Solen strålar från en klarblå himmel klädd med lätta molntussar som susar förbi. Till och med vinden är ljummen. Då kan man verkligen säga att det är sommar och i samma vända vaknar glassmonstret i mig. Nackdelen är att jag är laktosintollerant. Därför blir jag alldeles lycklig över de smarriga sorbéer som finns. Bland annat den här från Sia med flädersmak. Den är fantastisk. Söt, syrlig och mjölkfri. Den är verkligen läskande.

Fast det ska sägas att när det gäller glass brukar jag strunta i laktosen. Lite bullrig mage är väl inget att stå ut med om man får äta gräddiga, chokladiga kulglassar med noisettetopping. Fast jag äter det inte varje dag. Då skulle det vara jobbtigt att stå ut med magen. Både bullermässigt och viktmässigt ...

Sias hallonsorbé är förresten också en riktig höjdare. Ännu bättre med en hemmabakad kladdkaka att äta till. Mmm ...

Via den ena och den andra länken hamnade jag på Fiskekrogen. En av Göteborgs mest välrenommerade restauranger. Jag har nämnt den förut. För tio år sedan var vi där med familjen och jag har aldrig, varken tidigare eller senare, njutit så mycket av en måltid. Det var helt fantastiskt. Obeskrivligt.

Att jag hamnde på hemsidan igen hade med ett rykte om buffé att göra. Inte vilken buffé som helst utan en med skaldjur och fisk. Jag blir alldeles till mig av tanken på att få äta hur mycket skaldjur jag vill. Dessutom för det givmilda priset 295 kronor. I sommar någon gång vill jag gärna sitta där och pilla räkor och klämma krabbklor.

Det vattnas verkligen i munnen på mig. Jag läste även igenom deras meny. Jösses! Jag skulle vilja äta allt. Deras menyförslag på trerätters kostar mellan 535 och 695. Jag är övertygad om att det är värt varenda krona och att varje tugga smälter i munnen.

Vem hänger på?

Igår eftermiddag åkte jag till Malmö för grillfest hos ett par goda vänner. Vi satt ute på deras balkong långt in på småtimmarna och pratade. Det var ganska kyligt ute, men inglasad med raggsockar och filt så var det riktigt härligt.

När man kommer från Smålandshållet och ut i det skånska landskapet njuter jag i fulla drag. Vyerna är underbart vackra och åkrarna böljar fram. De knallgula rapsfälten lyser så att det nästan är bländande. Ännu bättre blir det när havet breder ut sig i väster. Mellan E4 och havslinjen ligger betesmarker där nötkreatur betar. När jag åkte förbi strålade solen ner genom molnen. Hissnande tjusigt!

Jag saknar de öppna vidderna. I Småland finns de inte på samma sätt. Därför är det skönt, även om det bara är en snabb visit, att få komma dit där naturen ger en vidsträck utsikt.

Tack C och C för en jättehärlig helg!

Dålig start idag. Migrän. Och jag som ska köra till Malmö. Tabletterna tar sig, men det är ändå en underlig känsla som återstår. Den sitter i halsen. Hur som helst. Det är gråmulet och blåsigt ute. Det får mig att längta till kusten. Till klippor där vattenpussarna speglar himlen. Där man kan klättra i evighet och det ändå finns en ny knalle att ta sig över. Där det liksom är ljust även när det mörknar, för att landskapet är så öppet. Jag längtar efter doften av tång och salt. Att klättra upp och sätta sig på de skrovliga stenarna i piren. Sitta där och dingla med benen och se ut mot Vinga medan solen sakta sjunker mot horisonten. Så fasligt länge ska det väl inte dröja innan det sker. Men jag kommer alltid längta dit. Mitt hjärtas paradis. Hönö. Så är det. Bilderna är från i somras. Skymning. Därav den blå tonen. O, så vackert det är! Nästan att det gör ont i mig. På ett bra sätt.

Alltså. Jag vet inte riktigt. Är det här ok? Jag inser att jag har en tendens att fota mat innan jag äter den. Det började nog när jag var i Italien för två år sedan. Därefter har det i alla fall fortsatt. Fördelen är att jag kan visa på bloggen. Nackdelen är att jag känner mig smått matbesatt. Ingen nyhet med andra ord. Over and out.

PS. Nu blev jag sugen på sushi. DS.

Jag fick lust att skissa idag och plockade fram ett gammalt block. Däri hittade jag den här teckningen. Det är inte jag utan en som heter Maja som står bakom. Den kom till någon gång i gymnasiet. Jag minns när hon gjorde dem och hur vi flamsade och tramsade kring detta. Tyvärr kommer jag inte ihåg allt. Starkast är dock minnet av bilden ner till vänster. Den handlar om en annan i klassen.

Som jag bloggat om tidigare tycker jag det är kul att teckna, men jag har verkligen kommit av mig. Faktum är att dagens teckningar inte blev så tokiga. Dock är jag inte redo att visa dem än. Det kommer.

Återigen har jag förresten önskat att alla mina kreativa idéer inte skulle sitta som i fängelse i huvudet. Tänk om jag kunde få ut dem i händerna. Veckan borde definitivt ha fler dagar och jag borde ha en assistent som kunde göra de tråkiga delarna av mitt liv som tvätta, städa och sy i dragkedjor.

Det här blev dagens inköp på Erikshjälpen. Det är ingen bra modell för mig. Längden behöver kortas någon decimeter för att benen ska göra sig bättre. Det är en lustig krage på den också. Ska se om jag kan göra något åt det. Den är sydd som en infodring, fast på utsidan, så helt går det inte att ta bort den, men jag kanske kan göra den mindre. Samtidigt mindre 90-tal.

Varför jag köpte den om den inte var bra? Alltså...jag provar nästan aldrig second hand-kläder. Jag tittar på dem. Rent krasst så passar den här klänningen. Axelsömmarna sitter där de ska och likadant med midjan. Yttersta anledningen till att jag köpte den är för att den är i siden och bara kostade 50 kronor.

Bilden nedan bjuder jag på. Vinden gör mig inte riktigt rättvis här ...

Det där med drömmar ... I natt drömde jag att jag just hade flyttat in i en bostadsrätt jag köpt. Stor som sjutton var den. Säkert en femrummare. Av någon konstig anledning låg den i markplan. Det är min mardröm att bo i markplan. Det kommer jag aldrig att göra igen. Jag känner mig inte trygg på den nivån. Men det var en detalj i drömmen bara. Det som var mest roligt var att när jag flyttade in visade det sig att den gamla damen som ägt lägenheten tidigare inte hade städat ur alla skåp ordentligt.

Först blev jag skitförbannad, men när jag började titta på vad det var för saker blev jag på allt bättre humör. Jo, det var mycket skit, men bland all den där skiten hittade jag urtjusiga Rörstrandsprylar från 50-, 60- och 70-talen. Dessutom hittade jag två skåp som var överfyllda av gamla tyger. Även där en massa skräp, men också många användbara och skitläckra tyger.

Markplan till trots. Det var en rolig dröm! På inflyttningsfesten dracks det bara champagne. Fint ska det vara. Även i drömmarna.

Som person har jag en förmåga att gå vidare. Att stänga dörrar och öppna nya hör till mina vardagssysslor. Jag strävar fram, fram, fram. Hela tiden. Smällar som livet har gett mig har gjort att jag än mer utvecklat detta beteende. Relationer som inte känns naturliga kämpar jag inte för. Mina förflyttningar geografiskt har ju också gjort att tidigare relationer som varit väldigt nära har fått ett avbräck med avståndet.

Jag säger inte att det alltid har varit enkelt. Att stänga dörrar gör ofta ont. För många gånger finns det skav. Något som inte blev som man hoppades. En vän som inte visade sig stå så nära som man trodde. Som backar inför det svåra. Att stänga dörrar har därför många gånger blivit ett skydd för mitt innersta. Att kunna hantera besvikelse och upprivna sår. Stäng och gå vidare.

Det senaste halvåret har jag dock börjat blicka tillbaka. Tack vare sociala medier har band återknutits och dörrar har öppnats. Det ena leder till det andra och än fler band hittar varandras ändar igen. Ett kontaktnät jag trodde var borta för alltid börjar långsamt tätna. Plötsligt är det som att min historia verkar bli min framtid. Det känns som en väldigt märklig tanke. Och mäktig.

Väldigt många av de där dörrarna föll igen som av sig själva. Man skiljs åt och livet fortsätter på olika håll. Kanske att banden inte var tillräckligt starka. Då. I flera fall har jag insett nu att det finns otroligt många människor i mitt förflutna som jag saknar. Som jag vill träffa igen. Att se deras ansikten swischa förbi på facebook får mig att längta än mer. Jag vill träffa dem, lära känna dem. Igen. På nytt.

Roligast är nog ändå att se hur alla osäkra tonåringar med tiden har blivit vackra svanar.

Av ekonomiska skäl, men mest av nostalgiska skäl, har jag behållit mina vhs-filmer. I ganska många år nu har jag trott att jag ska plocka fram min vhs-spelare för att titta på rullarna, men så har icke blivit. Eftersom jag går bärsärkarensning i lägenheten är det nu alltså dags att skiljas från dessa band. Några av filmerna går att få tag i på dvd, men långt ifrån alla.

Banden till vänster är välfyllda. Två-tre filmer på vadera och även konserter med bland andra Mary J Blige och Sting. Några av filmtitlarna är: Lock stock and two smoking barrels, Jackie Brown, The Hurricane, Mamma på annons, Nyckeln till frihet och The piano. De köpta filmerna tänkte jag försöka kränga tillsammans med några utrensade dvd-filmer.

Jag blir närmast lycklig av att rensa. Det är så himla skönt. Ibland kan jag känna tomhet ett tag efteråt, men jag försöker trycka undan de känslorna. Tidigare i livet var jag nämligen en sådan som sparade på allt. "Det kan vara bra att ha" var ett livsmotto jag hade. Många gånger var det ju så. När jag behövde en kartong i lagom storlek för en viss present, så visst, jag hade den. Var jag sugen på att bära en tröja i en specifik färg - jag hade den.

Det där livet är över sedan sommaren 2004 och ska inte komma tillbaka, men man får jobba hårt på det. Vi människor är ju konsumenter även om volymen på våra inköp skiljer sig åt. Numer lägger jag en bok eller film i en särskild hög om den inte är värd att läsas eller ses om. Varför spara för sparandets skull?

Ok så här gick utrensningen av kläder: 10 kjolar, 2 jackor, 1 kavaj, 2 shorts, 2 jeans, 1 par mjukisbrallor, 10 tröjor och koftor, 13 blusar, 3 tunikor, 4 klänningar och slutligen 11 toppar och t-shirts. Totalt 59 plagg. Inte illa på en röjning. Jackorna och kavajen var svåra att lägga till högarna. Kavajen har jag ägt i fem-sex år och bara använt två, tre gånger. Minns inte sist det var, men jag älskar den. Idag gav jag upp. Jag kommer inte att använda den av den enkla anledningen att jag inte har något att ha den till. Den passar inte till något. Jackorna, en vit och en blå jeansjacka, är båda av samma korta, lite bulliga modell. Verkligen inte ett snitt för en lång människa som jag. Likadant där - jag älskar dem, men de har hängt oanvända de senaste somrarna.

Fyra av kjolarna jag gav upp är också favoriter, men med tanke på ålder och kroppsform så passar de mig inte längre. Känns inte helt klädsamt som 30-åring på 180 centimeter att ha kjolar som slutar precis under rumpan. Gick an när jag var mer vältränad än vad jag är nu.

För några dagar sedan slog det mig att jag ska försöka mig på att sälja på loppis. Jag har en hel del prylar jag kan röja undan också. Lite lampor, porslin, böcker och film. På kulturhuset i Jönköping kan man hyra bord varje lördag för 160 kronor. Det är ju så pass lite pengar att det kan vara värt att se om någon vill köpa mina kläder. För något fel på dem är det verkligen inte. Flera av dem är nära på oanvända så jag hoppas och tror att andra skulle kunna tänka sig att köpa dem.

När man är ensam och ska flytta tunga möbler gäller det att vara kreativ, att tänka ut bästa flyttsättet innan man börjar. Ibland får ju inte möbler plats hur som helst när man måste göra en trång 90-gradersvändning. Då vill man inte backa och göra om. Det måste bli rätt på första försöket.



Sängen gick i alla fall galant. Från och med i natt har jag nytt sovrum! Får se hur det kommer att kännas. Jag har ju gillat att ha morgonsolen in genom sovrumsfönstret. Nu får jag ett mörkare och kanske också något lugnare sovrum, eftersom det vätter mot väster och innergården.



Därefter var det dags att flytta bokhyllorna. Först tömde jag dem i sängen. Ska man verkligen behöva ha så där mycket skit?! Jag tycker att jag är världsbäst på att rensa och slänga, men i den högen måste jag kunna slänga en hel del. Inte bara hålla på att spara hela tiden. Kläder är väl en sak. Det är ju förbrukningsvaror på ett sätt, men saker som man sparar i all evighet för att man kan tänkas behöva det där notbladet på den där sången vi sjöng i fjärde klass. Kom igen! Dags för ny slängvända. Gäller även kläder. Fast dem slänger jag inte så klart. Dem skänker jag.



Jag har inte en aning om hur jag ska möblera arbetsrummet, men bokhyllorna är på plats i alla fall. Det är sannerligen inte alldeles enkelt att flytta ting som är bra mycket större och tyngre än en själv. Jag kommer att ha sådan galen träningsvärk imorgon. Känner redan att bröst- och armmusklerna moler.

Klädskåpet till höger i bild är jag tveksam till om jag ska ha kvar, därför kommer jag att vänta med att flytta det till sovrummet. Ska jag inte behålla det kan det lika gärna stå kvar.



Just nu håller jag på med det här linneskåpet som innehåller alla mina byxor, underkläder, linnen, t-shirtar, tröjor och toppar. Det blir några kilo extra, men jag orkade verkligen inte packa ur och sen i igen. Galet vad tung den är! Dessutom är benen ganska klena så det går inte att dra hur som helst och jag har varit tvungen att ta tag nere kring benen, vilket ger en mycket krökt arbetsställning. Får se hur ryggen reagerar på det ...

Mest glad är jag över att jag faktiskt kom emellan den där springan mellan skåpet och dörrkarmen. Kanske inte är så tjock ändå som jag känner mig i bland! Haha!

Jahopp. Det är ju mängder kvar att göra så klart, men principiellt har jag ju skiftat rummen nu. Spännande. Jag ser fram emot att få lite nya ordningar. Förr i tiden möblerade jag rätt ofta. Här har det inte blivit av tidigare, så det var på tiden.

Väldigt många gånger faller min kreativa anda på när jag sitter framför tv:n. Det är helt värdelöst, eftersom jag de allra flesta gånger ändå väljer att sitta kvar framför dumburken. Att idéerna kommer där är delvis för att jag tittar på sånt som inspirerar mig. Vilket nästan vad som helst kan göra. Det behöver inte vara särskilt crediga program för det ...

Jag har grunnat på det där. Ibland har jag tagit ut ett skissblock och satt mig med det i knäet framför tv:n, men det har inte varit ett bra alternativ. Nu ska jag se om jag kan komma på en bra lösning utan att för den skull köpa nya möbler. Dessutom har min lägenhet sett likadan ut i ett helt år (bortsett från när nya möbler kommit in). Det kan behövas lite föränding.

Det finns dock två problem: 1) Jag är fortfarande jätteförkyld och snörvlar och hostar och är ganska orkeslös. 2) Hela lägenheten är skitstökig och borde egentligen städas för att bli framkomlig.

Men. Jag tänkte att jag skiter i problemen och fokuserar på lösningarna. Det vill säga: Jag hostar på och klättrar över klädhögarna. Japp. Watch me. Eller nä. Låt bli det. Jag visar mina lösningar sen.

Igår kväll visade SVT en helt magisk konsertinspelning med Lady Gaga. Den var från Madison Square garden. Vilken show! Inledningvis fick man se hur Gaga rullade in i en stor svart bil och får se sitt namn i neon utanför arenan. Utsålt. Hon berättade för sin publik att hon själv många gånger har suttit på arenans läktare och önskat att det var hon själv som stod där framme. Att hon var stjärnan.

Enligt sin egen utsaga var det ingen som trodde på henne. Hon var inte rätt materialet för varken det ena eller det andra. Flera gånger om under konserten uppmanade hon sina fans att följa sig själva åt vilket håll det än må vara. Flera av hennes låttexter gör detsamma. I huvudsak "Born this way".

Tyvärr verkar inte spelningen finnas på SVTplay men se åtminstone klippet ovan. Det är en acapellaversion av nämnda "Born this way" där texten kommer fram mer tydligt. Vilka fantastiska sångare hon har också!

Lady Gaga kanske inte är den artisten man tänker sig lyckas med en sådan sak, men liksom Robyn får hon mig att gråta. Tårarna rann flera gånger när jag kollade på den där inspelningen. Hon är ett geni. Så vansinnigt duktig. Häftig. Jag tror på henne. Jag tror att det finns en kamp. Att hon liksom alla andra kämpar. Hon sa det innan konserten och grät när hon sa det. Gripande.

Det slog mig igår att hon på något sätt påminner om Freddie Mercury. Fast den kvinnliga varianten. Hon har liksom Freddie hade en magnifik röst och de berör och upprör lite grann på samma sätt. Skit också att jag inte tog chansen när hon var i Sverige. Undrar när hon kommer igen ... Hon har min totala respekt.

Kärleksörten verkar trivas i sin nya miljö. Den har redan sträckt på sig en aning. Även citronmelissen trivs. Dess blad är dubbelt så stora som när jag köpte den förra veckan. Fördelen med placeringen är att när det regnar får växterna vatten från ovan. Jag tror att de gillar det.

Jag gick ut och satte mig en stund förut. Det var soligt och jag hade raggsockar på mig. (Så är det att vara sjuk.) Det var skönt att få frisk luft. På mindre än en kvart gick himlen från blå med enstaka moln till rejält mörkgrå. Jag hann precis gå in innan himlen öppnade sig. Först regn och sedan hagel. Det smattrade härligt mot rutorna. Man ser förresten både på lådan och väggen att det nyss regnat.

En annan fördel med växternas placering är att de inte får direkt solljus på sig. Det tror jag är bra, eftersom samtliga växter, förutom kärleksörten, är ganska tunna och sköra.

För övrigt är jag rejält snörvlig och hostig idag. Lätt febrig också. Pratade i telefon förut, men orkade inte särskilt länge. Liksom igår har tv3 varit mitt främsta sällskap. Tyvärr är tv-tablån på fredagskvällar väldigt torftig så det får nog bli film från skåpet. Om jag bara orkade ta mig iväg och köpa chips. Är enormt saltsugen, men med tanke på att mitt smaksinne är utslaget vore det högst onödigt ...

Mina drömmar inatt var väldigt konstiga. Att jag var febrig gör ju sitt till så klart. Så här var det.

Jag blev inbjuden till en barndomsvän som jag inte träffat sedan vi gick i gymnasiet. Det kändes väldigt roligt och det visade sig dessutom att han kände flera av mina vänner jag lärt känna på senare tid.

När jag väl anlände till barndomsvännen var det inte längre samma person utan en nära vän till mig som jag umgås med ganska ofta. Det konstiga var att hans hem liksom förvandlades till mitt barndomshem. (Det på bilden.) Jag gick runt, runt på nedervåningen och höll på att bli galen för att jag liksom visste att det inte kunde stämma att han bodde där.

Jag försökte till och med förklara för de andra i sällskapet att jag upplevde att jag var i mitt barndomshem även om jag visste att jag inte var det. Jag var ju i min väns lägenhet. Det var som att jag vill skaka på huvudet för att få allt att falla på rätt plats. Eller vakna. Det var som att jag drömde i drömmen.

Att drömma om ett hus sägs ju betyda att man drömmer om sig själv. Hur ska jag då tolka det att jag kände mig helt förvirrad över att vara i mitt eget hus? Barndomshemmet som är min grundläggande trygghet i livet. Vilsen i mig själv? Vilsen i tillvaron? Hmm...får fundera på det här ett tag.

I två dagar har jag haft så där galet ont i halsen. Som om den är torr och full av krossat glas. I morse kraxade jag. Redan igår kväll kände jag mig ovanligt mosig i skallen. Efter lunchen idag pallade inte kroppen riktigt och jag gick hem från jobbet.

Väl hemma tvättade jag av mig sminket, slängde av min arbetskläderna och dök ner i soffan. Jag stensov i två timmar. Det gör jag aldrig annars. På sin höjd en kvart om jag är trött efter jobbet. Får se vart det barkar. Hoppas lite extra sömn kan få skiten att vända.

Kom hur som helst att tänka på en härlig grej jag var med om. Också då var jag sjuk. Helt nedsliten. Det var när jag gick på folkhögskola och bodde i korridor. Jag lämnade skolan och åkte hem till mina föräldrar några dagar för att vila och ladda om.

När jag kom tillbaka möttes jag av en fantastisk skapelse på dörren från två av mina korridorsgrannar. Snacka om att bli varm i hjärtat och salig av glädje på samma gång. Trots att det är någon slags galenskap över det hela så var det så oerhört omtänksamt. Skönt att komma tillbaka och veta att man har varit saknad.

Tack igen kära vänner. Jag blir fortfarande glad när jag kommer att tänka på det här!

När jag och mamma var i Borås för någon vecka sedan köpte jag på mig tyg. Här är två jerseytyger. Jag vet inte riktigt vad jag tänker att det ska bli av dem, men jag köpte längder som ska räcka till en stor topp och en klänning. Ska se om jag kan hitta några bra mönster. Annars får jag utgå från mönster jag redan har och sedan rita dem som jag vill ha dem.



Jag köpte även det här romantiskt blommiga tyget med tanken att det ska bli en kjol. Tyvärr går det ju inte riktigt lika fort att sy kläder som kuddfodral. Jag hade gillat om det var så, men det är väl för att jag fortfarande är nybörjare på att sy kläder. Eller åternybörjare kanske man kan kalla det. När jag gick i högstadiet och fortfarande hade syslöjd på schemat sydde jag mycket kläder. Jag hoppas kunna komma tillbaka till samma nivå och sedan bli ännu bättre. Drömmen är att kunna sy något på dagen som man kan ta på sig på kvällen. En bit kvar ...

När jag hade planterat min kärleksört slog jag till och sydde kuddfodral till kuddarna jag planerat att ha i balkongstolarna. Jag hade tänkt mig något blommigt, men hittade det här rutiga tyget. Det är säkert åtta år sedan jag köpte det. Jag tänkte sytt ett förkläde av det då, men det blev aldrig av.



Trots att kuddarna var väldigt medgörliga var det trixigt att få i dem, men det gick bra. Först tänkte jag sy ihop öppningen för hand, men sen blev jag lat (ovanligt...) och sydde rätt över med maskinen. Tänker att det är väl ingen som ska syna mina kuddar. Och är det någon som gör det - synd för dem! Från att jag valt tyget och till att allt vara klart gick det 35 minuter. Snabba ryck. Helt i min smak.



Jag klippte till en duk också. Tycker att det blev riktigt lyckat alltsammans. Borde köpa en matta att lägga ut på det smutstrista betonggolvet också. Sen är det bara för besöket att komma. Här kan man verkligen sitta och njuta av livet!



Och som jag sa lyfte jag ur lavendeln ur baljan och ställde den i en kruka på bordet istället. Det är inte ens några blommor på väg, men jag hoppas den hinner med att blomma i sommar ändå.

Jag skulle hela våren ha satt min kära kärleksört i en rejält större kruka. Jag hällde i massa lecakulor i botten på en hink för att få bra dränering och sen på med massa fräsch jord. Jorden som kärleksörten satt i var verkligen uttömd på näring och hade torkat samman kring rötterna.



Hoppas bara nu att den förmår att ta sig i sin nya miljö. Jag ska låta den stå några dagar och sedan fylla på med mer jord. Den brukar alltid sjunka undan en del.



Det börjar bli lite fason i min gröna hörna på balkongen ändå.



Så här såg kärleksörten ut i september. Ranglig och inte sig lik riktigt, men då växte den från rotskott. Nu är det "egna" växter som kommer. Måtte den inte dö ...

Det blev inte så pjåkigt med kryddväxter i Kockumsbaljan! Tyvärr fanns ingen basilika. Det hade jag velat ha. Istället köpte jag gräslök, citronmeliss, dragon, timjan och lavendel.



Örtkrukväxterna var mycket mindre i storlek än det var förra året. Bara bra för då fick alla plats. Kan hända plockar jag ur lavendeln och ställer den i en kruka på bordet vid tillfälle.

Jag slöspanade efter snygga kuddar och en fin somrig duk när jag var på Erikshjälpen idag, men jag hittade inget. Jag har dock två bra kuddar att ha i stolarna på balkongen, men jag får nog sy nya fodral till dem. Nu är det svarta och inte särskilt roliga. Med nytt tyg kan det bli riktigt bra. Jag har nog att välja mellan i min tyggömma...



Jag köpte även nya växter till mina minikrukor som jag har på fönsterbrädet i köket. Jag tycker att de är så himla söta!

Jag var på Bilprovningen med bilen i morse. Som vi hade fixat med den kunde det ju bara inte vara något galet, ändå kände jag mig orolig. Det var ju min första besiktning med den här bilen. Jag hade aldrig behövt oroa mig. Den gled igenom utan minsta anmärkning. Bromsarna var kalas och jag fick extra beröm för dem. Bakbromsarna tog bra och exakt jämt, vilket är ovanligt. Sweet!

Därefter åkte jag och ställde mig i kön till Erikshjälpen och fick efter några minuter sällskap av Anna. Det var trevlig att ha någon att språkas med när man väntar på att den stora plåtdörren ska skjutas åt sidan. Jag siktade in mig på kläder och hittade jackblusen ovan. Det fanns massor av fina klänningar, men de var lite för mycket, så att säga, så jag lät dem hänga. 40 kronor för det här plagget i alla fall.



Jag köpte de här två tygerna också. Det gröna för att det var så fin färg och det blommiga för dess fina mönster. Jag har ingen aning om vad jag ska använda dem till. Kanske aldrig blir något. Må så vara. Det gröna mäter 1,2 meter på bredden och säkert 2,5 meter på längden. 10 kronor! Det blommiga är mer som en stuv och gick på 5 kronor.



Det gröna kanske skulle kunna fungera som en kjol.

Jag är lite utav en smörgåsfantast. Självklart är brödet viktigt, men inte i närheten av hur viktigt pålägget är. När sommaren närmar sig vill jag gärna ha ett salladsblad under osten, gurka eller tomat och en massa örtsalt ovanpå. Det är en riktigt sommarmacka för mig.

Helst ska den ätas utomhus och grönsakerna ska vara plockade i grönsakslandet eller växthuset. Eftersom det inte är något jag har tillgång till få jag nöja mig med grönt från mataffären. För att få det lite matigare är det perfekt med ett kokt ägg. Protein dessutom. Lite majonäs i botten och liksom på grönsaksmackan massa örtsalt.

Det bästa med att göra i ordning samtliga mackor man tänkr förtära är att man inte måste äta en i taget. En tugga här och en tugga där funkar fint om man inte kan bestämma vilken som är godast och således borde bli sparad till sist. OBS! Inget för den strukturerat ordningsamme ...

Jag var på Vråen med anledning av ett jobb och sprang förbi second hand-butiken Andra hand. Den skulle ha öppet samma eftermiddag så jag bestämde mig för att åka dit efter jobbet. Det var väldigt länge sedan jag var där sist. Kan faktiskt inte riktigt minnas när det var.

Andra hand är en ganska liten loppisshop och enligt mig är det allra mesta inget att ha. Största delen av utbudet är glas och porslin och det var just dessa grejer som jag siktade in mig på idag.



Jag vet inte hur länge jag har spanat efter glas, men det är sannerligen inte ofta jag hittar sånna jag gillar. De här föll mig dock i smaken. För tillfället har jag ett gäng Ikeaglas som går sönder bara de råkar nudda varann i diskhon. Vidare roliga är de inte heller. För mig spelar det ingen roll om jag har flera varianter och bara få av varje. Det tycker jag bara är charmigt. 40 kronor för dessa fyra.



Det är många som jagar Kockumsgrejer. Därför blir jag lika förvånad varje gång som jag springer på Kockumsprylar som ingen hunnit plocka. Jag hade kunnat ha en uppsjö grejer om jag velat. Den här blev dock den första jag slog till på. Egentligen en ganska otymplig form. Den rymmer fyra liter och jag betalde 65 kronor för den. Nästan helt utan märken. Bara en svart prick på insidan. Jag lurar på att ställa blommor i den och ha den på balkongen. Det återstår att se vad det blir av det.

När jag kom hem efter min shoppingtur mötte jag grannen på parkeringsplatsen.
- Välkommen hem! sa han med ett leende.
- Tack, svarade jag glatt.
- Du var borta länge, sa han sen.

Jag var borta elva dagar. Skönt att det finns människor som tycker att det är länge. Fint att till och med grannarna saknar en. En kollega sa att det kändes som jag varit borta ett halvår. Det var också ett fint välkomnade!

Första dagen tillbaka på jobbet började galet. Jag vaknade. Tyckte det var väl ljust ute och fick onda aningar. Telefonen (som står får min väckning) låg inte på sin plats utan bredvid mig i sängen. Aj, aj. Jag hade stängt av alarmet utan att vakna. Klockan var 7.32 och jag var verkligen tvungen att hinna med en dusch innan jobbet.

Fem minuter sen blev jag. Inte katastrofalt, men illa ändå. Framåt lunch började jag få ont i huvudet. Vissa dagar är syrehalten på redaktionen lika med noll. Efter lunch stegrades huvudvärken och utvecklades till migrän under eftermiddagen. Knappt en vecka sedan förra migränen.

Usch så gnälligt...själva jobbet var ju roligt. Jag gillar ju vad jag gör. Himla skit då att skallen inte är på samma nivå som resten. Tänkte gå och lägga mig nu. Är bara rädd att jag, trots migrän, inte kommer att kunna sova mer än åtta timmar som vanligt. Det skulle innebära att jag vaknar någon gång efter fyra, men det kanske det kan vara värt för att komma i tid till jobbet ...

Haha! Jag höll på att trilla ur soffan av skratt när jag såg den här lika som bär-grejen. Jag har fotat ur senaste Faktumnumret. Helt fantastisk och med en slående likhet!

Jag och mamma var ute på en rejäl shoppingtur igår. Först åkte vi till Gällstad och sedan Borås. Jag var ute efter skor och tyg i huvudsak och hittade skorna på bilden. De är så himla snygga och jag är riktigt nöjd. Klurar på när första bästa tillfälle att använda dem infinner sig bara. Självklart är det skinn både inuti och utanpå. Jag föredrar skinnskor över allt annat.

Jag är svag för skor med spännen. Det gör att mina fötter ser lite mindre ut. Likadant ger sko med öppen tå ett nättare intryck. Mina fötter passar ju min längd och jag har inte ont av att de är stora, men jag undviker skor som får dem att se större ut än vad de är. Sen är det ingen hemlighet att jag älskar röda skor heller.

500 kronor kostade paret och var egentligen inte alls vad jag var ute efter. Inte akut i alla fall. Fast ska jag vara ärlig har jag inga akuta skobehov. Det finns sen gammalt en hel del att välja mellan ...

Färjorna som går mellan fastlandet och öarna i Göteborgs norra skärgård kan väl inte kallas för vackra direkt. Stora gula klunsar som far fram och tillbaka. Ändå tycker jag att färjorna är just det - vackra. Kanske mer för deras innebörd. Sedan jag var barn har de där färjorna tagit mig till Hönö om somrarna och det har tagit mig tillbaka till Göteborg.

Alla somrar bär minnen av Hönö, av västkusten, dess dofter och alla möten med människor. När bilen har kört på färjan har det pirrat i magen av förväntning och av längtan. Sol, bad, krabbfiske, glassar i mängder och nya lekkamrater. Ju äldre jag blivit desto mer har jag längtat till Hönö. Där är min fristad. Där kan jag på riktigt andas. Även om ön är allt annat än hemma egentligen är den ändå väldigt hemma för mig. Jag kan dess gator och jag har mina favoritställen som jag alltid återvänder till.

Det känns skönt att jag redan hunnit vara där i år, även om det var en kort visit, så blir det inte lika lång väntan till sommarens besök. Jag hoppas det kan hinna bli flera. Bilden är från senaste resan. Och nog är färjan vacker att se på också. I alla fall när solen faller så där.

Först hade jag tänkt åka från Nöre igår, men den här vistelsen har jag förlängt med ytterligare än natt. Det är som att jag inte vet hur det känns att vara hemma. Jag har varit hemmifrån i tio dygn. Det är inte ofta man är borta så länge. Det känns väldigt konstigt. Jag har inte varit på jobbet sedan långfredagen och jobbar först på onsdag. Hur gör man?! Minns vagt att jag har ett jobb inbokat på morgonen. Det är sannerligen tur så jag vet att jag har något att komma igång med.

Jag var smart nog att diska innan jag stack. Det är så trist att komma hem till ett stökigt kök. I övrigt har jag ingen aning vilket skick lägenheten befinner sig i. Jag hade bokat tvättid idag. Den blev det ju inget med. Men jag har kört två maskiner här hos föräldrarna.

De här dagarna har allt varit för stunden. Dagen som den kommer. Mat när man hungrig. Sova när man är trött. Kaffe i det gröna. Hur ska jag komma in i rutiner igen? Jo, jag vet att det går fort, men just nu känns det vansinnigt långt borta. Helt upp och ned på.

Så har bilen varit i luften igen. Flera gånger till och med. När vi kikade på den sist var det den där plåten som rök. Redan då bad jag pappa kolla till handbromsen, men vid det tillfället fanns det inte tid tillräckligt. Det gjorde det idag. Allt gjordes rent. Pappa tog till vinkelslipen för att få bort beläggningar.



Handbromsen tar bara på ena hjulet. Det är det som är felet och trots att allt verkar funka som det skulle när vi prövade "manuellt" så tog inte bromsen när vi körde bilen. Det är som att vajern är för lång, för att tala mitt språk.



Jag kan dessvärre ingenting om bilar även om jag önskar att jag kunde. Tänk om intresset hade infunnit sig medan jag bodde hemma. Då hade jag kunnat vara med och testa själv. Nu känns det inte som att jag vill ge mig in på grejerna. Jag satt med och försökte fatta vad pappa gjorde. Han förklarade, jag sprang och hämtade verktyg, eller drog och släppte handbromsen, lossade och drog åt bultar. Som en springchas eller som en sidekick. Man blir gött skitig om fingrarna även i den rollen.