Borttappad och återfunnen

 
Omständigheter kan verkligen påverka en människa. Göra henne till någon annan än den hon sannerligen är. Det behöver inte krävas en extrem situation. Det kan exempelvis räcka med ständig föränderlighet som skapar osäkerhet för en person som behöver stabilitet och trygghet. Inför sådant är det lätt att förlora sig, tappa sina tongivande sidor, bli matt.
 
Det är inte alltid enkelt att se förändringen när man är mitt i den. För egen del märker jag den nu när jag är omgärdad av så otroligt positiva känslor och händelser. Jag vill inte lägga skuld på den situation jag omgivit mig med. Det handlar lika myket om att jag har varit på fel plats. De två senaste åren har fått mig att dra in vissa sidor och egenskaper. Jag tänker att det är ungefär som när en kropp blir ordentligt nedkyld. Cirkulationen avtar i armar och ben och koncentreras till hjärna och bål. Livsuppehållande funktioner.
 
 
Jag märker det nu när mina pausade funktioner återvänder. Jag bubblar. Jag är energisk. Jag känner mig vrålstark och är säker på mig själv. Jag längtar efter utmaningar istället för att backa för dem. Jag säger rakt och tydligt vad jag vill istället för att tyst acceptera. Jag skjuter iväg som tulpaner när de kommer i vatten. Som om det inte fanns någon bortre hejd.
 
En vän sa till mig i vintras att jag såg allting negativt. Allting. Att det omöjligt kunde vara så illa. Det fick mig att fundera. Framför allt vad omständigheterna hade gjort mig till. Negativ? Jag? Jag som brukar vara så glad och sprudlande. Jag insåg att vännen hade rätt och det kändes som sorg. Jag saknade mig. Jag saknade de sidor som karaktäriserar min person. Den jag vill vara och känner mig som.
 
Att få den tiden för mig själv som jag har nu är viktig. Något som få kan unna sig. Två månader ledigt. Jag har haft svårt att sova för att tankarna har malt så mycket. Bland annat på grund av anställningsprocessen, men det ligger mycket annat i det också. Vissa nätter har jag bara sovit fyra-fem timmar.
 
 
Jag promenerar mycket, har träningsvärk för att jag kör styrka också, umgås med människor jag tycker om, målar och äter när jag blir hungrig eller när jag kommer på att jag borde äta. Vissa dagar har jag inte kontakt med en enda människa. Andra dagar hänger jag på sociala medier eller i telefon hela tiden. Det har blivit många lata morgnar med frukost vid lunchtid. Och musik. Jag badar i musik. Återupptäcker. Nyupptäcker. Andas.
 
Jag börjar hitta mig. Jag ska göra vad jag kan för att inte tappa bort mig igen.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0