Det fanns en tid i mitt liv när jag aldrig lämnade hemmet utan en scarf i håret. Ibland var det en tunn rackare som närmast försvann i mitt lockiga hår och ibland hade jag stora turbanliknande sjalar virade i flera varv. Nu för tiden har sjalarna liksom åkt ner. Jag har dem kring halsen i stället. Nästan att jag inte lämnar hemmet utan en under hakan.

En scarf eller sjal kan göra hela out fiten. Precis som ett smycke. Kanske att jag skulle lyfta upp tyget en våning ändå. Det är ganska trevligt att pryda håret med en färgklick. Huvudprydnaden på bilden köpte jag på Erikshjälpen igår för 20 kronor.

Det finns en del som tycker att second hand-prylar är funky. Eller äckliga för att använda ett konkret ord. Det tycker inte jag, men jag kan meddela att alla kläder jag köper tvättar jag. Och allt porslin jag köper diskar jag. Skulle det vara värre med second hand-köpt porslin än att äta på en restaurang? Knappast.

Jag hittade mer när jag var på Erikshjälpen idag. Bland annat det här härliga tyget. Kjol! tänkte jag när jag såg det. Jag har inget bra mönster, men jag får väl rita ett. Tänkte att kjolen kan tänkas se ut ungefär så här:



Jag tycker att det vore schysst med en lång kjol med mycket vidd i så här när våren och sommaren närmar sig. Här slängde jag tyget runt mig och höll det uppe med ett skärp bara för att få fram känslan. Det kommer bli skitsnyggt. Bara jag vågar testa! Nackdelen med mig är att jag många gånger låter bli att göra grejer om jag anar att det inte kommer bli så bra som jag vill.

Nåja. Bredden på tyget är väl en meter ungefär och längden nästan fem meter. Allt sammans för 25 kronor. Snorbilligt!



Jag köpte ett par stuvbitar också. Den som är blå är egentligen grön. Det spelade ingen roll hur jag fotade så blev den blå. Det roströda bandet är rostrött och det vita är vitt. Märkligt. 20 kronor för alla tre bitarna och det är sådana där saker som jag tänker kan användas till fina detaljer på kläder.

Det är sannerligen inte svårt att hålla en tajt och låg klädbudget när man kan hitta de allra finaste kläderna på second hand. Det är heller inte svårt att hålla sig med en egen stil. När man köper kläder med flera decennier på nacken är det få personer som kommer att visa upp sig i samma plagg.

När jag fick syn på den här kreationen hann det nog bara gå en sekund innan jag hade bestämt mig och lagt den i min korg. Självklart är det på Erikshjälpen i Värnamo den är inköpt och för endast 55 kronor. Jag blir alldeles vårrusig av den.

Enda nackdelen är att många äldre kläder är gjorda i polyestertyger. Det är inte så skönt att ha mot kroppen, men jag brukar lösa det med en underklänning i bomull.

Så här ser den ut i helfigur med jeans under (som jag inte tänkt att ha i fortsättningen...).

Haha! Fy vad roligt! För någon månad sedan kom jag att tänka på det gamla hederliga programmet Gäster med gester. Tänkte att det var fasligt länge sedan det gick, men jag minns att jag gillade det. Imponerades av alla gester och idérikedomen både hos den som utförde och hos dem som gissade. Ett bra och lite knasigt underhållningsprogram. För någon vecka sedan dök programmet upp i ett samtal och nu kunde jag läsa att SVT kör igång programmet till hösten. Kul! Laguppställningen verkar lovande också. Många härliga personer.

I klippet från 1983 känns allt en aning rörigt och att göra tv på det sättet kanske inte skulle funka idag. Det ska bli spännande att se hur det blir. Väldigt roligt när Lennart Swahn funderar över vad programmet kan tänkas kallas när det är över också! Och självklart har Galenskaparna & After shave gjort sin variant. Ren galenskap.

Maria Andersson fick sin ADHD-diagnos som vuxen. Det förändrades hennes liv. Innan dess var hon fast i missbruk och idag är hon egenföretagare och föreläser om flickor med ADHD. På tisdag om en vecka föreläser Maria i Jönköping och jag kommer att vara där. Vid flera tillfällen har jag försökt att pricka in henne när hon varit i Småland, men misslyckats. Men nu äntligen blir det av. Jag ska gå tillsammans med mina föräldrar och min bror Edmund. Maria är Edmunds halvsyster. Bara av den anledningen ska det bli härligt att träffa henne igen och höra hennes berättelse. Klippet är en intervju med Maria. Kolla in hennes hemsida.

Med mina oregelbundna jobbtider missar jag ofta program och inte bara program, jag har typ missat en hel säsong av Dom kallar oss artister. När jag låg hemma och var sjuk kollade jag igenom alla avsnitt utom ett på SVT play. Avsnittet jag sparade var det med September. Jag såg det igår. Hon är skön. Jag diggar henne. I varje avsnitt tipsar artisterna om musik och September tipsade om artisten i klippet nedan.



Janelle Monáe har en grym röst. Den här låten har jag hört några gånger på P3, men jag har inte riktigt tagit den till mig. Det gjorde jag däremot igår när jag spanade in denna och några andra videos på youtube.

Dessutom gjorde jag en rolig upptäckt idag. Janelle Monáe är ju sedan ett tag bokad till Way out west. Klockrent!!

Snart ska jag och en kollega bege oss till Växjö. Denna helg är det nämligen dags för det årliga Grävseminariet. Föreningen grävande journalister har sitt årsmöte, Guldspaden för årets "bästa gräv" ska delas ut och därtill är det mingelkväll och festmiddag. Närmare 600 journalister kommer att delta.

Förutom ovan nämnda aktiviteter är dagarna fyllda med intressanta seminarier och det är nog dem jag ser fram emot mest. Jag ska bland annat gå på ett som handlar om grafik. Hur man hottar upp och tydliggör sin artikel med hjälp av en grafik till exempel. Jag ska också gå på ett seminarie om hur man kan göra snabba gräv och ett om bildrätt. Vad gäller egentligen med det nya lagförslaget om fotografering?

Jag hoppas få med mig massa bra tips och inspiration hem. Trevlig helg!

Jag glömde den här bilden i förra inlägget. Den är också tagen i Konserthuset i Göteborg. Jag blev alldeles full i skratt när jag tittade på parkettgolvet och på trallen utanför. Båda golven består av plattor med brädor i samma riktning. Kan inte låta bli att undra om det är med flit eller bara en tillfällighet.

Den här typen av motiv har jag länge varit allergisk mot. Stendött. Inget liv. Trist liksom. Framför allt den nedersta. Det blir ingen dynamik. Om man ändå fotat från sidan eller vinklat kameran ... Men nyligen har jag börjat gilla det mer och mer. Det är väl inte så konstigt med tanke på att jag älskar ordning och reda, men också linjer och tydliga former. När verkligheten blir grafisk.

Det här sätter igång min fantasi. Trappbilden får mig att associera till döden. Att gå mot ljuset. Men jag blir också nyfiken på vad som finns där uppe. Den andre bilden får mig att tänka att här är det ordnat och prydligt arrangerat. Som om hela salen väntade. Jag gillar lampornas reflektioner i tak och backe. Båda bilderna är från Konserthuset i Göteborg.

Det började med att jag målade över en påbörjad tavla. Jag pruttade ut vit färg. Jo, pruttade. En flaska vars innehåll var knappt. Det skvätte så snyggt att jag helt sonika sprutade ut lila, rosa och rött på duken när jag hade kladdat ut den vita.

Penseldrag hit och dit. Vägar, hus, molntussar, äppelblom. Eller vad helst du vill. Till sist några brandgula duttar så var den klar. Tror jag.

Och så har ni sett en tavla växa fram.

Det är något särskilt med "kill your darlings". Jag har målat över fem påbörjade tavlor. Jag har märkt att om de blir stående några veckor så händer det inget mer med dem. Det är faktiskt tillfredsställande att trycka ut vit färg och kladda över alltihop. Det är som att det är roligare att måla när jag vet att det finns en gammal, halvfärdig målning under.

Lila, vitt och rosa är mina senaste färger. Trots att det egentligen inte är mina färger alls. Jag fortsätter med mina ansikten. Har mängder med idéer på nya.



Jag vet inte om den är klar ännu, men om jag målar vidare på den får jag lägga upp en "slutbild" på den vid senare tillfälle. När jag är klar med min ansiktsperiod hoppas jag ha hela målarrummet fullt av ögon som bligar mot mig.

På långt håll trodde jag att det satt stora ruttnande svampar på trädstammen. Vid en närmare titt insåg jag att det var avskurna gäddhuvuden. Där satt de och gapade som fula monster ut mot Lagan. Otäckt faktiskt. Som voodoos. Det fick mig att fundera på hjärnan bakom. Fiskaren. Vad är det för en galenpanna? Eller är detta en vanlig ritual efter att ha fått gammelmonstret på kroken? Tyvärr hade jag bara min mobilkamera. Kanske åker tillbaka med min riktiga kamera för att få bättre bilder på den här installationen.

Vi gick från Haga till centralstationen. Sprängkullegatan ner känns ok. Över Rosenlundsbron. När vi gick längs Hvitfeldtsplatsen och Kaserntorget kändes det kusligt. Mörkret så kompakt och inga människor syntes där. Vi svängde ner på Kungsgatan. Även den i princip folktom, men inte alls obehaglig.

När vi svängt av vid Fredsgatan och gått genom Brunnsparken svängde jag automatiskt höger mot Drottningtorget. M vill gå genom Nordstan för värmen. Aldrig. Aldrig att jag går genom Nordstan på kvällen och natten. Där är mängder av folk och jag får tvingas visa mig cool fast knäna skakar. Jag gillar inte Nordstan. Knappt när det är ljust.



Efter att ha korsat Drottningtorget väntade det trygga stationshuset med öppen famn. På stationen är det alltid mängder av folk i omlopp, men märkligt nog känner jag mig trygg där. Visst är det konstigt att två, på ett sätt lika ställen, kan uppbringa helt skilda känslor.

Jag har allt mer fastnat för rent dokumentära bilder. Platsskildrande. Liksom: här är detta. Får se om det blir något jag utvecklar eller om det är något fort övergående. I mitt liv har jag mest av den andra sorten ...

Dagen i Göteborg började med att jag visade bästa M min absoluta favorit bland smyckesaffärerna: Avi & Lena. Till min glädje köpte hon både halslänk och två hängen. Jag hittade den här ringen, men köpte den inte. Känner inte att jag har de pengarna nu. Dessutom har jag en tendens att glömma bort mina ringar. Hur fina de än är.



Lunchen intog vi på Super-sushi. Ett helt ok sushihak på Drottninggatan. Centralt! Rullarna var väldigt stora så jag fick massakera dem för att kunna äta.



Huvudanledningen för Göteborgsdagen var ju att besöka Konserthusen där vi slog oss ner en stund i loungen innan föreställningen drog igång. Här har jag inte varit sedan jag var barn.



Utsikten är kanske inte vacker, men ganska mäktig. Fint väder hade vi tur att få dessutom.



Vi satt på rad två och kunde se varenda min Mia Skäringen gjorde på scen. Den här bilden är tagen innan föreställningen började.



Mia Skäringer var enastående. Hon började med att springa in i bara bikini. På magen, som har spår av barnafödande, hade hon ritat tänkta snitt för att fixa magen. Hela showen handlade om självkänsla. Mia berättade mer eller mindre ingående om sitt eget liv, sin uppväxt och sin kamp med självbilden.



Hon bjöd på några av sina karraktärer, men bäst var hon som sig själv. Hon blandade sin "stand up" med längre tankeväckande passager och sång. Mia sjunger bra.

Det är svårt att sätta rättvisa ord på det som Mia Skäringer förmedlade. Publiken skrattade hela tiden. Vid tre tillfällen trillade mina tårar. Det fanns så mycket igenkänning. Sånt som man gick igenom som barn och tonåring, som man nu kan skratta åt, trots att det var sorgligt då.

Jag önskar att alla skulle se den här föreställningen Dyngkåt och hur helig som helst. Den där Mia, hon är min idol. Att veta en liten del av hennes kamp och se vilken människa hon är idag. Som en revansch mot hela livet. Jag tror inte att hon ser det så. Det var vackert att se hur ödmjukt hon tog in publikens kärlek. Alla 1 600 stod upp och applåderade henne. Värt och underbart inspirerande.

Kvällen avslutade vi på Husaren i Haga. Tanken var att vi skulle ut på restaurang, men det var inte vad vi var sugna på. Bra avslut på en bra dag.

Imorgon är det jag och bästa M som beger oss till Göteborg för en härlig dag tillsammans. Bussen lämnar Jönköping tidigt på morgonen och när vi kommer fram blir det till att strosa på stan och käka lunch. Huvudanledningen är ändå klockan 15 då Mia Skäringer kör sin show Dyngkåt och hur helig som helst på Göteborgs konserthus. Jag köpte biljetterna i oktober och har hunnit längta ett bra tag.

Mia Skäringer är min idol! Jag har inte sett så mycket av vad hon gjort egentligen, men jag har följt hennes blogg. Hon är så stark och så skör. Hon är en människa som verkar sakna censur. Det tycker jag är underbart. Vi har plats på rad två och jag har höga förväntningar på föreställningen.

Efter Mia gjort sitt ska vi leta upp något nice matställe innan bussen framåt kvällningen tar oss tillbaka till Småland. Kan inte bli annat än bra!

När jag bytte upp mig till min ostronfärgade pärla tyckte jag att den var stor, men en blick mot parkeringen och den där jätteaudin satte min värld i gungning. Pytte, pytte, pytte.

Det känns som att Myspace har spelat ut sin roll sedan Facebook gjorde sitt intåg. Men faktum är att jag med jämna mellanrum loggar in där för att leta rätt på någon artist och för att få nys om vad som är på gång. De senaste två veckorna har jag nog loggat in varje dag för att höra någon låt.

Det som är lustigt med Myspace är att så många verkar se det som någon slags dejtingsajt. Så fort jag är inloggad får jag mail från galna killar här och där i världen. De här killarna ser min profilbild och vill typ gifta sig.

Nedan följer några av de mail jag fått den senaste veckan (och jag har inte svarat på ett enda av dem...):


hello how are you? my name is NN 26 old years im from morocco.I've just looked at your profil and thant sounds good and you look so nice, i really should like to have a little talk with you if you're willing you can email me on myspace or you can also warit me in msn my msn is: xxxx or my yahoo is: xxxx


hey sexy! are you single and ready to mingle? are you maybe interested in a cute athletic guy in hökarängen? i have some pictures if you are interested...


hello
i rlly don't know what to say but i was checking my mails on here suddenly i saw ur nice and gorgeous pic so i ifollow my curiousity to drop u a line with the hope to be the start of a friendsship with u i'll be rlly glad if that come ture crossing finger for that :d how are you today miss beauty ? have a great day:)
NN


wow u are beautiful.how are u doing today? i saw ur page on here and i will like to know u more .u can ass me on yahoo so that we chat, my yahoo id is xxx ..


Jag säger bara en sak: hahaha!

För tre år sedan blev jag medlem på sajten sushikartan.se och där kan man skriva och läsa recentioner samt hitta nya spännande sushihak. Själv är jag inte särdeles aktiv med att recensera, jag har skrivit sju stycken, däremot är det väldigt roligt att läsa andras. Som alltid när det gäller smak av olika saker så finns det folk som gillar det jag inte gillar och tvärtom så man får ta det med en nypa salt. Dessutom är alla mer eller mindre amatörer.

I topp ligger ett sushiställe i Göteborg. Fick tips om det av en vän, som dessutom var där i helgen och rekommenderade mig stället även efteråt.

Så här skriver Hoze själv: Råvarorna varierar från dag till vecka, därför är priserna varierade och råvarorna alltid av hög kvalité. Konceptet ligger i att köra blank meny - Shiro Menyu, välj bara antal bitar. Vid förfrågan går det även att få exotiska tillval som sjöborre, ostron och tonfiskbuk.

Vid tillfälle ska jag äta där. Notera vilket ställe som ligger på plats 17. Att Halleluja hamnat så högt har nog två orsaker: 1) det är bra sushi och 2) det är bara 17 som lämnat recentioner.

Kopplat till samma sajt finns även vintagekartan, pizzakartan, cafekartan, restaurangkartan med flera. Jag har faktiskt inte gått in för att läsa på vintagekartan. Konstigt nog.

Jag är hemma från jobbet idag. Dunderförkylning. Hostar så att det snurrar i skallen. Önskar att det fanns hemkörning från sushistället. Fast mitt smaksinne är utslaget så det skulle vara bortkastat att äta sushi ...

Vid Röda Sten i Göteborg ligger det här kontorshuset. Det kanske inte är optimalt rent värmemässigt (fast det där vet jag ingenting om egentligen, det var en spontan tanke), men utsikten måste vara fantastisk. Eriksberg snett till höger och älven ut mot havet till vänster (nedan). Den utsikten hade inte jag tackat nej till att ha dagligen. Tänk när man blir trött i skallen kan man ställa sig på en av balkongerna och insupa den salta havsluften. Snacka om inspirationslyftande!

Min utsikt idag är en helt annan. Jag ska till jobbet om en stund och redigera morgondagens tidning. Jag är inte särskilt pigg. Hade nästan svårt att vakna idag. Kroppen ville bara sova och sova. Fick verkligen tvinga mig upp. Får se om jag klarar hela jobbpasset...

När jag och M var på Kupan i Huskvarna tittade hon på vinylspelare, men köpte aldrig någon.



Själv spanade jag mest på möbler, krukor och kläder. Den här lilla bänken är riktigt söt. Kolla på handtagen på lådan. Det är små skinnflärpar! Tjusigt.



Jag tycker att det är roligt hur saker ställs upp, när det blandas friskt. Det gör att man måste skärpa sig för att kunna se de olika sakerna. Man får liksom leta. Här var det de två sängborden som jag fastnade för.



Men det jag köpte efter att ha vridit och vänt på ett otal krukor var den här blågröna skapelsen. Jag gillade den direkt när jag såg den. Det fanns ett datum på prislappen och med tanke på hur dammig krukan var kan jag tänka mig att det stämmer att den stått i butiken sedan i somras. Att ingen velat ha den! Se vad fint den passar med mina tavlor.



Min känsla sa mig att det här inte var någon massproduktionskruka. Dessvärre kände jag inte till namnet. Men det är väl det man har internet till ...

Krukan är tillverkad av Arnold Wiigs Fabrikker i Norge. Det fanns inte mycket mer än så att hitta om den. Några prylar från samma tillverkare fanns på Tradera för runt hundralappen. Jag betalade 15 kronor.

Av min fina vän Sara fick jag en prenumeration på magasinet Mat & vänner i födelsedagspresent och igår damp första numret ner i min låda. Det är något specielt med de blanka sidorna och alla vackra foton på mat.



Tidningen är blandad i långa och korta texter, men framför allt är det bilderna som är intressanta. Det är svårt att fota mat så att det blir aptitligt och snyggt. I slutet av magasinet finns recepten. Jag har inte hunnit läsa igenom dem, men tror inte att de är så vansinnigt avancerade. Inspirerande att lära sig nya smakkombinationer.

En härligt dryg present som räcker länge. Tack!

Erikshjälpen i Huskvarna har gjort om sitt kafé. Förut var det inte alls särskilt inbjudande, tyckte jag. Nu är det fullständigt annorlunda och kan vara ett av de vackraste kaféer jag besökt.

Det fanns muggar i alla tänkbara färger, mönster och former. Bara att välja den som passar bäst.



Som jag fattade det är möblerna fixade och kaféet inrett av människor som varit långtidssjukskrivna och som har detta som något arbetstest. Det är inte så här jag skulle inreda hemma, men jag blev väldigt imponerad av kreativiteten.



De olika konstallationerna bjöd på olika stil och ändå fanns det en genomgående känsla.



Bästa M och jag hade en go stund i den kuddfyllda soffan. Fikat är superbilligt. Kaffe, te och varsin kaka för sammanlagt 40 kronor.

Det är något visst med att resa. Särskilt när man åker en längre bit. Då har man tid att se och höra sina medresenärer. Det är ofta jag får lust att fota dem. Ibland gör jag det också. Fast i smyg. När jag skriver så här låter det nästan konstigt, men det är det där med att fota någon som inte vet om det. Man får ett mer direkt uttryck.

Tjejen ovan bredde ut sig över hela bordet med sina "pluggpapper" och brydde sig inte ens om att samla ihop sig något när jag slog mig ner. Hon liksom pluggade frenetiskt, som att hon gjorde det för att det såg bra ut. Eller så var hon stressad.



Det här paret var sjukt förälskade och när jag tog bilden var typ enda gången som de inte tog på varandra.



Den här bilden är tagen mot rutan så att jag fångat reflektionen av vagnens innanmäte. Därav avsaknaden av färgtäckning. De två tjejerna bredvid varandra ser ut att ingå i samma sällskap, men så var det inte. Den ljusa råkade bara titta åt den andres håll just när jag knäppte, antar jag.



Den här tjejen tjuvade jag på en spårvagn för att jag diggar hennes stil. Trots sin längd valde hon korta brallor. Det skulle jag också gjort. Och gör ibland. Framför allt när man har schyssta skor att visa upp.

Tjejen som syns i förgrunden åkte vagn med sina föräldrar och lillebror. Morsan guidade barnen och förklarade en hel massa. På deras konversation förstod jag att syrran skulle få plinga vid deras station. Brorsan såg lätt besviken ut så jag sa att han kunde plinga när jag skulle gå av. Morsan log och grabben verkade bli både glad och generad på samma gång.

Älskade kvinna. Har du en egen dag? Ska det verkligen behövas? Ja, så länge vi ställer den frågan så är det uppenbart att kvinnodagen behövs. Arbetet för ett jämställt samhälle är långt ifrån färdigt. Det handlar om generationers och åter generationers tänk som ska ställas om. Vad trögfattad människan är!

Under hela mitt tonårsliv fick jag höra att jag var manhaftig och inte särskilt kvinnlig av mig. Jag lät för mycket i klassrummet och pratade utan att räcka upp handen. Precis som killarna. Jag skrattade högt och tog plats. Men som tjej fick jag det påpekat hela tiden. Som om jag inte fick göra så och jag blev kallad pojkflicka. Dessutom umgicks jag mycket med killar. Min bästa vän var en kille. Många gånger var det som att jag var tvungen att försvara att jag trots detta faktiskt var kvinna.

Min dröm är att vi någon gång skulle sluta att se egenskaper och uttryck som "manliga" och "kvinnliga". Det är ungefär lika fånigt som att försöka förklara vad som är typiskt svenskt. Kunde vi inte bara se varandra som människor med olika intressen och personligheter? Det är så jag ser på mig själv. Jag är en människa med samma enorma värde som du.

Länge leve människan!

Söndagsmorgonen började med kaffe och te i sängen med GP i knäet. Därefter en stabil frukost med gröt, ägg och smörgås. Nästan som att vara på hotell. Underbart!



Solen lockade ut oss och vi promenerade ner mot älven och västerut ...



... mot Röda Sten.



Finaste.



En del kastade bröd åt de skräniga fåglarna.



Vi valde att äta fikabrödet själva. Solen värmde underbart gott och överallt satt folk och tryckte mot väggarna med näsan mot solen. Man skulle förresten kunna tro att vi är släkt om man tittar på hur vi sitter. Typ kusiner eller nåt ...

Tack kära ni för en underbar helg!

Ja, vintern är fin när det är så här mycket snö, men nu när det är mars är det sjukt skönt att snön inte ligger kvar i samma omfattning som den gjorde förra året. Den här bilden tog jag 6 mars 2010. En blick utanför fönstret kan konstatera att den här våren är mer långt kommen. Tack för det!

Jag var så hungrig och ville ha mat snabbt så jag orkade inte laga något ordentligt. Det blev varm macka med ost och örtkryddor på. I kylen hade jag en perfekt mogen avocado så jag rörde ihop en guacamole och gjorde en kopp te. Mycket gott!

Mitt guacamolerecept

1 avocado
1 dl creme fraiche
1 tsk citronsaft
1 liten vitlöksklyfta
salt, chilipeppar

Det ser så fasligt kallt ut, men faktum är att solen värmde gott. I lördags fick man dock passa sig för kastvindarna som fick smågruset att yra i luften.



Isen ligger kvar på sina håll i kanalen, men det är nog bara en tidsfråga innan den är borta.



Det här må väl vara bevis nog för att våren är här och att solen värmer. Människor som flockas och vänder näsorna mot solen. Jag stod utanför en affär och väntade på en person. Det var vindskyddat och solen gassade så hårt att min vinterkappa plötsligt kändes på tok för varm att bära. Så skönt!

Idag ska jag åka spårvagn! Jag älskar spårvagnarna. Det är ljuvligt att sitta och skaka fram genom stan. Jag fick dessutom en direktrapport i morse om att solen skiner i Göteborg. Hoppas verkligen att den håller i tills jag kommer vid tolvsnåret och att den fortsätter så hela helgen. En kollega sa att det skulle bli upp till tio grader. Det hoppas jag innerligt. Vore helt fantastiskt.

Det har blivit några Göteborgshelger för mig det senaste. Tyvärr tar de slut så fort, men den här helgen har jag ganska gott om tid. Jag ska hälsa på vänner som jag ständigt längtar efter och det är ganska sällan vi ses. Men först ska jag kila lite på stan och bara njuta av atmosfären.

Imorgon hoppas jag att det blir en lat dag. Jag bokade tåg hem först vid 18. Så är det någon som vill ses för en fika så låt mig veta!

Idag köpte jag smink. Det händer verkligen inte ofta. Jag kör med samma gamla vanliga och fyller på när det tar slut, men nu köpte jag helt andra saker. Det är roligt. Faktum är att de där helgerna när jag målade mina naglar har gett mersmak och nu har jag målade naglar jämt. Då kändes det kul med mer än bara rosa och rött. Mer färg åt tillvaron!

Hela vintern har jag tänkt att köpa rouge, men det har inte blivit av. Nu när våren kommer känns det ännu fräschare med extra färg på kinderna. Ögonskuggorna är ljusa, men inte fullt så ljusa som bilden visar.

Det är ganska billigt smink. Totalt gick det på 322 kronor. Som medlem hade jag 20 procents rabatt plus att jag hade en bonuskupong på 150 kronor. Således betalde jag bara 107 kronor. Smort!

Idag äntligen, har jag fått i mig en semla. Förra året blev det nog ingen alls. Jag ska inte påstå att jag är överväldigande förtjust i semlor, men jag vill åtminstone äta en per säsong. Erikshjälpen gav ingen utdelning denna onsdag. Det är alltid lika konstigt att gå därifrån tomhänt. Efter åkte jag för att handla mat och då stod semlorna där. Uppradade i kyldisken. Dessvärre fanns bara tvåpack så jag har en till i kylen. Får väl bli min kvällsmat ...

Skruttan och Krabban när de är som goast! I helgen fick jag chansen att umgås med dem när jag bodde över hos syrran som var barnvakt. Riktigt gott med tid att hinna leka och busa med dem var för sig och båda tillsammans. Och en massa äta så klart!

Jag har ju snackat en del om det här att jag gick ner i tjänst i höstas. Då började jag kika över min ekonomi, eftersom jag hela vintern skulle få ungefär 4 000 kronor mindre på lönekontot. Bland annat kollade jag över mina olika abonnemang, vilket ledde till att jag bytte mitt mobilabonnemang. Det bytet gjorde rätt mycket. Min mobilräkning blev ungefär 150 kronor billigare i månaden.

Något annat jag bestämde mig för att få koll på är mina matkostnader. Jag har samlat alla kvitton och räknat ihop dem i slutet av månaden. Först ut var oktober då jag handlade mat för 1 900 kronor. Det var faktiskt lägre än vad jag trott, men jag tänkte att det måste kunna bli lägre ändå genom bättre planering, färre turer till mataffären samt att handla efter lista.

Så här blev resultatet:
Oktober - 1 900
November - 1 700
December - 1 500 (+ 370)
Januari - 1 360
Februari - 1 170 (+ 470)

Summorna inom paranteserna är sådant som ligger utanför min vanliga matkassa. I december är det en middag för några vänner samt massa julgodisprodukter och i februari är det födelsedagsmiddag för familjen. Något som inte är inräknat är att jag äter lunch på stan ungefär en gång i veckan. Så säg mellan 300 och 400 där varje månad.

Det är kul att man faktiskt genom ansträngning och genom att tänka till kan påverka sin ekonomi även om det inte är några våldsamma summor det handlar om. Jag ska nog säga att jag har blivit påverkad och inspirerad av Lyxfällan. Det är så många som beskriver hur pengarna rinner mellan fingrarna på dem och att de inte vet vad pengarna går till. Jag kan känna lite likadant. Eller har gjort. Nu är jag mer medveten om vad jag handlar. Jag har dessutom haft ett förbud att köpa kläder, om det inte är second hand och där har jag sparat mycket pengar. Spontan klädshopping har varit en last för mig, men icke längre. Sweet.

Från och med idag går jag upp till nästan fulltid, vilket gör att lönen går tillbaka till "ordinare" läge. Jag ska ändå försöka att hålla igång mitt nya ekonomiska tänk. Det innebär att jag kan ha mycket mer roligt för mina pengar alternativt att jag kan spara dem. Fast att spara pengar är ruskigt tråkigt. Nästan poänglöst om ni frågar mig.