Den här kalven plåtade jag i somras. Det grämer mig att jag inte har skaffat en bättre kamera än, men det står på listan. (Bland väldigt många saker jag borde/vill köpa.) Hur som helst. Jag stod utanför hagen och fick vänta en bra stund på att kalvarna skulle komma fram. Länge och väl stod de på betryggande avstånd och iakttog mig.

En efter en samlades de framför mig. Dock var det två kalvar som hela tiden höll sig bakom sina kamrater. För att se mig stack de sina huvuden över de andra djuren.

Kalvar är fina djur. Jag fascineras av blandningen mellan deras rädsla och enorma nyfikenhet. Bilden på den här sötnosen gör mig glad!