ärmarna får helt enkelt vara som de är tills vidare. (Vilket i min värld kan betyda detsamma som för alltid...)