Nu känner jag mig rätt färdig med att vara ledig. Jag är inne i sjunde veckan och jag ska även ha en åttonde. Visst är det en lyx att faktiskt få vara ledig mellan två jobb! Det har varit väldigt skönt och behövligt. I vanlig ordning har jag dock utnyttjat tiden alldeles för dåligt, men jag tänker att det är så det ska vara. Att välja att inte göra en massa saker är nog bättre än att vara sysslolös utan att ha valt det.

 

Jag visste att jag skulle landa i detta. Att ledigheten skulle vara härlig till en viss gräns. Att jag skulle längta efter att få vara produktiv igen. Att träffa människor daligen. Jag älskar att vara ensam, men nu har jag haft för mycket ensamhet. Jag längtar efter att få jobba och jag ser väldigt mycket fram emot att få lära känna mina nya kollegor.

 

Faktum är att jag även längtar efter att ha rutiner igen. Jag har satt mina ur spel. Till en början var jag duktig, men ju längre tid jag har varit ledig desto värre har det blivit och nu kan man nog kalla mina rutiner totalt laglösa. Jag ser till och med fram emot att börja fixa matlådor igen.

 

Tyvärr har jag knappt målat sen förra helgen då jag hade min utställning. Det brukar bli en tillbakagång för min del efter sådana här grejer. Saken är den att jag behöver måla som bara den inför nästa utställning. Dit är det knappt sex veckor kvar och fyra av de veckorna är jag på ett nytt jobb som kommer ta mitt mesta fokus.

 

Nå väl. Jag ska inte pressa mig för mycket. Det får bli vad det blir. Tack och lov är det inte idéerna som tryter. Huvudet vimlar av dem. Problemet är min disciplin. Avsaknaden av rutin. Jag ska ändra på det. På torsdag ska jag måla. Det lovar jag mig själv.