Jag är extremt svag för spets. Inte så till den grad att jag sveper in mitt liv i det, men jag kanske skulle börja. Dock är det inte spetsar alla kategorier som gäller, utan gamla, handgjorda. Det är grejen. Det sjuka är att man kan köpa superfina spetsar på löpmeter till skrämmande låga priser. Det är ingen som vill ha dem.

Idag på Erikshjälpen gjorde jag två spetsfynd. Jag vet inte hur många meter jag fick. På den ena rullen står det 50 meter, men det är taget från den. Jag betalde 35 respektive 40 kronor för dem. Löjligt.

Den åldrade kvinnan i kassan blev nästan rörd när hon såg att jag la upp spetsarna på disken. Hon la handen på dem, tittade på mig och sa
- De är verkligen fina de här.
Jag kunde bara le och hålla med henne.




Dessutom har jag känt när jag syr att vissa saker blir lite bökigt. Till exempel det faktum att jag bara har en helkroppsspegel i sovrummet. Det blir ett himla spring när man ska prova. Jag har hållit utkik efter en bra spegel ett tag, men jag blir lite snål. Vill inte betala för mycket för en spegel som jag inte rätt igenom gillar. Idag hittade jag en spegel som jag rätt igenom gillar och vad som var ännu bättre var priset. 30 kronor! Älska second hand!