I två dagar har jag haft så där galet ont i halsen. Som om den är torr och full av krossat glas. I morse kraxade jag. Redan igår kväll kände jag mig ovanligt mosig i skallen. Efter lunchen idag pallade inte kroppen riktigt och jag gick hem från jobbet.

Väl hemma tvättade jag av mig sminket, slängde av min arbetskläderna och dök ner i soffan. Jag stensov i två timmar. Det gör jag aldrig annars. På sin höjd en kvart om jag är trött efter jobbet. Får se vart det barkar. Hoppas lite extra sömn kan få skiten att vända.

Kom hur som helst att tänka på en härlig grej jag var med om. Också då var jag sjuk. Helt nedsliten. Det var när jag gick på folkhögskola och bodde i korridor. Jag lämnade skolan och åkte hem till mina föräldrar några dagar för att vila och ladda om.

När jag kom tillbaka möttes jag av en fantastisk skapelse på dörren från två av mina korridorsgrannar. Snacka om att bli varm i hjärtat och salig av glädje på samma gång. Trots att det är någon slags galenskap över det hela så var det så oerhört omtänksamt. Skönt att komma tillbaka och veta att man har varit saknad.

Tack igen kära vänner. Jag blir fortfarande glad när jag kommer att tänka på det här!