Svenskt Näringsliv vill sänka studiestödet för dem som läser ämnen inom humaniora och konst. Det är det dummaste förslaget jag har hört på länge. Vilken sjuk elitism. Jag blev fly förbannad när jag hörde det på P3 Nyheter i morse.

Vilken anledningen är? Jo, att folk inom dessa områden har svårt att få jobb.

När jag för sju-åtta år sedan bestämde mig för att bli journalist var det många som sa till mig. "Är inte det våghalsigt? Det finns ju inga jobb." Tänk om alla människor tänkte så. Det skulle ju innebära att vi utbildade oss inom områden där det finns jobb och inte inom det som vi är bäst på.

- Det handlar inte om att styra bort folk utan att ge signaler så att de kan göra ett medvetet val; så att de tänker på sin egen framtid, säger nationalekonomen Malin Sahlén till Ekot.

Ett medvetet val för mig är att veta vad man är bra på och sedan våga satsa på det även om man vet att det innebär motgångar. Vad tror Svenskt Näringsliv om oss svenskar egentligen? Att vi är alldeles dumma i huvudet?

Att göra ett medvetet val och att tänka på sin framtid innebär inte bara att ha en ekonomisk inkomst. Det innebär lika mycket att man gör något som man tycker om. För om man inte trivs med sitt yrke kommer man inte att göra ett bra jobb. Då spelar det ingen roll att man är ingenjör eller ekonom.

Jag blev journalist trots mångas farhågor. Jobb fick jag också. Direkt efter utbildnignen till och med. Ha!

Jag har hållit tät kontakt med smhi.se och yr.no de senaste dagarna. Min förhoppning var sol över Varberg just denna dag. Yr visade en sol som tittade fram bakom ett stort moln medan smhi hade en jättesol. Vanligtvis brukar smhi vara den något överpositiva, men idag var det yr som kom på skam. Bilden är tagen i Rolfstorp som ligger strax före Varberg om man kör från Värnamo som jag gjorde.



Vinden var frisk och lite kylig. Därför var det väldigt behagligt att ligga i sollen och gotta. Det hör inte till vanligheten att jag bara ligger så där, men någon gång ibland är det skönt. Särskilt med vinden som drar fram. Som ni ser var himlen klädd endast i tunna slöjor och inte tjocka moln.



Vinden lockade inte bara mig.



Fina färger.



Sandiga fötter.



På väg hem körde jag av mot en bokskog. Det var oerhört vackert att köra på den lilla vägen genom solbelyst skog. Jag stängde av AC:n och vevade ner rutorna. Jag stannade och gick ur bilen. Det luktade fantastiskt gott. Skog, sjöar och varm asfalt. Hade det inte varit för den kopiösa mängden flugor hade jag kanske stannat en stund till.



Jag tog av på en annan väg vid en sjö som påminde mig om barndoms- och tonårssomrar vid Stora Lövsjön. Sjön glittrade i solskenet.



Efter flera timmar i solen var det skönt att sitta i tallskugga ett tag. Jag är helt röd över hela kroppen och känner mig en aning dum. Som om jag inte har koll på hur länge jag klarar av att vara i solen. Det gör jag egentligen, men det var så vansinnigt skönt att jag hade svårt att slita mig. Det blev en timma längre än vad jag först planerat. En timma för mycket. Ikväll får jag konstiga rysningar. Frossaktig.

Jag stannade även till en snabbis på Gekås. Sist jag var där hade de inga 50x50-taveldukar. Jag hoppades förgäves. Men jag hittade en väska som jag egentligen hade tänkt att sy, vilket jag slipper. Det blev lite smått och gott också. Jag var nog bara inne 20 minuter. En effektiv och målmedveten runda.

När jag kom hem var jag riktigt trött, men det har varit en fantastisk dag och en riktigt härlig sexdagarsledighet. Imorgon blir det jobb igen.

Jag lämnar bilderna utan närmare beskrivning, men kan ju åtminstone berätta att det är födelsedagskalas för Skruttan och Krabban som båda blivit två år och att vi firade dem hemma hos syrran och hennes make i Göteborg.

Midsommar firade jag med ett gott gäng i Hedenstorp mellan Hestra och Gislaved. Värdparet delade upp oss andra i två lag som i fem grenar fick tävla mot varandra. I armbrytning bland annat och jag fick se mig besegrad. Inget förvånande. Mina armar är klenast i världen. Men mitt lag vann både den tävlingen och alltsammans trots mitt nederlag.



Efter tävlingen blev det grillning. Jag hade marinerat några kycklingfiléer och så hade jag gjort en egen potatissallad med äpple och keso. Det var gott!



Vi hängde i och utanför ett av gårdshusen som var inrett som en pub.



Där inne satt vi och åt och sjöng diverse snapsvisor.



Det blev diskussioner huruvida man ska hacka eller strimla gurka till tzatziki.



Sångpärmen kom fram och det blev allsång kring brasan.



Det var riktigt mysigt.



Och där satt vi kvar till fram på småtimmarna. Strax före fyra gav jag upp för tröttheten. Glad i hjärtat över en mycket trevlig afton! Tack vänner!

Jag håller på och plitar på en novell. Både när jag skriver noveller och dikter håller jag mig väldigt kort. En dikt kan var på 15 ord. Självklart både kortare och längre. När jag skriver noveller brukar de vara mellan 3 000 och 5 000 tecken. Som engelskans ord för novell - short story.

Novellen är till en tävling. Maxlängden är 30 000 tecken. Då känns 5 000 bara som en start. Därför kämpar jag med att skapa en historia som bär hela vägen och som inte tappar tonen mitt i.

Novellen jag skriver nu är den tredje jag börjar på. Jag har alltså redan skrotat två, men med den här känner jag att jag har en hållbar idé och därför är jag väldigt noga med hur och vad jag skriver.

Det finns tillfällen då jag skickat bidrag som varit lite si och så till tävlingar. Men den här vill jag verkligen vinna. No hope, men om man inte deltar har man ingen chans. Därför vill jag göra mitt bästa. Varför det är så viktigt? 1) Jag älskar att skriva. 2) Vinnaren får 100 000 kronor.

Ok jag mesade. 1) Vinnaren får 100 000 kronor. 2) Vinnaren får 100 000 kronor. (Och jag älskar att skriva.)

Vad skulle du göra med 100 papp?

Jag har lite svårt med storhelger och traditioner. Vilken helg som helst är det helt ok att sitta hemma om man inte känner för att göra något, men helger som nyår och midsommar måste man ha någon fest att gå på annars är det som att det är synd om en. Konstigt det där.

I eftermiddag/kväll ska jag på fest hos vänner ute i skogen. Det ska bli fantastiskt kul. Jag känner inte så många. Det är nästan det bästa med fest. Att vara där man bara känner några. Inga förväntningar. De festerna är nästan alltid de bästa.

Glad midsommar!

Mitt följande av Blåvitt sker mest genom läsning på gp.se och genom att lyssna på radiosportens websändningar från lagets matcher. På matcher som den igår, IFK-Elfsborg, vill man helst vara på plats. Då kan det kännas tungt att vara bosatt i Småland. Den dag jag tar mitt pick och pack och återvänder till västkusten (det lär dock dröja) ska jag, om jag har råd, köpa mig en säsongsbiljett och se så många matcher jag bara kan. Det skulle i sanning vara underbart!

På lördag stiger jag på tåget mot Göteborg. Det är en så fin känsla. Jag älskar den resan. Det finns många skäl till det. Ett är att resvägen på många ställen är vacker. Att målet är underbart att kliva ut till. En tredje mycket stor orsak är musik i öronen. Trots att det är flera dagar kvar har jag redan planerat och justerat musiken på min mp3-spelare.

Jag har en Robynlista med mina 22 favoriter. Ja, jo, nästan alla Robynlåtar är favoriter. Särskilt låtarna på de fyra senaste albumen. Hennes musik är sådan jag tar till när jag inte vet vad jag vill lyssna på, när jag får beslutångest. Hennes musik funkar alltid. I alla känslolägen.

Jag har en Hasslelista, Håkan Hellström - 2 steg från paradise , Jay-Z - Blueprint 3, Lily Allen - It's not me, it's you (underbar titel!!), Laleh - Me and Simon, Loney Dear - Dear John och Thomas Andersson Wij - Stjärnorna i oss. Jag har även en blandlista med diverse favoritlåtar från olika artister. Där finns också Joss Stones album LP1 som jag just recenserat. En stark fyra fick hon.

Sist men inte minst, det album jag förmodligen kommer att lägga extra lyssning på, Beyoncé - 4. Också detta ett album jag ska recensera. Det är en fyra det också. Beyoncé är Beyoncé. Hon är bra. Så är det bara. Sjukt galen röst! Singeln "Best thing I never had" är lysande, men det finns flera spår som är riktigt starka. Som den i klippet. En typisk Beyoncélåt.

Så klart är det målet jag mest ser fram emot, men resan ska inte bortses från. Jag kan verkligen längta efter de där två timmarna med musiken som intryckt i skallen. Där hör man alla nyanser. Varje liten melodi. Härligt!

Ja, jag vet. Det är lite si och så med uppdateringarna nu för tiden. Det är inte för att jag håller på att tappa gnistan eller för att jag vill sluta blogga. Det är en period bara och den heter sommarschema. Man jobbar och sliter hela året och ju närmare semestern man kommer desto tröttare blir man.

På mitt jobb finns ett antal uppgifter som dagligen måste skötas. Det innebär att vi måste täcka upp för varandra när hälften av gänget går på sommarledighet. Därför är mitt schema fullständigt omkullkastat från det normala. Eftersom jag är en rutinmänniska blir min tillvaro likadan. Omkullkastad alltså.

Hur konstigt det än låter så är det som att min kropp kan mitt fyraveckorsschema och är inställd därefter. Nu är allt helt annorlunda med fler kvällspass och oändligt mycket mer redigering än vanligt. Jag vet inte helt och fullt hur nästa dag ser ut. Varje dag måste jag slänga en blick på schemat för att vara säker.

Detta plus då den årliga hägrande semester gör att jag är tröttare än någonsin. Därför känns det gött att jag har sovmorgon imorgon och att jag är ledig från torsdag till och med tisdag. Som en liten minisemester och aptitretare inför vad som komma skall.

Jag ryser över hela kroppen när jag hör den här låten!

Förra sommaren såg min kärleksört ut så här. Gänglig och inte alls lik sig själv, men då var den också väldigt ung. Som en tonåring som inte riktigt har koll på sina slängiga armar och ben. Lite okontrollerad så där.



I vintras tittade några små kålliknande bladklumpar upp ur jorden och för en tid sedan planterade jag om dem i en större kruka (hink) som jag sedan satte ut på balkongen och höll sedan alla tummar jag hade för att växten skulle ta sig.



Titta så frodig och vacker den är nu! Jag är alldeles salig. Må den forstätta vara så stark att den blommar som sig bör i slutet av juli eller i början augusti. Åh vad jag ser fram emot att se hur den blir. Nästan att den redan har det trångt. Det trodde jag aldrig när kärleksörten såg ut som på förra bilden. Härligt!

Jag tror att jag är färdig med denna nu. Först hade jag tänkt att blanda in mer färger, men i slutändan blev det istället fler gestalter. Kanske för många? Jag vet inte. Jag tror som sagt att jag är färdig och skulle jag göra något mer skulle det nog vara att dämpa några av gestalterna.



Den här har jag bara gjort några småjusteringar på. Sånt som jag tror att jag själv ser, men ingen annan. Det blev både bättre och sämre. Ibland måste man bara chansa. Annars utvecklas man inte.

Den övre är ganska bra återgiven i färgerna. Det är inte den nedre. Det gula är mycket ljusare. Solgult. På bilden ser det mer senapsfärgat ut. Svårt det där att fota färg. Båda tavlorna mäter hur som helst 50x50 cm.

Jag har påbörjat nästa tavla. Jag har lagt grundfärgen. Det blir turkost, blått och grönt igen. I alla fall i underlaget. Som jag brukar säga: Mycket kan hända innan tavlan är klar.

"Jag lägger ner nu. Det blir inget mer. Jag lägger ner nu. När du inte ser vad som finns här. Eller vad som fanns."

Jag irrade omkring på webben och hittade detta. Steget är en fantastisk duo bestående av Nils Dahl och min barndomsvän Matilda Sjöström. Lyssna och njut på klippet eller gå in och kör hela deras album Förändrar allting på Spotify. Skört och stark på samma gång. Vackra melodier och texter som berör. Heja Steget!

Någon gång ska jag vandra Göteborgs gator i enda syfte att fota massa rolig gatukonst. Inte bara gatukonst förresten. Det fanns massa fina och fula gator fulla med saker värda att dokumentera. Tills vidare nöjer jag mig med att tjuva en bild här och där när jag är i stan. Senast fick jag med mig denna hem. Någon har försökt att dra bort den, men jag tycker inte att det förstört bilden. Snarare förstärkt den.

Jag har just börjat att göra en portfolio med mina målningar. Ska också sammanställa ett brev om mig själv. Dessa ska jag använda i jakten på en utställning. Allra helst vill jag ha en i höst. Har ni tips så hör av er!

Vanligtvis brukar det vara ganska enkelt att ta en bild på en nyinköpt klänning. Jag tar på mig den, ställer kameran på självutlösning och placerar mig själv på lämpligt ställe. Men hur jag än gjorde den här gången blev det inte riktigt bra. Jag vet inte vad som var fel. Här är i alla fall två bilder som visar lite av klänningen.

Den är köpt på Erikshjälpen, så klart. Den är i storlek 14, alltså än storlek större än jag vanligtvis har, men det märks inte för den strenar lite över bröstet. Eftersom det är knappar fram blir det glipa mellan dem, men jag tänkte att jag kan sy ihop tyget mellan knapp två och tre nedan ifrån så torde problemet vara löst.

Visst är den fin?! Lila med guldiga detaljer på livet. Skärpet hör inte till. Det hade jag sedan innan. 50 kronor kostade skapelsen.

Insåg också när jag såg bilden till vänster att mitt hår börjar bli riktigt långt. Håret är längre bak än vad det är fram så det är ganska sällan som jag får den upplevelsen, men här hänger en lock fram och då ser jag ju hur långt det är. Tror knappt det kan bli längre än så.

Förra tavlan var eldröd och den målade jag när det fortfarande var högtryck. Regnet kom och med den kylan och då började jag på den här tavlan. Undra om det faktiskt var vädret som påverkade mitt färgval. Med tanke på att jag oftast målar inifrån så är det ju inte konstigt om vädret påverkar mig.

Innan jag gjorde gestalterna var hela tavlan mer dimmig. Ungefär som en fönsterruta det regnat så mycket mot att man knappt ser ut. Jag tog en bild av den då och skickade till en vän för att visa vad jag höll på med. Då när jag såg fotot märkte jag att det fanns gestalter som trängde fram i den där dimman. Dem ska jag plocka fram, tänkte jag då.

Sagt och gjort. Det är en del finlir kvar att göra, men jag orkade inte göra mer just nu. Ska nog ge mig på något annat emellan. När jag sitter länge med samma tavla känner jag mig instängd på något sätt. Bästa knepet för att komma loss är då att göra något nytt.

Med tanke på att det verkar klarna upp ute efter dagar av grått kanske det blir en eldig målning härnäst. Förresten börjar jag längta något enormt efter att ha en ny utställning. Jag behöver måla en hel del till för att kunna "fylla" en visning, men det vore bra med ett mål att jobba mot. Märkte i höstas hur det fick mig på tå gällande måleriet. Men framför allt var det vansinnigt roligt och gav mig en rejäl kick att få visa och sälja mina tavlor.

Tavlan mäter 50x50 cm.

Det är något särskilt med att trycka på en tub så att färgen korvar ut sig över duken. Ibland tänker jag att jag skulle stanna där. Låta tavlan vara sådan. Helt obearbetad med färg som krumbuktar sig i sig själv. Tänka annorlunda. På något sätt känns det som slöseri. Inte i huvudsak med färg utan med duk.

Å andra sidan. Nu har jag köpt på mig så många dukar att jag egentligen inte behöver fundera över vad det ska bli av dem. Det är bara att ta valfritt format och sätta igång. Det är så jag vill ha det. Tänk bara som jag gjort de senaste dagarna. Jag har målat en tavla i 50x50-storlek och igår påbörjade jag ytterligare än. I bara farten.

När jag var på Gekås köpte jag tolv dukar i några olika storlekar. Ett av formaten har jag aldrig målat innan. Det ska bli roligt att ta mig an. Inte särdeles speciellt, men ändå nytt för mig. Imorgon ska det vara molnigt och regnigt. Det passar mig ganska bra. Då behöver jag inte ha ångest över att vilja vara inne och måla.

Jag ska nog gå och lägga mig nu så det blir imorgon lite snabbare för jag längtar efter att fortsätta måla!

När jag skiftade rum hamnade alla saker som skulle lyftas över lite huller om buller. (Vilket underbart uttryck förresten!) Bland annat la jag mina rullar med spets överst i lådan där jag har alla mina akrylfärger och penslar. Insåg när jag betraktade lådan på håll att spetsens skörhet mot den medfarna flisiga lådan var riktigt tjusigt. Så till den grad att det hela blev förevigat. Kanske inte konstigt att jag blir tagen av saker som dessa. Spets och slitet trä tillhör ju faktiskt mina favoritmaterial.

Mina kära vänner C och C har det här kollaget av ramar på en vägg i vardagsrummet. Ramarna är fyllda av foton på diverse djur och människor. Ramarna i sig är underbara och den ena är inte den andra lik. Bilderna är också suverräna. Inte konstigt med tanke på att ena av C:arna är fotograf. Sist men inte minst är jag förtjust i den här typen av väggdekoration. Det blir mer än tavlorna var för sig.



Till och med jag kom med på ett hörn. Jo, för en av ramarna är en spegel och inte en tavla. Och så hänger det en klocka mitt i alltihop. Kreativt tycker jag. Guld passar väldigt bra till vinröd plysch och det är precis vad de har i sina möbler. Som klippt och skuret trots alla udda saker. Jag diggar.

Jag kom ifrån jobbet tidigt idag och ville utnyttja detta till max. Därmed plockade jag fram en ny duk och mina akrylfärger i mitt galet röriga arbetsrum. Jag ställde upp dörren både på den franska och den "vanliga" balkongen och fick ett härligt tvärdrag där jag stod. Trots vinden var det riktigt varmt att stå i 26 grader och måla.



Jag grundade med vitt och fyllde sedan på med två nyanser av gult. Som vanligt hade jag en tydlig idé om vad jag skulle måla och som vanligt blev resultatet något helt annat.



Här är jag fortfarande inne på grundidén, men det var också i detta stadium som jag fullständigt släppte loss. Det är underligt. Många gånger har jag märkt att det är när jag gör just så som det är som roligast att måla och som jag blir mest nöjd med vad jag gjort. Ändå håller jag på och tänker att detta ska bli si eller så. Knas.



Förut har jag aldrig gillat att måla med duken på ett staffli utan har haft den liggande på bordet. Allt eftersom min nacke sagt ifrån har jag börjat omvärdera. Dessvärre äger jag inget ståstaffli utan bara ett bordsstaffli, men sitta ville jag inte idag. Istället höjde jag upp duken genom att lägga den på en låda. Funkar tillfälligt, men jag borde nog satsa på ett staffli. Skulle egentligen vilja ha ett par stycken så att jag lättare kunde ha flera tavlor pågående.



När jag hade målat i två timmar orkade jag inte mer. Det tar på både nacke och skuldra. Men jösses vad roligt det är! Så här såg tavlan ut när jag slutade. Inte sagt med det att den är färdig. Det återstår att se. 50x50 mäter den i alla fall och nederkanten är den åt handen till.

Jag hade tänkt gå ensam på Håkan Hellströms konsert i lördags, men så fick jag nys om att den här snubben skulle dit. Därmed fick jag sällskap. Från början var spelningen planerad till Trädgårn, men på grund av trycket flyttades arrangemanget till Slottsskogsvallen som kunde sluka 20 000. Det blev nära på så många. Dryga 100 biljetter fanns kvar enligt gp.se.

Tyvärr har jag inte så bra koll på hur många Håkan Hellström-konserter jag varit på. Det kan vara åtta och det kan vara tio. Jag minns inte riktigt. Hur som helst så kan lördagens spelning vara den bästa. Det var en enorm fest och trots att det var så mycket folk var det urbra stämning och inte alls så där att folk trampade på varandra och var otrevliga för att komma fram. Vädret var strålande, Håkan Hellström och Augustifamiljen likaså.



Jag stod ungefär på mitten, alltså ganska långt ifrån scenen, men jag hade bra sikt både mot den och mot en av storbildsskärmarna. Ibland kan det kännas som att man hamnar utanför spelningen om man står så långt bak, men så kände jag inte alls. Jag var en del i den stora folkfesten och den energi som mullrade ut från scen.



Efter en fullständigt sprudlande "första akt" med en 14 låtar gick bandet av scen, men kom tillbaka i sällskap med Thomas von Brömsen. Förutom att spela flöjt och klarinett inledde han också med att sjunga första versen på "För sent för edelwiess". Riktigt bra. Vilken stämning! Därefter följde "Vid protesfabrikens stängsel", Känn ingen sorg för mig Göteborg", "River en vacker dröm" och sedan avslutande "Du är snart där" som är min favorit just nu.

Dock ville publiken ha mer och Håkan drog ensam igång "2 steg från Paradise" och sa till bandet att hänga på när de kände för det. Den här låten brukar han inte spela och sa själv att det var första gången live. Det blev grymt. Därefter drog han ner tempot igen och spelade "Nu kan du få mig så lätt" och den fick avsluta en makalös afton i Göteborg.



Publiken blev totalvild ett flertal gånger under kvällen. Allra mest när "Känn ingen sorg för mig Göteborg" spelades. Konserten var en underbar upplevelse som hade kunnat få fortsätta och fortsätta och fortsätta. Fantastiskt! Spellistan var till viss del överraskande. Bland annat spelades "Båda sidor nu" som är en översatt cover. Jag älskar originalet och har väldigt svårt för Håkans version. Den är en plåga. Har dock inte hört den på någon spelning innan.

Förvånande var att han inte spelade "Hurricane Gilbert" som brukar vara ett stående inslag, men skönt att den fick ge plats för andra, bättre låtar. Tyvärr kommer jag inte ihåg hela låtlistan och den som finns på gp.se tror jag inte stämmer helt och hållet. Någon annan har jag inte hittat.

En sak som inte alls egentligen hörde till konserten var att jag sprang på en barndomsvän som jag nog inte sett sedan vi tog studenten för elva år sedan. Riktigt roligt! Jag visste innan att han skulle vara där, men hade aldrig kunnat tro att vi skulle träffa varann där bland alla 20 000 andra. Kul!

Idag har jag fixat till en klänning. Det är en härlig 80-talsklänning som jag verkligen älskar! Dock var ärmen i sitt ursprungsskick så tajt att jag skulle fått blodstopp om jag burit den mer än en timma. På framsidan av ärmen fanns ett insytt veck dekorerat med en knapp. Först tänkte jag att det skulle räcka med att sprätta upp vecket, men insåg att det inte skulle funka. Det skulle krävas för mycket jobb att få det snyggt.



Då gick jag på sömmen på insidan av ärmen istället. Där kilade jag i ett stycke spets.



Det blev till att sy för hand och det är något som verkligen inte hör till vanligheterna. Jag stack mig i tummen nästan det första jag gjorde. Den här lösningen var inte den bästa utseendemässigt, men det var den enklaste. Dessutom tror jag inte att så fasligt många människor kommer att syna klänningen just under armarna ...



Jag la ut den i midjan också. Livet satt vråltajt och knapparna strenade lite över bysten. Det fanns att ta på i sidsömmarna så jag har lagt ut den totalt fyra centimeter. Det gjorde stor skillnad. Nu sitter den mer som den ska, vilket visserligen är väldigt tajt det också, men livet är sytt lite korsettaktigt. Det blev handsömnad även här och självklart satt jag som sig bör i skräddarställning. Jag hade tänkt hinna att sy en underkjol idag också, men jag får skjuta det på framtiden.



Här är bilden jag tog när jag köpte klänningen för snart ett år sedan. Tänkte att jag skulle inviga den ikväll. Jag ska åka till Göteborg för att se Håkan Hellström på Slottskogsvallen. Vädret är strålande. Det kan knappt bli bättre!

Igår morse var jag ju uppe ganska tidigt, men solen var ändå före mig. Det är något visst med tidiga morgnar när solen kilar in i hemmet från låg höjd. Ljuset är så lätt på något sätt. Medan mitt te stod och drog smög jag omkring och tittade på vad solen gjorde i mina rum. Det är nästan så att man känner i tonen på bilden att det fortfarande är svalt, men att värme är att vänta.



Mönster är ju också en grej som fascinerar mig. Det är inte första gången som jag fotar effekterna som solen ger när hon lyser genom persiennen.

I morse ringde klockan 05.30 för att jag skulle bege mig till Gekås i Ullared. Som planerat mötte jag Maria och vi kämpade oss genom varuhuset tillsammans. Att åka dit en helgdag är ingen vidare hit. Det var otroligt mycket folk, fast ändå bra humör på de flesta. Jag har varit där någon gång när det varit asmycket folk och massa tjurskallar. Huh!



Vi testade maten i restaurangen. Där fanns förrätter, sallad och efterrätter i små portionsskålar. Ordning och reda. Så länge vi sprang omkring i affären var det inte så lätt att föra några längre samtal därför blev vi sittande en stund med maten. Det var härligt att sitta där och prata som om vi gjorde det senast för någon vecka sedan. Vi tog oss ytterligare en sittning, fast med glass, när vi kommit ur affären. Tack för en fin dag Maria! Härligt att träffa dig.



Jag hade inte tänkt handla så mycket ... Heh. Två papp gjorde jag av med, men så har jag lotion, remover, duschcreme och en hel del annat för typ resten av året. Jag köpte tolv taveldukar i olika storlekar, nya mattor till köket, ny necissär (den gamla har blivit för gammal och är inte så fräsch) och annat smått och gott.



Mest nöjd är jag nog ändå för att jag har hittat en plånbok. Jag har letat i två år. Det var då min förra gav upp och jag köpte en att ha så länge. Med tiden har jag blivit riktigt fäst vid den, men den är inte så funktionell. Jag vill ha en liten plånbok som separerar korten och allra helst en som går att stänga med en dragkedja och den ska gärna vara i skinn. Allt detta fick jag för 70 kronor.



Den här köpte jag på City gross igår. Jag trodde att jag skulle hitta en bra kylväska på Åhléns, men de hade bara en svart. Skittråkigt. Så mycket bättre med den här i rosa lack. Dessutom sjukt billig - 36 kronor. Perfekt.

Det är nästintill omöjligt att motstå jordgubbar. Särskilt när de som säljer dem står i entrén till mataffärerna. Då är man redan inställd på ätbara ting och jordgubbsdoften är sannerligen förförande. En liter kostade 30 kronor. Ett väldigt bra pris även om de här rackarna är belgiska. Egentligen vill jag inte ha annat än svenska gubbar.

Jag hade inte så höga förväntningar, eftersom det är så tidigt på säsongen och för att bären farit en bit, men jösses! De var galet goda. Väldigt söta och med mycket smak. Alldeles säkert drivna på sätt som varken gynnar jordgubbens eller jordens naturlighet. Nå väl.

Jag har njutit av gubbarna ikväll medan jag röjt i sov- och arbetsrum. Nu är i princip alla ting skiftade. Återstår att få ordning på rummen. Det har blivit väldigt tydligt för mig varför jag valde det stora rummet som arbetsrum från början. Det är i den kategorin jag har mest saker. Jag vet inte riktigt hur jag ska få plats med allting i lilla rummet. Ska klura på några bra lösningar.

Imorgon ska jag till Ullared för att shoppa på Gekås med min vän Maria. Jag vet inte när vi umgicks på tu man hand hon och jag senast. Flera år sedan. Det ska bli väldigt roligt!