På lördag stiger jag på tåget mot Göteborg. Det är en så fin känsla. Jag älskar den resan. Det finns många skäl till det. Ett är att resvägen på många ställen är vacker. Att målet är underbart att kliva ut till. En tredje mycket stor orsak är musik i öronen. Trots att det är flera dagar kvar har jag redan planerat och justerat musiken på min mp3-spelare.

Jag har en Robynlista med mina 22 favoriter. Ja, jo, nästan alla Robynlåtar är favoriter. Särskilt låtarna på de fyra senaste albumen. Hennes musik är sådan jag tar till när jag inte vet vad jag vill lyssna på, när jag får beslutångest. Hennes musik funkar alltid. I alla känslolägen.

Jag har en Hasslelista, Håkan Hellström - 2 steg från paradise , Jay-Z - Blueprint 3, Lily Allen - It's not me, it's you (underbar titel!!), Laleh - Me and Simon, Loney Dear - Dear John och Thomas Andersson Wij - Stjärnorna i oss. Jag har även en blandlista med diverse favoritlåtar från olika artister. Där finns också Joss Stones album LP1 som jag just recenserat. En stark fyra fick hon.

Sist men inte minst, det album jag förmodligen kommer att lägga extra lyssning på, Beyoncé - 4. Också detta ett album jag ska recensera. Det är en fyra det också. Beyoncé är Beyoncé. Hon är bra. Så är det bara. Sjukt galen röst! Singeln "Best thing I never had" är lysande, men det finns flera spår som är riktigt starka. Som den i klippet. En typisk Beyoncélåt.

Så klart är det målet jag mest ser fram emot, men resan ska inte bortses från. Jag kan verkligen längta efter de där två timmarna med musiken som intryckt i skallen. Där hör man alla nyanser. Varje liten melodi. Härligt!