Igår kväll visade SVT en helt magisk konsertinspelning med Lady Gaga. Den var från Madison Square garden. Vilken show! Inledningvis fick man se hur Gaga rullade in i en stor svart bil och får se sitt namn i neon utanför arenan. Utsålt. Hon berättade för sin publik att hon själv många gånger har suttit på arenans läktare och önskat att det var hon själv som stod där framme. Att hon var stjärnan.

Enligt sin egen utsaga var det ingen som trodde på henne. Hon var inte rätt materialet för varken det ena eller det andra. Flera gånger om under konserten uppmanade hon sina fans att följa sig själva åt vilket håll det än må vara. Flera av hennes låttexter gör detsamma. I huvudsak "Born this way".

Tyvärr verkar inte spelningen finnas på SVTplay men se åtminstone klippet ovan. Det är en acapellaversion av nämnda "Born this way" där texten kommer fram mer tydligt. Vilka fantastiska sångare hon har också!

Lady Gaga kanske inte är den artisten man tänker sig lyckas med en sådan sak, men liksom Robyn får hon mig att gråta. Tårarna rann flera gånger när jag kollade på den där inspelningen. Hon är ett geni. Så vansinnigt duktig. Häftig. Jag tror på henne. Jag tror att det finns en kamp. Att hon liksom alla andra kämpar. Hon sa det innan konserten och grät när hon sa det. Gripande.

Det slog mig igår att hon på något sätt påminner om Freddie Mercury. Fast den kvinnliga varianten. Hon har liksom Freddie hade en magnifik röst och de berör och upprör lite grann på samma sätt. Skit också att jag inte tog chansen när hon var i Sverige. Undrar när hon kommer igen ... Hon har min totala respekt.