Idag är det två år sedan jag flyttade mitt bohag till Göteborg. I januari 2012 bodde jag lite fram och tillbaka i Värnamo och Göteborg, eftersom jag var anställd månaden ut på Värnamo Nyheter. Jag sa upp mig den 19 december och samma dag publicerade jag inlägget nedan. Jag kör det i repris, tänkte jag. Som en hyllning till ett våghalsigt beslut. Och som en påminnelse om att det kan bli väldigt bra av det som verkar vara galet. Då när jag sa upp mig hade jag inget jobb, bara en lägenhet i Göteborg. Det löste sig. Som ni redan vet har jag ju återigen sagt upp mig utan att veta vad som väntar. Det finns en oro i mig, men samtidigt en väldigt stark känsla av att det finns något som väntar på mig. Det blir spännande att se vad!

Värnamo 19 december 2011 Värnamo-Göteborg 1-2 (1-1)

Mitt hem till och med 31 januari.



Mitt hem från 1 februari (egentligen från 1 januari).



Det här torget kommer jag inte att vandra över så många gånger till.



Istället kommer jag att vandra över det här torget.



Närmsta vatten kommer inte att vara flod och sjö.



Det kommer istället att vara älv och hav (och väldigt nära min paradisö.



Jag kommer inte längre att köra över viadukten och slänga en blick på tågspåren dagligen.



Istället kommer jag att åka över den här bron och blicka ut över fartygen och kranarna.



Det blir färre (förmodligen inga) besök på Lejonens speedwaybana.



Däremot kommer det definitivt bli fler besök på Gamla Ullevi, vilket får mitt hjärta att pirra redan nu!

I dag har jag sagt upp mig från jobbet på Värnamo Nyheter. Mina nära vänner på jobbet har vetat ett tag, vetat att jag har varit på väg och följt min process. Vänner och familj har stöttat. Det är inte ett självklart beslut. Eller jo. Det är det faktiskt. För i och med det här uppfyller jag ett löfte jag har givit mig själv.

Tiden på Värnamo Nyheter kommer jag att vara för evigt tacksam över. Den har format mig både som journalist och person. Men när jag efter mina studier tackade ja till att komma till Värnamo visste jag att jag begav mig åt fel håll rent geografiskt. Mest av allt ville jag tillbaka till Göteborg. Det hade dock varit korkat att tacka nej i det läget och jag är glad att jag inte gjorde det.

Mitt löfte till mig själv var då att stanna i max fem år i Värnamo. En del har skojat med mig och sagt: "Det sa jag också för tio år sedan!"

Hittills i mitt liv har jag företagit mig det jag har sagt att jag ska göra. Jag har hållit mina löften och jag har följt min inre längtan. Det tänker jag fortsätta att göra och hur svårt det än är att lämna redaktionen vet jag att jag gör rätt. Att äntligen komma tillbaka till Göteborg är något jag på allvar har kämpat för i ett år. Nu blir det av och bara tanken gör mig lycklig.