Kärleksört. Vilket namn! Det här är en av mina favoritblommor.


Kärleksörten är en blomma som följt mig genom livet. På gården där jag växte upp stod två livskraftiga klungor med kärleskört i landet utanför köksfönstret. De kålliknande stjälkarna lyser med sin skarpa gröna färg. Där mina föräldrar bor nu står ännu fler klungor runt om i trädgården.

Örten blommor först på sensommaren och har då en platt krona med mängder av små, små gammelrosa blommor. Förutom att kärleksörten är tilltalande rent utseendemässigt så är dess livslängd fantastisk. Den blommar i flera veckor. Ofta långt in på hösten. Plockar man in dem och sätter dem i vas kan de stå flera veckor även så.

Flera höstar har jag plockat med mig blommor från mamma och pappas nuvarande "klasar" för att blommorna ska rota sig så jag kan plantera min egen kärleksört. Av någon anledning har jag alltid bara slängt blommorna. Men nu! För kanske en månad sen klippte jag ner de överblommade stjälkarna och stoppade dem i jorden med förhoppningen att de små skira skotten skulle ta sig.

Se! Det verkar fungera! Tanken är att de ska ta sig ännu mer så att jag kan plantera dem i en stor kruka för att ha på balkongen.

För att se hur kärleksörten ser ut när den blommar klicka på länken:

http://hem.passagen.se/planel/Bilder/september/karleksort1.JPG

Flyttpack. Det blir så rörigt när man packar för flytt.


Det är tråkigt att flyttpacka. Hemmet är inget hem längre när hyllorna gapar tomma och en massa skitiga lådor staplas på hög i ett hörn. Annars flyter det på bra. Enda kruxet är att jag inte har så många flyttlådor som jag trodde, men det ska nog lösa sig på något sätt. Antingen får syster med sig några ner på tisdag eller så får jag köra några lådor i förväg och tömma dem för att fylla dem igen. Som sagt, det löser sig.

Jag var "tvungen" att klättra upp på pianot för att ta ner två målningar. Det var rätt skönt att sitta där uppe. Fick liksom en annan syn på tillvaron. Kände mig lite som Kling eller Klang som just blivit uppkastad av Pippi. Kanske kan bli min nya myshörna.

Känns för övrigt väldigt skönt att jag själv slipper konka på det där åbäket upp för tre halvtrappor. Jag har tagit hjälp av en flyttfirma som ska ta pianot och alla möbler. Supersweet!

Konst? Ibland när jag går på utställning har jag funderat över vad det är som räknas till konst och vad som inte gör det. Har det med teknik att göra? Innehåll? Antal konstutbildningar? Namnet på den som håller penseln? Eller kan konst bestämmas av betraktarens ögon? För ibland är konst bara konstigt, slarvigt och illa gjort.

Med den här lilla kavalkaden ville jag testa mig själv. Hur snabbt kan jag göra en tavla klar och hur blir resultatet? Går det att skilja mellan det som är gjort snabbt och på det som tagit mer tid?

Generellt sett är jag snabb när jag skapar. Det har till stor del att göra med mitt usla tålamod och min rastlöshet. Att göra klart en stor målning på några timmar hör till vanligheten.

Mitt projekt var att så snabbt som möjligt färdigställa en tavla samt att fota processen och tavlans utveckling. Som synes blev det sex sekvenser och ett slutresultat som ger mig 70-talsvibbar.

Målningen är 20x20 cm och det tog cirka 30 minuter att åstadkomma den. Konst? Knappast. Men jag hade roligt.

Snöfall. Hoppas det blir kallare igen när det snöat klart så att snön stannar ett tag.


När jag ser snön som faller och lägger sig i tjocka lager över tillvaron längtar jag efter snowjogging, slitna pulkor och dödsbacken. Energin att åka ner och springa upp för backen en hel dag. Komma hem med röda kinder, stela av kölden. Tina med fötterna mot elementet och sen krypa upp i soffan med en filt om kroppen.

Tanken på att gå ut och driva omkring i snön stuvas undan av tanke två. Mina vinterkläder är nedpackade...

Vår. Vissa dagar är tyngre än andra. För mig är det tröstande att leta bland bilder på skir vårgrönska. Det är hoppingivande. Våren är lätt bästa årstiden. Tänk om det alltid kunde vara vår! Alltid på gång. Jo, jag vet att det inte skulle vara roligt i längden, men ändå. Snart är det vår!

Hallen. Först som man ser den rakt framifrån. Den där hatthyllan är extremt praktisk och ful. Till höger finns tre garderober och efter dem kommer ...



... arbetsrummet. Där står en random garderob. Får fundera på var jag ska placera den sen.



Köket är av gammal modell. Klart att skafferiet inte går att jämföra med mitt nuvarande, men jag gillar det ändå.



Sovrummet har fönster åt två håll. Dels ut mot Sveavägen och dels mot vardagsrummet. I det här rummet finns dessutom en fransk balkong, vilket är trevligt.

Som sagt i tidigare inlägg så är vardagsrummet bedrövligt gult. Det ska målas vitt. Tapeten är med struktur och det gillar jag. Då händer det lite även om jag målar vitt. Sen har vi utsikten från balkongen. Ingen insyn här inte. Fint.

Toaletten är inte särdeles stor. Jag gillar badkar, men jag gillar inte att det inte finns någon "sida" på det. Borde åtgärdas. Enda förvaringen är det lilla skåpet ovanför handfatet. Här måste någon lösning till. Det kommer ju inte hålla annars.

För övrigt kan sägas att jag börjat få flyttångest och separationsångest. Men det finns ingen återvändo så nu får jag ta det som det kommer. Ska hur som helst bli kalas med ett arbetsrum.

Brand. Nattvy från mitt fönster.


Jag stod och borstade tänderna när jag hörde flera sirener. Med tanke på att jag bor centralt i Värnamo så är det ett ganska vanligt ljud en sen fredagskväll. Klockan var strax efter halvett. Det jag reagerade på var att sirenerna tystnade strax bortanför mitt hem. Det tog en liten stund innan jag kopplade.

Min första tanke var att en olycka inträffat i rondellen, eftersom jag såg blinkade ljus därifrån. När jag fick se röken bolma från Gummifabriken blev jag riktigt ledsen. De lokalerna är så fantastiska och genuina att det vore en stor sorg om de gick om intet.

Iklädd pyjamas, stövlar, halsduk, mössa och vinterkappa fick jag med mig kameran och sprang ut i de rådande kalla vädret. Det var under tio minus. När jag kom närmre såg jag att det var en magasinsbyggnad bakom fabriken som brann och inte själva fabriken. Detta gladde mig. Magasinen var övertänt och det såg ut som om brandmännen koncentrerade sig på att inte få spridning på elden, istället för att släcka magasinet.

Jag tror att träet på fasaden till fabriken fattade eld, men när jag vaknade idag ser jag att fabriken står kvar. Skönt.

Usch. Det var en konstig upplevelse. Journalisten i mig kunde inte stanna inne. Eftersom någon av de mer eldiga bilderna kanske kommer att gå i tidningen som jag jobbar på så publicerar jag inte dem. Ännu.

Nycklar. Igår var jag och hämtade nycklarna till nya lägenheten.


Måste säga att det känns en aning märkligt och lite vemodigt att ge upp den nuvarande lägenheten. Jag kommer förmodligen aldrig ha en lika vacker och genuin lya. Om den bara hade legat någon annanstans. Ja, ja. Inte dags att bli nojig och nostalgisk. Nu har jag fått nycklarna. Var och kikade direkt, så klart. Fler bilder från Sveavägen kommer. Dessvärre var det som jag befarade. Vardagsrummet har GULA väggar! Det måste åtgärdas. Målarna hade lämnat lägenheten galet skräpig. Någon ska få skäll...

Ljuskoppar. Nytt second hand-fynd. Eller nja, 20 kronor styck tyckte jag var lite dyrt för dessa.


I flera veckor har jag gått och kollat på de här i en second hand-buitk i Värnamo. Från början kostade de 25 kronor styck och eftersom jag inte visste om de skulle passa nya soffan tyckte jag det var onödiga pengar. Men så har jag ändå inte kunnat släppa tanken på dem så senast slog jag till. Då var de dessutom sänkte med fem kronor! Haha! Usch, låter som en snålänning, men det är mer att jag inte vill köpa saker som jag sen inte använder.

Från första gången jag såg de här blå tingen har jag sett dem som ljuskoppar. Dock har det förvirrat mig en aning att det mitt i dem är en liten grop, vilket gör att vanliga värmeljus inte står stabilt i dem. Hur som helst så kom jag på att värmeljus model större funkar och det var den tanken som fick mig att slutligen köpa ljuskopparna.

Kvinnan i kassa sa när hon slog in dem i tidninspapper: Vilka söta små skålar!

Skålar?

Det satte i gång mina tankar. Vad är det för ting egentligen? Det är ju 70-talsform på dem. De kan ha suttit i en krona av något slag. En "bräda" med hål i för fötterna.

Äh, jag har inte en aning. Nu är det ljuskoppar som matchar min soffa. Punkt.

Recept följer efter bilderna.


Nougatbollar. Idag har jag äntligen fått gjort lite julgodis. Först en klassiker - nougatbollar. Man rullar in en noguattärning i marsipan och doppar sedan hela bollen i smält choklad. Smarrigt värre.



Chokladkola. En ny favorit som jag testade för några veckor sedan. Löjligt god. Även om det är lite trixigt att klicka ut kolan i små formar så föredrar jag det framför att hälla den i form, skära den i bitar som man måste slå in i papper. Tror det här går fortare.



Kokosbollar med chokladhatt. Receptet på dem här hittade jag på nätet. Jag har dock justerat receptet lite. Gillar man kokos så gillar man de här. Det tror jag.



Recept:

Marsipanbollar
100 gram nougat
200 gram marspian
200 gram mörk choklad

- Tärna nougaten.
- Skiva marsipanen.
- Rulla in nougaten i marsipanen.
- Smält chokladen i en skål.
- Lägg i en boll i taget och vänd runt med två skedar.
- Lägg bollarna på bakplåtspapper.
Klara att äta så fort chokladen stelnat!


Chokladkola
3 dl vispgrädde
50 gram smör (OBS inte margarin)
3 dl strösocker
1,5 dl ljus sirap
0,5 dl kakao
1,5 msk vaniljsocker

- Häll alla ingredienser i en tjockbottnad kastrull som rymmer minst tre liter.
- Koka upp och rör runt kraftigt så att ingredienserna blandar sig.
- Sänk till medelvärme. Kolan ska koka tills den börjar sjunka. Det kan ta upp till en halvtimme.
- Rör någon gång. Kolan mår bäst av att koka ifred. Rör man för mycket kan den kristalisera sig.
- När kolan börjar sjunka droppa lite smet i ett glas med kallt vatten. Går det att forma en kula så är kolan klar. Glöm inte att smaka på kulan. Det är ett bra sätt att avgöra om kolan är för mjuk eller på väg att bli för hård.
- Klicka ut kolan i ischokladformar. Var försiktigt bara. Den klara kolan mäter cirka 120 grader. Det är lätt att bränna sig.
- Alternativt kan man hälla kolan i en bakplåtspapperklädd form på cirka 15x20 cm. Låt stelna och klipp eller skär kolan i bra bitar. Klä dem med smårgåspapper eller cellofan.


Kokosboll med chokladhatt
50 gram smör (OBS inte margarin)
0,5 dl ljus sirap
0,5 dl strösocker
2 dl vispgrädde
250 gram kokos

Garnering
200 gram smält choklad (Välj mörk eller ljus efter smak. Dock blir det väldigt sött med ljus choklad.)

- Blanda allt utom kokos i en kastrull och koka upp.
- Låt koka i cirka fem minuter och vänd i kokosen.
- Ta bort från plattan.
- Klicka ut smeten i formar.
- Låt stå en stund tills smeten sätter sig.
- Kläm till formarna så att smeten blir som bollar.
- Smält chokladen.
- Lägg en klick choklad på varje boll.


Jag avskyr margin. När man bakar och gör godis ska det vara smör. Det ger bäst smak. Eftersom kolan tar så pass lång tid att koka kan man passa på att göra till exempel kokosbollarna under tiden. För även om kolan sköter sig själv så är det dumt att lämna spisen utan översyn. Jag måste säga att skeva bollar och kladdiga kolaformar är charmigt. Det ska synas att det är hemgjort.

Ansikte. Ett försök att måla föreställande. Tavlan är långsmal på höjden och mäter 20x60 cm.


Jag har länge gått och tänkt att jag skulle vilja måla en tavla med ett kvinnoansikte. Jag har haft flera olika idéer, men aldrig fått tummen ur. Jo, för ett tag sedan skulle jag komma till skott, men då blev det aldrig någon kvinna på tavlan!

För det mesta målar jag abstrakt. Ickeföreställande. Fast kanske oftast en blandning. Mitt i det abstrakta finns det något föreställande. Aningar om saker. Därför är det en utmaning för mig att måla ett ansikte. Hur gör man för att få till en rundad näsa? Hur kan man ändra linjerna för att få en annan min? Och den där munnen måste jag jobba med... Får väl försöka måla av min egen.

Tavlan är bara påbörjad och jag känner att den här kanske kommer att ta en tid att få klar. Tänker att håret kommer gå i alla tänkbara blå nyanser när det är klart. Vad jag ska fylla bilden med i övrigt håller jag för mig själv tills vidare. Kan hända tanken ändras på vägen.

Menora. En sjuarmad ljusstake med stor symbolik.


För ett tag sedan kom jag fram till att jag ville ha en kandelaber med fem ljushållare. Jag har hållit utkik i second hand-butikerna, men utan att hitta någon. Jag antar att de ryker ganska fort om det kommer in någon. Däremot har det funnits ett flertal sjuarmade ljusstakar som den på bilden.

Efter övervägning kom jag fram att en sådan ljusstake absolut kan "ersätta" en kandelaber. Kring den sjuarmade ljusstaken finns dessutom en stark symbolik och dess tradition sträcker sig 3 000 år tillbaka i tiden. Staken heter menora eller menorah på hebreiska.
Den sjuarmade ljusstaken symboliserar den brinnande busken i vilken Gud talade till Mose.

På second hand i Värnamo tar de 250 kronor för en menora, vilket jag tyckt varit lite för dyrt. I Jönköping hittade jag den på bilden för 150 kronor. Dessutom är den tillverkad i Gnosjö. Närproducerat! Fast vem vet vilka turer den tagit genom åren ...

Nytt tänk? I en second hand-butik i Jönköping sålde de julkulor styckvis. Jag tyckte de lagt upp dem på ett fiffigt sätt. Och likadant skulle man ju kunna göra själv. Visst finns det folk som lägger vackra kulor i en glasvas eller liknande, men så här i en gammal barnsäng är minst lika vackert. Det är i alla fall garanterat barrfritt.

Vill ha. De här två fåglarna dök upp i en butik i Jönköping. Det är helt fantastiska! Varför köpte jag dem inte? Nu ångrar jag mig. Åh, vad jag diggar dem!

Efter att ha fått löfte om nya tapeter till de två sovrummen var jag smått lyrisk när jag anlände till bostadsbolaget för att se vad de hade att erbjuda. Låt mig säga att det var en smärre chock. Det fanns bara en variant utan stora mönster på tapeterna. Bolagets policy är att sätta väv i kök och hall som målas. Där hade jag också storslagna tankar. Mest slagna så där i efterhand. Här följer en några varianter från utbudet.



Kornblått. Att den här färgen ens fanns med chockade mig. "Hallå! 90-talet ringde och ville ha den tillbaka!" Blomman är ju lite 2000-tal i alla fall ... Självklart fanns den utan blomman också.


Det framkommer nog inte helt, men tapeten är grå med silverränder. Nja...kanske inte riktigt min stil. Skulle kunnat fungera som fond. Diskuterade det där med fonder med en vän. Vi funderade på hur vi kommer att se tillbaka på fondväggseran. Kommer vi skratta åt den lika mycket som vi skrattar åt stoppljustapeterna nu?


Den här tapeten är klassisk för det här årtiondet. Ett årtionde som snart försvinner...



Blomsterslingan tycker jag är fin och den här tapeten var faktiskt en kandidat till mitt sovrum, men med tanke på att det är ganska liten väggyta är risken att mönstret skulle försvinna.

Den här valde jag. Mönstret är mer framträdande på fotot än vad det är i verkligheten. Tror att den känns lagom diskret utan att vara helt intetsägande.

När det kom till det stora sovrummet - mitt blivande arbetsrum - tyckte jag det var extra svårt att välja. Jag har tänkt att sätta upp mina tavlor i det rummet. Tavlorna passar inte alltid med varandra så därför får inte tapeten ta utrymme. Det trista är att tapeten på bilden var den enda "enfärgade" som fanns. Jag hade önskat en med mer struktur. Efter några om och men valde jag den högra. Den är mer grå än den till vänster som är vit/beige.



Kulörval. Haha! Det är ju ett skämt! Sex ickefärger. Om jag hade velat ha en annan färg skulle det kosta 500 kronor. Det blir ju billigare att köpa färg och måla själv. Jag är dock inte övertygad om att jag skulle palla ett sånt projekt - även om jag önskar att jag gjorde det. Hur som helst så valde jag den vita till köket. Den är inte kritvit vilket ger ett mjukare intryck.

Till hallen valde jag färgen upp till höger. Brungrå? Ja, lite svårdefinierbart.

Så. Då har jag valt. Det får väl bli bra. Det enda som oroar mig är tapeten i vardagsrummet. Jag kommer inte ihåg hur den såg ut. Jag frågade hyresvärden som inte heller visste, men som kunde se i datorn att den byttes 2007. Högst sannolikt slipper jag aprikosfärgat. Om den hade varit mönstrad hoppas jag att jag hade kommit ihåg det. Jag håller tummarna för att den är vit, beige eller grå utan makabra mönster.

Klar.


När jag hade lagt ifrån mig penslarna igår visste jag att jag skulle vilja peta mer. Så samtidigt som jag drack mitt te i morse så kladdade jag lite till på den här. Bakgrunden har blivit mörkare och ankaret har fått bli mer rött istället för brunrött som det var innan. Dessutom har små gula ljusglimtar satts ut. Jag tror den får vara klar så här. Får se om jag tycker annorlunda imorgon.

Röra. Den övre bilden visar hur det kan se ut när jag målar. Nedan dagens resultat. Tavlan mäter 20x20 cm.


Nu är det några veckor sedan jag målade. Känns i alla fall som det var väldigt länge sedan. Innan jag började måla den här tänkte jag att den skulle gå i blå-turkosa toner och att ett ankare kanske skulle in i den. Ett tappat ankare som inte fäster i något.

Ankaret är en otroligt snygg symbol. I kombinationen tro, hopp och kärlek så står ankaret för hoppet. Det sägs att hoppet är det sista som överger människan. Som att när hoppet är borta finns inget kvar. Ingen livsglädje.

Just därför tror jag att det är viktigt att ha saker att drömma och hoppas på. Det är det som driver oss framåt. Som får oss att inte stanna upp.

Men kanske måste hoppet vara förankrat i verkligheten.

Jönköping. Bostäderna vid Munksjöbron är klara nu och kranarna är borta.


Jag var ute och vandrade en eftermiddag i Jönköping då jag fortfarande bodde där. Diset och solen skapade ett fantastiskt ljus över spegelblanka Munksjön. Det där diset som så ofta ligger över Jönköping ger mig en Medelhavskänsla. Dock inte i den här bilden. Det känns för kallt. Men det är något med ljuset i Jönkping.